Nekromanti Bästa komplimangen

M

magoo

Hero
Joined
19 Oct 2002
Messages
1,117
Location
Umeå
I går fick jag den hittills bästa komplimangen av min son Allan, blott 3 år och redan en kvinnotjusare:

- Du är världens sötaste mamma, och du är inte rädd för nånting!

Var det inte fint? Vilken är den bästa komplimang du har fått?

/Magoo, ville spela in det
 
- Du är världens sötaste mamma, och du är inte rädd för nånting!

Haha, ytterligare bevis för att kvinnfolk tycker om att höra lögner :gremwink: :gremsmirk: :gremgrin:

En löjtnant sade en gång till mig:

"Fogelström, du är precis en sån person jag skulle vilja ha med mig i utlandstjänst"

och det är nog den finaste komplimang jag fått. Återstår bara att leka i hemvärnet så jag kan öka mitt betyg så jag kan söka utlandstjänst...
 
Ett par varianter:

Om utseende
"Du har snygg skallform" (tankfullt sagt av en vän efter att jag rakat håret och han suttit och stirrat på min hjässa)

Om personlighet
"Du är för snäll" (kritik från en kompis, men tar det som en komplimang)

Arbetsrelaterat
Lollo: "Min förra chef var verkligen den sämsta chef man kan tänka sig"
Jag: "Hoppas då jag är hans motsats"
*otäckt lång paus*
Lollo: " Ja, faktiskt, helt och hållet"
(ibland ville man bara ge sin personal en kram)

Som scenarioskrivare
"Bara tänkte berätta att jag grävde fram ditt gamla kultscenario från 99 och körde det för några helger sedan, tycker fortfarande att det är fantastiskt bra" (Från en annan arrangör på senaste LinCon och där till hör att jag önskar att jag skrev lika bra scenarion som dom brukar göra...)

Som spelledare
"Du är min favoritspelledare!" (stamgäst i Rollspelsbaren, som jag inte känner i övrigt)

Tror på att samla på bra tankar och komplimanger, gör gôtt för egot :gremwink:

Borde förresten lägga till;
På forumet
"För övrigt anser jag att Jonas Karlsson och MrG tillhör de mest intressanta på forumet just nu" (borde gräva fram tråden kanske och ta citatet korrekt, är inte ens säker på vem som skrev det, men det var en klart schysst komplimang , här var den, tack Risning med flera )
 
Min salig svärfar sade om mig i december 1992 till min dåvarande fästmö, nuvarande hustru: "Anders är en bra karl. Han pratar inte strunt." (Frasen låter mer kraftfull på hindi.) Med detta betyg godkände han mig som klanmedlem och öppnade vägen för ett bröllop.
 
Om utseende:

"Du har en oförskämt vacker kropp!" (Har jag?)
- Min sommarförälskelse ger mig en komplimang.

"Du är den enda person jag känner som verkligen kan stråla med ögonen"
- Hjalle kommenterar den lycka jag utstrålar.

Om min poesi:

"Det här är så otroligt bra!"
- Flertalet liknande komplimanger har jag fått av olika människor om min poesi.
------------

Det får räcka för denna gång.

- Jocke, informerar.
 
En av e bästa kommentarerna jag har fått...

Jag sitter med ett gäng kompisar (killar) på ett cafe och dricker kaffe.
Vi pratar och skrattar och jag gör ett byte av frisyr på uppmanning av de andra.
Ett tag senare så blir det tyst och en av kompisarna tittar på mig en stund och utbrister efter en stund: "Jocke är rätt atraktiv faktiskt..." :gremlaugh:
 
Jag tycker att en riktigt bra komplimang är något som inte kan sägas till vem som helst, och (helst) något som inte alla skulle uppfatta som en komplimang.

Alltså, "du är smart" är inte riktigt någon fin komplimang, enligt mitt sätt att se det, och inte heller kärleksförklaringar i allmänhet. De är mer klyschor, även om man förstås kan bli jätteglad av att höra dem.

Den finaste komplimangen jag hört var från en klasskamrat i gymnasiet:

"Man vet aldrig om du skojar eller om du menar allvar."

Han lyckades formulera den maxim jag numera lever efter; alltså - han kände mig bättre än vad jag kände mig själv - det är ingen dålig komplimang, det!

Den näst finaste komplimangen jag hört var nog från en tjejkompis på dagis (jo, faktiskt):

"Du kan säga 'apa' så att man skrattar."

Riktigt så rolig är jag väl inte, men jag var tydligen det på dagis.

De konstigaste "komplimanger" jag fått är nog ändå:

"Var det inte du som gick baklänges till skolan i morse?" (gymnasiet)
"Du är konstigast i hela skolan" (lågstadiet) (grejen var att jag inte gjorde något särskilt konstigt just då, så det bevisade ju bara att hon var en sugig konformist)
"Du tror du är så himla smart!" (varpå jag svarade "jag tror inte - jag vet." (lågstadiet igen(!) så ung, men ändå så rapp i motreplikerna!))

Jag gillar dem alla, dock.

å... hmm... äh, jag har fått en del fina komplimanger här på forumet, också. Jag gillade bland annat när du skrev att du tyckte jag hade bättrat mig från att ha varit en jobbig besserwisser.

Annars måste jag säga att det är förolämpningarna jag verkligen kommer ihåg och värdesätter.

Den bästa (en polare i gymnasiet):

"Din mun ser ut som ett arsle med lampor i."

---

Den komplimang som är värd mest för mig just nu är dock den som utspelade sig i typ torsdags - när den kanske tuffaste killen i klassen satte sig på min ordinarie plats. Jag fick flytta ett steg bakåt, lite väl långt bakåt för att kunna se tydligt vad läraren håller på med. Trots det, så när Sara kom (hon kommer alltid lite sent) så satte hon sig inte på sin ordinarie plats, utan flyttade istället ett steg bakåt hon med, så att hon kunde sitta bredvid mig.

En sådan liten gest... den är värd mer än det mest vältaliga smicker. Hon är sötast.

/Rising
som drömde att en stor Indianhövding började på kursen. Hans spirituella övertygelse hindrade honom från att använda några datorer, och givetvis så hamnade jag tillsammans med honom när det var dags för grupparbete. Han var jättestor, muskulös och hotfull; "respekterar du inte min spirituella övertygelse?!" osv, så jag bara "jo, jo, självklart, vi gör på ditt sätt..." och så blev vi tvungna att klippa ut bokstäver ur färgat papper och gegga med potatistryck. Alla andra gjorde skitgrymma saker, men jag och indianen satt och kladdade med värsta skitgrejerna, och alla bara "jaha, Rising... och det här... <u>arbetade</u> du med? tss tss..." (Inte Sara, förstås, men ändå)... Det var jättejobbigt.
 
Jag är ovan med komplimanger, och tar dem inte vidare bra. Tänkte berätta en liten historia som utspelade sig för någon månad sedan.

Jag sitter och käkar själv på en restaurang, när det plötsligt kommer fram en brud till mitt bord och presenterar sig. Hon heter Sarah, och låter amerikansk. I vilket fall berättar hon att hon och hennes föräldrar suttit och pratat om mig hela kvällen vid sitt bord, och hon tillägger att det är för att hon "tycker att jag är så himla söt" (yeah, vissa människor föds utan smak). Och jag bara säger något lökigt i stil med "ööhh, you think so?", å hon bara "yes". Sedan säger hon att hon har slagit vad med sina föräldrar om vad jag arbetar med och hon tror att jag är någon flashig DJ. Jag uppvisar återigen noll karisma och mumlar att jag typ inte alls är det, utan bara en simpel officer. Sedan pratar hon lite mer och jag bara sitter tyst och försöker komma på något att säga. Sedan blir det tyst och hon ger mig en blick som jag i efterhand bara kan tolka som "men dumskalle, bjud mig på en öl, be mig sätta mig ner, fråga om mitt nummer eller säg åtminstone någonting så att jag inte behöver stå här och känna mig dum för att jag har ballar nog att våga gå fram nykter till någon jag inte känner och börja prata". Efter några ögonblick som känns som en evighet så ler hon och säger "well, goodbye then", lämnar restaurangen och försvinner ur mitt liv. Ungefär då fattar jag vad jag har gjort, eller snarare vad jag inte har gjort.

Fy fan vad jag suger. Snygg var hon också, och hade piercings.

- Vulf
 
Vet inte vilken som är den bästa komplimang jag fått, men lite glad blev jag i höstas när jag fyllde 32 och flera arbetskamrater (som inte visste hur gammal jag var) blev förvånade och kommenterade att jag var i ovanligt "gott skick" för en 32-åring.

Ja, jag är en ytlig människa!

Gordeg
 
Den näst finaste komplimangen jag hört var nog från en tjejkompis på dagis (jo, faktiskt):
Click to expand...

Jag hoppas att du själv också gick på dagis då. Hoppas inte att det var typ förra året.

Gordeg, driver med folk som träffar yngre flickor i skolan
 
"Sluta skämta."
- en tjej ville faktiskt höra mina åsikter.

/Han som tog det som en komplimang, trots att det inte var det
 
Det här skrev en kille om min rollperson och mig på ett forum:

Vidar: Passionate, adorable, funny and just unique. I love Arvidos and his pure rp approach. And several times i've actually very nearly cried (-nearly-) when i've seen Vidar doing some emotional stuff, good man.

Det gjorde min dag. Sedan läste jag det här, och det gjorde min vecka.

På ett födelsedagskalas där alla öppnade upp sig riktigt fint sa min syster och gudfar att jag var en god lyssnare. Det är nästan det jag viljat vara allra mest sedan jag läste Momo.

Slutligen så sa DarkMystic att jag var den man han kunde tänka sig att kyssa, förutom någon kändis eller nåt. Det var fint. Han är så knepig att komma nära inpå annars. Det är min specielle kille det, DarkMystic!

Som en riktigt klassisk lovebombingtråd, det här! Härligt!
 
"Du är så jävla sexig att jag dör, varje rörelse du gör, varje gång du pratar, varje gång du tittar på mig", och varifrån hon fick det vet jag inte. Tänk om hon talade sanning. Nåja, hon var i alla fall kär i mig då. Jobbigt att jag var kär i en annan.

"Mitt liv skulle inte vara samma sak utan dig", och i det här sammanhanget var det fan positivt.

"Du är ju rätt så rolig.", wow.

"Jaaa! Hjalle kommer! :gremgrin: :gremgrin: :gremgrin:", vilket var roligt.

Och många andra. Komplimanger från mor och far räknar jag inte.

Och så något ospontant:
Hjalle säger:
Karin, kan du ge mig en komplimang?
¤"*>Curri<*"¤}} säger:
säger inte den här allt? [dansande elefant-smileys]
Hjalle säger:
Nah, ge mig en komplimang. Snälla? *vift med ögonfransar*
¤"*>Curri<*"¤}} säger:
Du är ganska snygg
¤"*>Curri<*"¤}} säger:
också har du fina ögon
¤"*>Curri<*"¤}} säger:
också är du min bästa killkompisa
¤"*>Curri<*"¤}} säger:
kompis*
Hjalle säger:
Tack Karin. Det var trevligt att höra.
Hjalle säger:
Du är också ganska snygg, du har fina ögon och är min bästa flickvän. Äh, tjejkompis menar jag.

-Hjalle, ganska snygg? Jag är juh jättejättesnygg! Faktiskt nästan!
 
Just det...

Jag fick en fin av Eksem och hans tjej (kommer inte ihåg vem av dem som sa det). "Du ger lite tid till alla, man känner sig bekräftad i din närvaro" (fritt citerat).

Vi var nog rätt fulla, men det var fint och snällt sagt.

- Vulf
 
Efter några ögonblick som känns som en evighet så ler hon och säger "well, goodbye then", lämnar restaurangen och försvinner ur mitt liv. Ungefär då fattar jag vad jag har gjort, eller snarare vad jag inte har gjort.
Click to expand...

...och jag som kände mig töntig i ditt sällskap tidigare... Du är ju fan lika sugig som jag.

Det var en cool histoira, dock. Du äger.

/Rising
tycker det är dumt att det bara är tjejer som kan göra så där. Om man som snubbe bara sätter sig hos någon tjej och förklarar att man tycker hon är söt och att man slagit vad om att hon är örm... något coolt yrke... heminredare? Intefanvetjag... I alla fall... då får man väl pepparsprej i ögonen och en pungspark, typ. Eller så är det bara som jag inbillar mig.
 
"Det var en cool histoira, dock. Du äger."

Tack, om det hade kommit från någon tuff snubbe så hade jag blivit glad för den komplimangen. Nu är det mer som att några utvecklingsstörda killar tycker att jag snackar snyggt.

"Eller så är det bara som jag inbillar mig."

Jag vet inte. Någonstans inbillar jag mig att tjejer gillar spontana killar som kommer med komplimanger och är modiga. Är det något jag skulle vilja lära mig av den här lilla incidenten så är det att våga göra sådana grejor själv. Jag menar hey, det värsta som kan hända är ju faktiskt en pungspark och lite pepparspray. Och det bästa... well, man kan ju faktiskt få samlag.

Och just nu skulle jag lätt kunna ta typ fem burkar tårgas i nyllet för ett knull. Yeah, det var ett tag sedan.

- Vulf
 
om det hade kommit från någon tuff snubbe så hade jag blivit glad för den komplimangen. Nu är det mer som att några utvecklingsstörda killar tycker att jag snackar snyggt.
Click to expand...

Sant. Det här kan förresten vara svaret på det där andra jag pratade om: Det är kanske inte så att jag uppvaktar tjejer dåligt - utan bara så att jag är jag. Om någon någorlunda attraktiv snubbe skulle använda mina trix så skulle han säkert kunna smickra vilken tjej som helst.

Det är kanske en tröst. (Eller nej, det är det ju inte, det betyder ju att jag är ett hopplöst fall... jaja, det är ju ganska hårt det också, lite i stil med att ha en superkraft eller något; ungefär som att ha världens otur och satsa en krona på alla roulettnummer utom ett och sedan be alla ens vänner bränna allt de har på det sista numret: Om jag ställer mig vid nödutgången på ett ställe och startar en eldsvåda så kommer säkert alla tjejer att dö eftersom de vill hålla sig på så långt avstånd från mig som möjligt.)

En Doctor Doom-mask och en mantel, bara, och så är jag en superskurk. Inte illa.
 
Mm, av någon anledning så tycker alla polares flickvänner så jävla bra om mig. Så har det alltid varit och det suger typ mer än allt annat. För hur jävla mycket gladare blir jag av att någons brud skulle ligga med mig om det inte vore för att hon är upptagen med min polare?

Du är superskurk, själv känner jag mig som den där töntiga snubben som skriver kärleksbrev åt sin coola kompis för att han ska få sätta på den där bruden som jag vill ha.

Fan också, har du något knark Rising?

- Vulf
 
själv känner jag mig som den där töntiga snubben som skriver kärleksbrev åt sin coola kompis för att han ska få sätta på den där bruden som jag vill ha.
Click to expand...

Cyrano de Bergerac? (Det var iaf handlingen i filmen Roxanne med Steve Martin)

Well, jag är killen som suktar efter en tjej och använder en kompis som ventil för att berätta om hur fantastisk tjejen är, tills jag lyckats övertyga honom och så väntar han bara på att jag ska göra bort mig för att han ska gå fram och nuppa med tjejen i fråga (då har han förstås redan hört mig berätta om vad hon gillar och så - och så kan han låtsas helt spontant tycka om samma saker).

Så jag suger mer än du. (Det här var en lökig tävling)

Fan också, har du något knark Rising?
Click to expand...

Men sheit, det var längre sedan jag ens hörde talas om knark än vad det var att jag nuppade. Förstår du då hur noll koll jag har på allt som är olagligt? Om jag gick på rave nu så skulle jag typ vara som Demolition Man och fråga alla vad det var meningen att man skulle göra med snäckskalen, typ.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top