Burken, dunken och liknande varianter

[Lanina]

Jag räknar härmed skolgårdslekar som "spel", för åtminstone var ju tanken att det fanns regler, vinnare och förlorare.

Eftersom jag nämnde i en tråd att jag är en sån där person som hänger upp mig på ord och detta ledde till att jag aldrig förstod vad poängen med "Burken" var, så började folk nostalgisera och påpeka att det hette nog lite olika saker i olika delar av landet osv. Så istället för att gå offtopic där, kan vi väl diskutera fenomenet "Burken" (eller vad ni nu kallade det) här.

Såhär gick det till på min skolgård (Stockholm, 90-tal):
- Ett föremål, t ex en stubbe eller hink, blir utnämnt till "Burk"
- Alla förutom en gömmer sig, medan letaren räknar. Ungefär som i kurragömma alltså.
- Letaren ska hitta folk som gömmer sig. När hen hittar någon, ska hen springa tillbaka till Burken, sparka på den och säga "Dunk för (spelarens namn)". Då är den hittade spelaren ute ur spelet och måste sitta vid sidan av.
- Men de som gömmer sig vill också springa fram till Burken när de har en chans, och sparka på den, och säga "Dunk för mig!". Då är de ute ur spelet och får sätta sig vid sidan av.

Jag frågade vad poängen är: resultatet var detsamma. Man blir dunkad och är ute ur spelet, oavsett om letaren dunkar åt en eller om man dunkar sig själv.

... Jag fick inte vara med och leka.

 

[wilper]

Du spelar med jättekonstiga regler.

De spelare som är fria kan sparka bort bollen för att på så vis släppa fångarna loss igen. Därför förstår jag inte hur ni spelar med en stubbe. Den som bränner får inte bränna igen förrän den har återfört bollen till startpunkten.

Det finns inget moment av att sitta vid sidan av och peta sig i naveln.

 

[rollspelspiraten]

Jag räknar härmed skolgårdslekar som "spel", för åtminstone var ju tanken att det fanns regler, vinnare och förlorare.

Eftersom jag nämnde i en tråd att jag är en sån där person som hänger upp mig på ord och detta ledde till att jag aldrig förstod vad poängen med "Burken" var, så började folk nostalgisera och påpeka att det hette nog lite olika saker i olika delar av landet osv. Så istället för att gå offtopic där, kan vi väl diskutera fenomenet "Burken" (eller vad ni nu kallade det) här.

Såhär gick det till på min skolgård (Stockholm, 90-tal):
- Ett föremål, t ex en stubbe eller hink, blir utnämnt till "Burk"
- Alla förutom en gömmer sig, medan letaren räknar. Ungefär som i kurragömma alltså.
- Letaren ska hitta folk som gömmer sig. När hen hittar någon, ska hen springa tillbaka till Burken, sparka på den och säga "Dunk för (spelarens namn)". Då är den hittade spelaren ute ur spelet och måste sitta vid sidan av.
- Men de som gömmer sig vill också springa fram till Burken när de har en chans, och sparka på den, och säga "Dunk för mig!". Då är de ute ur spelet och får sätta sig vid sidan av.

Jag frågade vad poängen är: resultatet var detsamma. Man blir dunkad och är ute ur spelet, oavsett om letaren dunkar åt en eller om man dunkar sig själv.

... Jag fick inte vara med och leka.

Vi från Åhus kallade det för Dunkgömme. Man sprang som en jubelidiot genom skolgården för att "dunka" den där lyktstolpen, "Dunk för mig...ett två tre!". Sparkade dock inte på någon boll eller liknande för att "frita" de andra...vad jag minns.

 

[Faehrengaust]

Vi körde likadant förutom en väldigt viktig skillnad:
- Om en av de som gömmer sig "dunkar" så börjar spelet om från början med samma letare.

Och ett tillägg som ni kanske också körde med:
- Den som först åkte ut blev letare nästa gång - om ingen annan lyckades "dunka"

 

[Sömniga Isaac]

Vi från Åhus kallade det för Dunkgömme. Man sprang som en jubelidiot genom skolgården för att "dunka" den där lyktstolpen, "Dunk för mig...ett två tre!". Sparkade dock inte på någon boll eller liknande för att "frita" de andra...vad jag minns.

Ja, det här låter mer bekant för mig också. Kallades helt enkelt dunken. Något var föremålet som du sprang som en galning för att dunka vid. Den som blev tagen först, om alla andra sedan blev tagna, fick ta över rollen som letare i nästa omgång som @Faehrengaust säger.

 

[Stämma]

Jag och TS har upplevt liknande lekar (Södertälje c. 2006-2012). Dom skillnader/tillägg jag minns:
-Helt burkcentrerad terminologi:
-Gömmare som frikänner sej: "Burken för mej, 1 2 3"
-Burkare som burkar Ida (exempelmänniska): "Burken för Ida 1 2 3".
-Den första som blev burkad av burkaren var nästa rundas burkare.
-Man ville burka sej själv för då vann man. Man ville inte bli burkad för då förlorade man.
-Burken var alltid en hink eller dylikt flyttbart objekt
-Om den sista gömmaren hann fram till burken innan burkaren kunde hen ropa "Burken fri!" och sparka bort burken. Då vann gömmarna rundan och burkaren fick fortsätta vara burkare i nästa runda.

Ihågkomna kontroverser:
-Två tjejer var kompisar. Den ena blev burkad och blev väldigt sur och ledsen. Den andra sprang fram till burken och burkade för den första tjejen istället för sej själv. Det blev en vild debatt om detta var tillåtet.
-Det var alltid nån lång jävel som skulle stå bakom burkaren under nerräkningen och burka sej fri så fort burkaren ropade "Nu kommer jag". Ingen gillade detta och jag fattade aldrig varför man skulle göra det heller. Förtar ju hela spänningen.

 

[Rickard]

-Det var alltid nån lång jävel som skulle stå bakom burkaren under nerräkningen och burka sej fri så fort burkaren ropade "Nu kommer jag".

Power gamer. En annan power move är att bara dra hem till sig. Då kan man inte bli funnen.

Jag råkade ut för att alla som gömde sig sprang efter första personen blev funnen och sparkade på burken för att frita alla. Jag hann inte bränna alla så dom kom alltid undan. Jag började gråta för att jag blev så överrumplad och vi lekte aldrig den leken mer.

Power gamers.

 

[Gurgeh]

Vi körde likadant förutom en väldigt viktig skillnad:
- Om en av de som gömmer sig "dunkar" så börjar spelet om från början med samma letare.

Och ett tillägg som ni kanske också körde med:
- Den som först åkte ut blev letare nästa gång - om ingen annan lyckades "dunka"

Det är de här reglerna jag minns. Om någon av de som gömde sig kunde smyga fram till burken, röra den och säga "Burken är fri" så började spelet om med samma jägare.

Min strategi var oftast att klättra upp i ett träd när jag skulle gömma mig. Folk som letade var så totalt fokuserade på marknivån att det inte spelade någon roll hus synlig jag var -- de såg mig inte ändå.

 

[Aesmondih]

Vi körde en hel uppsjö varianter med grannskapets ungar uppe på åsen i Heby (5 mil utanför Uppsala) i mitten och slutet av 90-talet. Vi kallade den vanligaste Kurragömma med Dunk, och det var typ som de flesta beskriver Burken, men vi körde med att den som var sist kvar (eller näst sist, om vi var många, vi kunde vara upp mot 10+ ibland, vill jag minnas) och inte var hittade kunde fri-dunka, och då fick letaren räkna om, men varje gång någon fri-dunkade så halverades antalet man behövde räkna till, från 100 till 50, till 25, etc etc. Dunken var alltid en fotboll, som för extra effekt gärna sparkades långt ut på gärdet/trädgårdslandet/grannens garage.

Sen körde vi också Ge Mig En Vink, som var som vanlig kurragömma, dvs utan dunkande, blev man hittad så var man hittad, men man kunde få en vink av någon av de andra gömda, och sen när letaren sprungit bakom huset för att leta eller något skrika "Tack för vinken!" och springa och gömma sig igen.

/ Aes

 

[Faehrengaust]

Det viktigaste i dylika spel är:

• Mitt sätt och mina regler är alltid rätt!
• Andras sätt och andras regler är alltid fel!

Det är ungefär som när man spelar rollspel.

 

[wilper]

Power gamer. En annan power move är att bara dra hem till sig. Då kan man inte bli funnen.

Jag råkade ut för att alla som gömde sig sprang efter första personen blev funnen och sparkade på burken för att frita alla. Jag hann inte bränna alla så dom kom alltid undan. Jag började gråta för att jag blev så överrumplad och vi lekte aldrig den leken mer.

Power gamers.

Det är ett hard-core spel. Vi bytte kläder med varandra för att förvirra den som letade.