Nekromanti De tusen öarnas rike (ett postapokalyptiskt skräckfantasyrollspel)

[Mutanten]

Jag skulle nog droppa ledtrådar varje äventyr om hur rollfigurerna kan ta sig hem, dvs. att den onda överhärskaren sitter på de metoderna och inte tänker dela med sig.

Det kan finnas flera sätt att ta sig tillbaka till vår värld. Antingen så dödar man Den onde härskaren eller så har man den osannolika turen att hitta en portal som går tillbaka till vår värld. Den sista lösningen är ett sätt att avsluta kampanjen om spelarna börjar tröttna innan spelledaren har lyckats plantera tillräckligt många ledtrådar i en lång kampanj. Då har de istället turen att snubbla över en portal i slutet av det sista äventyret.

 

[Mannen i skogen]

...vilket jag skulle tycka var lite snopet och rumphugget om jag spelade kampanjen.
Antingen skulle jag spela med det långsiktiga målet att ta mig tillbaka, och bli involverad i övärldens olika intriger och äventyr på vägen. Till sist skulle vi kunna ta oss tillbaka, som belöning för våra efterforskningar och bedrifter. Vid det laget skulle vi väl behöva ta farväl av de vänner och allierade vi skaffat oss i övärlden, vilket också blir en passande avslutning på kampanjen. Vi vill inte bli avbrutna innan vi är klara med allt.
Eller så skulle vi bli så involverade i övärldens intriger och äventyr att det är dessa som tar allt vårt intresse. Då vill vi göra klart allt som har med upproret mot härskaren, byggandet av steampunk-maskinen och Alvhilds och Trollberts bröllop, innan vi råkar ramla tillbaka till verkligheten.

Tycker jag.

 

[Mannen i skogen]

En helt annan idé är att låta spelarna välja nackdelar till sina rollfigurer, som ger dem möjlighet att minmaxa till sig andra fördelar. När de sedan hamnar i övärlden visar sig nackdelarna ha oväntade fördelar.
Exempel: Den som är döv i vår värld kan höra magi i övärlden.
Pälsdjursallergiker kan känna lukten av troll på långt avstånd.
Den som är blind kan i stället se i mörker.
Trollen har respekt för den vars mage är rund som en trollnäsa.

 

[Mutanten]

...vilket jag skulle tycka var lite snopet och rumphugget om jag spelade kampanjen.
Antingen skulle jag spela med det långsiktiga målet att ta mig tillbaka, och bli involverad i övärldens olika intriger och äventyr på vägen. Till sist skulle vi kunna ta oss tillbaka, som belöning för våra efterforskningar och bedrifter. Vid det laget skulle vi väl behöva ta farväl av de vänner och allierade vi skaffat oss i övärlden, vilket också blir en passande avslutning på kampanjen. Vi vill inte bli avbrutna innan vi är klara med allt.
Eller så skulle vi bli så involverade i övärldens intriger och äventyr att det är dessa som tar allt vårt intresse. Då vill vi göra klart allt som har med upproret mot härskaren, byggandet av steampunk-maskinen och Alvhilds och Trollberts bröllop, innan vi råkar ramla tillbaka till verkligheten.

Tycker jag.

Ja så är spelet tänkt att spelas om inte spelarna tröttnar. Det är bara om spelarna tröttnar som man kan göra slut på spelet på ett snabbt sätt i nästa äventyr genom att avsluta med en portal tillbaka till vår värld.

 

[Mutanten]

En helt annan idé är att låta spelarna välja nackdelar till sina rollfigurer, som ger dem möjlighet att minmaxa till sig andra fördelar. När de sedan hamnar i övärlden visar sig nackdelarna ha oväntade fördelar.
Exempel: Den som är döv i vår värld kan höra magi i övärlden.

Det var intressant men spelarna lär sig nog fort vad som ger vad i en vanlig lista med fördelar och nackdelar. Det beror sig så klart på hur många rollpersoner som spelarna gör men tjusningen försvinner ju efter några rollpersonsgenereringar.

 

[Mannen i skogen]

Ja, det gäller kanske bara de första rollfigurerna, de som kommer till övärlden genom flygkraschen.

 

[Mutanten]

Ja, det gäller kanske bara de första rollfigurerna, de som kommer till övärlden genom flygkraschen.

Jo men det kan ändå vara bra. Det behöver ju inte vara mer avancerat än en textrad för varje fördel/nackdel. Det ger känslan att rollpersonerna har hamnat i en annan värld utan att behöva avslöja det. För tanken är att spelarna inte ska inse att rollpersonerna har kommit till en annan värld när de spolas i land på den öde ön. Jag gillar ditt förslag men det gäller att smyga in fördelarna och nackdelarna i de fördelar och nackdelar som spelarna väljer på ett genomtänkt sätt. De "nya" fördelarna/nackdelarna får inte göra att spelarna känner att de har skapat fel rollperson. Det bästa är kanske att fördelarna/nackdelarna utvidgas med ytterligare egenskaper som inte förändrar fördelarnas och nackdelarnas betydelse för karaktärerna.

 

[Mannen i skogen]

Det bästa är kanske att fördelarna/nackdelarna utvidgas med ytterligare egenskaper som inte förändrar fördelarnas och nackdelarnas betydelse för karaktärerna.

Nej, precis. Även om man den blinde kan se magiska kraftfält så kan den inte se något annat. Och det kanske inte är direkt trevligt att känna av trollpälsen på 5 km håll.

 

[Mannen i skogen]

Efter ett par äventyr i öriket börjat några av rollfigurerna att förändras av de magiska krafterna, på samma sätt som de andra varelserna där redan har gjort. Någon börjar få morrhår, en annan spetsiga och håriga öron som rör sig högre upp på huvudet, på en tredje växer tårna ihop till klövar.
Börjar de få bråttom därifrån nu?

 

[Mutanten]

Efter ett par äventyr i öriket börjat några av rollfigurerna att förändras av de magiska krafterna, på samma sätt som de andra varelserna där redan har gjort. Någon börjar få morrhår, en annan spetsiga och håriga öron som rör sig högre upp på huvudet, på en tredje växer tårna ihop till klövar.
Börjar de få bråttom därifrån nu?

Bra idé. De störda naturlagarna påverkar rollpersonernas biologi.