Brukar du spela om äventyr/kampanjer?

[luddwig]

Jag lyssnade på senaste avsnittet av Spelsnackarnas podd och blev förvånad över hur entusiastiska de var över att spela om äventyr/kampanjer. Själv kan jag i begränsad omfattning tänka mig att spelleda samma äventyr flera gånger. Om det är ett bra, öppet äventyr kan det kännas bekvämt och roligt att återvända till det med andra spelare, ofta i konventssammanhang. Att spelleda samma kampanj igen är jag mer tveksam till men det är inte uteslutet. Liksom med äventyr krävs det då att det är en bra, öppen kampanj och andra spelare.

Att vara spelare i ett äventyr/kampanj mer än en gång lockar mig däremot inte alls. För mig ligger mycket av spänningen som spelare i att inte veta något om situationen i förväg. Dessutom finns det så oerhört många äventyr/kampanjer att välja bland. Därför ser jag ingen egentlig anledning till att spela om något. Ett eventuellt undantag skulle kunna vara att återvända till något äventyr som jag tror håller fortfarande men som jag spelat för väldigt länge sedan så att det i allt väsentligt fallit i glömska. Jag kan dock inte komma på så många sådana äventyr men Grå döden till gamla Mutant är ett exempel.

Hur är det för dig?

 

[Franz]

Jag kan tycka det är roligt att spela om äventyret om det är ett öppet äventyr. Då kan man fundera ”Vad hade hänt om vi gjort si och så?” eller ”Hur hade det blivit om jag spelat äventyret med en sån här typ av rollperson?”

 

[Pilzefrau]

Jag tycker tvärtom: jag kan spelleda samma dunge eller scenario för olika grupper, men jag skulle inte vilja spela om det i första taget. Inte om det finns något element av att upptäcka eller avslöja i alla fall.

 

[entomophobiac]

Har spellett Beyond the Mountains of Madness till Call of Cthulhu två gånger. Det är två gånger fler än jag brukar spelleda skrivna kampanjer.

 

[Khan]

Jag är nog med Pilze där. Det känns helt rätt att spelleda samma sak för flera olika grupper - kolla bara på konvent. Men det är något som känns skumt när det handlar om att spela om samma scenario / kampanj som spelare.

Vilket är rätt konstigt egentligen. Jag har ju ingenting emot att läsa om böcker eller spela om spel eller titta om filmer. Trots att jag inte får den där överraskningseffekten andra varvet. Varför skulle det vara annorlunda att spela om rollspelsäventyr? Egentligen?

 

[IcarusDream]

En bra kampanj eller äventyr kan jag köra hur många gånger som helst. Ett bra äventyr blir olika upplevelser med andra spelgrupper.

Jag har spellett Vinterskogens hemlighet och Trollkvinnans gåta många gånger, olika grupper gör väldigt olika och det är roligt på olika sätt. Får jag bara kartorna och namnlistan så kan jag spelleda dem från minne.

Regnsynd till Eon har jag spellett flertalet gånger, då den också blir väldigt olika beroende på spelare, karaktärer och omständigheter.

 

[Rickard]

Varför ska man inte använda sig av arbetet man skördat en gång?

 

[Bifur]

Jag kan väl tänka mig att SLa en kampanj ett äventyr igen, om det gått många år emellan och/eller den var osedvanligt bra. Men det har nog nästan aldrig hänt borträknat när jag varit SL på konvent. Kan komma på kanske tre fall, även om jag kanske glömmer något.

Skulle nog aldrig själv välja att spela om något. Ser nog bara sociala skäl till det - det vill säga att resten av gruppen gärna vill och det gått så pass lång til att mina minnen är lite vaga.

 

[lijat]

Varför ska man inte använda sig av arbetet man skördat en gång?

Jag brukar inte spelleda om scenarion, mest för att jag har fler scenarion jag vill spelleda än jag har tid att spelleda dem.

 

[Sömniga Isaac]

Nu var det länge sen jag spelade klart något scenario.

Men mina tankar!

Jag har inget emot att spela om en kampanj eller äventyr som varken spelare eller spelledare.

Lite som när jag läser en bok, så är det olika upplevelser. Vid första genomläsningen är det en upplevelse, vid den andra genomläsningen ser jag saker träda fram i ljuset av det jag nu vet om handlingen. Ingen av genomläsningarna är sämre än den andra, bara annorlunda upplevelser. Lite så tänker jag att det är med scenarion och äventyr också.

Sen tänker jag med äventyr och scenarion som med böcker. En bok som inte fångar mitt intresse, kan läggas åt sidan ganska omgående. Min tid är begränsad, och den tiden vill jag använda till sådant som väcker mitt intresse eller berör mig och får mig att se världen med nya ögon.

 

[Quadrante]

Har det redan hänt mig i min tidslinje, kan det inte ske igen.

 

[Magnus Seter]

Hur är det för dig?

Som spelledare ofta. Som spelare sällan.

Jag har spellett några CoC-äventyr en handfull gånger, för samma spelgrupp, t.ex. men det var länge sedan.

Sen är det samma äventyr för olika grupper, t.ex. speltest eller konventsspel. Eller poddinspelningar med olika poddar.

För övrigt tänkte jag också "det där måste jag fråga om på rollspel.nu" när jag hörde dem prata i senaste avsnittet!

 

[Troberg]

Jag spelar inte ens om datorspel (med några få undantag, och då har det gått 20 år mellan genomspelningarna).

 

[StradhLestat]

Jag har spellett om en del....mest sådant jag spelledde i barndomen, som man ser med helt andra ögon på så här 40ish år senare

Men jag har också spellett om nyare saker, fast för andra spelare

 

[Feuflux]

Jag har varit både spelare och spelledare i Nidländska reningen en gång i forntiden (tror det var som SL vi körde klart?).
Jag har spellett ett egetskrivet scenario för två olika grupper (också i forntiden, dvs 90-talet).

Sen kommer jag inte på fler exempel. Att köra ett scenario mer än en gång med samma grupp känns så märkligt att jag inte ens tänkt tanken. "Då vet man ju vad som händer redan" (men jag är ju historiskt mer trad-rälsare än open-worldare, så det kanske påverkar, men det lockar inte att köra scenario X igen men som alvjägare med personlighet Y den här gången). Det finns ju en miljon scenarion att uppleva, så varför köra ett av dem flera gånger?

Det var väldigt länge sedan jag läste en bok eller såg en film jag redan konsumerat, men typ samma motivering. Det finns så mycket jag inte tagit del av som känns högre prio.

---

Kan ju tillägga att jag aldrig spellett på konvent eller liknande där det blir naturligt att vara SL för något vid flera tillfällen.

 

[Rickard]

Jag har varit både spelare och spelledare i Nidländska reningen en gång i forntiden (tror det var som SL vi körde klart?).

Oj, frivilligt tagit dig igenom den?

 

[Feuflux]

Oj, frivilligt tagit dig igenom den?

Hög faktor av visste inte bättre antar jag. Enda köpta kampanjen (nästan enda köpta scenarion med (Melindors återkomst fick jag i present av en kusin, och då måste man ju köpa del 1 att köra först förstås)) och så är man ju motiverad att använda det man har. Typ.

 

[EvilSpook]

Jag har ju ingenting emot att läsa om böcker eller spela om spel eller titta om filmer. Trots att jag inte får den där överraskningseffekten andra varvet. Varför skulle det vara annorlunda att spela om rollspelsäventyr?

Med tanke på hur centralt agens och interaktion är i rollspel så borde jämförelsen snarare vara:

Hur många skriver samma bok flera gånger?
Hur många spelar in samma film om och om igen?

Men att spela samma spel fler gånger bör väl vara mer likt kanske?


//EvilSpook

 

[mrund]

Jag spelleder Svavelvinter vart 37:e år utan undantag!

 

[luddwig]

... på konvent eller liknande där det blir naturligt att vara SL för något vid flera tillfällen.

Ja, om jag bortser från konvent och speltest är det väldigt sällan jag spellett något mer än en gång. Två ambitiösa och gräsligt rälsade kampanjer till Star Wars D6 som jag skrev på 90-talet och tidigt 00-tal är det som dyker upp i minnet. Förklaringen till att de spelades flera gånger är att jag bytte bostadsort och således även spelgrupper.