2026 Vad vill du uppnå/förbättra/förändra som SL?

[StradhLestat]

Ja, jag vet att det är tidigt med eventuella nyårslöften, men tiden går fort om man vill diskutera eller ge varandra tips, så är det väl lika bra att börja nu?

Mina premisser: (jag har två saker, men börjar tråden med ena bara)
Jag är ÖKÄND för att inte kunna hålla saker kort. När jag försökt forcera storys, så blir det skit...och jag upplevs som en usel SL. När jag däremot låter det ta sin tid, spelarna får agens att rollspela, utforska och ta sin tid att hitta fram, så brukar dwet bli uppskattat vad jag förstår....ganske mycket tydligen också, då personer som jag skulle klassa som erfarna och kunniga väljer att ha mig som SL igen när de får chansen. (de som var i min barkhäxangrupp på ett munkcon där jag försökte hålla det kort, uppskattade det nog inte....inte alls för att vara korrekt...det sög hårt---beklagar till mina spelare där).
Med långt så menar jag onte bara tid, utan jag spelleder som en enda sammahängande berättelse.... inte så mycket i scener. Även om det ibland blir så. Ex spelarna åker med en båt och det är bara transport och inget händer. Då kan jag hoppa båtresan och "nu är ni framm i hamnen XXX", men det räknas väl inte riktigt som scener.

Vad jag vill åstadkomma:
* Jag är inte ute efter att forcera fram spelarna...det kommer jag fortfarande ha svårt för, tycka illa om...och om jag inte gillar det, så kommer mina spelare inte gilla det.
Däremot är jag kanske ute efter att spela mer i "scener" och klipp? Tror ni det är en bra lösning? Hur tar jag mig dit på ett bra sätt?
Jag vet att Väsen exempelvis är tänkt att spelas så (inget jag gjort), men det är exewmpel på ett sperlk jag gillar och kanske skulle vilja försöka mig på att förändra mitt SL-sätt för. Har någon tips här? Om ni alltid spellett i scener så kanske det blir svårt att tipsa om förändringen...ty för mig är det tyvärr inte "bara" att göra.

* Skulle ni anse Monster of the Week som lämpligt för "scenspelande"? Eller har ni tips på något? Jag har inte spelat eller spelet MoW. Kanske är det enklara att tweaka om sitt spleledande på ett spel man inte spellett p åannat sätt innan? Tankar/råd mottages tacksamt.

Samt fyll på med era egna strävan och funderingar som SL

 

[M0n3y5h0t]

Detta gäller längre kampanjer

En sak jag är riktigt kass på är att komma ihåg SLP som reser med gruppen, speciellt i strider. Jag försöker undvika sådana situationer, alternativt låta någon spelare styra SLPn i strid. Det är aven svårt att ge spelare tillräckligt mycket information så att de känner sig hemma i världen utan att det blir långa tråkiga loredumps.

Jag vill ha mer av att spelarkaraktärer är en del av världen. De har "skin in the game". De har familj i en by eller kanske slott någonstans och skulle bli upprörda om en armé närmade sig den platsen. Överhuvudtaget andra drivkrafter än pengar och en starkare karaktär. Maffigt när en karaktär springer in och räddar skriftrullar undan för att "bevara kunskapen", även om ingen av dessa rullar ger en mekanisk fördel till karren.

 

[StradhLestat]

Det är aven svårt att ge spelare tillräckligt mycket information så att de känner sig hemma i världen utan att det blir långa tråkiga loredumps.

Går det inte att ge den gradvis "out of character" när det känns relevant. Bara några minuter här och där. Så "växer" världen. Det blir lite som att de upptäcker den under resans gång.
Tänk ex datorspel som inte infodumpar hela sin lore när du startar spelet. Man får den i tidbits som är relevanta eller intrssanta under spelets gång. Då blir det aldrig för mycket, men heller inte för lite om det görs rätt... då suktar man bara efter mer

Jag har behövt tillämpa gradvis "lore dumping" under spel---fast det var inte LORE, det var svensk historia när jag spelledde Väsen för ett gäng britter. Jag förklarade i omgångar dels Piga och Dräng - husbonde. Gradvis olika svenska jultraditioner..... samt en stor förklaring om fenomenet Jordkällare

 

[guldfink]

Ja, jag vet att det är tidigt med eventuella nyårslöften, men tiden går fort om man vill diskutera eller ge varandra tips, så är det väl lika bra att börja nu?

Mina premisser: (jag har två saker, men börjar tråden med ena bara)
Jag är ÖKÄND för att inte kunna hålla saker kort. När jag försökt forcera storys, så blir det skit...och jag upplevs som en usel SL. När jag däremot låter det ta sin tid, spelarna får agens att rollspela, utforska och ta sin tid att hitta fram, så brukar dwet bli uppskattat vad jag förstår....ganske mycket tydligen också, då personer som jag skulle klassa som erfarna och kunniga väljer att ha mig som SL igen när de får chansen. (de som var i min barkhäxangrupp på ett munkcon där jag försökte hålla det kort, uppskattade det nog inte....inte alls för att vara korrekt...det sög hårt---beklagar till mina spelare där).
Med långt så menar jag onte bara tid, utan jag spelleder som en enda sammahängande berättelse.... inte så mycket i scener. Även om det ibland blir så. Ex spelarna åker med en båt och det är bara transport och inget händer. Då kan jag hoppa båtresan och "nu är ni framm i hamnen XXX", men det räknas väl inte riktigt som scener.

Vad jag vill åstadkomma:
* Jag är inte ute efter att forcera fram spelarna...det kommer jag fortfarande ha svårt för, tycka illa om...och om jag inte gillar det, så kommer mina spelare inte gilla det.
Däremot är jag kanske ute efter att spela mer i "scener" och klipp? Tror ni det är en bra lösning? Hur tar jag mig dit på ett bra sätt?
Jag vet att Väsen exempelvis är tänkt att spelas så (inget jag gjort), men det är exewmpel på ett sperlk jag gillar och kanske skulle vilja försöka mig på att förändra mitt SL-sätt för. Har någon tips här? Om ni alltid spellett i scener så kanske det blir svårt att tipsa om förändringen...ty för mig är det tyvärr inte "bara" att göra.

* Skulle ni anse Monster of the Week som lämpligt för "scenspelande"? Eller har ni tips på något? Jag har inte spelat eller spelet MoW. Kanske är det enklara att tweaka om sitt spleledande på ett spel man inte spellett p åannat sätt innan? Tankar/råd mottages tacksamt.

Samt fyll på med era egna strävan och funderingar som SL

Jag är inte säker, men eventuellt har jag funderat i liknande banor men jag har mer formulerat det som att jag borde renodla olika sätt att spelleda för olika "distanser" till skeendena, som också innebär olika förhållanden till tid. Jag spelleder främst Svärdets sång, och är färgad av det, men jag tänker att det är hyfsat generaliserbara tankar. Typ en sådan här uppdelning:

1. Bakgrund: Sammanfattningar av vad som hänt under lång tid, vad som fått rollpersonerna att hamna i "äventyret". Inleder ofta en kampanj, men kan också bakas in för att beskriva långa resor eller faser av väntan. Utmärkande är också att spelarna har väldigt liten påverkan på vad det är som händer.
2. Översiktliga handlingar: Egentligen är väl det här bara ett steg närmare skeendena och tiden. Spelarna får mer agens och tidsenheterna blir mer relevanta. Det typiska exemplet är resor, där spelarna säger vart de reser och beskrivningarna rör sig på dygns- eller kvartsdygnsnivå.
3. Platser: Ett ytterligare mer detaljerat fokus på rollpersonerna, men där tidsenheterna är kortare, beskrivningarna mer detaljerade och spelarna har större möjlighet att påverka sina rollpersoners agerande. Exempelvis kan det röra sig om att rollpersonerna kommer till en by, SL beskriver vad som finns där och spelarna bestämmer vad rollpersonerna ska undersöka (handla, prata med folk, gömma sig, etc.). Det kan, men behöver inte, leda till scener.
4. Scener (notera att jag är novis när det gäller att spela i scener, jag är övertygad om att andra har synpunkter på hur jag beskriver dem): När det börjar bli intressant vad vem säger, uppfattar och gör (i karaktär, så att säga) tänker jag att det blir scener. Det innebär ofta möten med SLPs, men kan också handla om utforskande av ett rum. Tiden blir här (typ) densamma i spelet som vid spelbordet, saker spelas ut "live", så att säga.
5. Rundor: Här bromsas tiden upp och vi börjar intressera oss för oerhört detaljerade handlingar som att gömma sig bakom ett bord, hugga en fiende och hoppa över ett stup. Tidsenheten är några sekunder, men det kan (fan) ta flera minuter att beskriva och avgöra vad som händer under dem.

Vad jag vill bli bättre på är att spelleda med hänsyn till distansen. Jag har en idé om att de gånger jag tycker att mitt spelledande haltar är när jag och/eller spelarna råkar spelleda/spela exempelvis en översiktlig handling som om den vore en scen. Ambitionen är inte att renodla så explicit att de olika distanserna uttalas, utan snarare att själv kunna identifiera vilken distansen är och anpassa tempot efter det.

 

[Rangertheman]

Jag hade behövt bli bättre på att spelleda kampanjer utan att tröttna alltför fort och utan att bli så frustrerad över schemautmaningarna. Båda punkterna hänger ihop och det är väl främst den första där jag behöver arbeta med mig själv. Den andra behöver spelarna hjälpa till med.

Generellt vill jag bli bättre på att uppmuntra till FBT*. Det är helt ok med mer fokus på "klara uppdraget" när jag spelleder one-shots, men i kampanjspel vill jag egentligen ha mycket mer diskussioner mellan karaktärerna och mellan karaktärer och SLP. Jag tror jag stressar spelarna lite i min vilja att komma vidare med faktiska händelser. Sedan får det så klart inte slå över åt andra hållet, som jag ibland upplevt som spelare, att det bara blir snack och ingen verkstad.

(* Fluffy Bulls**t Time. Vanligt förekommande term på Knights of Last Call-discorden.)

 

[StradhLestat]

Jag hade behövt bli bättre på att spelleda kampanjer utan att tröttna alltför fort och utan att bli så frustrerad över schemautmaningarna. Båda punkterna hänger ihop och det är väl främst den första där jag behöver arbeta med mig själv. Den andra behöver spelarna hjälpa till med.

Här kanske det blir olika på hur man ser kampanjer. Jag och en bunt andra spelar med @DocUlmus. Spelet vi spelar är hans, under utveckling?, I rikets Tjänst. Vi spelar minst sagt sporadiskt. kanske en gång i månaden och det är lite ett arbete i en messenger chatt för oss att sy ihop det.
Spelet blir i princip som one-shots....dvs vi löser/misslyckas med ett uppdrag per speltillfäller, MEN vi spelar samma karaktärer och den totala storyn byggs på löpande och ger mer och mer in world känsla av kampanjspel snarare än one-shots.
Jag vet att detta inte motsvarar vad många tänker på när man säger ordet kampanj....men känslan ÄR där. Och hur gärna jag än skulle vilja spela stora, regelbundna och episka kampanjer, så kommer IRL och slår mig med en slägga i huvudet och säger "NEJ!! Du har en familj, jobb och åtagnade att sköta...du får inte boka upp dig så där!"...och jag är helt säker på att det gäller de (flesta) andra i den spelgruppen också.
Kanske ett mindset på vad en "kampanj" är som behövs?

 

[Jim Profit]

En sak jag är riktigt kass på är att komma ihåg SLP som reser med gruppen, speciellt i strider.

We've all been there, brother - vid något tillfälle har jag ställt fram en carboard cutout för att komma ihåg, så att man slipper scener som "Vilken tur, flyktbilen har precis fyra platser!" ... "eh, jag menar fem platser!"

 

[Sömniga Isaac]

Jag har en punkt som jag ska arbeta med nästa år, nu när jag ska försöka ta upp spelledandet igen.

• Spelled inte spel du ogillar.

Det här är tyvärr något jag gjort för många gånger, vilket endast lett till att jag blir bitter. Vilket främst påverkar mig. Har insett att det inte är värt det, särskilt inte då det är en hobby som ska utövas tillsammans. Så för att vara lite vänligare mot mig själv kommer jag sätta hårda gränser mot mig själv vilka spel jag väljer att spelleda.

• Kör korta äventyr/scenarion, men med återkommande rollpersoner.

Jag har inte tålamodet att köra kampanjer. Det episka tilltalar mig inte heller. Däremot älskar jag känslan som uppstår när man kört flera mindre scenarion/äventyr tillsammans med samma rollpersoner. Något växer fram då som känns större än en kampanj. En berättelse om en brokig skara folk som hittade ett gemensamt mål att kämpa för i den värld de befinner sig i.

 

[Rickard]

En sak jag är riktigt kass på är att komma ihåg SLP som reser med gruppen, speciellt i strider.

Jag brukar låta karaktären inte göra mer än att ge dom bonus på spelarnas handlingar, så att dom påminner mig.

 

[Sömniga Isaac]

Jag brukar låta karaktären inte göra mer än att ge dom bonus på spelarnas handlingar, så att dom påminner mig.

Det där ska jag ta med mig, det var ett smart knep. Kan även tänka att det går att koppla mot att de har expertis som rollpersonerna saknar, vilket då också blir en drivkraft för spelarna att minnas dem.

 

[Rickard]

Det där ska jag ta med mig, det var ett smart knep. Kan även tänka att det går att koppla mot att de har expertis som rollpersonerna saknar, vilket då också blir en drivkraft för spelarna att minnas dem.

Ja, och samma mekanik kan gälla för husdjur som glöms bort titt som tätt. Det är husdjuret som ger rollpersonen expertisen.

 

[Sömniga Isaac]

Ja, och samma mekanik kan gälla för husdjur som glöms bort titt som tätt. Det är husdjuret som ger rollpersonen expertisen.

Jag råkade en gång av misstag låta rollpersonerna möte en Goblin som jag beskrev att den kunde lukta sig till magi. Spelarna tog det här bokstavligt, och jag spelade med på det. Spelarna glömde aldrig bort den där förbannade goblinen. Så du har helt klart en poäng.

 

[Rangertheman]

• Kör korta äventyr/scenarion, men med återkommande rollpersoner.

Jag har inte tålamodet att köra kampanjer. Det episka tilltalar mig inte heller. Däremot älskar jag känslan som uppstår när man kört flera mindre scenarion/äventyr tillsammans med samma rollpersoner. Något växer fram då som känns större än en kampanj. En berättelse om en brokig skara folk som hittade ett gemensamt mål att kämpa för i den värld de befinner sig i.

Det skulle nog kunna fungera för mig också. Kör vi ett äventyr åt gången, med samma rollpersoner, är det nog lättare att hålla peppen uppe under 1-3 spelmöten, än när slutet ligger mycket längre fram. Sedan ladda om inför nästa äventyr. Plus att det är enkelt för spelare att hoppa in och ut, utan att planeringen kraschar.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag brukar låta karaktären inte göra mer än att ge dom bonus på spelarnas handlingar, så att dom påminner mig.

Riktigt bra tips, för jag glömmer också alltid bort spelarnas följeslagare.

Spelarna tog det här bokstavligt, och jag spelade med på det. Spelarna glömde aldrig bort den där förbannade goblinen. Så du har helt klart en poäng.

En gång när jag var spelare i Mörk Borg så hittade min rännstensslusk en galen odöd magiker i en dunge som den högg av huvudet på och stoppade i väskan. En stund senare i dungen blev min rollperson förblindad, varpå jag plockade fram det tjattrande huvudet och sa "jag håller huvudet framför mig så får det beskriva för min rollperson vad det ser", och fick synen "tillbaka" på det sättet. Det var också en följeslagare som var lätt att komma ihåg.