Nekromanti Anime-hjältar, hisspitch

[Matolo]

Inspirerat av det lilla jag sett av One-Punch Man: “The League” samlar landets alla hjältar och klassificerar dem A-E (eller S för de bästa). Grupper skickas ut för att bemöta skurkar, interdimensionella invasioner, monster från havsdjupen och galna forskares alster.

Rollpersonerna är en grupp sådana hjältar. Kanske av samma rang, kanske är en av dem mästare och resten lärjungar, kanske spelar alla en hjälte plus en sidekick åt en annan spelare. Tror alla varianterna ryms i samma spel.

Det mesta av speltiden är skolgårdsmobbning mellan A-E, romanser, vänskap och rivalitet inom och mellan grupper. Lite utredningar och meta-pusslande, men till slut brukar det leda till systemets fokus:

Shonen-strider där man skriker namnet på sina attacker, har interna monologer, flashbacks, utstår självsäkra hånskratt, håller präktiga tal och avnjuter förvånade japanska stön.

Skaparcrunch: bygg hjältens krafter själv, eller köp från lista om du är lat. Systemet har tärningspölar, men mer som markörer än något man slår.

Starka Moves förbrukar en kraftpöl med två sorters tärningar i:

• Blå Focus (~mana): Du börjar striden med så många blå tärningar du köpt.
• Röd Rage (~Limit Break från FF-spelen): Du börjar utan röda och du får dem genom att ta skada eller någon trigger du valt själv: när din rival gör något imponerande, någon hånar din idol, sårar din hemliga kärlek eller förstör din frisyr.

Strid börjar därför driven av blå men går gradvis över till de mäktigare röda.

• Attacker rullar mot passivt försvar, åverkan samlas i målets skadepöl.
• Den som blir träffad kan halvera mängden däng genom att “rulla med”, dvs offra nästa runda på att beskriva hur man slungas bakåt genom luften/skogen/höghuset eller bara säckar ihop och lider.
• Vissa starka attacker kan kräva en rundas (uppenbar) uppladdning, som går förlorad om du “rullar med”. Att avbryta andras uppladdningar är därmed taktisk motvikt till focus-fire.
• Om du valt/byggt Moves som har synergi med en kamrats får du plocka misslyckade tärningar från dennes slag och använda själv. Det kan alltså antingen gå bra eller servera för någon annan.
• Du kan alltid ta en viss (poängköpt) mängd stryk innan du går ner. En gång per kampanj kan du kassera din skadepöl, gärna under flashbacks eller brandtal om varför du kämpar. Eftersom de skador som sänkte dig också laddat upp Rage:u blir du automagiskt skitfarlig.

Efterfrågar feedback sensu lato: X hör inte hit, Y kommer inte att fungera, genren är inte komplett utan Z. Förklara Q. Du bör se den här serien / spelet / doktorsavhandlingen. Överhuvudtaget värt att peta mer i?

 

[obak]

Ooh, var börja?

efter att man förlorat en strid måste man genomgå en introspektiv gråtfas där man inser att man är svag, att man måste bli starkare, att syftet man slogs för var falskt och hitta en ny anledning att slåss, samt genomgå EXTREME TRAINING! På liv och död!

den som slåss för sina vänner får alltid en andra vind och chans att avsluta med en superattack!

när man är nästan bultad till råbiff, halvdöd och knappt vid medvetande så kan man släppa lös sitt inre monster i form av en mörk aura, ögonen rullar tillbaka upp i huvudet och man får superdupermegaberzerkkrafter, men nackdelen är att man blir permanent korrumperad och riskerar att bli ett monster för evigt.

skulle man bli ett monster så kan såklart bara ens älskades rena kärlek rädda en, antaligen genom att man dör innan man hinner tokmörda sina vänner.

För att låsa upp sin superdupersayajin dunderform måste man tygla sitt inre monster, då får man en vit aura och blir istället en ostoppbar stridsbuddha.

Skurken kan bygga kraftpool genom att hålla hånfulla tal där han förklarar att bara den starkaste har rätt att existera.

Spelet indelas i arcs, under varje arc får man upptäcka en ny superattack, denna kan dock bara användas fullt ut i en klimaktisk slutstrid för arcen. Under nästföljande arc så har man inte bemästrat den nya tekniken, så man måste spendera nästa arc på att lära sig kontrollera den utan att skada sig själv, när man väl bemästrat tekniken så kan den användas obegränsat.

skurkarna måste ha en störd quirk och minst tre gradvis farligare attacker, varav den sista såklart används i slutstriden och sopar banan med hjälten.

 

[Matolo]

...en andra vind och chans att avsluta med en superattack!

Japp, det är tanken med att kassera sin pöl skador men behålla sina vredestärningar. Upp igen, fast farligare. Men inte varje strid.

Jag har funderat på att nya krafter man skaffar, eller uppgraderingar till gamla, börjar fungera ordentligt först när man slåss på liv och död. Att låta nya krafter börja som otyglade är ett grepp värt att utforska. Mekaniskt har man ju råd med en maffigare kraft om man står ut med att den medför lite allmänfarlig ödeläggelse, innan man har råd att poänga bort det (lära sig behärska den). Rollpersoner som helt blir monster som de andra måste hålla styr på måste nog användas sparsamt; korta stunder eller endast SLP.

Här börjar jag undra om inte spelledaren ska designa kraftuppgraderingarna efter spelarnas lite lösa önskemål, så att de blir lite förvånade av vad de plötsligt kan göra. Inte helt övertygad av det upplägget.

Att skurkens kraftuppladdning består av hånfulla tal är ju givet. Alla motståndare är naturligtvis absolut farligast första gången man möter dem; man får nästan räkna med att äta mylla då. Nästa gång är det lättare. Har man riktig tur har den onda härskaren klantat sig och skaffat flera av dem; klonernas sammanlagda farlighet sjunker alltid med stigande antal.

Tack för förslag!

 

[obak]

Monster-o-metern tänker jag mig liknande Naruto, ruoroni kenshin eller guts från berserk. Ju mer dom släpper loss desto starkare blir dom, men var gång glider dom närmare att helt tappa kontrollen (bli slp).

lina inverse från slayers giga-slayer har ju en 50-50chans att förinta universum var gång den används, så det är tur att hon bara använder den i slutet på varje arc, ca 4-5 ggr eller så.

namnlösa goons besegras såklart lättast genom explosioner från kanten på bilden.

rollerna man kan spela är typ: skrikig unge med enorm ämnesomsättning, cool snubbe med snygg frilla, korkat pervo som sammlar på trosor, fläsk/muskelberg som skrattar med munnen på vid gavel och gillar att slåss, utlänning med coola ärr i ansiktet och som dör halvvägs, liten rosa sak som skriker i falsett och med gulligt talfel, tyst mystisk creepy kille som är lite smågay, tråkig utbytbar protagonist som är bra i skolan och som alla tjejjer faller för, en tjej som blir sexuellt antastad av pervot. Finns det två tjejjer är den ena en tråkig mönsterflicka med dåligt humör och den andra en bråkig pojkflicka.

 

[Matolo]

Det här med att bli monster ser jag hellre som en mysig downward spiral för hela gruppen än något man tar ifrån folk rollpersoner för.

Den hastigt förbipasserande skulle kunna få för sig att det här är parodi, men personligheterna du beskriver har sin plats. Undrar om man kan rycka bort ålder och genus och omvandla återstoden till någon sorts nature/demeanor:

• Ser ut som “Mönsterelev”, “Ärrad” under ytan.
• Ser ut som “Cool”, “Skrikig unge” under ytan.
• Ser ut som “Sött rosa talfel”, “Rebell” under ytan.

Pervon är nog övervägande SLP-material.

 

[obak]

Ja det är helt ditt projekt jag pitchar bara in med mina erfarenheter av shounen tournament battle anime som jag minns dom.

serier att se

flame of recca
ruoruni kenshin, hela serien utom sista arcen är bra
naruto, skippa fillersarna, ja Sakura ÄR helt värdelös och har bara till uppgift att skrika Sasuke-kun!
Mob psycho 100, inverteIng av battlemanga troperna
hajime no ippo
kenishi worlds greatest disciple
hunter x hunter, trick tower arcen
basilisk
Prince of tennis
bleach, soul society arcen
Grappler baki
My hero academia
ranma 1/2
tenjou tenge


sen finns one piece, fairy tail och yu yu hakusho, men dom har jag inte sett

 

[Matolo]

Naruto (utan fillers) och Hero Academia har jag fått rekommenderat tidigare, så jag börjar nog där när jag är klar med OPM. Tack för tips! <3

 

[anth]

sen finns one piece, fairy tail och yu yu hakusho, men dom har jag inte sett

Yu Yu Hakusho passar definitivt in - jag har sett c:a 90 avsnitt, turnerings-arcs samt uppdrags-arcs.

Fairy Tail fungerar - jag har sett c:a 175 avsnitt, mest uppdrags arcs som till stor del går ut på att hjältarna misslyckas, kommer på vad de gör fel och sedan lyckas.

Jag har inte sett One Piece, men den är uppbyggd på liknande sätt - men den är på typ 800 avsnitt. Orka kolla.

Skulle inte Dragon Ball fungera? (har inte sett något av den)

 

[obak]

Dragon ball är väl själva farfaren till just shonen fighting genern. Viktiga tror jag dock blir att se så många olika som möjligt så du får ett helhetsgrepp, eftersom varje serie har sin egen twist på troperna så blir dom svåra att isolera om man har för litet urval.

en till serie är accel world. Återige. Dock en skittråkig kvinnlig karaktär som bara har till uppgift att skrika huvudpersonens namn och hela honom med sin kärlek.