Re: Naturens krafter
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Så en stad/borg eller annat byggt av sten är alltså borta efter 500 år? På sätt och vis är det lite synd, eftersom utforskning av riktigt gamla fästen och dyl. faller bort.
Om man underhåller tex borgen, kan man helt skjuta upp åldringsprocessen eller minskar man den bara till viss del? Helt borde det ju inte gå att hindra, men med restaureringar, ombyggnader mm kanske det går?
<hr></blockquote>
Det beror ju på. Om vattnet inte fryser till på vintern så finns ju inte det problemet. Men det är en stor anledning till att vi i sverige inte har särkilt bra ruinborgar. Och om man underhåller borger så kan man nog helt skjuta upp processen. En borg som är bygg för ett kallt klimat kan ha blyförseglat murkrönen(alltså man häller ner smält bly i fogarna så att fukten inte kommer in).
Det är också en viktig sak. Att se till att fukten inte kommer in. Vatten/fukt som kommer in i en microspricka kan öka upp sprickans storlek med upp till 2 cm på si sådär 1500 frysningar(vilket betyder att klimat där temperaturen fluktuerar mycket kring noll är väldigt hårda mot sten). Det beror också mycket på hur mycket sprickor stenen hade från början och hur man högg ur stenen från början.
Tandade kislar är ett måste till exempel när man hugger till stenen för annars så bildas microsprickor.
Men det är inte microsprickorna i sig själva som fördärvar mest än vad de gör med hållfastheten. Bildas sprickor i den bärande strukturen så kan byggnaden vara en stenhög med en eller två stående väggar efter bara 200-300 år i och med att den bärande strukturen kollapsar.
Har strukturen ett tak i koppar eller något liknande så håller den bra mycket längre dock. Helsingborg är ett jäkligt bra exempel. Det är i skåne som är fuktigt och temperaturen dippar ner under minus grader si sådär 2-3 gånger per vinter(totalt en 10 frysningar per vinter). Kärnan som är ett gammalt borgtorn blev fallfärdigt på bara 200 år och skulle till stora delar ha kollapsat 200 år efter det och skulle vara en grund med en stenhög efter 100 till. Reparationer har dock hållit tornet i topptrim(byte av bärande ekbalkar runt 4 gånger på 400 år, fasaden har nog blivit utbytt 2 gånger omtotalt vid si sådär 6 tillfällen med intervaller på 50-200 år. Kärnan står fortfarande efter 500 år och är i nyskick. Kyrkan från 1400 talet har haft 4 stora reparations tillfällen. Kyrkan har koppar tak, tornet har det inte. Trots att tornet är förberett för att klara av kyla på alla möjliga sätt så har koppartaket som håller borta den värsta fukten från murbruk och sten fördubblat kyrkans hållbarhet. Trots att taket i kyrkan är igentligen en mer sårbar struktur. Ett koppartak kan nära nog öka en byggnads livstid med 4 gånger).
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Mmm lite diffust. Några veckor, några år? Om man tar tex ett bastant ekbord som exempel. Till ätbart räknas även klädnad antar jag?
Om man tar exemplen bok och en människokropp, hur lång tid tar det för dem att bli till ingenting respektive skelett?
Finns det något sätt som man kan sakta ner den processen? Både aktivt genom att befolkningen gjorde något under den tid de bodde där, och passivt genom att SL tex placerar allt i en torrt grotta.
<hr></blockquote>
Klädnad. Omhändertagen och preparerad för att vara länge. I kista-150-200 år.
Under gynnsamma tillfällen i mörker- uppåt 3000 år om inte mer. Men då är det YTTERS gynnsamma förhållande.
Med regelbundna reparationer...öka på varighets tiden med x4. Efter runt 1000 år blir den för ömtålig för att repareras. Så maximal tid under heltskyddade förhållanden och med regelbundna reparationer så lång det går- 5000 år.
Om djur kommer åt klädnaden. Max 40 år. Mer troligt runt 5 år.
Ekbord- Om preparerat och skyddat. 1000 år åtminstone. Det finns Ekstockar från gravar som har varat i 4000 år.
Om något som Borrmussla eller Träticka kommer åt det. max 200 år.
En människo kropp. I vanliga fall om man begraver den är den ett skelett efter bara ett par år. Sen så försvinner skelettet sakta. Hundratals år är inte ovanligt. Jag skulle rekommendera att du tittade lite på Discoverys Arkeologi program.
Hur långt kroppen kan klara sig om mummifierad. Skicklig mummifiering. Titta på mumier eller på mammutar som varit frysta i 10000 år. Eller egypternas mummifierings konst(4000 år). Eller Mossmannen vars hud och hår är nära nog helt bevarade efter 1000 år.
När det gäller droppstenar så beror de på hur mycket mineraler dett finns i stenen. Det är kalk och andra ämnen som bärs med av vattnet som bildar droppstenar. De massiva droppstenarna man i bland ser på grottprogram bildas nästan exklusivt i Kalkgrottor.
Men även om de är fuktiga så är grottor mycket bra på att bevara klenoder. Ingen vind, inga växter, inget solljus..och om mycket långt in, inga djur heller förutom en och annan bakterie.
Sten bevaras bra efter som det aldrig fryser. Det enda som händer är att stenen sakta poleras av vattnet som rinner förbi...vilket kan försvaga stenstrukturer.
