Nekromanti Att skapa ickestridiska rollspel...
- Thread starter solvebring
- Start date
The shadow of yesterday är ett konfliktresolutionsspel, där man kan gå över till handlingsresolution om spelarna anser det tillräkligt dramatiskt och viktigt för att det ska få ta stor plats i handlingen. Kärnan i systemet enligt min mening är "keys", de definierar vad som är viktigt för ens karaktär och består av 2-3 händelser och en buy-off. När händelserna inträffar belönas spelaren med xp, om buy-offen inträffar kan spelaren sälja sin key, få xp och säga något om sin karaktärs utveckling.
Exempel vore t.ex. en bard som fått hjärnsläpp och har key of mission (skriva ett epos). Barden köper känslomässiga keys som t.ex. key of unrequited love, key of vengeance osv. Under historiens gång får barden uppleva förälskelse och tragedi, hämndbegär och allt annat som spelarens keys tangerar. Ett coolt slut vore om spelarens sen använder sin accumulerade xp för att maxa sin lyrik och slå perfekt och därmed avsluta historien om barden, trancendensera.
The shadows of yesterday har inga regler specifikt för våld, alla konflikter använder exakt samma regler dvs det är ingen skillnad mellan en svärdsduell i en mörk gränd och en subtil ordduel vid hovet (regelmässigt)
Spelet finns gratis på nätet här: shadow of yesterday på nätet
då får man visserligen inte med den tillhörande världen Near, men det råder ju delade meningar om den på forumet
Edit: Av hänsyn till DeBracy, "the shadow of yesterday, inte the shadowS..."
Exempel vore t.ex. en bard som fått hjärnsläpp och har key of mission (skriva ett epos). Barden köper känslomässiga keys som t.ex. key of unrequited love, key of vengeance osv. Under historiens gång får barden uppleva förälskelse och tragedi, hämndbegär och allt annat som spelarens keys tangerar. Ett coolt slut vore om spelarens sen använder sin accumulerade xp för att maxa sin lyrik och slå perfekt och därmed avsluta historien om barden, trancendensera.
The shadows of yesterday har inga regler specifikt för våld, alla konflikter använder exakt samma regler dvs det är ingen skillnad mellan en svärdsduell i en mörk gränd och en subtil ordduel vid hovet (regelmässigt)
Spelet finns gratis på nätet här: shadow of yesterday på nätet
då får man visserligen inte med den tillhörande världen Near, men det råder ju delade meningar om den på forumet
Edit: Av hänsyn till DeBracy, "the shadow of yesterday, inte the shadowS..."
solvebring
Superhero
Ja, saken är väl den att settingen lägger grund för vad man upplever i spelet, reglerna är de som sedan ordnar "hur" man upplever det man upplever... kan man säga, om man förklarar jävligt dåligt.
Då förstår nog vad jag menar. Nåväl, det jag vill ha sagt är att handlingen och stämningen väger mer än reglerna i de flesta spel, det är liksom därför jag funderar över setting-arbetet främst. Men det är klart att jag funderar lite över vilka regler som är nyttiga för att då den settingen att fungera.Det vore fan så intressant, indeed, och riktigt kul spelvärld skulle jag tro. Du får väl skriva ihop det där.
Ja, det är inte det lättaste att tvinga fram en sådan setting när man inte har kunskapen. Det är hårt, det måste jag medge. Du får gärna skapa en tråd om det, det vore hur intressant som helst.
solvebring
Superhero
Det låter helt klart häftigt. Skall kolla på det. Tack för ett fint tips hör du! 
*Tummen upp*
*Tummen upp*
solvebring said:
Av intresse kan vara avsnitt 35 av Masterplan, där det snackas en del om att skapa en situation. Det handlar ju nämligen inte om spelvärlden, utan om situationen (Krilles gamla "Vad gör man?"), när man vill skapa ickestridigt spel. Man kan ha en väldigt våldsam spelvärld utan att ha en våldsam situation.
För övrigt vill jag kort påpeka till alla i tråden att konfliktresolution inte är detsamma som ett slag per konflikt. Det finns ingen handlingsresolution i The Shadow of Yesterday, såvitt jag vet, utan endast konfliktresolution, men på två nivåer.
Mannen i skogen
Präst
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 1,301
Några spontana tankar
Mina spontana tankar är följande:
Jag tror att det största hindret är att vi är ovana att tänka på våldsfria konflikter. Många av oss som tänker på konflikter i rollspel tänker nog nästan automatiskt att konflikten förr eller senare mynnar ut i att de kontraherande parterna försöker ge varandra däng. Då byggs resten av spelet upp kring när och hur detta däng skall utdelas.
Därför kan det kännas konstigt, ovant och svårt att konstruera ett spel där våld helst inte ska förekomma, men det ändå ska finnas kontrahenter. "Okej, så de ska vara osams... men aldrig slåss?" Spelledaren kan lätt bli ängslig över att äventyren blir för tråkiga och tama, eftersom spelledaren är ovan att skriva sådana äventyr.
Så - vad gör man när man springer på något man är ovan inför? Svar: börjar i liten skala. Precis som med allt annat i livet.
Börja inte med att skriva en tvåårskampanj om hur garagebandet Jimmy och punkarna blir världsstjärnor - skriv två äventyr om hur de lyckas bli kändisar i byn och få göra spelningar där de får pengar. Till äventyr i den dimensionen är det lättare att hitta på realistiskt motstånd och knepiga situationer som rollpersonerna kan hantera.
Till detektiväventyr skulle jag nog inte vara rädd för att stjäla historier ur böcker. Undersök försiktigt vilka deckare spelarna läser och inte läser. Förbjud dem att läsa en viss bok tills ni spelat nästa äventyr.
Förresten - borde inte det mesta vara möjligt om man får med sig spelarna på idén? Vill spelarna spela medlemmar i ett garageband så borde det väl inte vara några problem att åstadkomma en liten kampanj kring detta?
Om spelarna inte förväntar sig att få slåss i varje äventyr borde ju också spelledarens ängslighet över utebliven "action" minska.
Detta var mina spontana tankar.
/P.
Mina spontana tankar är följande:
Jag tror att det största hindret är att vi är ovana att tänka på våldsfria konflikter. Många av oss som tänker på konflikter i rollspel tänker nog nästan automatiskt att konflikten förr eller senare mynnar ut i att de kontraherande parterna försöker ge varandra däng. Då byggs resten av spelet upp kring när och hur detta däng skall utdelas.
Därför kan det kännas konstigt, ovant och svårt att konstruera ett spel där våld helst inte ska förekomma, men det ändå ska finnas kontrahenter. "Okej, så de ska vara osams... men aldrig slåss?" Spelledaren kan lätt bli ängslig över att äventyren blir för tråkiga och tama, eftersom spelledaren är ovan att skriva sådana äventyr.
Så - vad gör man när man springer på något man är ovan inför? Svar: börjar i liten skala. Precis som med allt annat i livet.
Börja inte med att skriva en tvåårskampanj om hur garagebandet Jimmy och punkarna blir världsstjärnor - skriv två äventyr om hur de lyckas bli kändisar i byn och få göra spelningar där de får pengar. Till äventyr i den dimensionen är det lättare att hitta på realistiskt motstånd och knepiga situationer som rollpersonerna kan hantera.
Till detektiväventyr skulle jag nog inte vara rädd för att stjäla historier ur böcker. Undersök försiktigt vilka deckare spelarna läser och inte läser. Förbjud dem att läsa en viss bok tills ni spelat nästa äventyr.
Förresten - borde inte det mesta vara möjligt om man får med sig spelarna på idén? Vill spelarna spela medlemmar i ett garageband så borde det väl inte vara några problem att åstadkomma en liten kampanj kring detta?
Om spelarna inte förväntar sig att få slåss i varje äventyr borde ju också spelledarens ängslighet över utebliven "action" minska.
Detta var mina spontana tankar.
/P.
Nu spelar jag sälla kampanjer med fokus på strid, så jag tror jag har vettiga råd
För att undvika strid rekomenderar jag:
-Låt alla strider vara potensiellt dödliga (det ska vara en stor risk att slåss)
-Ha ett enkelt stridssystem så det inte innehåller en bonus i extra kul spelighet
-Låt inte karaktärerna vara stridisar
Och settings:
-Skräck inte splatter
-Noir (gammaldags filmnoir har väldigt lite strid och den är snabbt avhandlad)
-Såpopera och relationsdramor
-Resor genom livet, i valfri syssla, men sport eller musik är lämpliga, tänk att göra en kampanj om Rolling Stones karriär typ
-Arbetsplatsrollspel, the Office typ
-Gunnar (som inte brukar ha med tjafs som strider så ofta)
För att undvika strid rekomenderar jag:
-Låt alla strider vara potensiellt dödliga (det ska vara en stor risk att slåss)
-Ha ett enkelt stridssystem så det inte innehåller en bonus i extra kul spelighet
-Låt inte karaktärerna vara stridisar
Och settings:
-Skräck inte splatter
-Noir (gammaldags filmnoir har väldigt lite strid och den är snabbt avhandlad)
-Såpopera och relationsdramor
-Resor genom livet, i valfri syssla, men sport eller musik är lämpliga, tänk att göra en kampanj om Rolling Stones karriär typ
-Arbetsplatsrollspel, the Office typ
-Gunnar (som inte brukar ha med tjafs som strider så ofta)
solvebring
Superhero
Re: Några spontana tankar
Jo, jag förstår resonnemanget och det låter helt klart logiskt och vältaligt. Att börja i liten skala är nog vad jag kommer att göra också. Brukar aldrig köra de största scenarion jag kan hitta när jag är ny på ett spel.
Ja, det känns just som du säger, dessutom, att man ofta tänker sig en konflikt i rollspel något som utspelas genom katt korsa svärdsklingor. I alla fall för en sån som mig som aldrig upplevt annat än "Dyrka lås- och banka goblinspel", som Krille säger.
Har börjat fudnera på GURPS Mysteries just därför, eftersom det är full setting för deckarrollspel. Känner mig riktigt sugen på den utmaningen förresten.
Nightowl sade förresten en så jäkla bra sak igår som gjort att jag verkligen känner för GURPS.
Jo, jag förstår resonnemanget och det låter helt klart logiskt och vältaligt. Att börja i liten skala är nog vad jag kommer att göra också. Brukar aldrig köra de största scenarion jag kan hitta när jag är ny på ett spel.
Ja, det känns just som du säger, dessutom, att man ofta tänker sig en konflikt i rollspel något som utspelas genom katt korsa svärdsklingor. I alla fall för en sån som mig som aldrig upplevt annat än "Dyrka lås- och banka goblinspel", som Krille säger.
Har börjat fudnera på GURPS Mysteries just därför, eftersom det är full setting för deckarrollspel. Känner mig riktigt sugen på den utmaningen förresten.
Nightowl sade förresten en så jäkla bra sak igår som gjort att jag verkligen känner för GURPS.
solvebring
Superhero
Som jag säger i svaret innan här har jag börjat kika lite försiktigt på GURPS Mysteries. Det skulle kännas skönt med en sådan komplett deckarsetting att sätta tänderna i för att utamana sig själv att kunna bygga något riktigt skojigt. Där lär också det våld som förekommer också vara högst dödligt, om inte annat skulle mina regler falla åt det hållet. Söker just en setting som är mörk, dunkel och lite kalla kårar och samtidigt inte vara dödlig och bonk-bank-våldig. Det verkar som om GURPS Mysteries kan ge det, då det genererar allt man behöver för att bygga mordscener, utredningar osv.
Verkar astufft!
För övrigt: en klassisk sak när man som SL inte vill ha våldsorgier är att istället göra om dem till dramaorgier. Så när spelaren säger "Jag skjuter honom", så stirrar du på honom. "SKJUTER honom?!?" Han nickar, och du säger:
Kulan går in i hans vänstra tinning och ut genom den högra. Hans blick blir tom och stirrar själlöst, men ändå nästan frågande mot dig, som om han vill fråga dig "Varför?", under några sekunder, innan kroppen registrerar vad som hänt, och han faller ihop som en säck potatis. Bakom honom är väggen täckt av blod och hjärnsubstans. Du hör ett hjärtskärande skri och en kvinna rusar fram och tar honom i sina armar. Hennes vita klänning blir röd av allt blod, och hon stirrar upp mot dig med hat i blicken. "Monster! MÖRDARE!" Du har just mördat en annan människa. Jag hoppas att du är nöjd med dig själv.
Spelarna gör inte döden till en stor grej om inte SL gör det. Men döden är en stor grej. Det är en gigantisk grej.
Kulan går in i hans vänstra tinning och ut genom den högra. Hans blick blir tom och stirrar själlöst, men ändå nästan frågande mot dig, som om han vill fråga dig "Varför?", under några sekunder, innan kroppen registrerar vad som hänt, och han faller ihop som en säck potatis. Bakom honom är väggen täckt av blod och hjärnsubstans. Du hör ett hjärtskärande skri och en kvinna rusar fram och tar honom i sina armar. Hennes vita klänning blir röd av allt blod, och hon stirrar upp mot dig med hat i blicken. "Monster! MÖRDARE!" Du har just mördat en annan människa. Jag hoppas att du är nöjd med dig själv.
Spelarna gör inte döden till en stor grej om inte SL gör det. Men döden är en stor grej. Det är en gigantisk grej.
solvebring
Superhero
Fan vad snyggt, aldrig sett det på det sättet eftersom jag är så grottkrälsskadad. Det där spelandet skall jag lägga på minnet.
Du hävdar förresten att spelledandet kan åstadkomma lika mycket som en snyggt arbetad setting?
Du hävdar förresten att spelledandet kan åstadkomma lika mycket som en snyggt arbetad setting?
En förlägning på det är at dra fram spelet "Powerkill" som är ett metaspel om inbilningssjuka som man spelar kring sina rollscessnoner. Så man efter summerar allt våld och sätter det i moderna mått...
-Gunnar (som rekomendrar Powerkill, mest för att det sitter ihop med Puppetland)
-Gunnar (som rekomendrar Powerkill, mest för att det sitter ihop med Puppetland)