God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 21,426
Jag har sett andra göra sådana här trådar för sina projekt och det verkar kul. Så here we go!
Riddardömet Stjärnljus ligger högt upp bland bergen vid det västra havet. Det gavs till riddarsläkten Ker för länge sedan av en tacksam konung efter kriget mot Västanvindens våldsamma hov. I en tid nu nästan förlorad i tidens dimmor byggde familjen Ker en fantastisk fästning vid namn Aftonljus med sju ringmurar för att skydda sitt folk, för att mäta sig med havets skönhet, för att locka till sig de mäktigaste riddarna, för att vara hem åt de mest avancerade vetenskaperna, för att ha det noblaste hovet, för att ha de frommaste prästerna och för att markera platsen där civilisationen slutar innan det okända havet. Runt omkring i riket Stjärnljus växte sju byar upp som alla skyddades av en riddare svuren att tjäna familjen Ker och att vara en levande personifikation av en av de sju himmelska dygderna.
I tusen år har riket gått i arv från far till son inom familjen Ker, en arvslinje som inte bröts förrän Johan Ker inte hade några söner. Vissa sade att riddaren hade begått någon synd som kostat honom himlens gunst, andra sade att han hade förbannats av en häxa och andra sade att det ibland händer att en god man inte får några söner utan att det betyder något. Oavsett anledningen var Johan Kers enda barn en dotter, Arabella.
Arabella skämdes bort av sin far på alla sätt han kunde. Fröken Ker hade redan som en ung flicka ett intresse för de ridderliga konsterna. Hennes far, som älskade sin dotter och inte hade någon son att lära upp, tränade henne i allt från ridning till fäktning. Detta fortsatte även när hon borde lära sig det som förväntas av en dam vid hovet. Johans beteende gav flickan falska förhoppningar och är grunden till det som nu drabbat riddardömet Stjärnljus.
För tiden kom då Arabella blev vuxen och hon gick till sin far för att tala med honom om att ärva riddardömets tron. Men han kunde inte låta det hända. Istället berättade han för henne att hon skulle giftas bort med Riddaren Gore, den mäktigaste av riddarna som var svuren till honom, så att riddardömet skulle vara i säkra händer. Ingen kvinna, sade han, skulle någonsin kunna sitta på Aftonljus tron. Det skulle vara att synda mot himlen.
Arabella tänkte visa hennes far att han hade fel. Så hon utmanade Riddaren Gore på en duell. Gore accepterade duellen. Den mycket större och starkare Gore såg henne inte som ett hot. Han började direkt göra vilda hugg och utfall. Arabella använde hans styrka mot honom, duckade undan bara precis nog för att han skulle tro att han nästan lyckats fälla henne. Hon gjorde så tills han var utmattad varpå hon lätt slog honom till marken med sidan av hennes svärd. Hennes far, som var domare i duellen, kallades hennes taktik för en lömsk list och utnämnde Gore till vinnaren eftersom han slagits med heder.
Arabella tog inte emot det beskedet väl. Hon väntade på att solen skulle gå ner innan hon satte på sig sin rustning, tog sin häst och red iväg från Aftonljus. Hon tänkte äventyra som en riddare och bevisa att hon var Aftonljus rättmätiga nästa härskare.
Hon red i många veckor och hade många äventyr. Men så en dag kom hon till havet vid andra sidan världen. Där såg hon ett skepp komma seglande på havet mot henne med sådan hastighet så det var som om världens alla vindar hade drivit på det och så lade det till vid stranden. När Fröken Ker såg detta skyndade hon dit och såg att skeppet var överdraget med silke svartare än någon midnatt. På skeppet fanns en adelskvinna vackrare än någon kvinna Arabella någonsin sett förut, klädd i de dyrbaraste kläderna någon i världen skulle kunna köpa.
”Fröken riddaren,” sade hon, ”Jag bodde en gång hos världens mäktigaste man och han gjorde mig så fager och så mäktig att ingen var min like. Och från denna stora skönhet och makt bar jag blott en liten stolthet, inte mer än jag borde eller förtjänade. Men en dag jag sade jag ett enda ord som misshagade honom. Då ville han inte längre tåla min närvaro, och så drev han mig bort från mitt arv och berövade mig min rätt för evigt. Han hade aldrig medlidande med mig, lyssnade aldrig på mitt råd och såg aldrig vad jag kunde.
Sedan den tiden, ädle riddare, har olyckan drabbat mig och alla de mina, men dock har jag berövat honom några av hans kvinnor och gjort dem till mina tjänare, ty de begär intet av mig som jag ej ger dem och mer därtill. Så för jag och mina tjänare krig mot honom natt och dag. Därför träffar jag ingen god riddare eller ädel kvinna utan att jag söker vinna henne till min sida om jag förmår. Och därför att jag vet att du är en god riddare och en nobel kvinna, beder jag dig hjälpa mig, ty som en av Aftonljus riddare bör du icke svika någon ädel kvinna som blivit berövad sitt arv, när hon söker din hjälp.”.
Arabella förstod att kvinnan på skeppet var djävulen, men hon var förförd av hennes skönhet, orättvisan i deras båda öden och av det djävulen kunde göra för henne. Så var det att Arabella tog kvinnan på skeppet som sin älskare och svor att vara djävulens riddare.
Arabella återvände till slottet Aftonljus tillsammans med sju andra riddare svurna till djävulen. De mördade riddardömets beskyddare och Arabella dräpte sin egen far. Sedan höll de ett stort svart bröllop där Arabella gifte sig med djävulen så att de tillsammans kunde härska över Stjärnljus som dess rättmätiga härskare.
Djävulen använde sin magi till att dra ned alla män i riddardömet till helvetet och att förtrolla riddardömet så att samma öde drabbar alla män som försöker träda innanför dess gränser. De sju djävulska riddarna tog varsin av Stjärnljus sju byar som sin egen medan djävulen låste porten till slottet Aftonljus och gav dem varsin del av nyckeln till porten. Endast med alla sju delar av nyckeln kan någon träda in i slottet.
Nu sitter Stjärnljus vid utkanten av den civiliserade världen som djävulens fotfäste från vilket ingen tror att hon inte tänker försöker klättra.
Riddardömet Stjärnljus ligger högt upp bland bergen vid det västra havet. Det gavs till riddarsläkten Ker för länge sedan av en tacksam konung efter kriget mot Västanvindens våldsamma hov. I en tid nu nästan förlorad i tidens dimmor byggde familjen Ker en fantastisk fästning vid namn Aftonljus med sju ringmurar för att skydda sitt folk, för att mäta sig med havets skönhet, för att locka till sig de mäktigaste riddarna, för att vara hem åt de mest avancerade vetenskaperna, för att ha det noblaste hovet, för att ha de frommaste prästerna och för att markera platsen där civilisationen slutar innan det okända havet. Runt omkring i riket Stjärnljus växte sju byar upp som alla skyddades av en riddare svuren att tjäna familjen Ker och att vara en levande personifikation av en av de sju himmelska dygderna.
I tusen år har riket gått i arv från far till son inom familjen Ker, en arvslinje som inte bröts förrän Johan Ker inte hade några söner. Vissa sade att riddaren hade begått någon synd som kostat honom himlens gunst, andra sade att han hade förbannats av en häxa och andra sade att det ibland händer att en god man inte får några söner utan att det betyder något. Oavsett anledningen var Johan Kers enda barn en dotter, Arabella.
Arabella skämdes bort av sin far på alla sätt han kunde. Fröken Ker hade redan som en ung flicka ett intresse för de ridderliga konsterna. Hennes far, som älskade sin dotter och inte hade någon son att lära upp, tränade henne i allt från ridning till fäktning. Detta fortsatte även när hon borde lära sig det som förväntas av en dam vid hovet. Johans beteende gav flickan falska förhoppningar och är grunden till det som nu drabbat riddardömet Stjärnljus.
För tiden kom då Arabella blev vuxen och hon gick till sin far för att tala med honom om att ärva riddardömets tron. Men han kunde inte låta det hända. Istället berättade han för henne att hon skulle giftas bort med Riddaren Gore, den mäktigaste av riddarna som var svuren till honom, så att riddardömet skulle vara i säkra händer. Ingen kvinna, sade han, skulle någonsin kunna sitta på Aftonljus tron. Det skulle vara att synda mot himlen.
Arabella tänkte visa hennes far att han hade fel. Så hon utmanade Riddaren Gore på en duell. Gore accepterade duellen. Den mycket större och starkare Gore såg henne inte som ett hot. Han började direkt göra vilda hugg och utfall. Arabella använde hans styrka mot honom, duckade undan bara precis nog för att han skulle tro att han nästan lyckats fälla henne. Hon gjorde så tills han var utmattad varpå hon lätt slog honom till marken med sidan av hennes svärd. Hennes far, som var domare i duellen, kallades hennes taktik för en lömsk list och utnämnde Gore till vinnaren eftersom han slagits med heder.
Arabella tog inte emot det beskedet väl. Hon väntade på att solen skulle gå ner innan hon satte på sig sin rustning, tog sin häst och red iväg från Aftonljus. Hon tänkte äventyra som en riddare och bevisa att hon var Aftonljus rättmätiga nästa härskare.
Hon red i många veckor och hade många äventyr. Men så en dag kom hon till havet vid andra sidan världen. Där såg hon ett skepp komma seglande på havet mot henne med sådan hastighet så det var som om världens alla vindar hade drivit på det och så lade det till vid stranden. När Fröken Ker såg detta skyndade hon dit och såg att skeppet var överdraget med silke svartare än någon midnatt. På skeppet fanns en adelskvinna vackrare än någon kvinna Arabella någonsin sett förut, klädd i de dyrbaraste kläderna någon i världen skulle kunna köpa.
”Fröken riddaren,” sade hon, ”Jag bodde en gång hos världens mäktigaste man och han gjorde mig så fager och så mäktig att ingen var min like. Och från denna stora skönhet och makt bar jag blott en liten stolthet, inte mer än jag borde eller förtjänade. Men en dag jag sade jag ett enda ord som misshagade honom. Då ville han inte längre tåla min närvaro, och så drev han mig bort från mitt arv och berövade mig min rätt för evigt. Han hade aldrig medlidande med mig, lyssnade aldrig på mitt råd och såg aldrig vad jag kunde.
Sedan den tiden, ädle riddare, har olyckan drabbat mig och alla de mina, men dock har jag berövat honom några av hans kvinnor och gjort dem till mina tjänare, ty de begär intet av mig som jag ej ger dem och mer därtill. Så för jag och mina tjänare krig mot honom natt och dag. Därför träffar jag ingen god riddare eller ädel kvinna utan att jag söker vinna henne till min sida om jag förmår. Och därför att jag vet att du är en god riddare och en nobel kvinna, beder jag dig hjälpa mig, ty som en av Aftonljus riddare bör du icke svika någon ädel kvinna som blivit berövad sitt arv, när hon söker din hjälp.”.
Arabella förstod att kvinnan på skeppet var djävulen, men hon var förförd av hennes skönhet, orättvisan i deras båda öden och av det djävulen kunde göra för henne. Så var det att Arabella tog kvinnan på skeppet som sin älskare och svor att vara djävulens riddare.
Arabella återvände till slottet Aftonljus tillsammans med sju andra riddare svurna till djävulen. De mördade riddardömets beskyddare och Arabella dräpte sin egen far. Sedan höll de ett stort svart bröllop där Arabella gifte sig med djävulen så att de tillsammans kunde härska över Stjärnljus som dess rättmätiga härskare.
Djävulen använde sin magi till att dra ned alla män i riddardömet till helvetet och att förtrolla riddardömet så att samma öde drabbar alla män som försöker träda innanför dess gränser. De sju djävulska riddarna tog varsin av Stjärnljus sju byar som sin egen medan djävulen låste porten till slottet Aftonljus och gav dem varsin del av nyckeln till porten. Endast med alla sju delar av nyckeln kan någon träda in i slottet.
Nu sitter Stjärnljus vid utkanten av den civiliserade världen som djävulens fotfäste från vilket ingen tror att hon inte tänker försöker klättra.
Jag övar för att bli bättre. Jag har länge varit en av ”Jag kan inte rita” människorna och nu försöker jag fixa det!
