Designtråd: Fröken riddaren och djävulen

[God45]

Jag har sett andra göra sådana här trådar för sina projekt och det verkar kul. Så here we go!



Riddardömet Stjärnljus ligger högt upp bland bergen vid det västra havet. Det gavs till riddarsläkten Ker för länge sedan av en tacksam konung efter kriget mot Västanvindens våldsamma hov. I en tid nu nästan förlorad i tidens dimmor byggde familjen Ker en fantastisk fästning vid namn Aftonljus med sju ringmurar för att skydda sitt folk, för att mäta sig med havets skönhet, för att locka till sig de mäktigaste riddarna, för att vara hem åt de mest avancerade vetenskaperna, för att ha det noblaste hovet, för att ha de frommaste prästerna och för att markera platsen där civilisationen slutar innan det okända havet. Runt omkring i riket Stjärnljus växte sju byar upp som alla skyddades av en riddare svuren att tjäna familjen Ker och att vara en levande personifikation av en av de sju himmelska dygderna.

I tusen år har riket gått i arv från far till son inom familjen Ker, en arvslinje som inte bröts förrän Johan Ker inte hade några söner. Vissa sade att riddaren hade begått någon synd som kostat honom himlens gunst, andra sade att han hade förbannats av en häxa och andra sade att det ibland händer att en god man inte får några söner utan att det betyder något. Oavsett anledningen var Johan Kers enda barn en dotter, Arabella.

Arabella skämdes bort av sin far på alla sätt han kunde. Fröken Ker hade redan som en ung flicka ett intresse för de ridderliga konsterna. Hennes far, som älskade sin dotter och inte hade någon son att lära upp, tränade henne i allt från ridning till fäktning. Detta fortsatte även när hon borde lära sig det som förväntas av en dam vid hovet. Johans beteende gav flickan falska förhoppningar och är grunden till det som nu drabbat riddardömet Stjärnljus.

För tiden kom då Arabella blev vuxen och hon gick till sin far för att tala med honom om att ärva riddardömets tron. Men han kunde inte låta det hända. Istället berättade han för henne att hon skulle giftas bort med Riddaren Gore, den mäktigaste av riddarna som var svuren till honom, så att riddardömet skulle vara i säkra händer. Ingen kvinna, sade han, skulle någonsin kunna sitta på Aftonljus tron. Det skulle vara att synda mot himlen.

Arabella tänkte visa hennes far att han hade fel. Så hon utmanade Riddaren Gore på en duell. Gore accepterade duellen. Den mycket större och starkare Gore såg henne inte som ett hot. Han började direkt göra vilda hugg och utfall. Arabella använde hans styrka mot honom, duckade undan bara precis nog för att han skulle tro att han nästan lyckats fälla henne. Hon gjorde så tills han var utmattad varpå hon lätt slog honom till marken med sidan av hennes svärd. Hennes far, som var domare i duellen, kallades hennes taktik för en lömsk list och utnämnde Gore till vinnaren eftersom han slagits med heder.

Arabella tog inte emot det beskedet väl. Hon väntade på att solen skulle gå ner innan hon satte på sig sin rustning, tog sin häst och red iväg från Aftonljus. Hon tänkte äventyra som en riddare och bevisa att hon var Aftonljus rättmätiga nästa härskare.

Hon red i många veckor och hade många äventyr. Men så en dag kom hon till havet vid andra sidan världen. Där såg hon ett skepp komma seglande på havet mot henne med sådan hastighet så det var som om världens alla vindar hade drivit på det och så lade det till vid stranden. När Fröken Ker såg detta skyndade hon dit och såg att skeppet var överdraget med silke svartare än någon midnatt. På skeppet fanns en adelskvinna vackrare än någon kvinna Arabella någonsin sett förut, klädd i de dyrbaraste kläderna någon i världen skulle kunna köpa.

”Fröken riddaren,” sade hon, ”Jag bodde en gång hos världens mäktigaste man och han gjorde mig så fager och så mäktig att ingen var min like. Och från denna stora skönhet och makt bar jag blott en liten stolthet, inte mer än jag borde eller förtjänade. Men en dag jag sade jag ett enda ord som misshagade honom. Då ville han inte längre tåla min närvaro, och så drev han mig bort från mitt arv och berövade mig min rätt för evigt. Han hade aldrig medlidande med mig, lyssnade aldrig på mitt råd och såg aldrig vad jag kunde.

Sedan den tiden, ädle riddare, har olyckan drabbat mig och alla de mina, men dock har jag berövat honom några av hans kvinnor och gjort dem till mina tjänare, ty de begär intet av mig som jag ej ger dem och mer därtill. Så för jag och mina tjänare krig mot honom natt och dag. Därför träffar jag ingen god riddare eller ädel kvinna utan att jag söker vinna henne till min sida om jag förmår. Och därför att jag vet att du är en god riddare och en nobel kvinna, beder jag dig hjälpa mig, ty som en av Aftonljus riddare bör du icke svika någon ädel kvinna som blivit berövad sitt arv, när hon söker din hjälp.”.

Arabella förstod att kvinnan på skeppet var djävulen, men hon var förförd av hennes skönhet, orättvisan i deras båda öden och av det djävulen kunde göra för henne. Så var det att Arabella tog kvinnan på skeppet som sin älskare och svor att vara djävulens riddare.

Arabella återvände till slottet Aftonljus tillsammans med sju andra riddare svurna till djävulen. De mördade riddardömets beskyddare och Arabella dräpte sin egen far. Sedan höll de ett stort svart bröllop där Arabella gifte sig med djävulen så att de tillsammans kunde härska över Stjärnljus som dess rättmätiga härskare.

Djävulen använde sin magi till att dra ned alla män i riddardömet till helvetet och att förtrolla riddardömet så att samma öde drabbar alla män som försöker träda innanför dess gränser. De sju djävulska riddarna tog varsin av Stjärnljus sju byar som sin egen medan djävulen låste porten till slottet Aftonljus och gav dem varsin del av nyckeln till porten. Endast med alla sju delar av nyckeln kan någon träda in i slottet.

Nu sitter Stjärnljus vid utkanten av den civiliserade världen som djävulens fotfäste från vilket ingen tror att hon inte tänker försöker klättra.

 

[God45]

Riddarna och byarna
Var och en av de sju kvinnliga riddarna har tagit över en av de sju byarna och styr dem nu enligt eget huvud för att gynna djävulens agenda. Precis som de riddarna de dräpte var och en personifierar en av de sju himmelska synderna så representerar varje djävulssvuren riddare en av de sjundödssynderna. Om någon vill ta sig in i slottet Aftonljus måste de antingen övertala alla riddarna att ge upp sina nycklar eller ta nycklarna ur deras kalla, döda händer.

 

[God45]

Riddaren Avund/Byn Rigel

Lina du Lac var i hemlighet förlovad till sin älskade Alva, en av de andra damerna vid hovet i deras hemland. När deras affär avslöjades blev den en källa till skam för båda familjerna. Mot deras viljor skickades Lina i kloster och Alva giftes bort till Linas bror. Lina rymde från klostret och i sin sorg försökte hon dränka sig själv i en sjö i skogen. Då kom djävulen till Lina och erbjöd henne ett annat alternativ. I utbyte mot Linas trohet och tjänst som riddare åt helvetet så skulle djävulen göra henne till en riddare lika stark som hennes kärlek var sann.

Lina återvände till hovet bärandes den helt blanka rustningen djävulen gett henne. Där högg hon ner alla som stod mellan henne och Alva. Alva följde överlycklig med sin stora kärlek och de båda flydde iväg ut i natten på Linas springare. Lina blev ökänd som Riddaren Avund, hon som till och med kidnappade sin brors fru.

Utseende: Människa, lång och smal, svart hår och bruna ögon, onaturligt blank rustning.

Förmågor: Lika stark som sin kärlek, hon kan krossa slottsmurar med ett svärdshugg och lyfta en elefant över huvudet.

Personlighet: Väluppfostrad ut i fingerspetsarna. Älskar sin flickvän mer än hon bryr sig om principer.

Mål: Skapa ett hemland för de kvinnor som inte kan leva som de vill i resten av världen.

Djävulen: Lina ser djävulen som en allierad med liknande mål.

Nackdel: Om hennes kärlek till Alva kan skakas tappar hon tillfälligt sin omöjliga stryka. Varje gång Lina tvivlar på deras kärlek eller upplever känslor av svartsjuka blir en fjäder i hennes svanmöers skrud svart (i mänsklig form är det bläcksvarta fläckar på deras annars snövita mantlar). Den svarta fjädern förvandlas tillbaka till vit vid nästa årsdag av deras första möte.

Hantlangare: Lina tjänas av en grupp svanmöer svurna till hennes tjänst efter att hon räddade dem från trollkarlen som förslavat dem.

Särskilda följeslagare: Härolden Marion som berättar för de som ska slåss mot Lina om hennes hjältedåd så de har chansens att ge upp. - Svanmön Ludmilla som lärde sig magi under sin fångenskap och kan ändra vädret åt eller spå för sin riddare.


Rigel är Stjärnljus kornbod. Hela byn är omgiven av dignande fält och feta flockar boskap. Staden brukade vara hem åt några storbönder som hade många anställda, drängar och tjänstehjon som inte ägde någon del av gårdarna. Under du Lac har de stora gårdarna brutits upp så att varje kvinna eller familj som bor där äger sin egen bit mark. Kvinnor från flera av de omgivande rikena har flyttat hit för att få chansen att äga sin egen gård och många fler drömmer om att göra så.

Befolkning: Ungefär halva befolkningen är människor och en fjärdedel är halvlingar. Resten av befolkningen utgörs mestadels av halv-orcher eller halvvalver. Flera par har flyttat hit och några har hunnit föda tiefling spädbarn.

Estetik: Korsvirkeshus, ofta kalkade vita. Stora pilträd som markerade gränserna mellan de gamla storgårdarna. Möbler och vagnar dekorerade med karvade motiv av kor och träd.

Tillgångar: Spannmål, kött, mjölk, läder, honung, frukt, mjöd och ylle.


Viktiga platser i Rigel:
Floden Liberi: En liten bäck som alltid runnit nära Rigel men som har förtrollats av djävulen. Kvinnor som dricker direkt ur floden blir gravida utan att behöva känna en man. Barnet kommer att vara en tiefling eller halvdemon oavsett moderns ras och den andra föräldern kommer vara djävulen.

Tinget: Lina du Lac är byns beskyddare men hon har inte satt upp sig som en tyrann. Vid Tinget avgörs frågor som påverkar hela Rigel genom att invånarna diskuterar tills de når konsensus.

Den svarta kyrkan: Den gamla träkyrkan som fanns i Rigel har rivits ner och förvandlats till ved. Den brändes i den första svarta riten i vad som nu kallas ”Den svarta kyrkan”. Ett stort bål som tänds varje söndag för att hylla djävulen medan befolkningen dansar nakna, kastrerar offer tjurar, har orgier och dricker mjöd spetsats med psykedeliska svampar.


Äventyr i Rigel
Undersök ett mord som hänt i Rigel på en kvinna som haft en opopulär agenda vid Tinget.

Stjäl en svanmös ägg som är befruktat av djävulen genom floden Liberi åt en trollkarl.

Dräp minotaurerna som försöker stjäla Rigels kor.

Hämta psykedeliska svampar från en underjordisk grotta fylld med monster till den svarta kyrkan.

 

[MetaLarsson]

Jag gillar teckningstilen. Känns barnprogram på 70-talet. Passar utmärkt.

 

[God45]

Jag gillar teckningstilen. Känns barnprogram på 70-talet. Passar utmärkt.

Tack Jag övar för att bli bättre. Jag har länge varit en av ”Jag kan inte rita” människorna och nu försöker jag fixa det!

 

[Quadrante]

Stilen inspirerar!

 

[Basenanji]

Jättefint! Vilken feedback vill du ha? Jag väntar inte på svaret, jag kör på! Några tankar:

Känns lite skavigt med queer-tematiken och kopplingen till djävulen. Jag hade övervägt att mer förtydliga hur djävulen manipulerar Arabella utan att likakönade relationer kan uppfattas som ”fel”.

Kanske att Arabella inte får bli ny regent för att kungen i hemlighet fått veta att om så sker kommer hela riket vända sig mot henne för att förgöra henne? Jag kan se framför mig hur kungen har rådfrågat ödesgudarnas orden om hur han ska ge sitt enda barn det bästa han kan. De svarar mystiskt att klok man låter ödet ske men lever gudfruktigt därefter. Dessutom varnar de kungen för att ge dottern det hon vill ha: blir dottern regent kommer folket vända sig mot henne och kräva hennes liv. (De är svårtolkade, ödesprästerna, och ska vara så där frustrerande mångtydiga).

Så: kungen tänker leva efter den uråldriga lagen att endast män kan ärva makten, inte för att han är en misogyn idiot, utan för att han älskar sin dotter så mycket. Det förklarar också varför han vägrar att rucka på principen.

Kungen vill därför inte att Arabella ska ta över regentskapet för att han är rädd att förlora henne/vill henne det bästa. Han kan heller inte berätta om sin kunskap av rädsla för att Arabella skulle bli ännu mer övertygad om att ”visa sin duglighet” inför fadern och landets befolkning.

Sedan det här med en manipulerande djävul: kan inte djävulen vara en manifestation som duperar Arabella och får henne att tro att kungen inte vet sitt eget/landets bästa? Att han och landet — nu mer än någonsin — behöver någon som vågar bryta mot dammiga gamla tabun? Dvs Arabella vill inte bli regent av egoistiska skäl, utan av missförstådd altruism. Och djävulen viskar att ju mer folket vänder sig mot henne, desto mer måste hon våga tro på sig själv och saken hon strider för. ”Folket är vilsefört. De känner inte sitt bästa — nu behövs du mer än någonsin! Din far är gammal och ödesrådet fast i sitt ändlösa teologiska käbbel. Här krävs mod och handling!”

Och så kanske djävulen ”planterar” några små kriser här och där som splittrar landet, kungen, riddarna och ödesgudarna, bara för att elda på stressen Arabella känner. Kanske får banditer och monster i uppgift att terrorisera landsbygden bara så en demagog ska kunna hävda att kungen inte längre bryr sig om landet och att de sju riddarna har fullt upp med att leva sina lyxliv, långt från de fattigas problem. Givetvis ska djävulen också splittra riddarna och vända dem mot varandra.

Sedan viskar han ömt i Arabellas öra: ”Ser du hur du behövs? Du är den enda som kan rädda landet nu!”

 

[God45]

Jättefint! Vilken feedback vill du ha? Jag väntar inte på svaret, jag kör på! Några tankar:

Känns lite skavigt med queer-tematiken och kopplingen till djävulen. Jag hade övervägt att mer förtydliga hur djävulen manipulerar Arabella utan att likakönade relationer kan uppfattas som ”fel”.

Kanske att Arabella inte får bli ny regent för att kungen i hemlighet fått veta att om så sker kommer hela riket vända sig mot henne för att förgöra henne? Jag kan se framför mig hur kungen har rådfrågat ödesgudarnas orden om hur han ska ge sitt enda barn det bästa han kan. De svarar mystiskt att klok man låter ödet ske men lever gudfruktigt därefter. Dessutom varnar de kungen för att ge dottern det hon vill ha: blir dottern regent kommer folket vända sig mot henne och kräva hennes liv. (De är svårtolkade, ödesprästerna, och ska vara så där frustrerande mångtydiga).

Så: kungen tänker leva efter den uråldriga lagen att endast män kan ärva makten, inte för att han är en misogyn idiot, utan för att han älskar sin dotter så mycket. Det förklarar också varför han vägrar att rucka på principen.

Kungen vill därför inte att Arabella ska ta över regentskapet för att han är rädd att förlora henne/vill henne det bästa. Han kan heller inte berätta om sin kunskap av rädsla för att Arabella skulle bli ännu mer övertygad om att ”visa sin duglighet” inför fadern och landets befolkning.

Sedan det här med en manipulerande djävul: kan inte djävulen vara en manifestation som duperar Arabella och får henne att tro att kungen inte vet sitt eget/landets bästa? Att han och landet — nu mer än någonsin — behöver någon som vågar bryta mot dammiga gamla tabun? Dvs Arabella vill inte bli regent av egoistiska skäl, utan av missförstådd altruism. Och djävulen viskar att ju mer folket vänder sig mot henne, desto mer måste hon våga tro på sig själv och saken hon strider för. ”Folket är vilsefört. De känner inte sitt bästa — nu behövs du mer än någonsin! Din far är gammal och ödesrådet fast i sitt ändlösa teologiska käbbel. Här krävs mod och handling!”

Och så kanske djävulen ”planterar” några små kriser här och där som splittrar landet, kungen, riddarna och ödesgudarna, bara för att elda på stressen Arabella känner. Kanske får banditer och monster i uppgift att terrorisera landsbygden bara så en demagog ska kunna hävda att kungen inte längre bryr sig om landet och att de sju riddarna har fullt upp med att leva sina lyxliv, långt från de fattigas problem. Givetvis ska djävulen också splittra riddarna och vända dem mot varandra.

Sedan viskar han ömt i Arabellas öra: ”Ser du hur du behövs? Du är den enda som kan rädda landet nu!”

Min tanke i hur det är skrivet nu är att djävulen är awesome och att kungen (och hans riddare och det rådande samhället) är ett patriarkalt svin som är hotad av att kvinnor börjar röra sig in i tidigare mansdominerade sfärer. I samma stil som The Vvitch där man går ”Bra för henne!”. Lucifer died for our sins, #Dödadinavänneriångrunnlarna och fuck männen i riket de borde brinna i helvetet. Det är rätt sak att göra för de här kvinnorna även om de måste alliera sig med djävulen för att göra det.

Men jag vill inte skriva det i de termerna, det känns mycket effektivare att lägga perspektivet närmre hur samhället se det och låta det sticka fram tydligt mellan raderna.

 

[Basenanji]

(Jag vet att jag ändrar radikalt i din grundidé, men tror att du ändå är ok med det?! Säg till annars!)

Förslag på äventyr:

1. Rp överraskar en liten grupp monstervarelser i en skog på väg till en stad. Monstervarelserna berättar (eller så har de ett brev med samma information) att de ska terrorisera staden och dess omgivande landsbygd. Bland annat ska de förgifta brunnar, starta bränder och sabotera kvarnar så bönderna inte kan mala mjöl. Uppdragsgivaren är okänd och verksr agera via mellanhänder.

2. Rp får hjälpa till att organisera, bygga upp och reparera landsbygden efter monstervarelsernas härjningar. De kan uppfatta fler och fler likheter i hur monstervarelserna agerar.

3. En av riddarna hör av sig till rp och ber om hjälp. Han är fullkomligt förkrossad. Riddaren och Arabella har träffats flera gånger och deras känslor för varandra är äkta (vilket är sant, Arabella älskar riddaren, men se nedan), men Arabella verkar inte kunna leva med honom av något för honom okänt skäl? Något, vad vet han inte, håller henne tillbaka.

Riddaren ber rp vaka över Arabella när hon ska rida ut mot monstervarelserna, men diskret. Kan rp hjälpa honom stt förstå varför hon inte vill fördjupa relationen med honom? Arabella anställer gärna rp som sina hyrsvärd, man utkämpar äventyr i djupa grottgångsr mm mm, och vid något tillfälle kan de överhöra hur Arabella i hemlighet pratar med djävulen, utan att de helt och fullt begriper vem/vad han/det är för något. Om Arabella blir konfronterad blir hon rasande och kräver att rp lämnar henne genast. Efter uppdraget vill inte Arabella ha att göra med rp mer (djävulen har varnat henne).

Arabella inser att om hon gifter sig med riddaren så kommer hennes profetia inte kunna uppnås: då blir ju riddaren den legitima arvingen och det onda ödet att bara män ärver tronen uppfylls.

4. Nu hör sig en annan riddare (riddare2) av sig och vill undersöka om det kan vara så att den första riddaren (ovan) försöker destabilisera riket genom att manipulera kungen via Arabella. Riddarna har tidigare haft svårt att komma överens och deras respektive bondebefolkningar tvistar ofta i allehanda ärenden. Kan rp hjälpa honom (Riddare nr2) att hitta bevis för vem som låg bakom ett sabotage i den lilla grannbyn? Efter visst utredningsarbete hittar rp ”bevis” för att riddare1 går att koppla till sabotaget. Givetvis hävdar riddare1 att han är oskyldig. Sorgligt nog spär detta på Arabellas uppfattning att hon måste däga nej till Riddare1:s uppvaktning, varpå han känner ännu mer kärlekssorg och bitterhet. Till slut vill han hämnas på riddare2.

4. En rådgivare till djävulen hör av sig till rp och vill lägga korten på bordet. Om de hjälper Arabella till tronen kan de också hjälpa landets befolkning. Men då behöver de övertyga henne om att skaffa starka allierade i kampen mot de orättfärdiga. Efter äventyr 3 kan de bara hjälpa henne indirekt, så djävulen föreslår att de hämtar ett magiskt föremål som kan betvinga mäktiga varelser att strida för hennes sak. Om rp tackar nej blir djävulens ombud förargad, men hyr snart några andra. Nu måste rp hindra den andra (cyniska och sadistiska ävrntyrargruppen) ftån att hämta det magiska föremålet…

5. Demagogen.

Rp får höra att en större bondehop har börjat vända sig mot riddaren (riddare3) i ett län. De alltmer eskalerande oroligheterna har gjort att bönderna inte längre litar på sin feodalherres beskydd och nu har man aktivt börjat göra motstånd genom att blockera vägar, trakassera feodalherrens tjänare mm. Riddaren har i sin tur fullt upp med en upphettad diplomatisk kris mellan Riddare 1 och 2 och som nu har lett till split mellan riddarna som måste ta ställning till vem som har rätt egentligen. Kungen vill inte öka på spänningen, men tycker stt det vore jättebra om riddare1 gifter sig med Arabella. Det tycker inte folket som alltmer börjat avsky Riddare1 och dennes illegitima förbund med Arabella.

Då dyker dessutom en demagog upp som påstår sig ha bevis för att Arabella försöker ta över tronen, mörda sin egen far och kasta riket i fördärvelse och synd. Sks folket tillåta detta? Oh nej, folket fasar för att den egendomliga Arabella ska vända upp och ned på allt som är kärt och heligt. De kräver att kungen och riddarna gör något!

Rp blir då kontaktade av Riddare1 som ber dem att döka upp demagogen och ”ta hand om honom”. Dessvärre är det här en falsk version av riddaren, en kraftfull hallucination skapad av djävulen, för att ”bevisa” hur Riddare1, kungen och deras allierade är korrupta och vill störta riket i fördärvet.

***

Ja, så här kan jag hålla på med massa uppdrag och förvecklingar hit och dit. Jag tänker mig att det passar fint både i ett tradspeligt sammanhang med små subquests och grottkräl, lika bra som i ett öppnare mer friformigt spel med fokus på intensivt drama.

 

[God45]

(Jag vet att jag ändrar radikalt i din grundidé, men tror att du ändå är ok med det?! Säg till annars!)

Förslag på äventyr:

1. Rp överraskar en liten grupp monstervarelser i en skog på väg till en stad. Monstervarelserna berättar (eller så har de ett brev med samma information) att de ska terrorisera staden och dess omgivande landsbygd. Bland annat ska de förgifta brunnar, starta bränder och sabotera kvarnar så bönderna inte kan mala mjöl. Uppdragsgivaren är okänd och verksr agera via mellanhänder.

2. Rp får hjälpa till att organisera, bygga upp och reparera landsbygden efter monstervarelsernas härjningar. De kan uppfatta fler och fler likheter i hur monstervarelserna agerar.

3. En av riddarna hör av sig till rp och ber om hjälp. Han är fullkomligt förkrossad. Riddaren och Arabella har träffats flera gånger och deras känslor för varandra är äkta (vilket är sant, Arabella älskar riddaren, men se nedan), men Arabella verkar inte kunna leva med honom av något för honom okänt skäl? Något, vad vet han inte, håller henne tillbaka.

Riddaren ber rp vaka över Arabella när hon ska rida ut mot monstervarelserna, men diskret. Kan rp hjälpa honom stt förstå varför hon inte vill fördjupa relationen med honom? Arabella anställer gärna rp som sina hyrsvärd, man utkämpar äventyr i djupa grottgångsr mm mm, och vid något tillfälle kan de överhöra hur Arabella i hemlighet pratar med djävulen, utan att de helt och fullt begriper vem/vad han/det är för något. Om Arabella blir konfronterad blir hon rasande och kräver att rp lämnar henne genast. Efter uppdraget vill inte Arabella ha att göra med rp mer (djävulen har varnat henne).

Arabella inser att om hon gifter sig med riddaren så kommer hennes profetia inte kunna uppnås: då blir ju riddaren den legitima arvingen och det onda ödet att bara män ärver tronen uppfylls.

4. Nu hör sig en annan riddare (riddare2) av sig och vill undersöka om det kan vara så att den första riddaren (ovan) försöker destabilisera riket genom att manipulera kungen via Arabella. Riddarna har tidigare haft svårt att komma överens och deras respektive bondebefolkningar tvistar ofta i allehanda ärenden. Kan rp hjälpa honom (Riddare nr2) att hitta bevis för vem som låg bakom ett sabotage i den lilla grannbyn? Efter visst utredningsarbete hittar rp ”bevis” för att riddare1 går att koppla till sabotaget. Givetvis hävdar riddare1 att han är oskyldig. Sorgligt nog spär detta på Arabellas uppfattning att hon måste däga nej till Riddare1:s uppvaktning, varpå han känner ännu mer kärlekssorg och bitterhet. Till slut vill han hämnas på riddare2.

4. En rådgivare till djävulen hör av sig till rp och vill lägga korten på bordet. Om de hjälper Arabella till tronen kan de också hjälpa landets befolkning. Men då behöver de övertyga henne om att skaffa starka allierade i kampen mot de orättfärdiga. Efter äventyr 3 kan de bara hjälpa henne indirekt, så djävulen föreslår att de hämtar ett magiskt föremål som kan betvinga mäktiga varelser att strida för hennes sak. Om rp tackar nej blir djävulens ombud förargad, men hyr snart några andra. Nu måste rp hindra den andra (cyniska och sadistiska ävrntyrargruppen) ftån att hämta det magiska föremålet…

5. Demagogen.

Rp får höra att en större bondehop har börjat vända sig mot riddaren (riddare3) i ett län. De alltmer eskalerande oroligheterna har gjort att bönderna inte längre litar på sin feodalherres beskydd och nu har man aktivt börjat göra motstånd genom att blockera vägar, trakassera feodalherrens tjänare mm. Riddaren har i sin tur fullt upp med en upphettad diplomatisk kris mellan Riddare 1 och 2 och som nu har lett till split mellan riddarna som måste ta ställning till vem som har rätt egentligen. Kungen vill inte öka på spänningen, men tycker stt det vore jättebra om riddare1 gifter sig med Arabella. Det tycker inte folket som alltmer börjat avsky Riddare1 och dennes illegitima förbund med Arabella.

Då dyker dessutom en demagog upp som påstår sig ha bevis för att Arabella försöker ta över tronen, mörda sin egen far och kasta riket i fördärvelse och synd. Sks folket tillåta detta? Oh nej, folket fasar för att den egendomliga Arabella ska vända upp och ned på allt som är kärt och heligt. De kräver att kungen och riddarna gör något!

Rp blir då kontaktade av Riddare1 som ber dem att döka upp demagogen och ”ta hand om honom”. Dessvärre är det här en falsk version av riddaren, en kraftfull hallucination skapad av djävulen, för att ”bevisa” hur Riddare1, kungen och deras allierade är korrupta och vill störta riket i fördärvet.

***

Ja, så här kan jag hålla på med massa uppdrag och förvecklingar hit och dit. Jag tänker mig att det passar fint både i ett tradspeligt sammanhang med små subquests och grottkräl, lika bra som i ett öppnare mer friformigt spel med fokus på intensivt drama.

Det här låter coolt men som sin egen grej och inte som min grej.

 

[Cybot]

Om nu bara din teckningsstil var bra nog för att få djävulen att se ut som en 80-talets Joan Jett

Som jag uppfattar det är det här max Djävulen Som Rebell Mot Guds Ordning. Att gud har fel är inte något som djävulen bryr sig om (förutom att det gör det ännu mer delicious). Enemy of my Enemy osv.

 

[God45]

Om nu bara din teckningsstil var bra nog för att få djävulen att se ut som en 80-talets Joan Jett

Som jag uppfattar det är det här max Djävulen Som Rebell Mot Guds Ordning. Att gud har fel är inte något som djävulen bryr sig om (förutom att det gör det ännu mer delicious). Enemy of my Enemy osv.

Det här är väldigt mycket vad jag går efter. Ibland behöver du personifikationen av revolt på din sida!

 

[God45]

Amanda Magrave var dottern till en gammal trollkarls hushållerska. När hon blev vuxen friade trollkarlen till henne, trots en åldersskilnad på mer än sex årtionden. Amanda tackade nej till trollkarlens frieri vilket kostade hennes mor arbetet i trollkarlens hushåll och de båda deras hem. Men de flyttade till en annan stad, Amanda och hennes mor lyckades få arbete som pigor på en gård. Livet fortsatte. Efter några år träffade Amanda en man hon blev förälskad i och som friade till henne, sonen till den lokala baronen. Trots att Amanda var en enkel piga gav baronen sin välsignelse till att de två skulle få gifta sig.

Bröllopet hölls i den stora domkyrkan mitt i staden och där var hundratals gäster. Det var, under ett par timmar, den lyckligaste dagen i Amandas liv. Men precis efter att prästen förklarat dem man och hustru hände något fasansfullt. Hennes make och hela hans familj, förvandlades i en magisk puff till grisar! Där hennes älskade hade stått sekunden innan var nu ett stort fett svin!

Skrattandes kom trollkarlen in genom domkyrkans port och avslöjade sin plan! Han hade köpt titeln som baron av kungen, han hade förvandlat grisar till baronen med familj, han hade skickat svinet som Amanda gifte sig med till en skola för unga gentlemän så att han skulle kunna spela sin roll övertygande och han hade skickat grisen för att förföra henne! Nu, sade trollkarlen, kunde alla se att hon var en sådan sköka att hon gift sig med ett svin! Det här, skrattade han, var hans hämnd för att hon vägrade gifta sig med honom.

Amanda greps av stadsvakten och dömdes till döden för att ha gift sig med en gris. Det var bara tekniskt sätt sant men alla domarna fruktade trollkarlen och gjorde som han sade. Amandas mor begick självmord av skam genom att dricka gift, eller det var i alla fall vad som sades till Amanda där hon satt i sin cell i väntan på galgen.

Det var när hon satt där som djävulen kom till henne i formen av en råtta och erbjöd henne en väg ut. I utbyte mot Amandas trohet och tjänst som riddare åt helvetet så skulle djävulen ge henne ett magiskt svärd med vilket hon skulle kunna bryta sig ut och dräpa trollkarlen. Amanda accepterade erbjudandet och svärdet Varbanne steg upp ur helvetet in i hennes cell.

Amanda använde svärdet för att skära sig genom gallren på sitt svärd som om de vore av papper. De vakter som försökte stoppa henne föll lika lätt. Med svärdet i hand klättrade hon trollkarlens torn, slog undan de trollformler han försökte slunga mot henne och sedan stack hon det i hans hjärta. Hon befriade de intelligenta djuren, djuren förvandlade till människor, människor förvandlade till djur och halvformade mutanter som trollkarlens magi skapat innan hon brände tornet till marken.

Utseende: Halv-alv, kort, bruna ögon och blekt hår, onaturligt blankt svärd.

Förmågor: Amanda bär svärdet Varbanne som omedelbart förstör allt gjort av, på order av eller för en man. Svärdet skyddar henne också mot att kunna bli skadad av en man eller något en man bidragit till att skapa. Amanda har också undervisats av djävulen i magi och häxkonst.

Personlighet: Energisk på gränsen till hyperaktivitet, tröttnar snabbt på problem som inte har en direkt lösning.

Mål: Amanda vill döda alla trollkarlar och göra magi till en tillgång bara för kvinnor. Män kan inte litas på när det kommer till att inte missbruka magi.

Djävulen: Amanda ser djävulen som en tillgång i kampen. Men djävulen kan också ta formen av en man och kan därför inte fullt ut litas på.

Nackdel: Är inte egentligen bra på att slåss och kan besegrad av en skicklig kvinnlig kämpe beväpnad med en enkel klubba.

Hantlangare: Gruppen med fruktansvärda djurmutanter och intelligenta djur hon befriade från trollkarlens torn.

Särskilda följeslagare: Galten John som hon gifte sig med och som behållit sin mänskliga intelligens. De har en komplicerad relation. - Det enorma intelligenta lejonet Hanna som trollkarlen förtrollade så att hon inte kan skadas av metall.