cernael
Warrior
För ett bra tag sedan fanns här inlägg av mekanurger som diskuterade hur världen igentligen var uppbyggd. Kan man be om en uppföljare? Jag gillade dem.
/cernael san
/cernael san
Nekromanti Efterlyser mekanurgiskt svammel
- Thread starter cernael
- Start date
Sebastian Strix
Veteran
Er önskan är min lag, som Vastus Magnus' jinn brukar säga.
Fast vi skall snarast bli allmänt metafysiska, hade jag tänkt.
Den mekanurgiska (läs: pseudo-materialistiska) fysiken är en relativt ny företeelse. Den är i stort sett accepterad av alla Vidonias akademier, men den är i princip okänd för vanligt folk, och många ekomantiker, framförallt mentorer, ser snett på den.
Enligt den _gamla_ fysiska världsbilden var världen levande - bokstavligen. Det var ingen större skillnad på människor och planeter. Att världen lever är inte bara uppnebart för våra sinnen (vind och tidvatten är andetag, etc) utan också för de som av Theos välsignats med särskilda sinnen; den vitalis som strömmar genom världen, fluxen, skiljer sig till sin grundläggande natur inte från den som strömmar genom levande varelser, den animala fluxen. Dess struktur är mer primitiv, så att det vi vanligen betraktar som organiskt liv är mer avancerat, men grundprincipen är densamma. Materien är död; vitalis bokstavligen tala vitaliserar den, och den avancerar hela tiden till mer avancerade strukturer. Ett exempel är sällsynta mineraler; dessa antogs _växa_ fram i bergens djup, så om man lämnar en gruva i fred ett par generationer kan de komma nya diamanter i den.
Fluxen binder allt samman; det är den som styr årstiderna, himlakropparnas gång och alla andra sammanhang i naturen omkring oss. Den styr också samhällena; skada en innevpnare och du skadar inte bara bildligt och bokstavligt hela staden.
Detta kan tyckas kontrastera med ekomantin (för det är naturligtvis religionen som spökar här)i att den förutsätter en transcendent gudom (dvs en gudom sm finns bortom här och nu) men vitalis ses som den "lägre" formen av Theos själ; dess kraft ungjuten i världen. Det finns dock oortodoxa, närmast panteistiska sekter som anser att Theos är immanent, dvs att vitalis bokstavligen _är_ Theos. Båda teorierna har behag för lekmän; den första förklarar varför Theos' aktivitet inte är mer uppenbar, den andra förutsätter inte ett vagt och förståeligt "bortom" (kom ihåg att ekomantin saknar himmel och helvete, även om det finns en föreställning om ett slags andevärld, varom mer någon annan gång).
Den mekanurgiska atomläran gjorde upp med denna fysik en gång för alla. Den uppstod som ett försök att förklara de obeservationer som mekanurger gjort med sina sinnen, precis som vår världs astronomi förändrades när Galilei upptäckte att månen ahde fläckar, Jupiter månar och Venus hade "månfaser".
En viktig skillnad är naturligtvis att mekanurgisk perception funnits länge. Konsten eller hantverket Mekanurgi (och dess syster Alkemin) är dock nya påhitt.
Forna tiders mekanurger - likt de som föds i Digerveden eller Zagrosia - sågs som övernaturligt begåvade smeder och andra hantverkar (seriöst, betrakta speleffekten av MEP (m) 12 för en hantverkargesäll översatt från speleffekt till en approximation av verkligheten). De mest skickliga av dem gav upphov till legender som motsvarar våra om Völund eller Ilmarinen, och deras verk gav inspirationen till historier om magiska svärd, skepp och kläder.
Det var först genom att en grundläggande mekanisk teori utarbetades av klensmeder och andra finhantverkare (en grupp människor som alltid innefattat väldigt många mekanurger, eftersom dessa graviterat till sådana yrken) som de obeservationer som dessa människor gjorde togs på allvar.
Den ekomantiska, gamla, fysiken är analog - det finns inga fasta gränser mellan A och B. Rörelser, oavsett typ, fortplantas via vitalis. Det är därför det inte finns några mystiska trådar som binder saman månarna med Gondica, t.ex. Fluxen ser till att den stannar kvar.
I den mekanurgiska atomläran är världen dialog - det finns en minsta gräns, klara fack mellan världens minsta beståndsdelar. Här finns inga krafter som verkar på avstånd, utan varje atom påverkar en annan atom. På något sätt håller Gondica kvar månarna i sina banor, på något sätt attraherar magneter järn, på något sätt attraherar en person en annan. Svaret är atomer: en atoms rörelse påverkar en annan atom. Det behövs ingen mystisk vitalis som förflyttar saker genom en tänkt fullständigt tom rymd. Jorden är inte "levande".
Men vad är då vitalis? Mystagoger kan ju faktiskt uppfatta det? Jo, förklarar mekanurgiska filosofer (som inte behöver vara mekanurger själva) det är ytterligare en form av rörelse i atomerna. Eftersom allt levande innehåller vatten, och vatten kopplas till dess förmåga att röra sig, och vitalis antas bete sig som vatten, antar man att det är kopplat till vattnet. I slutändan är dock allt liv atomer och deras rörelsemönster, liksom allt annat - tankar och idéer, etc.
Det mekanurgiska kosmos är statiskt. Alla fluktuationer är teoretiskt sett beräknade ur dess rörelser; vad är kanoch ska komma igen. Det _enda_ skenbara undantaget är vad som kallas anima majoris, ett uttryck som lånats från ekomantins lära om själen (varom mer en annan gång).
Anima majoris är ytterligare en form av energi, troligen förknippad med luft och eld, och alltså i slutänden en form av rörelse. Anima majoris står för turbulensen i världen, den nyck som skulle kunna sätta käppar i hjulet för den perfekta maskinen (mekanurger hänvisar ibland till kosmos som makina ultimata, den yttersta maskinen). Den gör det dock inte, eftersom det är dess tendens att vända sitt kaos till kreativ ordning, och att skapa en harmonisk form som står i fas med resten av universum. Anima majoris är helt enkelt den skapande anden eller kreativiteten i sapienterna.
I motsats till den traditionella ekomantin, som hävdar att alla sapienter en anima majoris, anser mekanurgerna att denna form av energi (dvs rörelse - några separata begrepp för dessa termer existerar icke) endast finns i någon mängd att tala om hos dessa individer. Dessa - stora tänkare, ledare och konstnärer - är de som åstadkommer de enda sanna förändringarna i världen.
Eftersom vanligt folk inte har så mycket anima majoris att dilla om, anser mekanurgerna att det en dag blir möjligt att beräkna hela folks rörelser, eller ordinära individers rörelser - varmed man menar dess beteende - likt man idag beräknar planeternas gång.
Det finns naturligtvis fenomen som inte helt låter sig förklaras av denna atomteori, men det gäller den gamla ekomantiska teorin också. Det har gjorts mer eller mindre framgångsrika försök att förena dem.
Den kända mentorn Erkandra tar-Ulator ran-Bakan utarbetade t.ex. en teori rörande filosofi och kunskapsinhämtande i allmänhet, som framförallt publicerades i hennes verk Principa Filosofica som kom ut 718 AS, året innan Erkandra dog. Hon hade tidigare haft en ansvarsfylld post i de frekriska handelsfurstarnas tjänst, men kom i onåd på grund av sina politiska åsikter. Till all lycka för filosofin (varmed termalier brukar beteckna vad vi kallar "naturvetenskap" såväl som egentlig filosofi) får man säga, för hennes viktigaste verk skrev efter hennes fall.
Ran-Bakan hävdar att omvärlden kan beskrivas med hjälp av två teoretiska system, fysiken (som beskriver de synliga, uppenbara sambanden) och metafysiken (som beskriver de osynliga, bakomliggande sambanden). Dessa två system har praktiska dottervetenskaper, vilka ran-Bakan definierade som mekanurgi och animanti, med vilket hon menade den ekomantiska magin (ran-Bakan reserverade ordet ekomanti för religionen). Ingenjörskonst, mekanik, optik etc är bara orena former av mekanurgi; på samma sätt är de "mjuka" vetenskaperna (medicin, agronomi etc) orena (inte betydelsen "syndiga", obs!) former av animanti.
Theos är den som igångsatt rörelsen i världen; ran-Bakan antog att rörelse kan vara både analog och digital, och att vitalis visserligen är en rörelseform (dvs. en energi) men en högre sådan som kunde fortplanta sig över långa avstånd osedd.
Theos kan gå in och styra rörelsen; ran-Bakans liknelse var en person som formar en kruka på en drejskiva. Således styrs världen av mekaniska principer, men det finns en tanke bakom dessa och världen är inte statisk utan rör sig mot ett perfekt mål, för vilket ran-Bakan lånade ett begrepp från de ekomantiska mystiker som kallas enigmatiker: hieromega, det yttersta heliga. På detta sätt står mystagoger närmare Theos än andra, för de kan direkt uppleva dess Hand i världen, medan vi andra får nöja oss med att observera resultatet.
Det är värt att notera att kunskap genom uppenbarelse (Bibeln är det bästa exempelt för oss spelare, eftersom vi är moderna västerlänningar) är tämligen sällsynt inom ekomantin; Theos är inte aktiv på det sättet. Profeten i Vertiod är en tämligen unik figur. Legendariska heliga kvinnor (ibland män) inom ekomantin brukar istället _uträtta_ saker på egen hand, efter att ha observerat spåren av den heliga planen för kosmos.
Notera att liknande begrepp lever kvar inom mekanurgin. Den har långt ifrån kapat sina band med ekomantin - vilket inte är så konstigt.
Fast vi skall snarast bli allmänt metafysiska, hade jag tänkt.
Den mekanurgiska (läs: pseudo-materialistiska) fysiken är en relativt ny företeelse. Den är i stort sett accepterad av alla Vidonias akademier, men den är i princip okänd för vanligt folk, och många ekomantiker, framförallt mentorer, ser snett på den.
Enligt den _gamla_ fysiska världsbilden var världen levande - bokstavligen. Det var ingen större skillnad på människor och planeter. Att världen lever är inte bara uppnebart för våra sinnen (vind och tidvatten är andetag, etc) utan också för de som av Theos välsignats med särskilda sinnen; den vitalis som strömmar genom världen, fluxen, skiljer sig till sin grundläggande natur inte från den som strömmar genom levande varelser, den animala fluxen. Dess struktur är mer primitiv, så att det vi vanligen betraktar som organiskt liv är mer avancerat, men grundprincipen är densamma. Materien är död; vitalis bokstavligen tala vitaliserar den, och den avancerar hela tiden till mer avancerade strukturer. Ett exempel är sällsynta mineraler; dessa antogs _växa_ fram i bergens djup, så om man lämnar en gruva i fred ett par generationer kan de komma nya diamanter i den.
Fluxen binder allt samman; det är den som styr årstiderna, himlakropparnas gång och alla andra sammanhang i naturen omkring oss. Den styr också samhällena; skada en innevpnare och du skadar inte bara bildligt och bokstavligt hela staden.
Detta kan tyckas kontrastera med ekomantin (för det är naturligtvis religionen som spökar här)i att den förutsätter en transcendent gudom (dvs en gudom sm finns bortom här och nu) men vitalis ses som den "lägre" formen av Theos själ; dess kraft ungjuten i världen. Det finns dock oortodoxa, närmast panteistiska sekter som anser att Theos är immanent, dvs att vitalis bokstavligen _är_ Theos. Båda teorierna har behag för lekmän; den första förklarar varför Theos' aktivitet inte är mer uppenbar, den andra förutsätter inte ett vagt och förståeligt "bortom" (kom ihåg att ekomantin saknar himmel och helvete, även om det finns en föreställning om ett slags andevärld, varom mer någon annan gång).
Den mekanurgiska atomläran gjorde upp med denna fysik en gång för alla. Den uppstod som ett försök att förklara de obeservationer som mekanurger gjort med sina sinnen, precis som vår världs astronomi förändrades när Galilei upptäckte att månen ahde fläckar, Jupiter månar och Venus hade "månfaser".
En viktig skillnad är naturligtvis att mekanurgisk perception funnits länge. Konsten eller hantverket Mekanurgi (och dess syster Alkemin) är dock nya påhitt.
Forna tiders mekanurger - likt de som föds i Digerveden eller Zagrosia - sågs som övernaturligt begåvade smeder och andra hantverkar (seriöst, betrakta speleffekten av MEP (m) 12 för en hantverkargesäll översatt från speleffekt till en approximation av verkligheten). De mest skickliga av dem gav upphov till legender som motsvarar våra om Völund eller Ilmarinen, och deras verk gav inspirationen till historier om magiska svärd, skepp och kläder.
Det var först genom att en grundläggande mekanisk teori utarbetades av klensmeder och andra finhantverkare (en grupp människor som alltid innefattat väldigt många mekanurger, eftersom dessa graviterat till sådana yrken) som de obeservationer som dessa människor gjorde togs på allvar.
Den ekomantiska, gamla, fysiken är analog - det finns inga fasta gränser mellan A och B. Rörelser, oavsett typ, fortplantas via vitalis. Det är därför det inte finns några mystiska trådar som binder saman månarna med Gondica, t.ex. Fluxen ser till att den stannar kvar.
I den mekanurgiska atomläran är världen dialog - det finns en minsta gräns, klara fack mellan världens minsta beståndsdelar. Här finns inga krafter som verkar på avstånd, utan varje atom påverkar en annan atom. På något sätt håller Gondica kvar månarna i sina banor, på något sätt attraherar magneter järn, på något sätt attraherar en person en annan. Svaret är atomer: en atoms rörelse påverkar en annan atom. Det behövs ingen mystisk vitalis som förflyttar saker genom en tänkt fullständigt tom rymd. Jorden är inte "levande".
Men vad är då vitalis? Mystagoger kan ju faktiskt uppfatta det? Jo, förklarar mekanurgiska filosofer (som inte behöver vara mekanurger själva) det är ytterligare en form av rörelse i atomerna. Eftersom allt levande innehåller vatten, och vatten kopplas till dess förmåga att röra sig, och vitalis antas bete sig som vatten, antar man att det är kopplat till vattnet. I slutändan är dock allt liv atomer och deras rörelsemönster, liksom allt annat - tankar och idéer, etc.
Det mekanurgiska kosmos är statiskt. Alla fluktuationer är teoretiskt sett beräknade ur dess rörelser; vad är kanoch ska komma igen. Det _enda_ skenbara undantaget är vad som kallas anima majoris, ett uttryck som lånats från ekomantins lära om själen (varom mer en annan gång).
Anima majoris är ytterligare en form av energi, troligen förknippad med luft och eld, och alltså i slutänden en form av rörelse. Anima majoris står för turbulensen i världen, den nyck som skulle kunna sätta käppar i hjulet för den perfekta maskinen (mekanurger hänvisar ibland till kosmos som makina ultimata, den yttersta maskinen). Den gör det dock inte, eftersom det är dess tendens att vända sitt kaos till kreativ ordning, och att skapa en harmonisk form som står i fas med resten av universum. Anima majoris är helt enkelt den skapande anden eller kreativiteten i sapienterna.
I motsats till den traditionella ekomantin, som hävdar att alla sapienter en anima majoris, anser mekanurgerna att denna form av energi (dvs rörelse - några separata begrepp för dessa termer existerar icke) endast finns i någon mängd att tala om hos dessa individer. Dessa - stora tänkare, ledare och konstnärer - är de som åstadkommer de enda sanna förändringarna i världen.
Eftersom vanligt folk inte har så mycket anima majoris att dilla om, anser mekanurgerna att det en dag blir möjligt att beräkna hela folks rörelser, eller ordinära individers rörelser - varmed man menar dess beteende - likt man idag beräknar planeternas gång.
Det finns naturligtvis fenomen som inte helt låter sig förklaras av denna atomteori, men det gäller den gamla ekomantiska teorin också. Det har gjorts mer eller mindre framgångsrika försök att förena dem.
Den kända mentorn Erkandra tar-Ulator ran-Bakan utarbetade t.ex. en teori rörande filosofi och kunskapsinhämtande i allmänhet, som framförallt publicerades i hennes verk Principa Filosofica som kom ut 718 AS, året innan Erkandra dog. Hon hade tidigare haft en ansvarsfylld post i de frekriska handelsfurstarnas tjänst, men kom i onåd på grund av sina politiska åsikter. Till all lycka för filosofin (varmed termalier brukar beteckna vad vi kallar "naturvetenskap" såväl som egentlig filosofi) får man säga, för hennes viktigaste verk skrev efter hennes fall.
Ran-Bakan hävdar att omvärlden kan beskrivas med hjälp av två teoretiska system, fysiken (som beskriver de synliga, uppenbara sambanden) och metafysiken (som beskriver de osynliga, bakomliggande sambanden). Dessa två system har praktiska dottervetenskaper, vilka ran-Bakan definierade som mekanurgi och animanti, med vilket hon menade den ekomantiska magin (ran-Bakan reserverade ordet ekomanti för religionen). Ingenjörskonst, mekanik, optik etc är bara orena former av mekanurgi; på samma sätt är de "mjuka" vetenskaperna (medicin, agronomi etc) orena (inte betydelsen "syndiga", obs!) former av animanti.
Theos är den som igångsatt rörelsen i världen; ran-Bakan antog att rörelse kan vara både analog och digital, och att vitalis visserligen är en rörelseform (dvs. en energi) men en högre sådan som kunde fortplanta sig över långa avstånd osedd.
Theos kan gå in och styra rörelsen; ran-Bakans liknelse var en person som formar en kruka på en drejskiva. Således styrs världen av mekaniska principer, men det finns en tanke bakom dessa och världen är inte statisk utan rör sig mot ett perfekt mål, för vilket ran-Bakan lånade ett begrepp från de ekomantiska mystiker som kallas enigmatiker: hieromega, det yttersta heliga. På detta sätt står mystagoger närmare Theos än andra, för de kan direkt uppleva dess Hand i världen, medan vi andra får nöja oss med att observera resultatet.
Det är värt att notera att kunskap genom uppenbarelse (Bibeln är det bästa exempelt för oss spelare, eftersom vi är moderna västerlänningar) är tämligen sällsynt inom ekomantin; Theos är inte aktiv på det sättet. Profeten i Vertiod är en tämligen unik figur. Legendariska heliga kvinnor (ibland män) inom ekomantin brukar istället _uträtta_ saker på egen hand, efter att ha observerat spåren av den heliga planen för kosmos.
Notera att liknande begrepp lever kvar inom mekanurgin. Den har långt ifrån kapat sina band med ekomantin - vilket inte är så konstigt.