Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Våra "tappra hjältar" fortsatte sina äventyr igenom dimmiga dalen.
Lugnet börjar så sakta återkomma till Utkante. Allt börjar återgå till det vanliga men det finns en tomhet efter Utkantes Borgmästare nedsligt mördades av AnnaBella när Äventyrarna fann svärdet Um-Durman. Det visade sig att Oulof Honungstunga var Drakkejsarens enda kvarande släkting och enbart han var värdig att lyfta svärdet. Men knappt gjorde han det för han blev nedhuggen. Den döende Oulof lämnade över Svärdet till Anka-riddaren Angus McKvack.
Utkante blev ju hårt ansatt av odöda men dessa har nu krossats.
Fler och fler av Utkantes befolkning undrar över om inte någon av äventyrarna ska ställa upp som borgmästare. Men innan allmänna val kan hållas så styr Vagnhild och Hårde tillsammans med några byäldste. Det har kommit nya handelskaravaner till Utkante och en del nya köpmän har dykt upp tillsammans med nya bosättare och äventyrare. En del bönder och jägare har flyttat in till Utkante för att se till att inte byn förfaller. Några av de nya ansikten är Dvärgen Fjordor som brukar dyka upp i sällskap med Byns nya jägare halvlängsmannen Gustaf. När arbetsdagen går mot sitt slut brukar de vandra omkring I Utkante och se vad som händer. Fjordor är väldigt mån om att stanna vid varenda hus och höra sig för hur folk har det och hjälpa till med att lägga trägolv, gräva, fixa och snickare. Detta håller de på med varje kväll, tills deras fruar Lilian och Panela sänder bud efter dem. Då går de hem till varsit hus.
Äventyrarna följer vad som sker ifrån uteserveringen Tre Hjortar och de lägger märke till att det är ett visst oväven ute på gatorna. Fler och fler män i Utkante börjar tappa håret. Det tycks ha något samband med den rundlagda köpmannen & apotekaren Carl F. som ankom till Utkankte för ett tag sedan. En klart överviktig dvärg som har piller och krämer till allt och för alla åkommor. Han gör reklam för sin nya kollektion av kurer och botemedel. Den kallas “farmor Gunillas mirakelmediciner”. Det ryktas om att en del ser hallicinationer och andra får hudproblem, och även att män tappar håret efter ha använt Carl F.’s specialschampo kallat Huvud och Axlar mot fett hår och mjäll. Enligt onda tungor ger de inget hår kvar på huvudet utan det tar sin boning på axlar och rygg.
Oväsendet tilltar och äventyrarna dricker ur sina glas och går ut på torget för att se efter vad som händer. De noterar att både Tjock-Kjell, som går och äter glass, och Baryton Plufsplyte tappat håret men de verkar inte upprörda över det då de slipper kamma sig. Men andra är desto mer upprörda. Mäster Ulvar, hans son Jore och Hårde som alltid låtit sitt hår svaja för vinden är nu flinta. Byns magistrat och domare Malek Magnus är drabbad ännu värre. Efter prövat Farmor Gunillas lena hudkräm så förstördes huden och han tvingas gå omkring och dölja sitt förstörda anlete och händer. Carl F. arresteras av Hårde och döms till stocken av Malek Magnus för att sedan utvisas på livstid ur dimmiga dalen. Den fete dvärgen tycks inte bryr sig om detta då han tjänat en förmögenhet på sitt schampo och hudkräm
Framåt kvällen kommer Fjordor och Gustafs fruar (Lilian och Panela) till äventyrarna och ber dem om hjälp. Gustaf och Fjordor begav sig till Fjordors kusin, som bedriver vägsändes värdshus med lite tyger, vävar, mattor osv. Men det har nu gått en vecka och de har inte setts till. Kan äventyrarna hjälpa till?
I vanlig ordning så ställer de fyra äventyrarna upp, då de är de svagas och förtrycktas hjälp.... åtminstonde i sina egna ögon men Utkantes Fria Tidning, UFT, menar nog att de många gånger är bra själviska och utnyttjar folks elände för att tjäna snabba pengar. Hade det inte varit för dem så hade Utkante inte varit blivit attackerad av odöda, demoner och annat elände. Ända sedan de var nere och störde sömnen hos Riddar Rös så har det bara varit problem med odöda. Ledarenskribenten, en alv vid namn Pehr T. Ålhson angriper dem så fort chansen ges.
Under sin resa mot Vägsändes värdshus lägger äventyrarna märke till att det går ett långt spår efter köpmannen Carl F's framfart. Godispapper, bullformar, rester av wienerbröd, bönder som börjat tappat håret och diverse sura folk som blivit lurade.
Efter 2 dagar av stapatser så når de vid kvällningen fram till Vägsändes värdshus. Stämningen där inne är god och ljud av musik och lukten av mat gör att äventyrarna går in och letar bland gästerna efter Fjordor och Gustaf. Det är så fullt på värdshuset att det är svårt att ta sig fram. Det blir inte bättre av att ägaren Helemi bjuder laget runt för varje ny gäst som kommer inte genom dörren. De träffar diverse gäster såsom Grunn och Edda som är nedstämda och inte vill prata. Antelia som är en fåraherde som är berusad och försöker spela på en luta. Carl F.s tre bröder sitter vid ett bord och smörjer kråset. De berättar om familjens nya produkt..... parfymerat snigelslem på flaska som stryks under armarna för att man ska lukta gott. Det motverkar dåliga lukter. De tänkte kalla produkten för YXA. Det är bara ett problem, vid första produkten så råkade de ta slem från en giftig snigel och flera kunder råkade avlida....men lite spill får man räkna med säger de och skålar med sällskapet.
Till sista hittar de Gustaf och Fjordor som sitter och dricker och äter med dvärgen Stig Stenfäste. De menar att de precis kom fram och förstår inte varför fruarna är oroliga. Stig Stenfäste vill säga något till äventyrna om värdshuset men då blir allt svart.
Spelarna vaknar i sovsalen och förstår inte vad som hänt. Stig Stenfäste förklarar om förbannelsen och ber äventyrarna bryta den. De börjar samla ihop sina saker och smyger nedför trappan. De letar systematisk igenom källaren men märker att om de tar för lång tid på sig så blir allt svart igenom och de börjar om i sina sängar. Det leder till viss frustration och att de försöker snabba på det hela. Det blir inte bättre av att de hittar godispapper och lappar där det står CARL F. har varit här och uppenbarligen plundrat stället på diverse skatter. Han tycks vara i källaren men hur de än hör ljud av fotsteg osv så hinner de aldrig ikapp utan det är benrangel osv. Tiden tar slut och de hamnar i sängarna igen.
Här gjorde jag så att jag tog tiden och varje kvart så började de om i sina sängar.
Spelarna stöter på skelett som ger dem visst problem men de börjar kivas inom gruppen om vad de ska göra och vad som är viktigt. Efter en hel del fram och tillbaka så ramlar de in i rummet med Stirr. De prövar med att lösa problem genom samtal men det går inget vidare. Våld gör inte saken bättre då det är kolmörkt och en spelare slår demonslag och blir helt säker på att en medspelare är fienden och bankar till för kung och fosterland. Det vill sig inte bättre att spelaren som får en hammare i huvudet nästintill avlider men lyckas räddas av gruppens animist. Det blir inte bättre av att flöjten börjar spela, dockan börja leva och paniken sprider sig. Men så bestämmer sig någon för att slå till kedjan och får till ett drakslag och PAAAANG kedjan bryts. Stirr tar dock och flöjten och försvinner ut genom portalen. Därefter börjar hela källaren ramla ihop. Alla måste fly ut ur huset och hamnar på kyrkogården. De lägger märke till att de finns 5 öppna gravar med deras namn på. Vidare ligger en dvärgpojke i en grav och Fjordor och Gustaf ligger som stenfrusna av skräck i varsin grav. De funderar på vad detta kan betyda men då hoppar en galen hund upp ur en öppen grav. Det leder till viss panik och strid men varje runda så hoppar dubbelt så många hundar upp som den första. Så 1, 2, 4, 8 osv. Spelarna känner paniken slå till och någon får en idé att täcka igen den öppna graven med hundar i. En får slåss och tre gräver för kung och fosterland. Mitt i striden dyker köpmannen Carl F. upp som gubben i lådan och tycker att spelarna är riktigt dåliga djurvänner som inte kan handskas med djur. Mot ett guldmynt per person kan han tänka sig sälja en hundpipa som kan skrämma bort hundarna. Spelarna blir rasande och lyckas äntligen gräva igen graven och slå ned de sista hundarna. Knappt har striden lugnat sig och de hinner knappt dricka helande drycker innan de märker att dvärgen Carl F. lämnar kyrkogården och två andra antagonister dyker upp. Ramound Dunkelstig (Utkantes dödgrävare) och hans fru Anna-Inga Stendöhd. De vräker ut förbannelser över spelarna för att de saboterade deras belägring av Utkante med odöda i förra äventyret. Nu lovar de hämd och säger "framåt mina barn, kom ut ur gravarna". Genast känner en av spelarna hur en skeletthand griper tag om hans ankel. De ser hur 24 skelett är på väg upp ur sina gravar. Orla Månsilver gör tvillingpil och slår naturligvis drakslag varpå hon skjuter ihjäl mina slutbossar med ett skott...... Men spelarna får snabbt dra upp dvärgpojken, Fjordor och Gustaf. Sedan flyr de ut från kyrkogården så snabbt det bara går. När de kommer ut så märker de att de kommer in på värdshuset Vägsände och är tillbaka där de först var. Men nu saknas vissa gäster och Sten Stigfäste förklarar att förbannelsen är bruten. Han ger dem en belöning och spelarna tar med sig Fjordor och Gustaf och vandrar tillbaka till Utkante där de blir mötta av glada fruar. Alla är återigen glada.
Lugnet börjar så sakta återkomma till Utkante. Allt börjar återgå till det vanliga men det finns en tomhet efter Utkantes Borgmästare nedsligt mördades av AnnaBella när Äventyrarna fann svärdet Um-Durman. Det visade sig att Oulof Honungstunga var Drakkejsarens enda kvarande släkting och enbart han var värdig att lyfta svärdet. Men knappt gjorde han det för han blev nedhuggen. Den döende Oulof lämnade över Svärdet till Anka-riddaren Angus McKvack.
Utkante blev ju hårt ansatt av odöda men dessa har nu krossats.
Fler och fler av Utkantes befolkning undrar över om inte någon av äventyrarna ska ställa upp som borgmästare. Men innan allmänna val kan hållas så styr Vagnhild och Hårde tillsammans med några byäldste. Det har kommit nya handelskaravaner till Utkante och en del nya köpmän har dykt upp tillsammans med nya bosättare och äventyrare. En del bönder och jägare har flyttat in till Utkante för att se till att inte byn förfaller. Några av de nya ansikten är Dvärgen Fjordor som brukar dyka upp i sällskap med Byns nya jägare halvlängsmannen Gustaf. När arbetsdagen går mot sitt slut brukar de vandra omkring I Utkante och se vad som händer. Fjordor är väldigt mån om att stanna vid varenda hus och höra sig för hur folk har det och hjälpa till med att lägga trägolv, gräva, fixa och snickare. Detta håller de på med varje kväll, tills deras fruar Lilian och Panela sänder bud efter dem. Då går de hem till varsit hus.
Äventyrarna följer vad som sker ifrån uteserveringen Tre Hjortar och de lägger märke till att det är ett visst oväven ute på gatorna. Fler och fler män i Utkante börjar tappa håret. Det tycks ha något samband med den rundlagda köpmannen & apotekaren Carl F. som ankom till Utkankte för ett tag sedan. En klart överviktig dvärg som har piller och krämer till allt och för alla åkommor. Han gör reklam för sin nya kollektion av kurer och botemedel. Den kallas “farmor Gunillas mirakelmediciner”. Det ryktas om att en del ser hallicinationer och andra får hudproblem, och även att män tappar håret efter ha använt Carl F.’s specialschampo kallat Huvud och Axlar mot fett hår och mjäll. Enligt onda tungor ger de inget hår kvar på huvudet utan det tar sin boning på axlar och rygg.
Oväsendet tilltar och äventyrarna dricker ur sina glas och går ut på torget för att se efter vad som händer. De noterar att både Tjock-Kjell, som går och äter glass, och Baryton Plufsplyte tappat håret men de verkar inte upprörda över det då de slipper kamma sig. Men andra är desto mer upprörda. Mäster Ulvar, hans son Jore och Hårde som alltid låtit sitt hår svaja för vinden är nu flinta. Byns magistrat och domare Malek Magnus är drabbad ännu värre. Efter prövat Farmor Gunillas lena hudkräm så förstördes huden och han tvingas gå omkring och dölja sitt förstörda anlete och händer. Carl F. arresteras av Hårde och döms till stocken av Malek Magnus för att sedan utvisas på livstid ur dimmiga dalen. Den fete dvärgen tycks inte bryr sig om detta då han tjänat en förmögenhet på sitt schampo och hudkräm
Framåt kvällen kommer Fjordor och Gustafs fruar (Lilian och Panela) till äventyrarna och ber dem om hjälp. Gustaf och Fjordor begav sig till Fjordors kusin, som bedriver vägsändes värdshus med lite tyger, vävar, mattor osv. Men det har nu gått en vecka och de har inte setts till. Kan äventyrarna hjälpa till?
I vanlig ordning så ställer de fyra äventyrarna upp, då de är de svagas och förtrycktas hjälp.... åtminstonde i sina egna ögon men Utkantes Fria Tidning, UFT, menar nog att de många gånger är bra själviska och utnyttjar folks elände för att tjäna snabba pengar. Hade det inte varit för dem så hade Utkante inte varit blivit attackerad av odöda, demoner och annat elände. Ända sedan de var nere och störde sömnen hos Riddar Rös så har det bara varit problem med odöda. Ledarenskribenten, en alv vid namn Pehr T. Ålhson angriper dem så fort chansen ges.
Under sin resa mot Vägsändes värdshus lägger äventyrarna märke till att det går ett långt spår efter köpmannen Carl F's framfart. Godispapper, bullformar, rester av wienerbröd, bönder som börjat tappat håret och diverse sura folk som blivit lurade.
Efter 2 dagar av stapatser så når de vid kvällningen fram till Vägsändes värdshus. Stämningen där inne är god och ljud av musik och lukten av mat gör att äventyrarna går in och letar bland gästerna efter Fjordor och Gustaf. Det är så fullt på värdshuset att det är svårt att ta sig fram. Det blir inte bättre av att ägaren Helemi bjuder laget runt för varje ny gäst som kommer inte genom dörren. De träffar diverse gäster såsom Grunn och Edda som är nedstämda och inte vill prata. Antelia som är en fåraherde som är berusad och försöker spela på en luta. Carl F.s tre bröder sitter vid ett bord och smörjer kråset. De berättar om familjens nya produkt..... parfymerat snigelslem på flaska som stryks under armarna för att man ska lukta gott. Det motverkar dåliga lukter. De tänkte kalla produkten för YXA. Det är bara ett problem, vid första produkten så råkade de ta slem från en giftig snigel och flera kunder råkade avlida....men lite spill får man räkna med säger de och skålar med sällskapet.
Till sista hittar de Gustaf och Fjordor som sitter och dricker och äter med dvärgen Stig Stenfäste. De menar att de precis kom fram och förstår inte varför fruarna är oroliga. Stig Stenfäste vill säga något till äventyrna om värdshuset men då blir allt svart.
Spelarna vaknar i sovsalen och förstår inte vad som hänt. Stig Stenfäste förklarar om förbannelsen och ber äventyrarna bryta den. De börjar samla ihop sina saker och smyger nedför trappan. De letar systematisk igenom källaren men märker att om de tar för lång tid på sig så blir allt svart igenom och de börjar om i sina sängar. Det leder till viss frustration och att de försöker snabba på det hela. Det blir inte bättre av att de hittar godispapper och lappar där det står CARL F. har varit här och uppenbarligen plundrat stället på diverse skatter. Han tycks vara i källaren men hur de än hör ljud av fotsteg osv så hinner de aldrig ikapp utan det är benrangel osv. Tiden tar slut och de hamnar i sängarna igen.
Här gjorde jag så att jag tog tiden och varje kvart så började de om i sina sängar.
Spelarna stöter på skelett som ger dem visst problem men de börjar kivas inom gruppen om vad de ska göra och vad som är viktigt. Efter en hel del fram och tillbaka så ramlar de in i rummet med Stirr. De prövar med att lösa problem genom samtal men det går inget vidare. Våld gör inte saken bättre då det är kolmörkt och en spelare slår demonslag och blir helt säker på att en medspelare är fienden och bankar till för kung och fosterland. Det vill sig inte bättre att spelaren som får en hammare i huvudet nästintill avlider men lyckas räddas av gruppens animist. Det blir inte bättre av att flöjten börjar spela, dockan börja leva och paniken sprider sig. Men så bestämmer sig någon för att slå till kedjan och får till ett drakslag och PAAAANG kedjan bryts. Stirr tar dock och flöjten och försvinner ut genom portalen. Därefter börjar hela källaren ramla ihop. Alla måste fly ut ur huset och hamnar på kyrkogården. De lägger märke till att de finns 5 öppna gravar med deras namn på. Vidare ligger en dvärgpojke i en grav och Fjordor och Gustaf ligger som stenfrusna av skräck i varsin grav. De funderar på vad detta kan betyda men då hoppar en galen hund upp ur en öppen grav. Det leder till viss panik och strid men varje runda så hoppar dubbelt så många hundar upp som den första. Så 1, 2, 4, 8 osv. Spelarna känner paniken slå till och någon får en idé att täcka igen den öppna graven med hundar i. En får slåss och tre gräver för kung och fosterland. Mitt i striden dyker köpmannen Carl F. upp som gubben i lådan och tycker att spelarna är riktigt dåliga djurvänner som inte kan handskas med djur. Mot ett guldmynt per person kan han tänka sig sälja en hundpipa som kan skrämma bort hundarna. Spelarna blir rasande och lyckas äntligen gräva igen graven och slå ned de sista hundarna. Knappt har striden lugnat sig och de hinner knappt dricka helande drycker innan de märker att dvärgen Carl F. lämnar kyrkogården och två andra antagonister dyker upp. Ramound Dunkelstig (Utkantes dödgrävare) och hans fru Anna-Inga Stendöhd. De vräker ut förbannelser över spelarna för att de saboterade deras belägring av Utkante med odöda i förra äventyret. Nu lovar de hämd och säger "framåt mina barn, kom ut ur gravarna". Genast känner en av spelarna hur en skeletthand griper tag om hans ankel. De ser hur 24 skelett är på väg upp ur sina gravar. Orla Månsilver gör tvillingpil och slår naturligvis drakslag varpå hon skjuter ihjäl mina slutbossar med ett skott...... Men spelarna får snabbt dra upp dvärgpojken, Fjordor och Gustaf. Sedan flyr de ut från kyrkogården så snabbt det bara går. När de kommer ut så märker de att de kommer in på värdshuset Vägsände och är tillbaka där de först var. Men nu saknas vissa gäster och Sten Stigfäste förklarar att förbannelsen är bruten. Han ger dem en belöning och spelarna tar med sig Fjordor och Gustaf och vandrar tillbaka till Utkante där de blir mötta av glada fruar. Alla är återigen glada.