Andra superhjälteserier att läsa inför Invincible-rollspelet

[JohanL]

Som en programförklaring ser jag det centrala i Invincible att det är en pastisch på Marvels och DCs superhjältar, där många är direkta referenser till dem, och som älskar superhjältar snarare än att vilja ha en dekonstruktion. The Boys eller Marshal Law kommer alltså inte med på den här listan, eftersom de hatar superhjältar.

1. Astro City, Kurt Busiek

Invincible liknar ingen serie så mycket som den liknar Astro City, förutom att Astro City är mycket bättre och har en oerhört mycket skickligare författare i Kurt Busiek. Ingen serieskapare älskar superhjältar och kan så mycket om superhjältar lika mycket som Kurt Busiek utom möjligen Mark Waid. När Busiek gör sin egen Batman i form av Confessor är det mer Batman än Batman. Astro City har hållit på sedan nittiotalet, men myckt avbrott på grund av skaparens hälsa. Jag läste nyligen om det, och det är verkligen helt rubbat bra nästan hela tiden - jag tror inte att den har ett dåligt nummer. Serien finns numera enklare tillgänglig än någonsin i form av sex väldigt feta samlingsvolymer, "Metrobooks". Alla som gillar superhjältar det minsta måste läsa Astro City. Även om en stor skillnad gentemot Invincible är att det hela tiden handlar mycket mer om settingen och världen, och hur det är att leva i en stad med superhjältar, än om att följa specifika personer, vilket är otacksamt för rollspel om man spelar något annat än Microscope.




2. Ultimate Spider-Man, Brian Michael Bendis/Mark Bagley

Ultimate Spider-Man var serien i Ultimate Universe som tillförlitligt levererade, till skillnad från Ultimates och Ultimate X-Men, som ibland var bra men alltid var skakiga. Det är knappast någon hemlighet att Invincible lutar sig mycket på Spider-Man vad gäller huvudpersonen, och Ultimate Spider-Man är ett annat exempel där man utgår från Spider-Man men moderniserar känslan (detta kan för övrigt sägas om Ms. Marvel/Kamala Khan, som också lyckades leverera utifrån samma koncept). Det här är också serien där Miles Morales introduceras, så det är snudd på allmänbildning om man är superhjälteläsare.

(Obs: Det här är alltså inte den (i och för sig bra) "sad dad" Ultimate Spider-Man som nyligen avslutades.)




3. Black Hammer, Jeff Lemire m.fl.

Black Hammer är Jeff Lemires superhjälteserie, numera med rätt mycket utgivet. Det har en tendens att vara litet flummigt, men inte på ett dåligt vis. Lemire är någon som kan sitt jobb, så om man gillar känslan kommer det här att fungera alldeles utmärkt.




4. Top Ten, Alan Moore/Gene Ha

Eftersom Top Ten är Alan Moore älskar den inte superhjältar lika helhjärtat som Astro City eller Invincible, men vibbarna av den egna tolkningen av något som känns som ett av de stora superhjälteuniversumen passar bra in när man tänker kring Invincible. Här följer vi polisen som har hand om superkraftsrelaterade brott i stället.

 

[Ymir]

Den bästa superhjälteserie jag läst är Adam Warrens Empowered. Tyvärr är den svår att rekommendera för folk eftersom den börjar som BDSM-mjukporr, men den utvecklas väldigt fort till en otroligt rolig och mycket mörk superhjälte-satir med djupa karaktärsporträtt och ett extremt engagerande narrativ. Det är högt och lågt i Empowered, med hysteriskt fåniga parodi-karaktärer, en huvudperson som ständigt tvivlar på sig själv men genom välvilja och mod (och bdsm...) ändå ofta vinner till sist, och läskiga och psykotiska skurkar. Serien kan skämta om rumpor eller ninjor i ena sekunden och utforska djupa trauman eller patriarkala förtrycksmekanismer den andra. Några av de bästa superhjältekrafter jag sett finns i Empowered, tex Sistah Spooky som utöver sin repetoar av magi även har den hemliga kraften att alla kalorier hon äter fördelas till ovetande kvinnor i hennes omgivning...

Empowered är helt otroligt bra, och förtjänar mer uppmärksamhet.

 

[Ymir]

Superior Spider-Man är ett mycket långt arc av Spider-Man där en döende Dr Octopus stjäler Peter Parkers kropp och bestämmer sig för att han ska axla Spider-Man-manteln och bli en riktig hjälte. Nog måste han kunna göra ett bättre jobb än Peter Parker? Här ska det inte skämtas och tak-surfas planlöst - målmedvetet, organiserat, vetenskapligt och proaktivt brottsbekämpade är melodin.

Initialt levererades Superior Spider-Man med utsagon att detta var seriens nya status quo, hädanefter skulle Doc Ock vara Spider-Man. Det var inte riktigt sant givetvis, och ganska snart börjar sprickor uppenbara sig i Doc Ocks grandiosa Spider-Man-ambitioner.

Det här är en otroligt bra ståry om en nyanserad före detta skurk som försöker göra rätt för sig, men brottas med sitt förflutna och sina trauman, och inte riktigt har förstått vad det är att vara en hjälte. Doc Ock/Superior Spider-Man gör en fascinerande karaktärsresa under loppet av detta arc, vars slut jag inte ska spåjjla. Läs det!

 

[JohanL]

Superior Spider-Man är ett extremt bra, mycket långt arc av Spider-Man där en döende Dr Octopus stjäler Peter Parkers kropp och bestämmer sig för att han ska axla Spider-Man-manteln och bli en riktig hjälte. Nog måste han kunna göra ett bättre jobb än Peter Parker? Här ska det inte skämtas och tak-surfas planlöst - målmedvetet, organiserat, vetenskapligt och proaktivt brottsbekämpade är melodin.

Initialt levererades Superior Spider-Man med utsagon att detta var seriens nya status quo, hädanefter skulle Doc Ock vara Spider-Man. Det var inte riktigt sant givetvis, och ganska snart börjar sprickor uppenbara sig i Doc Ocks grandiosa Spider-Man-ambitioner.

Det här är en otroligt bra ståry om en nyanserad före detta skurk som försöker göra rätt för sig, men inte riktigt har förstått vad det är att vara en hjälte. Dock Ock/Superior Spider-Man gör en djupt fascinerande karaktärsresa under loppet av detta arc, vars slut jag inte ska spåjjla. Läs det!

Den serien har massor med coola saker, som hur Doctor Octopus är så upprörd över att han numera inte har någon doktorsgrad att han ser till att skaffa sig den, ser (med rätta!) Peter Parker som någon som inte presterat utifrån sin potential, och gör alla de där rationella och rimliga sakerna som skulle vara sättet att lyckas med brottsbekämpning i verkligheten men som är dödsdömt i ett superhjälteuniversum (som att ha spionerande spindelrobotar överallt i New York). Det hela resulterar i en genuin förändring av Spider-Mans status quo som man numera måste ta hänsyn till. I den innevarande runnens Amazing Spider-Man #1 söker Peter Parker jobb, och alla är medvetna om att han är smart och har potential, men ser honom också som fullständigt flaky och opålitlig.

 

[God45]

Copra av Michel Fiffe är en pastisch på originalversionen av The Suicide Squad. Det är en brutal, vacker och action fylld historia om en grupp brottslingar, legosoldater och hjältar med superkrafter som utför hemliga uppdrag åt regeringen. Allting är ritat, skrivet och skapat för hand av en person som höll ett brutalt schema för att skapa något så aggressivt levande som möjligt och inte ha för mycket tid att övertänka saker. Det är JÄTTEBRA! Det är kanske det största kärleksbrevet till serier jag någonsin läst.