På GothCon demade jag två pass med Berättelser från Staden, vilket lärde mig något viktigt. Det här är den första berättelsen, Farkostens hjärta.
Rapporten är ganska kortfattad då min dator är sönder, och jag sitter hos Lukas, och han skrattar åt mig. Jag hoppar över en del av detaljerna i rollgestaltandet, diskussionerna och reglerna. Så fort vi har en temporär fix för Stadenwikin så kommer reglerna att komma upp där, men än så länge så går det att läsa dem i Lulus preview: http://www.rollspel.nu/index.php?option=news&task=viewarticle&sid=4792
Spelet började med mig, Pilzeman och Vildkatt. Det första vi gör är att diskutera vad vi ska berätta om, och skriva ner fem roller vi vill ha med i handlingen. Pilzeman frågade om man kunde resa ut i rymden i Staden, så det blev en berättelse om en gigantisk farkost (Om den rullar, flyger eller gräver, eller ens exakt hur den ser ut lämnade vi osagt) som människorna byggt på i flera generationer, med en chef som tyngdes utav arvet från flera generationer. Jag ville också ha en liten oskyldig tjej som representerade det goda. Hon skulle vara ett potentiellt love interest, men egentligen för ung för chefen, för lite moralisk spänning. Av tradition fick hon namnet Mira.
Första steget: Välja fem roller som berättelsen ska handla om.
En jättelik farkost under konstruktion
Det hemliga rörpostsystemet som envisas med att skicka meddelanden om föremål 36A
Mira, sårbar för sin idealism. Besvärande ung.
Joachim Tycho, arbetsledare på farkosten.
Finansiär Dante Sourt
Medans vi spånade roller försvann Vildkatt och ersattes av en nyfiken besökare. Vi läste inte introduktionstexten för honom som man ska göra med alla nya spelare, men han kom genast in i stämningen ändå. Detta blev baksidestexten.
Andra steget: Skriva baksidestext.
Tungt ansvar vilar på Joachim Tychos axlar. Farkosten, förfäderna, finasiären och nu Mira. Kommer han att göra det rätta? Vill han det?
Och hur ska det gå för Mira? Kommer någon att inse hur sårbar hon är och utnyttja henne?
Kommer hr. Sourt slutligen att ge upp farkostprojektet?
Till råga på allt blir Zacharias tillstånd allt sämre och när han talar om vesslor i ventilerna är det ingen som riktigt vet vad han egentligen menar. Eller är det?
Action!
Kapitel 1
I vilket vi alla måste fråga oss: Blir finansiären nöjd?
Jag var författare.
Pilzeman spelade finansiären Dante.
Herr X spelade Farkosten.
-Rollen Ångest tillkom.
Jag gestaltade förmannen Joachim medans han visade finansiären Dante runt i en av gångarna på farkosten. Detta är tydligen en kritisk inspektion. Herr X, som gestaltar farkosten, beskriver hur ett gammalt rör brister och sprutar ner Dante i gegga, och vi kickar igång en konflikt. Resultatet blir att Dante stormar ut, med alla finanser avskärda tills konstruktionen är upp till den standard som tidsplanen förväntar. Joachim driver förtvivlat arbetarna till att arbeta ihjäl sig, och delar av farkosten börja falla sönder till råga på allt. Som ett resultat av konflikten så skapade vi också en ny roll: Ångest, med en relation mellan Ångest och Joachim.
Kapitel 2
I vilket Joachim måste välja väg: Miras eller Dantes?
Jag spelade Mira.
Pilzeman var författare.
Herr X spelade Joachim.
-Joachim Tychos beskrivning ändrades genom påverkan till "Joachim Tycho, kan inte dölja något för Mira"
Vi bestämde oss för att få in Mira i det här, så Joachim ger sig ner till kåkstaden som byggts upp runt den flera hundra år gamla konstruktionsplatsen. I ett skjul lagar Mira soppa i en alldeles för tung gryta åt de som behöver, trots att hon själv inte är i position att bjuda. Här samlas de hungriga, och de som kan tar gärna med en bit mat att slänga i grytan. Joachim ber om hjälp, och Mira tar emot honom helt utan fördomar, och bjuder till och med på soppa till byggets mest välbeställda man, medans hennes gäster tittar gruffande på honom. Jag använde en relation mellan Mira och Joachim och påverkade Joachim till "Joachim Tycho, kan inte dölja något för Mira", och han bryter ihop och berättar hur finansiären driver honom till de här omänskligheterna. Vad kan han göra? Mira tycker att han bara ska strunta i bygget, och låta arbetarna leva för sig själva, inte ge sina liv för ett oöverblickbart projekt.
Det kan inte Joachim lyssna på. Han morskar upp sig och beordrar arbeterna att återgå till sina positioner, och klampar ut. Han har valt sida, så vi gick vidare.
Kapitel 3
Mira gråter ut hos Joachim, är även hon på väg utför och vilken syn på arbetet ska råda i projektet?
Jag spelade Mira.
Pilzeman spelade Joachim.
Herr X var författare.
-Någonstans under kapitlet så kommer även X's vän, Herr X2, in och gestaltar Dante, tror jag.
Samtidigt som Dante är på väg mot Joachim så söker Mira upp honom på hans kontor, en storslagen enorm art deco-sal, med ett ensamt skrivbord i. En utsikt över hela farkosten och Staden bortom den. Mira är utom sig, Joachim har aldrig sett henne i obalans. "De bryr sig inte längre, de stal min gryta. Dom har dött inombords!" beklagar hon sig för Joachim. Då kommer Dante in, nöjd med sig själv. Pengarna kan nog återvända snart, om Joachim bara gör som han säger, menar han. Mira försöker ställa Dante till svars, och bråk utbryter. Här gör vi en konflikt: Joachim knuffas i tumultet mot två enorma kugghjul som förstås befinner sig i kontoret.
Den osjälviska Mira kastar sig för att rädda honom, trots deras slitningar, och fastnar själv med kläderna i kugghjulen. Joachim vill rädda henne, men tittar sedan osäkert mot Dante, som sammanbitet säger "Kugghjulen måste fortsätta snurra!".
Och Joachim inser att det inte spelar någon roll. De är bara små obetydliga människor som inte betyder något för slutförandet av Farkosten, så han drar sakta i tryckreglaget för att öka farten, och Mira slits sönder i de två männens åsyn. (Mörkaste och bästa ögonblicket i Berättelser från Staden evor!)
Vid det här tillfället så måste en av spelarna ta bort en relation, och väljer relationen Joachim - Ångest. Joachim slutar bry sig helt enkelt. Han blir tom. Istället får Farkosten en relation till Ångest, om jag minns tillfället rätt. Kapitel 3:s fråga var definitivt besvarad, så vi gick vidare till Kapitel 4.
Kapitel 4
Sektor 15 kräver akut uppmärksamhet, vad kommer Joachim att hitta där?
Jag spelade Farkosten.
Pilzeman spelade Rörposten
Herr X spelade Joachim
Herr X2 var författare.
-Rörpostens beskrivning ändrades genom påverkan till "Farkostens röst"
Joachim morskar upp sig och samlar ihop sin gamla pondus för att glömma det som har hänt. Ett rörpostmeddelande annonserar ett fel i Sektor 15, ett av de allra uråldrigaste delarna och Joachim ger sig av.
Sektor 15 är Farkostens hjärta, en stor kåpa ur vilken pistonger och kugghjul snurrar. Joachim kör en diagnos, och får en ny rörpost som hänvisar till att föremål 36A ska installeras.
Joachim skäller ut de gamla väktar-ingenjörerna som lever här för att de inte har fixat felet. De försvarar sig med att de inte har fått några ritningar, vilket Joachim hävdar att de inte har rätt att begära heller, om de inte tilldelats några. En rörpost anländer som säger att "Det är en dålig förman som inte känner sitt bygge". Jag låter påverkar Farkosten påverka Rörposten genom en relation, och skriver om Rörposten till att vara "Farkostens röst". Farkosten har alltså blivit självmedveten. Joachim går vidare till biblioteket för att inspektera ritningarna.
I biblioteket är det stort, tyst, mörkt och stilla. Joachim sansar sig lite i andakt, det är ju nästan som en kyrka det här. Här möter han Zacharias, en försiktig och mystisk gammal man som personifierar biblioteket, och gör Joachim ännu mer försiktig. Zacharias berättar att det inte behövs några fler ritningar, det enda som behövs är föremål 36A. Det är färdigt.
Rörpost anländer: Föremål 36A befinner sig i sektor 24 (Eller något). Joachim är nöjd. Äntligen ska saker ordnas upp. Han beger sig till den avstängda sektor 24, ett varuband i princip. Med ett mäktigt TCHUNG så tänds en stark anklagande vit ljuskägla och när Joachims ögon vant sig så ser han att Föremål 36A är den döda Mira som fallit ner här, sliten i tu. Mira var inte alls en obetydlig människa, hon var den med ett så stort hjärta att hon skulle bli hjärtat för den nu levande farkosten.
Och här tog berättelsen slut, men den skulle säkerligen följas utav uppföljande böcker, kanske där Joachim går igenom Miras akt, och försöker lära av henne, leva hennes liv och odla sitt hjärta tills det är gott nog för farkosten.
---
Imorgon kommer nästa berättelse: Blod på De glada apornas paradgata och vad jag lärde mig egentligen.
Rapporten är ganska kortfattad då min dator är sönder, och jag sitter hos Lukas, och han skrattar åt mig. Jag hoppar över en del av detaljerna i rollgestaltandet, diskussionerna och reglerna. Så fort vi har en temporär fix för Stadenwikin så kommer reglerna att komma upp där, men än så länge så går det att läsa dem i Lulus preview: http://www.rollspel.nu/index.php?option=news&task=viewarticle&sid=4792
Spelet började med mig, Pilzeman och Vildkatt. Det första vi gör är att diskutera vad vi ska berätta om, och skriva ner fem roller vi vill ha med i handlingen. Pilzeman frågade om man kunde resa ut i rymden i Staden, så det blev en berättelse om en gigantisk farkost (Om den rullar, flyger eller gräver, eller ens exakt hur den ser ut lämnade vi osagt) som människorna byggt på i flera generationer, med en chef som tyngdes utav arvet från flera generationer. Jag ville också ha en liten oskyldig tjej som representerade det goda. Hon skulle vara ett potentiellt love interest, men egentligen för ung för chefen, för lite moralisk spänning. Av tradition fick hon namnet Mira.
Första steget: Välja fem roller som berättelsen ska handla om.
En jättelik farkost under konstruktion
Det hemliga rörpostsystemet som envisas med att skicka meddelanden om föremål 36A
Mira, sårbar för sin idealism. Besvärande ung.
Joachim Tycho, arbetsledare på farkosten.
Finansiär Dante Sourt
Medans vi spånade roller försvann Vildkatt och ersattes av en nyfiken besökare. Vi läste inte introduktionstexten för honom som man ska göra med alla nya spelare, men han kom genast in i stämningen ändå. Detta blev baksidestexten.
Andra steget: Skriva baksidestext.
Tungt ansvar vilar på Joachim Tychos axlar. Farkosten, förfäderna, finasiären och nu Mira. Kommer han att göra det rätta? Vill han det?
Och hur ska det gå för Mira? Kommer någon att inse hur sårbar hon är och utnyttja henne?
Kommer hr. Sourt slutligen att ge upp farkostprojektet?
Till råga på allt blir Zacharias tillstånd allt sämre och när han talar om vesslor i ventilerna är det ingen som riktigt vet vad han egentligen menar. Eller är det?
Action!
Kapitel 1
I vilket vi alla måste fråga oss: Blir finansiären nöjd?
Jag var författare.
Pilzeman spelade finansiären Dante.
Herr X spelade Farkosten.
-Rollen Ångest tillkom.
Jag gestaltade förmannen Joachim medans han visade finansiären Dante runt i en av gångarna på farkosten. Detta är tydligen en kritisk inspektion. Herr X, som gestaltar farkosten, beskriver hur ett gammalt rör brister och sprutar ner Dante i gegga, och vi kickar igång en konflikt. Resultatet blir att Dante stormar ut, med alla finanser avskärda tills konstruktionen är upp till den standard som tidsplanen förväntar. Joachim driver förtvivlat arbetarna till att arbeta ihjäl sig, och delar av farkosten börja falla sönder till råga på allt. Som ett resultat av konflikten så skapade vi också en ny roll: Ångest, med en relation mellan Ångest och Joachim.
Kapitel 2
I vilket Joachim måste välja väg: Miras eller Dantes?
Jag spelade Mira.
Pilzeman var författare.
Herr X spelade Joachim.
-Joachim Tychos beskrivning ändrades genom påverkan till "Joachim Tycho, kan inte dölja något för Mira"
Vi bestämde oss för att få in Mira i det här, så Joachim ger sig ner till kåkstaden som byggts upp runt den flera hundra år gamla konstruktionsplatsen. I ett skjul lagar Mira soppa i en alldeles för tung gryta åt de som behöver, trots att hon själv inte är i position att bjuda. Här samlas de hungriga, och de som kan tar gärna med en bit mat att slänga i grytan. Joachim ber om hjälp, och Mira tar emot honom helt utan fördomar, och bjuder till och med på soppa till byggets mest välbeställda man, medans hennes gäster tittar gruffande på honom. Jag använde en relation mellan Mira och Joachim och påverkade Joachim till "Joachim Tycho, kan inte dölja något för Mira", och han bryter ihop och berättar hur finansiären driver honom till de här omänskligheterna. Vad kan han göra? Mira tycker att han bara ska strunta i bygget, och låta arbetarna leva för sig själva, inte ge sina liv för ett oöverblickbart projekt.
Det kan inte Joachim lyssna på. Han morskar upp sig och beordrar arbeterna att återgå till sina positioner, och klampar ut. Han har valt sida, så vi gick vidare.
Kapitel 3
Mira gråter ut hos Joachim, är även hon på väg utför och vilken syn på arbetet ska råda i projektet?
Jag spelade Mira.
Pilzeman spelade Joachim.
Herr X var författare.
-Någonstans under kapitlet så kommer även X's vän, Herr X2, in och gestaltar Dante, tror jag.
Samtidigt som Dante är på väg mot Joachim så söker Mira upp honom på hans kontor, en storslagen enorm art deco-sal, med ett ensamt skrivbord i. En utsikt över hela farkosten och Staden bortom den. Mira är utom sig, Joachim har aldrig sett henne i obalans. "De bryr sig inte längre, de stal min gryta. Dom har dött inombords!" beklagar hon sig för Joachim. Då kommer Dante in, nöjd med sig själv. Pengarna kan nog återvända snart, om Joachim bara gör som han säger, menar han. Mira försöker ställa Dante till svars, och bråk utbryter. Här gör vi en konflikt: Joachim knuffas i tumultet mot två enorma kugghjul som förstås befinner sig i kontoret.
Den osjälviska Mira kastar sig för att rädda honom, trots deras slitningar, och fastnar själv med kläderna i kugghjulen. Joachim vill rädda henne, men tittar sedan osäkert mot Dante, som sammanbitet säger "Kugghjulen måste fortsätta snurra!".
Och Joachim inser att det inte spelar någon roll. De är bara små obetydliga människor som inte betyder något för slutförandet av Farkosten, så han drar sakta i tryckreglaget för att öka farten, och Mira slits sönder i de två männens åsyn. (Mörkaste och bästa ögonblicket i Berättelser från Staden evor!)
Vid det här tillfället så måste en av spelarna ta bort en relation, och väljer relationen Joachim - Ångest. Joachim slutar bry sig helt enkelt. Han blir tom. Istället får Farkosten en relation till Ångest, om jag minns tillfället rätt. Kapitel 3:s fråga var definitivt besvarad, så vi gick vidare till Kapitel 4.
Kapitel 4
Sektor 15 kräver akut uppmärksamhet, vad kommer Joachim att hitta där?
Jag spelade Farkosten.
Pilzeman spelade Rörposten
Herr X spelade Joachim
Herr X2 var författare.
-Rörpostens beskrivning ändrades genom påverkan till "Farkostens röst"
Joachim morskar upp sig och samlar ihop sin gamla pondus för att glömma det som har hänt. Ett rörpostmeddelande annonserar ett fel i Sektor 15, ett av de allra uråldrigaste delarna och Joachim ger sig av.
Sektor 15 är Farkostens hjärta, en stor kåpa ur vilken pistonger och kugghjul snurrar. Joachim kör en diagnos, och får en ny rörpost som hänvisar till att föremål 36A ska installeras.
Joachim skäller ut de gamla väktar-ingenjörerna som lever här för att de inte har fixat felet. De försvarar sig med att de inte har fått några ritningar, vilket Joachim hävdar att de inte har rätt att begära heller, om de inte tilldelats några. En rörpost anländer som säger att "Det är en dålig förman som inte känner sitt bygge". Jag låter påverkar Farkosten påverka Rörposten genom en relation, och skriver om Rörposten till att vara "Farkostens röst". Farkosten har alltså blivit självmedveten. Joachim går vidare till biblioteket för att inspektera ritningarna.
I biblioteket är det stort, tyst, mörkt och stilla. Joachim sansar sig lite i andakt, det är ju nästan som en kyrka det här. Här möter han Zacharias, en försiktig och mystisk gammal man som personifierar biblioteket, och gör Joachim ännu mer försiktig. Zacharias berättar att det inte behövs några fler ritningar, det enda som behövs är föremål 36A. Det är färdigt.
Rörpost anländer: Föremål 36A befinner sig i sektor 24 (Eller något). Joachim är nöjd. Äntligen ska saker ordnas upp. Han beger sig till den avstängda sektor 24, ett varuband i princip. Med ett mäktigt TCHUNG så tänds en stark anklagande vit ljuskägla och när Joachims ögon vant sig så ser han att Föremål 36A är den döda Mira som fallit ner här, sliten i tu. Mira var inte alls en obetydlig människa, hon var den med ett så stort hjärta att hon skulle bli hjärtat för den nu levande farkosten.
Och här tog berättelsen slut, men den skulle säkerligen följas utav uppföljande böcker, kanske där Joachim går igenom Miras akt, och försöker lära av henne, leva hennes liv och odla sitt hjärta tills det är gott nog för farkosten.
---
Imorgon kommer nästa berättelse: Blod på De glada apornas paradgata och vad jag lärde mig egentligen.