Telephalsion
Swordsman
- Joined
- 13 Jun 2009
- Messages
- 681
Tänkte litegrann kring detta ämne på v'gen hem från jobbet.
Som bekant så står det att de första gudärna skapades för att hålla ordning på skapelsen, men det blev dålig stämning och några transformerades till demoner. Vi utgår ifrån detta:
De första demonerna som skapades på mundana var från början mäktiga gudar. Fördrivna och förvridna efter ett gudomligt inbördeskrig är dessa forna urgudar numera de mäktigaste demonerna som existerar. Var och en är unik, och oerhört kraftfull. Även om deras själ ej längre är teotropisk så har de fortfarande förmågan att dra kraft från tillbedjande själar, och detta balanserar upp det faktum att de ej längre kan använda äkta gudomliga skaparkrafter. Dessa demoner, dessa ärkedemoner, har olika agendor. Vissa vill återfå sin gudomlighet, andra vill straffa en specifik eller flera, eller rentutav alla av de andra gudarna som hämnd för den transformering som de fått genomgå. Andra vill mest jävlas och förstöra för de andra gudarna- Andra vill helt andra saker, som att skapa en ny värld att husera i och styra över.
Dessa är dock inte de enda demonerna.
Både gudar och demoner fann att de hade förmågan att skapa psykotropiska tjänarväsen. För gudarna fungerade de psykotropiska tjänarna som hjälpredor, och de gav gudarna ökad makt om de hängav sig till guden.
För demonerna var de psykotropiska väsen mer som boskap. För vissa demoner likt mjölkkor, för andra, som slaktgrisar. Oavsett hur så visade det sig att demonerna också kunde ympa in sin daimotropiska energi i de psykotropiska, på samma sätt som gudarna kunde.
Men gudarnas teotropi stärkte den psykotropiska själen, som ett skyddande pansar. Den daimotropiska energin var mer som en infektion, som sakta tog över själen.
Dessa är de vanligaste demonerna. En gång psykotropiska väsen som långsamt förvandlats till demoner. De varierar i kraft och styrka, vissa kan knappt klassas som demoner eftersom deras själ mestadels är psykotropisk, andra har knappt ett uns psykotropi.
Man kan grovt dela in dem i dessa kategorier:
1. De kontrakterade - Själar som ingått avtal med en demon och fått en andel daimotropisk kraft att bruka. Ofta dödliga varelser som velat ha en användbar kraft.
2. De befläckade - Psykotropiska själar med en ansenlig, men inte överhängande del daimotropi. De har väldigt begränsade demoniska krafter.
3. De ambivalenta - Häften demon, hälften ande. ytterst få demoner befinner sig i detta balanserade tillstånd.
4. De mäktiga - merparten daimotropisk kraft, har stora krafter men kan inte upprätthålla sin psykotropiska kraft själv utan måste få ny psykotropi från andra psykotropiska väsen, från dessa demoner kommer företeelsen att "äta" själar och suga psykotropisk kraft ur dem. De mäktiga behöver dock inte ständigt ny kraft utan endast sporadiska påfyllningar behövs.
5. De sanna - Endast ett uns psykotropi återstår, ett uns som dock måste finnas och därför söker sanna demoner ständigt efter psykotropiska kraftkällor. Skulle en sann demon inte få mer psykotropi så tappar den daimotropisk energi tills dess att den har uppnått ett 50/50 förhållande.
Dessa demoner är de som de flesta magiker handskas med i sina aggregat. Rangen på dessa demoner är oftast kopplad till mängden daimotropi som de kan bruka. Längre rang innebär att demonen inte kan bruka stora mängder daimotropi, och tvärtom.
Men det finns än fler.
PÅ något sätt, och ingen vet hur, skapades ett enormt väsen (eller fenomen, ingen vet säkert), på andeplanet. Detta är avgrunden. Avgrunden ter sig som en malström, som suger till sig själar och energi från hela andeplanet, långsamt på långt avstånd, och snabbare på nära. Likt ett svart hål på andeplanet omges det av en slags "event horizon". Det är i denna "point of no return" som vissa mäktiga demoner bor. De svävar på gränsen mellan att sugas in i avgrunden och lever på att filtrera det ständiga flödet av magisk kraft och själar som flyter in mot avgrunden. Dessa är avgrundsdemonerna.
Om avgrundsdemonerna är ärkedemoner, eller om avgrunden är ett enormt demoniskt väsen som skickar infekterande daimotropisk strålning likt en trasig stjärna, därom tvista de lärde. Men en sak är säker, avgrundsdemonerna är oerhört mäktiga. De har dels kraftiga demoniska krafter, men också förmågan att manipulera de enigmatiska energierna från avgrunden i sig. Avgrundens krafter kan i många fall verka motsägelsefulla och verka bryta mot naturlagar.
Avgrundsdemoner kan dock inte frivilligt lämna avgrunden under någon längre stund, således visar de sig sällan, om ens alls i manifesterat tillstånd, endast om någon magiker skulle vara modig, eller dum, nog att nedkalla dem kan de agera i den fysiska sfären.
Sedan har vi de gudstrogna demonerna. Dessa är oftast psykotropiska väsen som givits en del daimotropisk kraft av en gud för att kunna manifestera sig på mundana och agera i gudens namn. Exempelvis Dwarrkas och Daaks änglar.
Sist har vi de demoniska väsen som forfarande saknar en bra förklaring. Dryader, skogväktarna, och andra dylika skyddsandar är alla kraftiga själaväsen med förmågan att manifestera sig fysiskt. Vart de har fått sin daimotropiska kraft ifrån är än så länge oklart.
Vad tror ni om demoners ursprung? Vilka klasser av demoner finns det? Diskutera!
Som bekant så står det att de första gudärna skapades för att hålla ordning på skapelsen, men det blev dålig stämning och några transformerades till demoner. Vi utgår ifrån detta:
De första demonerna som skapades på mundana var från början mäktiga gudar. Fördrivna och förvridna efter ett gudomligt inbördeskrig är dessa forna urgudar numera de mäktigaste demonerna som existerar. Var och en är unik, och oerhört kraftfull. Även om deras själ ej längre är teotropisk så har de fortfarande förmågan att dra kraft från tillbedjande själar, och detta balanserar upp det faktum att de ej längre kan använda äkta gudomliga skaparkrafter. Dessa demoner, dessa ärkedemoner, har olika agendor. Vissa vill återfå sin gudomlighet, andra vill straffa en specifik eller flera, eller rentutav alla av de andra gudarna som hämnd för den transformering som de fått genomgå. Andra vill mest jävlas och förstöra för de andra gudarna- Andra vill helt andra saker, som att skapa en ny värld att husera i och styra över.
Dessa är dock inte de enda demonerna.
Både gudar och demoner fann att de hade förmågan att skapa psykotropiska tjänarväsen. För gudarna fungerade de psykotropiska tjänarna som hjälpredor, och de gav gudarna ökad makt om de hängav sig till guden.
För demonerna var de psykotropiska väsen mer som boskap. För vissa demoner likt mjölkkor, för andra, som slaktgrisar. Oavsett hur så visade det sig att demonerna också kunde ympa in sin daimotropiska energi i de psykotropiska, på samma sätt som gudarna kunde.
Men gudarnas teotropi stärkte den psykotropiska själen, som ett skyddande pansar. Den daimotropiska energin var mer som en infektion, som sakta tog över själen.
Dessa är de vanligaste demonerna. En gång psykotropiska väsen som långsamt förvandlats till demoner. De varierar i kraft och styrka, vissa kan knappt klassas som demoner eftersom deras själ mestadels är psykotropisk, andra har knappt ett uns psykotropi.
Man kan grovt dela in dem i dessa kategorier:
1. De kontrakterade - Själar som ingått avtal med en demon och fått en andel daimotropisk kraft att bruka. Ofta dödliga varelser som velat ha en användbar kraft.
2. De befläckade - Psykotropiska själar med en ansenlig, men inte överhängande del daimotropi. De har väldigt begränsade demoniska krafter.
3. De ambivalenta - Häften demon, hälften ande. ytterst få demoner befinner sig i detta balanserade tillstånd.
4. De mäktiga - merparten daimotropisk kraft, har stora krafter men kan inte upprätthålla sin psykotropiska kraft själv utan måste få ny psykotropi från andra psykotropiska väsen, från dessa demoner kommer företeelsen att "äta" själar och suga psykotropisk kraft ur dem. De mäktiga behöver dock inte ständigt ny kraft utan endast sporadiska påfyllningar behövs.
5. De sanna - Endast ett uns psykotropi återstår, ett uns som dock måste finnas och därför söker sanna demoner ständigt efter psykotropiska kraftkällor. Skulle en sann demon inte få mer psykotropi så tappar den daimotropisk energi tills dess att den har uppnått ett 50/50 förhållande.
Dessa demoner är de som de flesta magiker handskas med i sina aggregat. Rangen på dessa demoner är oftast kopplad till mängden daimotropi som de kan bruka. Längre rang innebär att demonen inte kan bruka stora mängder daimotropi, och tvärtom.
Men det finns än fler.
PÅ något sätt, och ingen vet hur, skapades ett enormt väsen (eller fenomen, ingen vet säkert), på andeplanet. Detta är avgrunden. Avgrunden ter sig som en malström, som suger till sig själar och energi från hela andeplanet, långsamt på långt avstånd, och snabbare på nära. Likt ett svart hål på andeplanet omges det av en slags "event horizon". Det är i denna "point of no return" som vissa mäktiga demoner bor. De svävar på gränsen mellan att sugas in i avgrunden och lever på att filtrera det ständiga flödet av magisk kraft och själar som flyter in mot avgrunden. Dessa är avgrundsdemonerna.
Om avgrundsdemonerna är ärkedemoner, eller om avgrunden är ett enormt demoniskt väsen som skickar infekterande daimotropisk strålning likt en trasig stjärna, därom tvista de lärde. Men en sak är säker, avgrundsdemonerna är oerhört mäktiga. De har dels kraftiga demoniska krafter, men också förmågan att manipulera de enigmatiska energierna från avgrunden i sig. Avgrundens krafter kan i många fall verka motsägelsefulla och verka bryta mot naturlagar.
Avgrundsdemoner kan dock inte frivilligt lämna avgrunden under någon längre stund, således visar de sig sällan, om ens alls i manifesterat tillstånd, endast om någon magiker skulle vara modig, eller dum, nog att nedkalla dem kan de agera i den fysiska sfären.
Sedan har vi de gudstrogna demonerna. Dessa är oftast psykotropiska väsen som givits en del daimotropisk kraft av en gud för att kunna manifestera sig på mundana och agera i gudens namn. Exempelvis Dwarrkas och Daaks änglar.
Sist har vi de demoniska väsen som forfarande saknar en bra förklaring. Dryader, skogväktarna, och andra dylika skyddsandar är alla kraftiga själaväsen med förmågan att manifestera sig fysiskt. Vart de har fått sin daimotropiska kraft ifrån är än så länge oklart.
Vad tror ni om demoners ursprung? Vilka klasser av demoner finns det? Diskutera!
