I våras/somras spelade vi ett hemsnickrat Symbaroum äventyr där vår spelledare tagit inspiration från bilderna, texterna och såklart massor av annat. För två av oss spelare som gått all in i Deamons/Dark Souls så fanns det ett jättetydligt samband i äventyrets estetik, monstrens hiskliga överlägsenhet i storlek och styrka samt själva grundkänslan i att utforska en sedan länge död värld där bara skuggor av det förflutna finns kvar som vansinniga förvridna saker.
Spelledaren har ingen koppling till Souls-spelen, så han nickade mest och sa "jaha" när vi påpekade det.
Här om veckan pratade vi om varför det var så här och Symbaroums obalanserade stridssystem kom vi båda fram till var en viktig grej. Vi jämförde med D&D 5:th ed som vi spelar nu, där det i och för sig är rejält KUL att slåss men aldrig känns som att det är på allvar, det gäller på nått sett inte liv och död. Här är Symba också lite som i Souls-spelen, det är farligt att slåss - för alla inblandade. Det är oförlåtande och spännande på ett sett som ett balanserat stridssytem inte kan bli - i alla fall inte om det är det D&D 4 och 5 menar med balans som är balans.
Olav konstaterade att Souls-spelen egentligen går ut på att man gör två saker - går framåt och slåss, och att de gör båda dessa moment perfekt. Symbaoum, gör sig också bäst om man just går framåt och slåss. Det är förvisso helt okej kul att leta spioner i Trista Fästet eller försöka skaffa en hållhake på Lasse Nattmacka, men det är ingeting mot en expedition ut i Davokar där fasan och rikedomarna väntar.
Symbaroum - För dig som vill Gå Framåt, och Slåss.
Spelledaren har ingen koppling till Souls-spelen, så han nickade mest och sa "jaha" när vi påpekade det.
Här om veckan pratade vi om varför det var så här och Symbaroums obalanserade stridssystem kom vi båda fram till var en viktig grej. Vi jämförde med D&D 5:th ed som vi spelar nu, där det i och för sig är rejält KUL att slåss men aldrig känns som att det är på allvar, det gäller på nått sett inte liv och död. Här är Symba också lite som i Souls-spelen, det är farligt att slåss - för alla inblandade. Det är oförlåtande och spännande på ett sett som ett balanserat stridssytem inte kan bli - i alla fall inte om det är det D&D 4 och 5 menar med balans som är balans.
Olav konstaterade att Souls-spelen egentligen går ut på att man gör två saker - går framåt och slåss, och att de gör båda dessa moment perfekt. Symbaoum, gör sig också bäst om man just går framåt och slåss. Det är förvisso helt okej kul att leta spioner i Trista Fästet eller försöka skaffa en hållhake på Lasse Nattmacka, men det är ingeting mot en expedition ut i Davokar där fasan och rikedomarna väntar.
Symbaroum - För dig som vill Gå Framåt, och Slåss.