Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Igår spelade vi igenom 3:e gruppsmaterialet The Ancient Tree av Emerald Mage. Han finns på Patreon och skriver trevligt material till DoD23.
Äventyret utspelar sig i Dimmiga Dalen och kommer ifrån äventyrssäd på s.60 i monsterboken (skogsjätte).
I vanlig ordning satt äventyrarna Orla Månsilver, Makander Halvsundet, Krisanna den djärve och Galvander skuggmanare (alv animist) och tittade djupt ned i sina glas och undrade om fjolårets äpplemust nog måste vara på gång att ta slut för de kunde inte se botten i sina glas. Men skördesäsongen är runt hörnet och Utkantes borgmästare Oulof Honungstunga har låtit bygga en enorm talarstol utanför värdshuset Tre Hjortar där han övar på sitt nya tal inför skördefesten som ska gå av stapeln om drygt en vecka. Dagen till ära har han också låtit dvärge Okald smida honom en härskarstav av metall med ett jordklot på toppen av staven. Han vill numera helst tituleras "hans excellens".
Men så hör de rykten från bordet bredvid. Ett par bönder sitter och berättar: ”Oulouf har sänt flera expeditioner till järnskogen för att ordna med nytt timmer till palissaden men alla har försvunnit. Hårde har hört sig för med Maladuk som också sänt spejare och budbärare men ingen har kommit tillbaka”. Den ena säger till den andre: ”Det låter som svartkonst, sanna mina ord, jag känner det i min stortå”, så drar han upp sin vänstra fot, tar av träskon och visar en uppsvullen stortå, som nästan pulserar och ser väldigt öm ut. Hans granne, nickar på huvudet och håller med. Han säger: ”låt mig få vad den där tån innehåller”, så tar han fram en vass pennkniv och snittar ett litet hål på tån och en massa äckligt var som väller ut på bordet. Samtidigt så sjunker svullnaden och hans kamrat pustar ut: ”där fick vi ut det onda”. Bägge tittar på varet och nickar tillsammans och säger: ”onda krafter är helt klart i görningen, svartkonst minsann”. Sedan beställer de in starksprit och baddar om tån och lägger ett bandage om det.
Emedan bönderna lindar om tån så kommer tre jägare in på värdshuset och sätter sig vid ett annat bord och de berättar att något har hänt med järnskogen. Det ryktas att ett stort levande träd, som sägs vara äldre än det drakoniska imperiet som en gång härskade över dessa marker, finns i Järnskogen. Denna uråldriga varelse sägs besitta stor kunskap och hemligheter om Dimmornas Dal. Trädet hjälpte alltid oss alltid i skogen men nu tycks någon ond ande tagit sin boning i den gamla eken. Barden Allan i Dalen begav sig dit för en tid sedan och har inte synts till sedan dess. Undrar om inte den gamla eken ätit upp honom?
Plötsligt slås dörren upp till värdshuset och ni ser en gammal man med en trästav, långt vitt skägg och ett vansinnigt utseende. Han reser sin hand mot himlen och genast dundrar det till och himlen blir mörk och han ropar ut ”den onde fursten är på väg tillbaka till dimmiga dalen. Omvänd er alla eller förgås”. Därefter blixtar det till så ordentligt att alla tappar synen en kort stund. När synen återkommer så är gubben borta. Men det börjar skrikas och vrålas utanför värdshuset.
Blixten har tydligen träffat Oulofs metallstav, och han fick agera mänsklig åskledare. Han hänger över sin talarstol och ser avsvimmad ut. Plötsligt så börjar himlen ändra färg till purpurfärg. Från Nordöst kommer en märklig dimma svepande in genom Utkantes norra port. Den slingar sig framåt, den nästan trevar sig fram och verkar söka efter något. Det hörs röster inifrån dimman som säger ”Um-Durman…….Leanara, mitt barn, var är du? Jag ser dig inte. Kom fram för din mästare kallar på dig”. Oulof börjar vakna till och tittar upp mot dimman. Plötsligt verkar dimman få syn på honom och en nästan mänsklig arm och hand tar form och börjar sträcka sig efter honom. Oulof själv ser armen och blir vit i ansiktet. Han mumlar något ohörbart och ser skräckslagen ut.
Plötsligt dycker Kvasimund upp med tre av hans hantlangare. De drar sina vapen och ställer sig som en vägg mot armen. Dimman bildar en gestalt, cirka 5 meter hög och det ser ut som en otydlig gestalt med horn, spetsig näsa, vassa tänder och brinnande ögon. Han väser något som spelar har svårt att höra åt Quasimund ”inte ni mina barn utan honom” och spänner ögonen i dem och de blir som förstenad. Sedan griper han tag i Oulof och lyfter upp honom i luften med ena handen och säger något märkligt till honom (här misslyckas spelarna med slaget på främmande språk med nackdel, men demonen säger att …..Oulof har svikit mig…då han inte fått fram svärdet Um-Durman) och med den andra handen så griper han tag i något i Oulof’s hals och ni ser hur hand lägger något lysande i en amulett och hänger den om sin hals. Oulof släps till marken och den märkliga gestalten skrattar och säger ”inte så mycket honungstunga nu va Oulof”.
Här försöker spelarna stoppa demonen men de får "smisk och stryk så det tjongar om det". Istället blir det lötsligt så kliver Rabindarnath fram med en helig symbol i handen och ropar ut ”FÖRSVINN, GÅ TILLBAKA TILL SKUGGAN DÄR DU KOM FRÅN” (klar anspelning på Gandalf i Moria, go back from the shadow you came from). Samtidigt ser ni en kraftig energistråle och Herr Silversporre står med en trollkarlshatt på huvudet och ett trollspö i handen och blixtar och energi flyger ifrån den och träffar gestalten. Med ens övergår varelsen till en dimma igen och försvinner snabbt väster ut, mot järnskogen till.
Oulof ligger på marken och är en vid medvetande men har ingen röst eller personlighet kvar. Demonen har tagit hans röst och personlighet och tagit med sig dem i en amulett som de måste hitta i nästa äventyr. Quasimund och hans tre kumpaner står som levande statyer och är magiskt förstenade.
Rabindarnath säger: ”en sathmogs tjänare var det där.” Silversporre säger: ”Styx heter den och den är känd för att förstena sina offer med en blick. Jag antar att den tagit Oulofs röst och själ”.
Spelarna bestämmer sig för att bege sig mot järnskogen och när de lämnar Utkante och går förbi kyrkogården så möts de av dödgrävarna Ramund Dunkelstig och hans fru Ann-Inga Stendöhd. De häcklar spelarna och förbannar dem (i senare äventyr kommer de leda en arme av odöda mot utkante).
När de styr kosan mot Järnskogen så dyker en räv upp och drar i dem. De förstår att den vill visa dem något. Räven leder dem till en grotta i skogen där det finns en skadad skogsjätte. De helar jätten Gelun. Gelun förklarar att han behöver deras hjälp för att stoppa en ondskefull demon som har tagit över en gammal källa. Han säger: En demon vid namn Kraxus steg fram ur portalen i Purpurflammans Tempel, i syfte att sprida förruttnelse i hela Järnskogen i Sathmogs namn. Kraxus har dödat otaliga djur, orcher och människor och förvandlat dem till odöda trälar. Som ett resultat försämras skogen, och den uråldriga trädsfränden dukar långsamt under för korruptionen.
Demonens närvaro förgiftar vattnet, vilket i sin tur korrumperar skogen och det uråldriga trädet vars sinne bleknar. Demonens mål är att döda allt levande i skogen. Gelun konfronterade demonen men var ingen match för dess magiska krafter och de odöda under dess befäl.
Gelun visar dem också Allan i Dalens luta. Den måste ha något speciellt över sig för Demonen ryggade tillbaka när Allan spelade på den. Dock övermannades han av odöda som förde bort honom. Gelun ber spelarna att ta itu med demonen och återställa källan. Om källan renas och det uråldriga trädets sinne återställs kan det ge stor kunskap.
På väg mot källan som stöter sällskapet på ett gäng med odöda vargar och björnar men genom att lyckas med upptäcka fara och smyga så lyckas de smyga förbi bakhållet. Väl framme vid källan så blir de omringade av 4 zombie-orcher, 4 zombie människor och 2 skelettvargar, samtidigt som demonen Kraxus börjar manifestera sig vid källan. Det hela börjar kanon för spelarna. De vinner intiativet och bankar skiten ur 4 st zombies i första rundan men i runda två går det hela. Krisanna fumlar med kniven och slänger iväg den. Zombin kräks över spelarna och de blir utmattade, en biter en Orla och en annan kramar nästa livet ur Makander. Runda 3 fortsätter som den förra Krisanna fumlar igen och kastar sin nästa kniv i foten på sig själv. Zombin kräks igen och alla blir rädda, Galvander blir biten och börjar gå ned för räkning, Makander lyckas hugga ned 2 st och Orla fumlar med pilbågen och skjuter sig själv. Sista rundan ser det illa ut men genom lite tur och skicklighet så lyckas spelarna nedgöra resten av zombies och skelettvargar. Dock är sällskapet slutkörda och Kraxus skrattar åt dem. Lyckligvis så hinneer Galvander hela upp sig själv och resten dricker några helande drycker och äter Plufsplytes wienerbröd vilket helar alla tillstånd (de hade runt 3-4 tillstånd per person).
Striden mot Kraxus börjar på bästa sätt. Krisanna tar upp Allan i Dalens luta och lyckas mot alla odds spela en melodi som gör att Kraxus enbart från en attack per runda istället för 2. Makander skjuter perfekt slag med sitt armborst och Kraxus får ordentigt med skada. Galvander rusar framåt för att kasta förinta men Demonen förbannar honom och han blir till en katt. Nästa runda blir perfekt slag för Makander igen med armborstet och Kraxus undrar om han mött sin överman men hans gifttagg hugger till Makander men giftet gör ingen skadad. Orla skjuter och slår perfekt slag med sin pilbåga (heeeelt otroligt) och Krisanna fortsätter att spela luta så fingrarna glöder.
Tredje rundan och Makander vinner initativ och hugger Kraxus med Yxan och slår.....just det tredje perfekta slaget på raken (vad i hela världen är chansen för tre på raken???) och han har förmågan drakdräpare 5-6 st T8 senare så har Kraxus typ 11 kp kvar och bestämmer sig för att dra sig tillbaka till skuggorna och försvinner upp i tomma intet.
Spelarna krossar demonkristallerna och genast återvänder livet till skogen igen. De samlar upp lite vatten i ett par flaskor (det visar sig att vattnet har hela egenskaper och kan häva förstening samt få drickaren att enbart berätta sanning).
De går till Eken och blir upplysta om var sista delen av drakstatyn finns samt, att Oulofs själ och röst finns i templet purpurbrand, att Sathmog har minst tre trogna tjänare i Utkante (två människor och en djur-humanoid). Jätten Gelun hjälper dem hem till utkante igen samt tar med en massa timmer till att laga palisaden utanför utkante.
Väl tillbaka igen så ger de vatten till Oulof så han kan prata lite men hela hans personlighet är borta och han blir sängliggande. När de kommer till Kvasimund och hans gäng så finner de att Okald hängt upp sin tvätt över dem och låter sina damunderkläder torka på dem. De häller vatten äver kvasimund och hans gäng och de bekänner att de tillhör sathmog. Hårde vill dock inte arrestera dem för "det finns religionsfrihet i utkante". Kvasimund och co skäms mycket över att vara utklädda i dvärgunderkläder och alla skrattar gott åt dem.
Där slutar äventyret och vi hade riktigt roligt.
Äventyret utspelar sig i Dimmiga Dalen och kommer ifrån äventyrssäd på s.60 i monsterboken (skogsjätte).
I vanlig ordning satt äventyrarna Orla Månsilver, Makander Halvsundet, Krisanna den djärve och Galvander skuggmanare (alv animist) och tittade djupt ned i sina glas och undrade om fjolårets äpplemust nog måste vara på gång att ta slut för de kunde inte se botten i sina glas. Men skördesäsongen är runt hörnet och Utkantes borgmästare Oulof Honungstunga har låtit bygga en enorm talarstol utanför värdshuset Tre Hjortar där han övar på sitt nya tal inför skördefesten som ska gå av stapeln om drygt en vecka. Dagen till ära har han också låtit dvärge Okald smida honom en härskarstav av metall med ett jordklot på toppen av staven. Han vill numera helst tituleras "hans excellens".
Men så hör de rykten från bordet bredvid. Ett par bönder sitter och berättar: ”Oulouf har sänt flera expeditioner till järnskogen för att ordna med nytt timmer till palissaden men alla har försvunnit. Hårde har hört sig för med Maladuk som också sänt spejare och budbärare men ingen har kommit tillbaka”. Den ena säger till den andre: ”Det låter som svartkonst, sanna mina ord, jag känner det i min stortå”, så drar han upp sin vänstra fot, tar av träskon och visar en uppsvullen stortå, som nästan pulserar och ser väldigt öm ut. Hans granne, nickar på huvudet och håller med. Han säger: ”låt mig få vad den där tån innehåller”, så tar han fram en vass pennkniv och snittar ett litet hål på tån och en massa äckligt var som väller ut på bordet. Samtidigt så sjunker svullnaden och hans kamrat pustar ut: ”där fick vi ut det onda”. Bägge tittar på varet och nickar tillsammans och säger: ”onda krafter är helt klart i görningen, svartkonst minsann”. Sedan beställer de in starksprit och baddar om tån och lägger ett bandage om det.
Emedan bönderna lindar om tån så kommer tre jägare in på värdshuset och sätter sig vid ett annat bord och de berättar att något har hänt med järnskogen. Det ryktas att ett stort levande träd, som sägs vara äldre än det drakoniska imperiet som en gång härskade över dessa marker, finns i Järnskogen. Denna uråldriga varelse sägs besitta stor kunskap och hemligheter om Dimmornas Dal. Trädet hjälpte alltid oss alltid i skogen men nu tycks någon ond ande tagit sin boning i den gamla eken. Barden Allan i Dalen begav sig dit för en tid sedan och har inte synts till sedan dess. Undrar om inte den gamla eken ätit upp honom?
Plötsligt slås dörren upp till värdshuset och ni ser en gammal man med en trästav, långt vitt skägg och ett vansinnigt utseende. Han reser sin hand mot himlen och genast dundrar det till och himlen blir mörk och han ropar ut ”den onde fursten är på väg tillbaka till dimmiga dalen. Omvänd er alla eller förgås”. Därefter blixtar det till så ordentligt att alla tappar synen en kort stund. När synen återkommer så är gubben borta. Men det börjar skrikas och vrålas utanför värdshuset.
Blixten har tydligen träffat Oulofs metallstav, och han fick agera mänsklig åskledare. Han hänger över sin talarstol och ser avsvimmad ut. Plötsligt så börjar himlen ändra färg till purpurfärg. Från Nordöst kommer en märklig dimma svepande in genom Utkantes norra port. Den slingar sig framåt, den nästan trevar sig fram och verkar söka efter något. Det hörs röster inifrån dimman som säger ”Um-Durman…….Leanara, mitt barn, var är du? Jag ser dig inte. Kom fram för din mästare kallar på dig”. Oulof börjar vakna till och tittar upp mot dimman. Plötsligt verkar dimman få syn på honom och en nästan mänsklig arm och hand tar form och börjar sträcka sig efter honom. Oulof själv ser armen och blir vit i ansiktet. Han mumlar något ohörbart och ser skräckslagen ut.
Plötsligt dycker Kvasimund upp med tre av hans hantlangare. De drar sina vapen och ställer sig som en vägg mot armen. Dimman bildar en gestalt, cirka 5 meter hög och det ser ut som en otydlig gestalt med horn, spetsig näsa, vassa tänder och brinnande ögon. Han väser något som spelar har svårt att höra åt Quasimund ”inte ni mina barn utan honom” och spänner ögonen i dem och de blir som förstenad. Sedan griper han tag i Oulof och lyfter upp honom i luften med ena handen och säger något märkligt till honom (här misslyckas spelarna med slaget på främmande språk med nackdel, men demonen säger att …..Oulof har svikit mig…då han inte fått fram svärdet Um-Durman) och med den andra handen så griper han tag i något i Oulof’s hals och ni ser hur hand lägger något lysande i en amulett och hänger den om sin hals. Oulof släps till marken och den märkliga gestalten skrattar och säger ”inte så mycket honungstunga nu va Oulof”.
Här försöker spelarna stoppa demonen men de får "smisk och stryk så det tjongar om det". Istället blir det lötsligt så kliver Rabindarnath fram med en helig symbol i handen och ropar ut ”FÖRSVINN, GÅ TILLBAKA TILL SKUGGAN DÄR DU KOM FRÅN” (klar anspelning på Gandalf i Moria, go back from the shadow you came from). Samtidigt ser ni en kraftig energistråle och Herr Silversporre står med en trollkarlshatt på huvudet och ett trollspö i handen och blixtar och energi flyger ifrån den och träffar gestalten. Med ens övergår varelsen till en dimma igen och försvinner snabbt väster ut, mot järnskogen till.
Oulof ligger på marken och är en vid medvetande men har ingen röst eller personlighet kvar. Demonen har tagit hans röst och personlighet och tagit med sig dem i en amulett som de måste hitta i nästa äventyr. Quasimund och hans tre kumpaner står som levande statyer och är magiskt förstenade.
Rabindarnath säger: ”en sathmogs tjänare var det där.” Silversporre säger: ”Styx heter den och den är känd för att förstena sina offer med en blick. Jag antar att den tagit Oulofs röst och själ”.
Spelarna bestämmer sig för att bege sig mot järnskogen och när de lämnar Utkante och går förbi kyrkogården så möts de av dödgrävarna Ramund Dunkelstig och hans fru Ann-Inga Stendöhd. De häcklar spelarna och förbannar dem (i senare äventyr kommer de leda en arme av odöda mot utkante).
När de styr kosan mot Järnskogen så dyker en räv upp och drar i dem. De förstår att den vill visa dem något. Räven leder dem till en grotta i skogen där det finns en skadad skogsjätte. De helar jätten Gelun. Gelun förklarar att han behöver deras hjälp för att stoppa en ondskefull demon som har tagit över en gammal källa. Han säger: En demon vid namn Kraxus steg fram ur portalen i Purpurflammans Tempel, i syfte att sprida förruttnelse i hela Järnskogen i Sathmogs namn. Kraxus har dödat otaliga djur, orcher och människor och förvandlat dem till odöda trälar. Som ett resultat försämras skogen, och den uråldriga trädsfränden dukar långsamt under för korruptionen.
Demonens närvaro förgiftar vattnet, vilket i sin tur korrumperar skogen och det uråldriga trädet vars sinne bleknar. Demonens mål är att döda allt levande i skogen. Gelun konfronterade demonen men var ingen match för dess magiska krafter och de odöda under dess befäl.
Gelun visar dem också Allan i Dalens luta. Den måste ha något speciellt över sig för Demonen ryggade tillbaka när Allan spelade på den. Dock övermannades han av odöda som förde bort honom. Gelun ber spelarna att ta itu med demonen och återställa källan. Om källan renas och det uråldriga trädets sinne återställs kan det ge stor kunskap.
På väg mot källan som stöter sällskapet på ett gäng med odöda vargar och björnar men genom att lyckas med upptäcka fara och smyga så lyckas de smyga förbi bakhållet. Väl framme vid källan så blir de omringade av 4 zombie-orcher, 4 zombie människor och 2 skelettvargar, samtidigt som demonen Kraxus börjar manifestera sig vid källan. Det hela börjar kanon för spelarna. De vinner intiativet och bankar skiten ur 4 st zombies i första rundan men i runda två går det hela. Krisanna fumlar med kniven och slänger iväg den. Zombin kräks över spelarna och de blir utmattade, en biter en Orla och en annan kramar nästa livet ur Makander. Runda 3 fortsätter som den förra Krisanna fumlar igen och kastar sin nästa kniv i foten på sig själv. Zombin kräks igen och alla blir rädda, Galvander blir biten och börjar gå ned för räkning, Makander lyckas hugga ned 2 st och Orla fumlar med pilbågen och skjuter sig själv. Sista rundan ser det illa ut men genom lite tur och skicklighet så lyckas spelarna nedgöra resten av zombies och skelettvargar. Dock är sällskapet slutkörda och Kraxus skrattar åt dem. Lyckligvis så hinneer Galvander hela upp sig själv och resten dricker några helande drycker och äter Plufsplytes wienerbröd vilket helar alla tillstånd (de hade runt 3-4 tillstånd per person).
Striden mot Kraxus börjar på bästa sätt. Krisanna tar upp Allan i Dalens luta och lyckas mot alla odds spela en melodi som gör att Kraxus enbart från en attack per runda istället för 2. Makander skjuter perfekt slag med sitt armborst och Kraxus får ordentigt med skada. Galvander rusar framåt för att kasta förinta men Demonen förbannar honom och han blir till en katt. Nästa runda blir perfekt slag för Makander igen med armborstet och Kraxus undrar om han mött sin överman men hans gifttagg hugger till Makander men giftet gör ingen skadad. Orla skjuter och slår perfekt slag med sin pilbåga (heeeelt otroligt) och Krisanna fortsätter att spela luta så fingrarna glöder.
Tredje rundan och Makander vinner initativ och hugger Kraxus med Yxan och slår.....just det tredje perfekta slaget på raken (vad i hela världen är chansen för tre på raken???) och han har förmågan drakdräpare 5-6 st T8 senare så har Kraxus typ 11 kp kvar och bestämmer sig för att dra sig tillbaka till skuggorna och försvinner upp i tomma intet.
Spelarna krossar demonkristallerna och genast återvänder livet till skogen igen. De samlar upp lite vatten i ett par flaskor (det visar sig att vattnet har hela egenskaper och kan häva förstening samt få drickaren att enbart berätta sanning).
De går till Eken och blir upplysta om var sista delen av drakstatyn finns samt, att Oulofs själ och röst finns i templet purpurbrand, att Sathmog har minst tre trogna tjänare i Utkante (två människor och en djur-humanoid). Jätten Gelun hjälper dem hem till utkante igen samt tar med en massa timmer till att laga palisaden utanför utkante.
Väl tillbaka igen så ger de vatten till Oulof så han kan prata lite men hela hans personlighet är borta och han blir sängliggande. När de kommer till Kvasimund och hans gäng så finner de att Okald hängt upp sin tvätt över dem och låter sina damunderkläder torka på dem. De häller vatten äver kvasimund och hans gäng och de bekänner att de tillhör sathmog. Hårde vill dock inte arrestera dem för "det finns religionsfrihet i utkante". Kvasimund och co skäms mycket över att vara utklädda i dvärgunderkläder och alla skrattar gott åt dem.
Där slutar äventyret och vi hade riktigt roligt.