Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Så var det dags för Suckarns Torn.
Sällskapet växer i storlek. Vi har:
1. Orla Månsilver
2. Krisanna den Djärva
3. Makander Halvsundet
4. Galvander skuggmanare (animist och numera även amatör magiker)
5. Angus McKvack (riddare)
6. Humle Allomklok (lärd man och hobbit)
Då Drakkejsarens hemlighet är på väg mot sitt slut (två äventyr kvar) så börjar jag introducera Ärans Väg och lite grann av Svavelvinter. Meningen är att rollpersonerna ska pensioneras efter Ärans Väg och sedan hoppar vi 100 år fram i tiden och då är det deras barnbarn som tar vid. Men dessa har hört talas om vad farmor & farfar varit med om. Shagul och hans "vänner" kommer till att börja med vara godhjärtade personer som vill det bästa men med tiden så kommer maktbegär, jakten på evigt liv, och studier Somotrofi leda till en mörk spiral, som leder till Nekromati och hat mot allt levande. Det bästa är att ingen av spelarna vet INGENTING om svavelvinter eller ärans väg.
I vanliga ordning börjar äventyret på Värdshuset Tre Hjortar, där samtalen går höga runt borden på värdshuset. Handelskaravaner, köpmän, jägare, bönder och äventyrare vittnar om att något ont sker borta i gastmarsken. Det talas om överfall, gestalter i dimman, osaliga andar och lyktgubbar. En bonde säger högt Sanna mina ord, det är svartkonst och otyg som sker där ut. Min brors svågers kusin, farbrors lillebror färdades därigenom härom veckan och när han kom tillbaka var han likblek och all utrustning var borta. Åsnan, vagnen med tält, mat och torv….allt borta. Han kunde knappt prata. Han ligger och yrar i sin säng och säger: ”jättar, Trollet Julle, onda andar, spöken”. Vi följde stigen och hans fotsteg en bit ut på gastmarsken och då såg det….. Här blir han tyst medan han ser allvarligt på de andra. Och de nickar med….. Jag såg gestalten, 5 meter hög och med en förfärlig stämma. Vi sprang för livet och klarade oss precis.
Alla suckar och det tislas och taslas om Suckarnas torn. ”En dryg dagsmarsch österut breder en vidrig sankmark ut sig. Den kryllar av blodsugande iglar och insekter och är ett tillhåll för stråtrövare. Men det finns enorma rikedomar därute i sumpen, nergrävda i ruinerna av ett uråldrigt vakttorn. Folk häromkring kallar det Suckarnas torn.”
Äventyrarna blir naturligvis intresserad av vad Suckarnas Torn kan vara för plats. Men det klagas också högljutt på Vagnhild och Hårde. Byborna är upprörda över att de verkar bara bry sig om Utkante. Hårde bryr sig bara om Utkantes invånare och att de ska ha det bra, han bryr sig inte om oss bönder som bor i utkanterna av utkante, säger en bonde och får genast medhåll av andra. Tjocke-Kjell kommer in på Tre Hjortar och för omväxlingsskull har han inga glassar i händer. Han är bekymrad för alla anfall på köpman och handelsmän och bortrövade handsmän har lett till att det saknas ingredienser till att tillverka glass. I dessa sommartider så behöver folk glass för att svalka sig. Flera bönder ger medhåll och beklagar sig högt över att deras boskap stjäls under natten när det är tjock dimma. En stor gestalt syns om nätter som stjäl höns, ägg, grisar och kor. Köpmannen Carl F. kommer in och suckar ljudligt och slår sig ned vid bordet och tar med sig Tjock-Kjell. Carl F. har inte fått sin dagliga portion av glass, wienerbröd och kanelbullar på flera dagar och börjar se lite smalare ut, detta bekymrar honom. Snart ska han och hans sex bröder samlas för att göra upp i den årliga tävlingen ”vem är fetast” och han har tagit hem priset 4 år på raken men nu så är hans nemesis bland bröderna honom hak i häl. Gustaux lär äta sill och och kanelbullar till frukost lunch och middag. Kort sagt ser det inte bra ut för honom.
Utkantes nya ansikten Fjorder och Gustaf kommer också in på Tre Hjortar för att inspektera att all står rätt till. De lyssnar på vad köpmännen och bönderna har att säga. Fjorder tar till orda och vill göra köpmännen tillfreds för, Utkantes välstånd bygger på att det kommer in råvaror till glass. Ett avbrott på glasskedjan vore katastrofalt för Byns glada stämning, säger han. Fjordor utlovar att försöka rekrytera lite lokala förmågor till att undersöka vad som sker öster om Utkante och få stopp på allt stjälande och elände. Hans löjtnant Gustaf tycker också att Hårde och hela vaktstyrkan tappat i styrka och intensitet ända sedan de tappade håret. Han säger: Det behövs lite nya krafter som kan ta tag i de lokala problemen.
Carl F. fyller i: Vi behöver någon som kan representera landsbyggden och förorten och inte bara tänka på storstäderna. Han får genast medhåll av andra köpmän, som stämmer in. Det är för mycket fokus på Utkante. Dimmiga dalen är mer än bara utkante. Centerpartiet Utkante är inte tillräckligt bra, säger Fjorder och får medhåll av flera röster. Vi behöver ett nytt parti, det så kallade Utkanktpartiet för ytterkanterna av Dimmiga Dalen. Fjordo r och Gustaf lovar att ta upp detta på morgondagen Byamöte som samträder kl 14 nästa dag.
Nästa dag sammanträder Utkantes byaråd och det är mycket upprörda röster som högljutt kräver att Hårde och Vagnhild antingen avgår eller tar tag i vad som sker i Gastmarsken. Det blir mycket hårda ord som utbyts och efter ett tag så tittar Hårde och Vagnhild mot äventyrarna och undrar om de skulle vilja vara behjälpliga. Galvander talar för hela gruppen när han säger att de gärna vill försöka lösa problemen. Alla enas om att lägga sina politiska agendor åt sidan fram till dess att äventyrnarna kommer tillbaka igen.
På väg tillbaka till värdshuset, där äventyrarna samlar ihop sina saker så träffar de på Utkantes lärde man som äger en bokhandel och bibliotek, Herr Silversporre kommer med flera gamla böcker. Han förklarar att han hittat lite information om suckarnas torn. Han slår lite i böckerna och lägger fram en karta på bordet. Sedan öppnar han nästa bok och läser högt. Det är en gammal dagbok, det står: I Ulrik den 4e 13 år så begav vi oss ut i gastmarsken. Där i dess norra del stod tornet. Ur Gastmarskens kalla dimslöjor reser sig ruinerna efter ett mäktigt torn, byggt på Drakimperiets tid som en utpost mot vildmarken. Det står som ett varningens finger och varnar ev besökare att det är god tid att vända åter. Vi har hört att efter imperiets fall så tjänade tornet som mötesplats för stridande orchklaner, de samlade sina skatter där men girigheten drev dem till att misstro varandra och det skedde en fruktansvärd massaker. Slakten blev stor och när storhövding Arvid den fule försökte lugna ner alla så smög en ond person fram och högg ner honom i lönndom. I ryggen kom hugget med en förgiftad dolk. Arvid den fule föll ned men uttalade en förbannelse över platsen när de dog och sedan rasade porten igen över de stridande och de som överlevde dog av svält och erfor att guld mättar inga munnar och silver släcker ingen törst. Platsen övergavs av orcherna. Författaren fortsätter Nu hemsöks tornet av suckande och klagande andar efter dräpta orcher. Ingen vettig själ har något ärende dit – inte förrän ryktet om en stor skatt sprids i Dimmornas dal. Skatten är dock inte av det slag som ryktet gjort gällande … Författaren skriver vidare Vi försökte närma oss tornet och kom inför dess port. Dock han vi knappt börja leta efter skatten förrän en gestalt frigjorde sig i dimmorna. En stor best minst 3 till 4 personer i höjd. Han svängde sin klubba och osaliga andar i dussintalet frigjorde sig. En gast omslöt min närmaste vän och han försvann in i skuggorna. Alla mina män nedgjordes och jag kom ensam undan. Jag skriver till dig nyfikne…håll dig borta från denna plats.
Här slår Silversporre ihop böckerna, rättar till glassögonen och säger allvarligt. Var försiktiga för denna plats. Vi vet inte vad den stora gestalten är för något. Den verkar ha vaknat till liv igen och den är hungrig.
Två andra har lyssnat på samtalet och de frågar om one av dem kan få följa med. Det är byns magistrat Malek Magnus och hans nya livmedicus Shagul. Stackars Malek Magnus har fått huden och ansiktet förstört av Farmor Gunillas silkeslena hudkräm men Shagul har lyckats rädda livet på honom genom att inympa alger på hans hud men problemet är att huden blivt grön och han luktar illa. Därför döljer han sitt utseende i mörka lila kläder och ansiktet med en vit benmask. Shagul skulle vilja följa med och studera dessa eventuella odöda och osaliga andar på nära håll. Vidare vore det intressant att studera anatomin på de odöda och även denna gestalt som ses i dimman. Sällskapet tycker det vore bra att ha med en extra medicus på färden och bestämmer sig för att lämna utkante i gryningen.
Under natten väcks sällskapet bryskt av att det är panik i byn. En enorm gestalt syns i dimman och den stjäl Utkantes mjöl ur ladan. De springer med byborna som är beväpnade med liar, hackor, yxor och facklor. De möter en 8 meter hög giant så delvis är dold i dimman. När de lyfter sin knölpåk blir det allmän panik och och Angus och Makander trampas nästan till döds av människomassan som flyr i panik. När alla lugnat ned sig och platsen undersöks så ser man fotspår av en jätte som går mot Gastmarsken.
Nästa morgon är det avfärd. De följer spåren och mot slutet av dagen så ser de en stor jätte som påminner om Trolle Julle från Sune i Grekland som ligger och sover mot en stor ek. De smyger närmare och när de tittar mer noggrant så ser de att trollet inte andas. Det är väldigt stilla. De går fram och petar på det och märker att det är en stor dräkt som föreställer ett jättetroll. Det finns plats för 5-6 personer som styr dräkten via diverse linor och hydraulik. De ser fotspår av 10-12 personer som går ifrån platsen och rester av mjöl och mat.
Spelarna slår läger för kvällen och vakten somnar på sin post men inget händer. Nästa dag når de fram vid Gastmarsken och de hör en röst som kvackar och ropar på hjälp. En köpmans Anka står bunden vid ett träd och han befrias. Han berättar att två rövare, en med hästsvans och en med örehäng i vänster öra band fast honom och stal hans utrustning, bland annat en dyrbar hjälm (en sådan där grekisk) och hans mat och dryck (bland annat en kagge med äpplecider). Äventyrarna bestämmer sig för att gå in i Gastmarsken men det går lite si så där. Det är inte lätt att ta sig fram. De stöter på blodiglar och annat elände. Till slut stöter de på en gammal gumma som hjälper dem. Hon berättar om jätten Glamglam som egentligen är en god person men hamnat i lite dåligt sällskap. Hon pekar också ut vägen till tornet.
Nästa dag så lämnar de gumman och beger sig mot tornet. Mot kvällen så ser de märkliga skuggor i dimman och hör röster av två personer som kivas om mat. De smyger närmare och ser en person med hästsvans och en med en ring i örat. De har mat i en grekisk hjälm och en kagge med cider. Galvander tar till orda och anklagar dem för att vara tjuvar men de å sin sida lyckas med ett övertala slag där de övertalar spelarna att de är äventyrare som håller till vid tornet och de har "hittat mat och dryck". De förklarar att det är jätten Glamglam som är problemet. De undrar om gruppen vill slå följe med dem och hjälpa dem gräva fram skatten i tornet.
Det vill gruppen förklarar Galvander.
Väl framme vid tornet möts de av Ursik Enöra. Hon förklarar läget och problemet med jätten Glamglam. När det ska köpslås om hur stor del av skatten de ska ha så slår Ursik Enöra ett demonslag och det slutar med att hon lovar bort 3/4 av skatten mot att de blir av med jätten. Sagt och gjort går de upp för köra bort jätten men när de kommer in så sover han och dessutom lägger han av en så ordentlig rökare att två av spelarna svimmar efter ha inandats den sura fisen. De tar tillståndet utmattad. Spelarna funderar på vad de ska göra och måste bära ut de andra ut i friska luften. Med tiden så vaknar jätten och de lyckas förhandla med honom. Han vill egentligen ha ett jobb i Utkante och Galvander säger att Bankiren Wall Enberg äger skogsbolaget Södra och han har behov av en jätte som kan bära allt timmer. Så jätten hjälper dem att rensa bort all sten. När de väl ska gå ned blir alla rädda utom Galvander som tappert vandrar ner. Efter en stund kommer Krisanna men de andra är för rädda för att komma ned. Shagul kommer ned och studerar de odöda och gör mycket anteckningar. Orch-hövding-spöket pratar med Galvander och lämnar sedan. Till sist kommer resten av gruppen ned och de drar för dåliga skattkort. 150 sm, något armband, en bock och ett armborst blir det av 10 skattkort. Här blev jag som SL lite paff och undrade om de verkligen blandat kortleken bra för så illa kan ni väl ändå inte dra? Men tydligen kunde de dra dåligt.
Hur som helst, är de räknat ihop allt så kommer Ursik Enöra ned med 12 rövare och vill ha sin del av kakan. Galvander som är urdålig på att avläsa situationen börjar räkna upp 37 silvermynt och 5 kopparmynt. Ursik Enöra blir ursinnig och vrålar anfall men rövarna är lite trötta och slitna. Galvander vinner initiativet och lägger snårskog på Ursik. De andra lyckas övertala rövarna att lägga ned vapnen. De buntar ihop Ursik Enöra med rep och de ger de övriga rövarna pengar och ber dem hålla på med lagligt arbete istället.
Jätten Glamglam bär äventyrarna genom träsket och tillbaka till Utkante. Väl där så sätt Ursik Enöra i arresten. De märker också att alla män numera har fint hårsvall och vackra frisyrer. Det visar sig att köpmannen Carl F. numera säljer peruker, hårsystem och tupéer och affärerna går bra.
Äventyret slutar med att Fjordor väljs till ny borgmästare och hans löjtnant Gustaf blir ny vaktchef. Hårde får andra uppgifter och Vagnhild kan nu fokusera på värdshuset.
Sällskapet växer i storlek. Vi har:
1. Orla Månsilver
2. Krisanna den Djärva
3. Makander Halvsundet
4. Galvander skuggmanare (animist och numera även amatör magiker)
5. Angus McKvack (riddare)
6. Humle Allomklok (lärd man och hobbit)
Då Drakkejsarens hemlighet är på väg mot sitt slut (två äventyr kvar) så börjar jag introducera Ärans Väg och lite grann av Svavelvinter. Meningen är att rollpersonerna ska pensioneras efter Ärans Väg och sedan hoppar vi 100 år fram i tiden och då är det deras barnbarn som tar vid. Men dessa har hört talas om vad farmor & farfar varit med om. Shagul och hans "vänner" kommer till att börja med vara godhjärtade personer som vill det bästa men med tiden så kommer maktbegär, jakten på evigt liv, och studier Somotrofi leda till en mörk spiral, som leder till Nekromati och hat mot allt levande. Det bästa är att ingen av spelarna vet INGENTING om svavelvinter eller ärans väg.
I vanliga ordning börjar äventyret på Värdshuset Tre Hjortar, där samtalen går höga runt borden på värdshuset. Handelskaravaner, köpmän, jägare, bönder och äventyrare vittnar om att något ont sker borta i gastmarsken. Det talas om överfall, gestalter i dimman, osaliga andar och lyktgubbar. En bonde säger högt Sanna mina ord, det är svartkonst och otyg som sker där ut. Min brors svågers kusin, farbrors lillebror färdades därigenom härom veckan och när han kom tillbaka var han likblek och all utrustning var borta. Åsnan, vagnen med tält, mat och torv….allt borta. Han kunde knappt prata. Han ligger och yrar i sin säng och säger: ”jättar, Trollet Julle, onda andar, spöken”. Vi följde stigen och hans fotsteg en bit ut på gastmarsken och då såg det….. Här blir han tyst medan han ser allvarligt på de andra. Och de nickar med….. Jag såg gestalten, 5 meter hög och med en förfärlig stämma. Vi sprang för livet och klarade oss precis.
Alla suckar och det tislas och taslas om Suckarnas torn. ”En dryg dagsmarsch österut breder en vidrig sankmark ut sig. Den kryllar av blodsugande iglar och insekter och är ett tillhåll för stråtrövare. Men det finns enorma rikedomar därute i sumpen, nergrävda i ruinerna av ett uråldrigt vakttorn. Folk häromkring kallar det Suckarnas torn.”
Äventyrarna blir naturligvis intresserad av vad Suckarnas Torn kan vara för plats. Men det klagas också högljutt på Vagnhild och Hårde. Byborna är upprörda över att de verkar bara bry sig om Utkante. Hårde bryr sig bara om Utkantes invånare och att de ska ha det bra, han bryr sig inte om oss bönder som bor i utkanterna av utkante, säger en bonde och får genast medhåll av andra. Tjocke-Kjell kommer in på Tre Hjortar och för omväxlingsskull har han inga glassar i händer. Han är bekymrad för alla anfall på köpman och handelsmän och bortrövade handsmän har lett till att det saknas ingredienser till att tillverka glass. I dessa sommartider så behöver folk glass för att svalka sig. Flera bönder ger medhåll och beklagar sig högt över att deras boskap stjäls under natten när det är tjock dimma. En stor gestalt syns om nätter som stjäl höns, ägg, grisar och kor. Köpmannen Carl F. kommer in och suckar ljudligt och slår sig ned vid bordet och tar med sig Tjock-Kjell. Carl F. har inte fått sin dagliga portion av glass, wienerbröd och kanelbullar på flera dagar och börjar se lite smalare ut, detta bekymrar honom. Snart ska han och hans sex bröder samlas för att göra upp i den årliga tävlingen ”vem är fetast” och han har tagit hem priset 4 år på raken men nu så är hans nemesis bland bröderna honom hak i häl. Gustaux lär äta sill och och kanelbullar till frukost lunch och middag. Kort sagt ser det inte bra ut för honom.
Utkantes nya ansikten Fjorder och Gustaf kommer också in på Tre Hjortar för att inspektera att all står rätt till. De lyssnar på vad köpmännen och bönderna har att säga. Fjorder tar till orda och vill göra köpmännen tillfreds för, Utkantes välstånd bygger på att det kommer in råvaror till glass. Ett avbrott på glasskedjan vore katastrofalt för Byns glada stämning, säger han. Fjordor utlovar att försöka rekrytera lite lokala förmågor till att undersöka vad som sker öster om Utkante och få stopp på allt stjälande och elände. Hans löjtnant Gustaf tycker också att Hårde och hela vaktstyrkan tappat i styrka och intensitet ända sedan de tappade håret. Han säger: Det behövs lite nya krafter som kan ta tag i de lokala problemen.
Carl F. fyller i: Vi behöver någon som kan representera landsbyggden och förorten och inte bara tänka på storstäderna. Han får genast medhåll av andra köpmän, som stämmer in. Det är för mycket fokus på Utkante. Dimmiga dalen är mer än bara utkante. Centerpartiet Utkante är inte tillräckligt bra, säger Fjorder och får medhåll av flera röster. Vi behöver ett nytt parti, det så kallade Utkanktpartiet för ytterkanterna av Dimmiga Dalen. Fjordo r och Gustaf lovar att ta upp detta på morgondagen Byamöte som samträder kl 14 nästa dag.
Nästa dag sammanträder Utkantes byaråd och det är mycket upprörda röster som högljutt kräver att Hårde och Vagnhild antingen avgår eller tar tag i vad som sker i Gastmarsken. Det blir mycket hårda ord som utbyts och efter ett tag så tittar Hårde och Vagnhild mot äventyrarna och undrar om de skulle vilja vara behjälpliga. Galvander talar för hela gruppen när han säger att de gärna vill försöka lösa problemen. Alla enas om att lägga sina politiska agendor åt sidan fram till dess att äventyrnarna kommer tillbaka igen.
På väg tillbaka till värdshuset, där äventyrarna samlar ihop sina saker så träffar de på Utkantes lärde man som äger en bokhandel och bibliotek, Herr Silversporre kommer med flera gamla böcker. Han förklarar att han hittat lite information om suckarnas torn. Han slår lite i böckerna och lägger fram en karta på bordet. Sedan öppnar han nästa bok och läser högt. Det är en gammal dagbok, det står: I Ulrik den 4e 13 år så begav vi oss ut i gastmarsken. Där i dess norra del stod tornet. Ur Gastmarskens kalla dimslöjor reser sig ruinerna efter ett mäktigt torn, byggt på Drakimperiets tid som en utpost mot vildmarken. Det står som ett varningens finger och varnar ev besökare att det är god tid att vända åter. Vi har hört att efter imperiets fall så tjänade tornet som mötesplats för stridande orchklaner, de samlade sina skatter där men girigheten drev dem till att misstro varandra och det skedde en fruktansvärd massaker. Slakten blev stor och när storhövding Arvid den fule försökte lugna ner alla så smög en ond person fram och högg ner honom i lönndom. I ryggen kom hugget med en förgiftad dolk. Arvid den fule föll ned men uttalade en förbannelse över platsen när de dog och sedan rasade porten igen över de stridande och de som överlevde dog av svält och erfor att guld mättar inga munnar och silver släcker ingen törst. Platsen övergavs av orcherna. Författaren fortsätter Nu hemsöks tornet av suckande och klagande andar efter dräpta orcher. Ingen vettig själ har något ärende dit – inte förrän ryktet om en stor skatt sprids i Dimmornas dal. Skatten är dock inte av det slag som ryktet gjort gällande … Författaren skriver vidare Vi försökte närma oss tornet och kom inför dess port. Dock han vi knappt börja leta efter skatten förrän en gestalt frigjorde sig i dimmorna. En stor best minst 3 till 4 personer i höjd. Han svängde sin klubba och osaliga andar i dussintalet frigjorde sig. En gast omslöt min närmaste vän och han försvann in i skuggorna. Alla mina män nedgjordes och jag kom ensam undan. Jag skriver till dig nyfikne…håll dig borta från denna plats.
Här slår Silversporre ihop böckerna, rättar till glassögonen och säger allvarligt. Var försiktiga för denna plats. Vi vet inte vad den stora gestalten är för något. Den verkar ha vaknat till liv igen och den är hungrig.
Två andra har lyssnat på samtalet och de frågar om one av dem kan få följa med. Det är byns magistrat Malek Magnus och hans nya livmedicus Shagul. Stackars Malek Magnus har fått huden och ansiktet förstört av Farmor Gunillas silkeslena hudkräm men Shagul har lyckats rädda livet på honom genom att inympa alger på hans hud men problemet är att huden blivt grön och han luktar illa. Därför döljer han sitt utseende i mörka lila kläder och ansiktet med en vit benmask. Shagul skulle vilja följa med och studera dessa eventuella odöda och osaliga andar på nära håll. Vidare vore det intressant att studera anatomin på de odöda och även denna gestalt som ses i dimman. Sällskapet tycker det vore bra att ha med en extra medicus på färden och bestämmer sig för att lämna utkante i gryningen.
Under natten väcks sällskapet bryskt av att det är panik i byn. En enorm gestalt syns i dimman och den stjäl Utkantes mjöl ur ladan. De springer med byborna som är beväpnade med liar, hackor, yxor och facklor. De möter en 8 meter hög giant så delvis är dold i dimman. När de lyfter sin knölpåk blir det allmän panik och och Angus och Makander trampas nästan till döds av människomassan som flyr i panik. När alla lugnat ned sig och platsen undersöks så ser man fotspår av en jätte som går mot Gastmarsken.
Nästa morgon är det avfärd. De följer spåren och mot slutet av dagen så ser de en stor jätte som påminner om Trolle Julle från Sune i Grekland som ligger och sover mot en stor ek. De smyger närmare och när de tittar mer noggrant så ser de att trollet inte andas. Det är väldigt stilla. De går fram och petar på det och märker att det är en stor dräkt som föreställer ett jättetroll. Det finns plats för 5-6 personer som styr dräkten via diverse linor och hydraulik. De ser fotspår av 10-12 personer som går ifrån platsen och rester av mjöl och mat.
Spelarna slår läger för kvällen och vakten somnar på sin post men inget händer. Nästa dag når de fram vid Gastmarsken och de hör en röst som kvackar och ropar på hjälp. En köpmans Anka står bunden vid ett träd och han befrias. Han berättar att två rövare, en med hästsvans och en med örehäng i vänster öra band fast honom och stal hans utrustning, bland annat en dyrbar hjälm (en sådan där grekisk) och hans mat och dryck (bland annat en kagge med äpplecider). Äventyrarna bestämmer sig för att gå in i Gastmarsken men det går lite si så där. Det är inte lätt att ta sig fram. De stöter på blodiglar och annat elände. Till slut stöter de på en gammal gumma som hjälper dem. Hon berättar om jätten Glamglam som egentligen är en god person men hamnat i lite dåligt sällskap. Hon pekar också ut vägen till tornet.
Nästa dag så lämnar de gumman och beger sig mot tornet. Mot kvällen så ser de märkliga skuggor i dimman och hör röster av två personer som kivas om mat. De smyger närmare och ser en person med hästsvans och en med en ring i örat. De har mat i en grekisk hjälm och en kagge med cider. Galvander tar till orda och anklagar dem för att vara tjuvar men de å sin sida lyckas med ett övertala slag där de övertalar spelarna att de är äventyrare som håller till vid tornet och de har "hittat mat och dryck". De förklarar att det är jätten Glamglam som är problemet. De undrar om gruppen vill slå följe med dem och hjälpa dem gräva fram skatten i tornet.
Det vill gruppen förklarar Galvander.
Väl framme vid tornet möts de av Ursik Enöra. Hon förklarar läget och problemet med jätten Glamglam. När det ska köpslås om hur stor del av skatten de ska ha så slår Ursik Enöra ett demonslag och det slutar med att hon lovar bort 3/4 av skatten mot att de blir av med jätten. Sagt och gjort går de upp för köra bort jätten men när de kommer in så sover han och dessutom lägger han av en så ordentlig rökare att två av spelarna svimmar efter ha inandats den sura fisen. De tar tillståndet utmattad. Spelarna funderar på vad de ska göra och måste bära ut de andra ut i friska luften. Med tiden så vaknar jätten och de lyckas förhandla med honom. Han vill egentligen ha ett jobb i Utkante och Galvander säger att Bankiren Wall Enberg äger skogsbolaget Södra och han har behov av en jätte som kan bära allt timmer. Så jätten hjälper dem att rensa bort all sten. När de väl ska gå ned blir alla rädda utom Galvander som tappert vandrar ner. Efter en stund kommer Krisanna men de andra är för rädda för att komma ned. Shagul kommer ned och studerar de odöda och gör mycket anteckningar. Orch-hövding-spöket pratar med Galvander och lämnar sedan. Till sist kommer resten av gruppen ned och de drar för dåliga skattkort. 150 sm, något armband, en bock och ett armborst blir det av 10 skattkort. Här blev jag som SL lite paff och undrade om de verkligen blandat kortleken bra för så illa kan ni väl ändå inte dra? Men tydligen kunde de dra dåligt.
Hur som helst, är de räknat ihop allt så kommer Ursik Enöra ned med 12 rövare och vill ha sin del av kakan. Galvander som är urdålig på att avläsa situationen börjar räkna upp 37 silvermynt och 5 kopparmynt. Ursik Enöra blir ursinnig och vrålar anfall men rövarna är lite trötta och slitna. Galvander vinner initiativet och lägger snårskog på Ursik. De andra lyckas övertala rövarna att lägga ned vapnen. De buntar ihop Ursik Enöra med rep och de ger de övriga rövarna pengar och ber dem hålla på med lagligt arbete istället.
Jätten Glamglam bär äventyrarna genom träsket och tillbaka till Utkante. Väl där så sätt Ursik Enöra i arresten. De märker också att alla män numera har fint hårsvall och vackra frisyrer. Det visar sig att köpmannen Carl F. numera säljer peruker, hårsystem och tupéer och affärerna går bra.
Äventyret slutar med att Fjordor väljs till ny borgmästare och hans löjtnant Gustaf blir ny vaktchef. Hårde får andra uppgifter och Vagnhild kan nu fokusera på värdshuset.