Håller med – och det är vad som hållit oss kvar i KULT sedan -91. Men det GÅR att spela äventyr i KULT (och vi har riktigt kul när vi gör det)! Men med så lite regler som det bara går – håller helt med om att de mest är i vägen annars.
Jag får inte riktigt det intrycket, utan att det i grunden är rätt misantropiskt. Någon gång hörde jag skaparna prata om att
Jag uppfattar inte att spelet tycker att det är bra. Det är ju trots allt fängslande elementen man kämpar emot hela tiden.
Exemplen i den här tråden visar ändå på hur många av de som kämpar för att bli fria blir typ till monster. Det är liksom inte superhjältehistorier, utan snarare mörk satir över mänskligheten.
Det är nog mer en bakgrundsgrej, inget man faktiskt gör. Den gången det fanns regler om det var de absurt ouppnåeliga.
För länge sedan (mitten av 90-talet) spelade jag faktiskt en rollperson med uttalad ambition att bli upplyst - och efter flera års spel hade hon vandrat den ljusa vägen till vägs ände och blev fri från illusionen! Och togs då ur spel såklart… Men hon var då alls inget monster utan mer av en ängel – monstren var de som gick den mörka vägen.
Man blir ju någon sorts Nietzscheansk övermänniska, bortom gott och ont.
