Byta karriär "sent" i livet?

Björn Wärmedal

Björn Wärmedal

Björning Wheel
Joined
29 Dec 2007
Messages
3,687
Location
Umeå
Jag är 23 år gammal nu (född 1985) och har jobbat 14 år i IT-branschen som sysadmin, cloud engineer, utvecklare, etc. Branschen har förändrats under den tiden, och jag har också gjort det. Allt är mer och mer abstrakt med fler och fler lager av misdirection ("abstraktion" och "förenkling") och single points of failure. Jag tappar lusten och nyfikenheten. Under åren har jag programmerat i fler språk än de flesta hört talas om och varenda språk har sin egna unika smak av optimering och felhantering. I slutändan löser man alla generella problem med ytterligare ett specialverktyg, gärna med flera extra verktyg runtom för att "förenkla".

Men jag har golden handcuffs. Jag jobbar 80% -- inklusive en timme friskvård i veckan, ge blod eller besöka läkare på arbetstid, ingen övertid eller obekväm arbetstid, med mera -- och tjänar 32kkr/mån netto. Dessutom har jag fantastiska kollegor och kan jobba hemma om jag vill. Det är otroligt cushy och jag har jobbat hårt för att komma hit. Att plugga (eller jobba) heltid känns inte görbart längre, och för min egen sanity behöver jag det ekonomiska utrymme jag har nu. Att hitta något annat där jag inte tummar på arbetstid eller inkomst känns oöverstigligt.

Det skulle vara kul att göra något mer praktiskt, kanske (men inte nödvändigtvis) där jag träffar mer folk. Men vad? Och hur tar jag mig dit?
 
Spännande! Jag föddes redan 1956, utbildade mig till veterinär, men blev sedan informationschef på ett par universitet, VD på reklambyrå, sedan marknadsförare m.m. i mjukvarubranschen (MySQL AB). Parallellt har jag alltid skrivit romaner och rollspel och även en del för dataspel, fast dataspelsbranschen och jag passar inte riktigt ihop.

Jag vill mest och som uppmuntran säga att det går att vandra mellan olika yrken! För min del skulle jag säga att det viktigaste har varit att vara uppmärksam på tillfällena som kommer och inte vara för rädd att bryta upp. Jag har sett ganska många vänner bli kvar i yrken som de egentligen ledsnat på, och det kan bli lite sorgligt efter ett par decennier. Sedan har jag haft en otrolig tur, det ska understrykas!
 
Mer lösningsorienterat:

Om du inte vet vad du vill göra och vill behålla din trygghet så är ditt första mål att lista ut vad du vill göra. Testa dig fram. Skriv ner en lista på vad du vill ha mer av, vad du vill ha mindre av och börj akolla upp lediga jobb, branscher, kurser och känn efter vad som känns som det kunde ge rätt utslag på listan. (Ändra listan när den inte känns rätt längre). Hitta folk som jobbar med sånt och prata med dem. Gå en kurs eller ta dig an en uppgift hemma/på hobbynivå som angränsar till det. Känn efter.

Om du inte vet vart du vill är det svårt att ta sig dit.
 
Jag undrar:

Känner du att du behöver den cushy tillvaron för att du kognitivt tänker att ”jag hade aldrig pallat 100% utan möjlighet till remote I DEN HÄR BRANCHEN”

Men, teoretiskt, så hade du kanske inte behövt den tråkiga, men cushy, tillvaron i en annan, teoretisk, tillvaro där du faktiskt älskar ditt jobb.

Vad tror du om den teorin? 🙂
 
Det finns inga roller inom företaget där du har nytta av din bakgrund, men där du kan jobba mer med folk, till exempel en chefsroll, försäljning, m.m.?

Jag bytte helt inriktning för drygt 10 år sedan, mest av en slump. Men jag var också i läget som du är, där jag visserligen hade det bra, men var inte nöjd.
 
Platon said:
Jag undrar:

Känner du att du behöver den cushy tillvaron för att du kognitivt tänker att ”jag hade aldrig pallat 100% utan möjlighet till remote I DEN HÄR BRANCHEN”

Men, teoretiskt, så hade du kanske inte behövt den tråkiga, men cushy, tillvaron i en annan, teoretisk, tillvaro där du faktiskt älskar ditt jobb.

Vad tror du om den teorin? 🙂
Click to expand...

Nä, jag vill inte jobba mer än 80% för att jag får ut mer av min fritid då :)
 
Rangertheman said:
Det finns inga roller inom företaget där du har nytta av din bakgrund, men där du kan jobba mer med folk, till exempel en chefsroll, försäljning, m.m.?

Jag bytte helt inriktning för drygt 10 år sedan, mest av en slump. Men jag var också i läget som du är, där jag visserligen hade det bra, men var inte nöjd.
Click to expand...

Det finns chefsroller, men det tilltalar mig tyvärr inte alls. Plus att alla våra chefsroller är på heltid.
 
chrull said:
Mer lösningsorienterat:

Om du inte vet vad du vill göra och vill behålla din trygghet så är ditt första mål att lista ut vad du vill göra. Testa dig fram. Skriv ner en lista på vad du vill ha mer av, vad du vill ha mindre av och börj akolla upp lediga jobb, branscher, kurser och känn efter vad som känns som det kunde ge rätt utslag på listan. (Ändra listan när den inte känns rätt längre). Hitta folk som jobbar med sånt och prata med dem. Gå en kurs eller ta dig an en uppgift hemma/på hobbynivå som angränsar till det. Känn efter.

Om du inte vet vart du vill är det svårt att ta sig dit.
Click to expand...
Jag är van att börja i andra änden: att kolla vilka möjligheter som finns för att sen lista ut ifall någon av dem passar mig :)
 
Björn Wärmedal said:
Jag är 23 år gammal nu (född 1985) och har jobbat 14 år i IT-branschen som sysadmin, cloud engineer, utvecklare, etc. Branschen har förändrats under den tiden, och jag har också gjort det. Allt är mer och mer abstrakt med fler och fler lager av misdirection ("abstraktion" och "förenkling") och single points of failure. Jag tappar lusten och nyfikenheten. Under åren har jag programmerat i fler språk än de flesta hört talas om och varenda språk har sin egna unika smak av optimering och felhantering. I slutändan löser man alla generella problem med ytterligare ett specialverktyg, gärna med flera extra verktyg runtom för att "förenkla".

Men jag har golden handcuffs. Jag jobbar 80% -- inklusive en timme friskvård i veckan, ge blod eller besöka läkare på arbetstid, ingen övertid eller obekväm arbetstid, med mera -- och tjänar 32kkr/mån netto. Dessutom har jag fantastiska kollegor och kan jobba hemma om jag vill. Det är otroligt cushy och jag har jobbat hårt för att komma hit. Att plugga (eller jobba) heltid känns inte görbart längre, och för min egen sanity behöver jag det ekonomiska utrymme jag har nu. Att hitta något annat där jag inte tummar på arbetstid eller inkomst känns oöverstigligt.

Det skulle vara kul att göra något mer praktiskt, kanske (men inte nödvändigtvis) där jag träffar mer folk. Men vad? Och hur tar jag mig dit?
Click to expand...

Vad VILL du göra istället? Alltså rent konkret. Jag har svårt att komma runt den frågan när jag läser ditt inlägg. Att ha en tydlig målbild underlättar. Ibland behöver man bara välja bort saker för att inse vad man vill.

Att tjäna bra, jobba deltid och ha roliga arbetsuppgifter är för de flesta inte en självklarhet. Ett krasst konstaterande är kanske att du får offra något - exempelvis pengar eller bekvämlighet - och istället få något annat - kanske ett roligare och mer kreativt jobb.

Jag är själv 50+ och har ägnat huvuddelen av mitt yrkesliv åt skrivande och läsande i olika former. Det har inneburit ett par jobbyten och periodvis har jag varit oerhört stressad av alla krav, uppdragsgivare och deadlines. Har inte uppfattat något av mina jobb som det minsta cushy, men tycker definitivt ändå att det har varit värt besväret. Jag gillar att jobba.

Ett tråkigare men bättre betalt jobb har aldrig lockat mig. Jobbar hellre stenhårt med något jag gillar. Har aldrig ens tänkt på arbete som något som kan vara cushy, men förmodligen är det en generationsfråga.
 
Last edited:
Björn Wärmedal said:
Jag är van att börja i andra änden: att kolla vilka möjligheter som finns för att sen lista ut ifall någon av dem passar mig :)
Click to expand...
Gör så då. Men du måste ju fortfarande lista ut vart du ska innan du kastar dig hejdlöst dit, om du ska ha kvar din nuvarande trygghet, vilket du verkar prioritera.

Vi kommer aldrig kunna berätta för dig vad du vill göra.
 
Hmmm, det där är supersvårt. Jag försöker svara på frågan genom att beskriva mig själv. Huruvida det är tillämpbart eller hjälpsamt får vi se. :D

Jag känner ofta att jag skulle vilja göra något annat. Men att byta inom mitt kompetensområde känns meningslöst, för jag skulle i stort sett bara göra samma saker; leda möten, skriva protokoll, författa rapporter, hålla intervjuer, göra utvärderingar. Särskilt möten skulle jag aldrig undkomma.

Jag skulle också behöva bygga upp nya strukturer, och troligen gå ner i lön. Och ha mindre kontroll över mina arbetstider. Så jag fortsätter.

Men om jag skulle byta så skulle jag jag alltså vilja hitta nått som är signifikativt annorlunda, och då räcker inte mina förvärvade kunskaper till. Det betyder att jag skulle behöva utbilda mig. Det bästa vore väl en yrkesutbildning, om de nu tar in personer som ser 60-strecket komma, eller någon form av kvällskurs.

Kvällskurs är väl rimligast, och då måste jag hitta tid för det på min fritid. Kanske ta tjänstledigt på 20 till 30 % eller nått sånt, och försöka förvärva yrkeskunskap.

Sen skulle jag behöva välja vad jag skulle göra. Snickare tycker jag verkar kul, och det behövs ju, så det skulle kunna vara ett alternativ. Frågan är bara som sagt om en snickare som är gammal och utan erfarenhet skulle få jobb ... :D

Så då kanske jag måste starta eget. Och då blir det en helt annan grej ... gaaaah ... det blir bara jobbigare och jobbigare.

Kanske byta hobby? Sluta med rollspel och börja bli expert på 3D-printing, och sen erbjuda det som en tjänst? Hög initialkostnad, sen vete fan om jag skulle kunna tjäna några pengar på det, men man skulle kunna testa det ... fast då skulle som sagt jag nog behöva lägga ner mycket annat jag gör på fritiden för att skärpa färdigheten och lära mig tekniker.

Blä, svårt, ju.
 
Det här kanske är ett jättetråkigt tips, men jag tycker det bästa är att kolla upp vart det verkligen behövs tjänster. Väg det mot hur mycket man tjänar inom dessa yrken och sedan mot hur långa utbildningarna är.

Jag känner väldigt många som utbildat sig till sitt drömjobb bara för att upptäcka att det inte finns några tjänster inom det yrket eller att de kanske skaffar familj och upptäcker att de tjänar alldeles för lite inom det yrkesområde de valt.
 
Det är ju vanligt att man går igenom en liten livskris just när man fyller 23, så det viktiga är väl att inte göra något förhastat. Men om du verkligen vill känna av om du borde göra något annat kanske du kan ta ett sabbatsår? Volontärarbeta, kanske biståndsarbete, kanske engagera dig i någon förening eller organisation inom ett område som intresserar dig?
 
Björn Wärmedal said:
Det skulle vara kul att göra något mer praktiskt, kanske (men inte nödvändigtvis) där jag träffar mer folk. Men vad? Och hur tar jag mig dit?
Click to expand...

Mitt arbetsliv har förändrats ordentligt sedan 2020. Först bytte jag tjänst internt på Skatteverket, från handläggare till urvalsanalytiker. Några år senare lämnade jag Skatteverket (där jag jobbat i sammanlagt 20 år) och började som säkerhetssamordnare på kommunen. Att det blev så handlar i huvudsak om att jag hållit ögonen öppna efter intressanta tjänster och sökt när jag haft chansen. Det har inte varit uppenbart att det varit tjänster som jag haft rätt kvalifikationer för men det har gått bra ändå. 😊
 
Jag har visserligen spenderat mer tid som student på universitet än med att jobba men jag tycker det kan göra rätt stor skillnad bara att byta arbetsplats, även om det är inom samma branch. Att få byta miljö och kollegor kanske är tillräckligt. Bytar du företag så görs saker ibland på olika sätt och med allt kombinerat så kanske det är tillräckligt stort ombyte. Jag skulle för egen del säga att det är stor skillnad att vara mjukvaruutveklare på Volvo jämfört med det mindre företaget jag sitter på nu.
 
Björn Wärmedal said:
Jag är 23 år gammal nu (född 1985) och har jobbat 14 år i IT-branschen som sysadmin, cloud engineer, utvecklare, etc. Branschen har förändrats under den tiden, och jag har också gjort det. Allt är mer och mer abstrakt med fler och fler lager av misdirection ("abstraktion" och "förenkling") och single points of failure. Jag tappar lusten och nyfikenheten. Under åren har jag programmerat i fler språk än de flesta hört talas om och varenda språk har sin egna unika smak av optimering och felhantering. I slutändan löser man alla generella problem med ytterligare ett specialverktyg, gärna med flera extra verktyg runtom för att "förenkla".

[...]

Det skulle vara kul att göra något mer praktiskt, kanske (men inte nödvändigtvis) där jag träffar mer folk. Men vad? Och hur tar jag mig dit?
Click to expand...
Jag förstår precis vad som är frustrerande och otillfredsställande med detta och jag har lyckats få arbeta precis tvärtom.

Jag jobbar med så få verktyg som möjligt, som jag kan bemästra, jag har kontroll på hela stacken, och jag sitter mitt i verksamheten/businessen, och träffar mina kollegor så mycket jag vill och vidareutvecklar ständigt ett 10 år gammalt system som är viktigt för mina kollegor.

Jag har alltid jobbat med you-build-it-you-run-it, innan det var en grej. Jag ser supporten som det viktigaste jag gör, för det är då jag får input till hur systemen behöver förbättras. Jag vet inte hur du kommer dit, men jag tror man behöver hitta små organisationer, som har ganska gott om pengar, och behov av skräddarsydda lösningar.
 
Spontant tänker jag att många känner likadant i fyrtioårsåldern. Mitt bästa tips när man känner sig osäker på vägen framåt är att träffa en psykolog.

En bra terapeut kan hjälpa dig att reda ut vad du egentligen vill. Den kan hjälpa dig att bena ut vad som är viktigast för dig. Den kan få dig att lyssna inåt istället för att intellektuarisera beslutet.

Man kan gå dit tre gånger eller i tre år, det märker man. Och det finns kanske inte ett rätt svar, utan du kan pröva dig fram tills saker faller på plats. Livet är en ständigt pågående skiss.
 
Jag tror definitivt att man bör börja med att veta vart man vill och sedan försöka hitta dit. Ibland handlar det om att hitta vad man egentligen velat men aldrig riktigt erkänt för sig själv, men så är det förstås inte för alla. Jag har läst en del om ämnet men mest i diverse bloggposter och nyhetsbrev, men jag har i alla fall ett lästips: Working Identity, av Herminia Ibarra.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top