Har i dagarna avslutat läsningen av Call of Cthulhu Sverige-modulen Den svarta sviten.
Det här är en mjukpärmsbok på strax under hundra sidor. Boken är indelad i tre scenarion (Svart som sot, Obygdens tempel och Bjurlidsdjupet) som alla tre handlar om kosmiska monster som av olika anledningar ruvar i den svenska underjorden. Bokens omslag går i samma stil som t.ex. Gula filmen och Nattläger. De är snygga, men samtidigt aningen stillsamma och udda jämfört med de omslag som jag är van vid för officiellt Cthulhu-material (t.ex. regelböckerna, Tjurmannen från Kungsskär och En seans i Stockholm). Ser man till övriga illustrationer och fotografier så är de generellt snygga och stämningsfulla och gör texten luftig och lättläst. Det enda som känns märkligt för mig är bilderna på Hammerlid och ev. Modig i Bjurlidsdjupet då dessa skär sig mot de övriga illustrerade porträtten. En gissning är att iaf Hammerlid är ett foto på någon Kickstarter-backare som betalt för att finnas med i materialet.
Svart som sot är en bearbetad översättning av Mark Morrissons Black as Coal (som i sin tur är en bearbetning av originalet skrivet av John Coleman). Den översatta och bearbetade versionen av Björn Flintberg är förlagd till en gruvby i nordvästra Skåne där rollpersonerna skall undersöka ett meteoritnedslag. Det här är ett ok äventyr som beskriver mycket kring bakgrunden (som spelarna sannolikt inte får ta del av speciellt mycket). Den slutliga konfrontationen kommer lite plötsligt och kunde varit mer krypande och obehaglig (vilket också nämns som förslag under en separat rubrik i slutet av äventyret).
I det påföljande scenariot Obygdens tempel av Petter Nallo blir rollpersonerna ombedda att bege sig till Boden för att söka rätt på en försvunnen läkare. Historien rälsar till stor del spelarna genom mysteriet där det trygga livet i storstaden stegvis omvandlas till utsattheten i den norrländska vildmarken. Det här tycker jag är bokens starkaste scenario som trots sin ganska hårda styrning eskalerar obehag och otrygghet på ett väldigt effektfullt sätt.
Bjurlidsdjupet är bokens sista scenario och handlar om Bolidengruvan där arbetarna börjat bete sig märkligt och där rollpersonerna anlitas för att utreda saken. Det här beskrivs som ett slags dungeoncrawl, men jag uppfattar det själv fortfarande som ett ganska vanligt CoC-mysterium. Vinkeln att "nära-döden-upplevelser" är en nyckel i berättelsen känns lite påklistrad och saknar förklaring och logik. Att antagonisterna har ett rymdskepp skär sig lite för mig, men den informationen når tack och lov aldrig spelarna. Jag gillar dock flera av äventyrets konfrontationer t.ex. "modigs barrikad", "bagaren" och gruvarbetaren med "obehagliga frågor". Det här kan absolut bli spännande runt spelbordet.
Summerat tycker jag att Den svarta sviten är en stabil produkt som jag främst skulle köpa för att spela Obygdens Tempel, men även Bjurlidsdjupet är rätt bra och Svart som sot är också ok. Förslaget i slutet om att slå ihop alla tre till en längre sammanhållen kampanj är förmodligen det bästa sättet att spela dem på för då hade det något abrupta slutet i Svart som sot kunnat undvikas och istället länkas samman med t.ex. gruvan i Bjurlidsdjupet samt att Obygdens tempel istället kunde blivit en spännande resa till gruvan.
Det här är en mjukpärmsbok på strax under hundra sidor. Boken är indelad i tre scenarion (Svart som sot, Obygdens tempel och Bjurlidsdjupet) som alla tre handlar om kosmiska monster som av olika anledningar ruvar i den svenska underjorden. Bokens omslag går i samma stil som t.ex. Gula filmen och Nattläger. De är snygga, men samtidigt aningen stillsamma och udda jämfört med de omslag som jag är van vid för officiellt Cthulhu-material (t.ex. regelböckerna, Tjurmannen från Kungsskär och En seans i Stockholm). Ser man till övriga illustrationer och fotografier så är de generellt snygga och stämningsfulla och gör texten luftig och lättläst. Det enda som känns märkligt för mig är bilderna på Hammerlid och ev. Modig i Bjurlidsdjupet då dessa skär sig mot de övriga illustrerade porträtten. En gissning är att iaf Hammerlid är ett foto på någon Kickstarter-backare som betalt för att finnas med i materialet.
Svart som sot är en bearbetad översättning av Mark Morrissons Black as Coal (som i sin tur är en bearbetning av originalet skrivet av John Coleman). Den översatta och bearbetade versionen av Björn Flintberg är förlagd till en gruvby i nordvästra Skåne där rollpersonerna skall undersöka ett meteoritnedslag. Det här är ett ok äventyr som beskriver mycket kring bakgrunden (som spelarna sannolikt inte får ta del av speciellt mycket). Den slutliga konfrontationen kommer lite plötsligt och kunde varit mer krypande och obehaglig (vilket också nämns som förslag under en separat rubrik i slutet av äventyret).
I det påföljande scenariot Obygdens tempel av Petter Nallo blir rollpersonerna ombedda att bege sig till Boden för att söka rätt på en försvunnen läkare. Historien rälsar till stor del spelarna genom mysteriet där det trygga livet i storstaden stegvis omvandlas till utsattheten i den norrländska vildmarken. Det här tycker jag är bokens starkaste scenario som trots sin ganska hårda styrning eskalerar obehag och otrygghet på ett väldigt effektfullt sätt.
Bjurlidsdjupet är bokens sista scenario och handlar om Bolidengruvan där arbetarna börjat bete sig märkligt och där rollpersonerna anlitas för att utreda saken. Det här beskrivs som ett slags dungeoncrawl, men jag uppfattar det själv fortfarande som ett ganska vanligt CoC-mysterium. Vinkeln att "nära-döden-upplevelser" är en nyckel i berättelsen känns lite påklistrad och saknar förklaring och logik. Att antagonisterna har ett rymdskepp skär sig lite för mig, men den informationen når tack och lov aldrig spelarna. Jag gillar dock flera av äventyrets konfrontationer t.ex. "modigs barrikad", "bagaren" och gruvarbetaren med "obehagliga frågor". Det här kan absolut bli spännande runt spelbordet.
Summerat tycker jag att Den svarta sviten är en stabil produkt som jag främst skulle köpa för att spela Obygdens Tempel, men även Bjurlidsdjupet är rätt bra och Svart som sot är också ok. Förslaget i slutet om att slå ihop alla tre till en längre sammanhållen kampanj är förmodligen det bästa sättet att spela dem på för då hade det något abrupta slutet i Svart som sot kunnat undvikas och istället länkas samman med t.ex. gruvan i Bjurlidsdjupet samt att Obygdens tempel istället kunde blivit en spännande resa till gruvan.