Vår senaste CoC-spelsession:
Bakgrund: Vi har precis avslutat Dead Man Stomp från grundboken, introduktionsäventyret, och den unge svarte mannen och hans italienske gangstervän har skärrade, men levande, kommit undan en levande kyrkogård med en trumpet som väcker de döda.
Inledning: Italienaren stannar kvar i sin lägenhet i Chicago och vaktar trumpeten medan den unge svarte mannen åker för att hämta två bekanta från New York som anländer med tåget. Vi kan kalla dem Professorn och Playboyen.
Jag, spelledaren, som upplevt att Masks of Nyarlathotep är för ohanterlig för att spela i praktiken, har valt att utnyttja den på ett lite annat sätt, och stjäl introduktionen rakt av.
När rollpersonerna kommer tillbaka till italienarens lägenhet ligger han på sin säng, uppsprättad. Trumpeten är borta. På väg ner för brandstegen springer tre män i vidriga röda masker som påminner om stora tungor. Playboyen som är van vid elakt spel har sedan tidigare tagit sig runt till baksidan och väntar med sin revolver medan männen springer ner för brandtrappan. Professorn svimmar av upplevelsen, men den unge svarte mannen har is nog i magen att springa efter ner för brandstegen.
Playboyen avlossar några skott mot männen på väg ner för brandtrappan, och träffar en av dem i benet så han faller omkull. De andra två tar sig ner för trappan och försvinner i en svart bil. Under tiden hinner den unge svarte mannen ikapp mannen som knäböjer sårad i brandtrappan, varpå den sårade mannen anfaller med en kniv. Den unge svarte mannen får ett hugg i armen innan playboyen avslutar honom med ett skott i huvudet.
Välkommen till Chicago: Rollpersonerna samlar sig, och hör av sig till polisen. Man försöker tala med polisen om maskerna, men får rådet att hålla sig undan. Professorn besöker några bekanta i staden för att botanisera i deras bibliotek efter referenser till maskerna medan den unge svarte mannen och playboyen upptäcker ett gemensamt intresse: sprit och damer.
Professorn hittar snart kopplingar mellan maskerna och en afrikansk kult, och hör av sig till de två andra. De bestämmer sig för att kombinera nytta med nöje och besöker alla svarta svartklubbar i hela staden (inte så himla många
) tills de hamnar på Mama Mabells. De fortsätter med förfrågningarna om den afrikanska kulten, och får äntligen napp: "Don mess wiv dem jujus!". En ung grovhuggen svart man ber dem komma till en mötesplats lite senare samma kväll. Han har något att berätta...
Var inte naiv i storstan: Playboyen, som druckit lite för mycket för att vara till någon nytta, följer med en ung svart tjej hem istället. Professorn och den unge svarte mannen bestämmer sig för att ta sig till mötesplatsen. Professorn har fått låna Playboyens revolver och gömmer sig bakom en bil medan den unge svarte mannen väntar på den de avtalat möte med. Han dyker snart upp, och ber rollpersonen att följa med in på gården mellan husen. Den unge svarte mannen ignorerar sina instinkter och följer med medan professorn biter sig i läppen och plötsligt inte har en aning om vad han ska göra.
Inne på gården väntar fyra män till, och den unge svarte mannen behöver inte tänka två gånger innan han inser att det här inte var någor smart drag. Misshandel inleds.
Under tiden har professorn haft den osannolika turen att få tag på en taxi, och vräker sig med allt mod han kan uppbåda in på gården med pistolen i högsta hugg. En av missdådarna drar sin pistol, men professorn hinner skjuta honom i magen. Under tumultet som uppstår hinner de båda fly undan till taxin med kniv och pistol i vädret. Männen följer inte efter.
Nackdelen med one night stands: I en annan del av stan upptäcker Playboyen att han faktiskt köpte sin revolver av en anledning. Efter att han kommit hem till den unga svarta tjejen började allt väl. Tills en stor man i en blodröd mask färgad som en tunga dyker upp som från ingenstans och vräker ner honom på golvet och nästan hugger honom i axeln med en kniv.
Ett våldsamt slagsmål utbryter, men Playboyen får till slut övertaget och hugger mannen i masken i ögat innan han flyr lägenheten iklädd endast strumpor och kalsonger.
Till slut möts alla tre upp i den unge svarte mannens lägenhet. De funderar på om han skall åka till sjukhuset, men de bestämmer sig för att inte ta den risken nu.
Juju: De bestämmer sig för att samla alla ledtrådar man samlat på sig. De fastnar dock utan att komma på något mer tills Playboyen föreslår att mannen på Mama Mabell's kanske menade juju-boys bokstavligen. Efter en snabb koll hittar de mycket riktigt en liten butik vid namnet The Juju-House.
De besöker butiken, som är fylld till bredden av afrikanska artefakter och prylar. De hittar dock inget misstänkt, och bestämmer sig för att hålla butiken under bevakning. Redan samma kväll får de utdelning. Ett stort antal män går kvällstid in i butiken. Långt fler än vad som borde få plats.
När sedan det slutat dyka upp folk går de själva in i butiken som lämnats öppen. Under en matta bakom disken hittar de en lucka i golvet, som leder ner till en dold källare. De följer med ner...
De befinner sig i en lång sluttande korridor. Väggarna är täckta med inristade tecken. Professorn känner igen dem, men vägrar berätta innebörden för de andra. Vem som helst inser dock att det knappast rör sig om några positiva budskap.
Längst inne i gången finns en dörr, från vilken ljus strömmat oregelbundet, ackompanjerat av vansinniga trumrytmer. Där ligger också högar med kläder, samt ett mindre antal kåpor och blodröda masker. De hittar även ett antal revolvar. De beslutar sig för en djärv plan...
Titta inte under locket: Ombytta och beväpnade öppnar de dörren, och går in. Därinne pågår en vansinnesdans. Nakna svarta män sitter vid trummor längs med väggarna och spelar sinnessjuka rytmer. En man med annorlunda kåpa än de andra står och leder en hymn, med en kniv i handen. Bakom honom finns en stor stenplatta kopplad till en lyftanordning. Vid stenplattan står två vita män med tomma blickar fastkedjade.
Efter en stunds dansande och hymnande så lyfter man stenplattan på ledarens kommando. Ett fruktansvärt vrål stiger upp från hålet under plattan, och de fastkedjade männens tomma blickar förbyts snart från likgiltiga till skräck- och ångestfyllda, och snart på gränsen till vansinniga.
De kastas ner i hålet, och det ursprungliga, närmast utomjordiska vrålet ackompanjeras av de två männens vrål av smärta och dödsångest. Rollpersonerna väljer, lämpligt nog, att inte se på vad som egentligen pågår nere i hålet.
Dansen fortsätter, och snart rör sig alla bort från den hemliga källarlokalen ut i Chicagonatten för att terrorisera staden med sina vidriga vrål. Rollpersonerna lyckas smita iväg, och återvänder direkt tillbaka till Juju-house hemliga källare...
Så långt hann vi då.
