Nekromanti Lupus Maximus letar folk med kompatibel spelstil

[Lupus Maximus]

I stället för att söka spelare utifrån en specifik spelidé tänkte jag ge det ett försök att samla ihop en folk som vill spela på liknande sätt, för att sedan kunna skapa spelgrupp(er) för specifika spel.

Primärt är jag ute efter er som kan spela på plats i Stockholm (nära Tekniska Högskolan). Men jag utesluter inte rollspelande över nätet, samt att man varierar mellan nätet och att mötas upp i bland. Så jag hör gärna från er som bor på annan ort också. Samt att det är av intresse att höra från er som känner att ni inte vet, men att det kanske skulle vara kul att prova.

Så här är ett tappert försök att beskriva hur jag för närvarande vill spela, oberoende om det är som spelare eller spelledare:
* "Aktiv sandbox"/"Fisktankad sandlåda", dvs det finns Spelledarpersoner med agendor och det skapar uppdrag, äventyr och situationer. Spelarna kan vara del av SLPs gruppering eller en egen gruppering. De kan vara underhuggare eller "mover and shakers".
* Förvisso beroende på spel, men mer intriger och politik än monsterbankande.
* Spelarna sköter sina karaktärer och deras påverkan på världen är genom karaktärerna (ev. spelarinflytande är via önskemål och dialog utanför spelsession).
* Spelledaren sköter resten av världen.
* Spelarna gör val utifrån rollpersonens perspektiv. Vill spelaren göra val som är vettiga i välden, välj en rollperson som är kompetent på relevanta områden.
* Rollperson med moderna värderingar, i en setting som inte har de värderingarna, behöver ha en anledning till att ha dem. Om det utspelar sig i antika rom ser jag heldre två rollperson är helt oense om hur slavar skall hanteras, och argumenterar passionerat om det, än att någon rollperson är emot att slaveriet existerar.
* Det handlar minst lika mycket om tiden mellan "äventyr/uppdrag". Man skall snabbspola tråkiga partier. Men att rollspela delar av karaktärernas vardag är en del av spelet.
* Om rollpersonerna har hemligheter hålls de även som hemligheter mellan spelarna.
* Interna konflikter mellan rollpersoner kan vara intressanta, men förutsätter att spelarna är bekväma med det. Så beroende på spelgrupp kan det gå från obefintligt till spelets huvudfokus.
* "Realismskalan" beror på setting. Det kan vara lera, infekterade sår och otjänligt dricksvatten i Twilight 2000, till hoppa över berg och springa på väggar i Exalted.
* Reglernas uppgift, om man ens använder några, är att ge spelledaren stöd i att simulera/emulera settingen (rule zero).
* Prioritet är i första hand på intern konsekvens och i andra hand att narrationen leder vidare på ett berättelsemässigt intressant sätt. Spelighet och balans kommer oftast inte ens in i ekvationen.
* Det är spelledarens huvudvärk att hålla reda på reglerna/mekaniken. Beroende på spel kan spelarna behöva lära sig tärningsmekanik och hålla reda på vissa siffror (t.ex. kraftpoäng för magi).
* Jag har inget mot komplicerade eller detaljistiska system. Men efter en inkörningsperiod så måste det gå fort så att systemet är ur vägen (även om det är för att man höftar och approximerar det mesta).
* Det finns egentligen bara fyra regler:
1. Spelledaren bestämmer.
2. De där böckerna är en uppsättning förslag på hur saker kan hanteras.
3. Ingen har kul på någon annans spelares bekostnad (ömsesidigt kul på någons rollpersons bekostnad är en annan sak).
4. Om inte alla i spelgruppen uppskattar spelet är något fel och något måste förändras.

Sedan är jag för närvarande mest sugen på att spelleda Noir, Exalted, Twilight 2000, Star Wars, Star Trek eller Serenity. Men det är som sagt var en senare fråga

Så ... något som kan vara av intresse?

 

[wilper]

[OT]

Jag tycker att det är ascoolt att du har insikt om hur du vill spela, och kan formulera dina tankar i ord.


(Tråkigt nog bor jag inte i Stockholm.)

 

[Übereil]

Det där låter (utan att ha läst jättejättenoga) ungefär så som jag vill spela. Så jag är intresserad.

Übereil

 

[Lupus Maximus]

[OT]

Jag tycker att det är ascoolt att du har insikt om hur du vill spela, och kan formulera dina tankar i ord.


(Tråkigt nog bor jag inte i Stockholm.)

...och det var länge sedan jag spenderade flera veckor per år i din del av landet.

Förhoppningsvis är det formulerat på ett begripligt sätt också

Det där låter (utan att ha läst jättejättenoga) ungefär så som jag vill spela. Så jag är intresserad.

Kul Om jag kommer ihåg rätt hade vi en rätt kompatibel spelstil när vi spelade Utpost på GothCon i fjol.

 

[Übereil]

Kul Om jag kommer ihåg rätt hade vi en rätt kompatibel spelstil när vi spelade Utpost på GothCon i fjol.

Jo, det verkade så även om den omgången var lite speciell (väldigt lågt tempo).

Nåja, vi får se om det dyker upp mer folk.

Übereil

 

[CSPTT]

beror på vilka dagar och tider

 

[Lupus Maximus]

Jo, det verkade så även om den omgången var lite speciell (väldigt lågt tempo).

Nåja, vi får se om det dyker upp mer folk.

Übereil

Att det var väldigt lågt tempo, eller lågenergidrama som jag refererat till det vid några tillfällen, var nog varför jag tyckte den spelomgången var så bra. Det är lite det jag menar med "Det handlar minst lika mycket om tiden mellan 'äventyr/uppdrag'. Man skall snabbspola tråkiga partier. Men att rollspela delar av karaktärernas vardag är en del av spelet."

Jag tror jag till och med skulle kunna vara intresserad av en kampanj med bara lågt tempo/lågenergidrama där man har "äventyrsresolution". Slå ett tärningslag och ta reda på hur själva äventyret gick, för att sedan rollspela "downtime"

Jag har en potentiell spelare från en annan website också.

beror på vilka dagar och tider

Själv har jag inget för närvarande som är fast bokat på vissa tider (förutom att gå till jobbet förståss). Så jag är själv rätt flexibel på den fronten.

Spoiler: kommentarer

"Jag tror jag till och med skulle kunna vara intresserad av en kampanj med bara lågt tempo/lågenergidrama där man har "äventyrsresolution". Slå ett tärningslag och ta reda på hur själva äventyret gick, för att sedan rollspela "downtime" "

Det där är en LYSANDE idé!!!

 

[Übereil]

Att det var väldigt lågt tempo, eller lågenergidrama som jag refererat till det vid några tillfällen, var nog varför jag tyckte den spelomgången var så bra. Det är lite det jag menar med "Det handlar minst lika mycket om tiden mellan 'äventyr/uppdrag'. Man skall snabbspola tråkiga partier. Men att rollspela delar av karaktärernas vardag är en del av spelet."

Jag tror jag till och med skulle kunna vara intresserad av en kampanj med bara lågt tempo/lågenergidrama där man har "äventyrsresolution". Slå ett tärningslag och ta reda på hur själva äventyret gick, för att sedan rollspela "downtime"

Jag har en potentiell spelare från en annan website också.

Det var inte rikigt vad jag meande med lågt tempo. Jag tänkte mer som tempot i den här striden - dvs det blev en massa pauser i spelet pg av att spelarna tänkte efter vad de skulle göra istället för att bara spela. Jag är van vid att man för det mesta spelar i realtid (ungefär som att man spelar ut en improviserad pjäs). Pratar man med en NPC så beter man sig som i en vanlig konversation - man står inte och tänker efter i tio sekunder innan man säger något.

När jag ser det så här så tänker jag att "dåligt flyt" förmodligen är en bättre beskrivning än "lågt tempo" - främst för att det är svårare att missförstå. Jag gissar att om vi splade mer regelbundet så skulle just flytet bli bättre. Sen var det inte alls ett dåligt pass - tvärt om vill jag minnas att jag beskrev passet som konventets höjdpunkt för mig - men bristen på flyt gjorde att det som sagt blev speciellt. Jag är van vid att flyt är oreflekterat prio ett men jag gillade hur det blev när det inte var det.

Med det sagt så låter inkludering av vardagssituationer också intressant (spännande är lite fel ord... ) - det var mycket så vi spelade i Örebro och jag har saknat sånt. Får man inte med det så blir äventyret i centrum på ett helt annat sätt och karaktärerna blir mer av passagerare än de huvudpersoner jag är van vid att de är. Många gånger i Örebro kunde man egentligen inte ens prata om att det vi spelade var äventyr, det var mer att man spelade karaktärer som levde sina inte helt ordinära liv. Vid ett tillfälle så blev min karaktär mordhotad av en person som hade kopplingar till polisen så hon och hennes familj valde att ge sig ut på flykt. Det spelandet handlade mycket om att åka runt och klara dagen snarare än om kampen mot mördaren. Det blev liksom aldrig att mördaren dök upp och så blev det en spännande jakt medan det känns som att det är den typen av situationer som de kampanjer jag är med i för tillfället helt fokuserar och lever på.

Och jag vet inte om jag föredrar det ena eller det andra - egentligen vill jag ha båda då jag tror att de förstärker varandra (vardagsscener gör att man bryr sig mer om karaktären vilket gör äventyren mer spännande - samtidigt kan det hända saker i äventyren som gör vardagsscenerna mer intressanta).

Übereil

 

[Lupus Maximus]

Det var inte rikigt vad jag meande med lågt tempo. Jag tänkte mer som tempot i den här striden - dvs det blev en massa pauser i spelet pg av att spelarna tänkte efter vad de skulle göra istället för att bara spela. Jag är van vid att man för det mesta spelar i realtid (ungefär som att man spelar ut en improviserad pjäs). Pratar man med en NPC så beter man sig som i en vanlig konversation - man står inte och tänker efter i tio sekunder innan man säger något.

När jag ser det så här så tänker jag att "dåligt flyt" förmodligen är en bättre beskrivning än "lågt tempo" - främst för att det är svårare att missförstå. Jag gissar att om vi splade mer regelbundet så skulle just flytet bli bättre. Sen var det inte alls ett dåligt pass - tvärt om vill jag minnas att jag beskrev passet som konventets höjdpunkt för mig - men bristen på flyt gjorde att det som sagt blev speciellt. Jag är van vid att flyt är oreflekterat prio ett men jag gillade hur det blev när det inte var det.

Det låter som om det delvis matchar punkten "Jag har inget mot komplicerade eller detaljistiska system. Men efter en inkörningsperiod så måste det gå fort så att systemet är ur vägen (även om det är för att man höftar och approximerar det mesta)."

Sedan handlar det om att ha hunnit lära sig hur ens rollperson tänker och fungerar.

Jag minns en hel del "öh... hur funkar det här?" från min och Marinas sida, samt att ingen av oss ville ta över NPCer i scener vi inte själva var med i. Så det gav helt klart dåligt flyt. Men jag tror också att det snabbt skulle förbättras.

Så det ser ut som vi är överens om hur vi vill ha det på den punkten

Med det sagt så låter inkludering av vardagssituationer också intressant (spännande är lite fel ord... ) - det var mycket så vi spelade i Örebro och jag har saknat sånt. Får man inte med det så blir äventyret i centrum på ett helt annat sätt och karaktärerna blir mer av passagerare än de huvudpersoner jag är van vid att de är. Många gånger i Örebro kunde man egentligen inte ens prata om att det vi spelade var äventyr, det var mer att man spelade karaktärer som levde sina inte helt ordinära liv.

...och på den punkten.

Och jag vet inte om jag föredrar det ena eller det andra - egentligen vill jag ha båda då jag tror att de förstärker varandra (vardagsscener gör att man bryr sig mer om karaktären vilket gör äventyren mer spännande - samtidigt kan det hända saker i äventyren som gör vardagsscenerna mer intressanta).

Vilket är hur 99% av kampanjidéer som skramlar runt i min skalle är tänkta.