Man får tänka lite på vad man vill gestalta och vad man vill utforska. Jag spelar med ungdomar (15–17) som ser sig som ganska woke (på det sätt som ungdomar i den åldern definierar termen 2026). För dem blev det lite av ett uppvaknande att inse att deras iver att rädda oskyldiga borginvånare från oknyttens angrepp kunde vara kolonisatörens verktyg att slå ner oknyttens högst legitima (enligt oknytten) försvar mot Mirabars invasion och utsugning.
Till saken hör att folket på Utmarksborg, precis som många av verklighetens kolonisatörer i historien, är fattiga och utsatta. Det finns svärd men det är ont om rustningar, ont om mat, men många har ändå sökt sig till borgen för att undfly fattigdomen i Mirabars lägre skikt, eller undfly fattigdomen i skogsbyarna runtomkring. Det var lätt för spelarna att solidarisera sig med folket i Utmarksborg, även med den godhjärtade fogden som solidariskt delar sitt folks umbärande.
Mina spelare ser sig som vänster men de är unga och opålästa och kommer nog inte att komma på tanken att med agitation och lyckade slag för Utstrålningen(Imponera) ena de fattiga i Utmarksborg och de förtryckta folkslagen runtomkring. Tyvärr, det kunde ha varit intressant.
Just nu ligger spelarnas lojalitet hos laxfolket, men jag har redan hintat om att laxfolkets drottning är en maktgalning som utan att tveka skulle tvinga skogsbyarna att betala tribut till henne, om bara Utmarksborg kunde falla.
Jag vill att en sådan här situation ska vara lika geggig som liknande situationer är i verkligheten. Även om det för tillfället finns en tydlig destruktiv kraft i form av kolonisatörerna i Glitterstensrådet i Mirabar som behöver ved för sin järnframställning (gruvorna ligger inte uppe i bergen utan vid bergens fot, vid Mirabar), så är det ju inte så enkelt som att maktgalenskap och förtryck försvinner bara för att den nuvarande härskaren på täppan tvingas ner.
Jag vill ogärna spela moraliskt svartvit fantasy. Då passar det med brutna koloniala perspektiv som spänningsskapande ramverk.