Lukas Thelin har som vanligt gjort en fantastisk bild till Stockholms spelkonvents affischer och annonser.
Till årets tema utsågs genren ångpunk, och min bildbeställning löd därför som följer:
»’Draken’ ska i år vara en ångdriven mecha. Jag tänker mig en skapelse av stål, mahogny och polerad mässing, inspirerad av ånglok från slutet av 1800-talet. En tio meter hög, tvåbent, tvåarmad skapelse med kolvar och pistonger. Två skorstenar sticker upp från ryggen och spyr ut svart rök. Huvudet påminner om en pickelhuva och har en eldkastare till mun.
’St. Göran’ är en tuff kvinna med typiska kvinnokläder från sent 1800-tal (korsett, vid klänning med underkjolar), fast med några steampunktillägg: hennes kängor är stålskodda och har rader av spännen i stället för snörning; hon bär en sliten läderkappa över klänningen; i stället för damhatt har hon en tilltygad cylinderhatt (riktigt hög – tänk »Gangs of New York«) med ett kort med georgskorset (ett rött kors på vit botten, precis som Englands flagga) nedstucket innanför hattbandet; i mungipan en glödande cigarrstump. På ryggen har hon två trycktankar av mässing, med olika mätare och reglage. Tankarna är via slangar kopplade till en jättebössa i hennes ena hand. Bössan är som ett harpungevär av trä, mässing och stål med ett kikarsikte i form av en tubkikare. Bakom den hullingförsedda harpunens spets är ett gäng dynamitgubbar fastsurrade, med hoptvinnade stubintrådar som hon håller i sin lediga hand, redo att tända mot cigarrglöden.
Jag tänker mig följande scen: En brinnande 1800-talsstad med mechan i bakgrunden. Den skjuter eld mot oskyldiga människor som flyr i vild panik. På ett hustak i förgrunden står vår hjältinna, cool och avvaktande, redo att tända dynamiten och skjuta mechan åt helvete. Det vore coolt med lite steampunkattribut i stadsbilden, för att understryka att det inte handlar om vårt vanliga 1800-tal: en mekanisk apa; en ångdriven höghjuling; nån sorts steampunkgyrokopter; ett luftskepp (inte en zeppelinare utan mer som en flygande pansarbåt).«
Till årets tema utsågs genren ångpunk, och min bildbeställning löd därför som följer:
»’Draken’ ska i år vara en ångdriven mecha. Jag tänker mig en skapelse av stål, mahogny och polerad mässing, inspirerad av ånglok från slutet av 1800-talet. En tio meter hög, tvåbent, tvåarmad skapelse med kolvar och pistonger. Två skorstenar sticker upp från ryggen och spyr ut svart rök. Huvudet påminner om en pickelhuva och har en eldkastare till mun.
’St. Göran’ är en tuff kvinna med typiska kvinnokläder från sent 1800-tal (korsett, vid klänning med underkjolar), fast med några steampunktillägg: hennes kängor är stålskodda och har rader av spännen i stället för snörning; hon bär en sliten läderkappa över klänningen; i stället för damhatt har hon en tilltygad cylinderhatt (riktigt hög – tänk »Gangs of New York«) med ett kort med georgskorset (ett rött kors på vit botten, precis som Englands flagga) nedstucket innanför hattbandet; i mungipan en glödande cigarrstump. På ryggen har hon två trycktankar av mässing, med olika mätare och reglage. Tankarna är via slangar kopplade till en jättebössa i hennes ena hand. Bössan är som ett harpungevär av trä, mässing och stål med ett kikarsikte i form av en tubkikare. Bakom den hullingförsedda harpunens spets är ett gäng dynamitgubbar fastsurrade, med hoptvinnade stubintrådar som hon håller i sin lediga hand, redo att tända mot cigarrglöden.
Jag tänker mig följande scen: En brinnande 1800-talsstad med mechan i bakgrunden. Den skjuter eld mot oskyldiga människor som flyr i vild panik. På ett hustak i förgrunden står vår hjältinna, cool och avvaktande, redo att tända dynamiten och skjuta mechan åt helvete. Det vore coolt med lite steampunkattribut i stadsbilden, för att understryka att det inte handlar om vårt vanliga 1800-tal: en mekanisk apa; en ångdriven höghjuling; nån sorts steampunkgyrokopter; ett luftskepp (inte en zeppelinare utan mer som en flygande pansarbåt).«
.