Äventyr mellan filmerna

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,213
Location
The Culture
Det här är något jag tycker mig ha identifierat, som skiljer dagens actionfilmer/äventyrsfilmer från gårdagens. Håll med mig eller argumentera för varför jag har fel.

De exempel jag tänker använda mig av är följande:
Stjärnornas krig
James Bond
Superhjältar (förr i tiden: Stålmannen (Christopher Reeve) och Läderlappen (Michael Keaton och eventuellt även Adam West) -- idag: främst olika Marvelhjältar)

Förr i tiden fanns det äventyrsfilmer med äventyrshjältar. I filmen upplevde de ett äventyr och när filmen var slut var även äventyret det. En tid senare kom en ny film med samma hjälte eller hjältar och ett helt nytt äventyr som fungerade på samma sätt. Det här upplägget gjorde att det inte bara var möjligt, utan även sannolikt att hjälten upplevde andra äventyr mellan filmerna, och att dessa kunde återberättas i andra media. Och mycket riktigt kom det serietidningar och böcker som handlade om de äventyr James Bond och Luke Skywalker ägnade sig åt när Goldfinger eller Rymdimperiet slår tillbaka hade tagit slut.

Idag fungerar det inte på samma sätt längre. Påfallande ofta tar den nya filmen vid i exakt samma stund som den gamla slutar, så att det inte finns någon lucka för fler äventyr. I andra fall har hjälten pensionerat sig, eller åkt hem till Asgård eller något liknande, så att nästa film inleds med hur hen återkommer till hjältandet. Det är till exempel svårt att föreställa sig att Christian Bales Läderlappen eller Tom Hollands Spindelmannen har haft tid att slåss mot några mindre viktiga skräpskurkar som Kalendermannen eller Tarantulan i några av luckorna mellan filmerna.

Varför är det så?
 

Bolongo

Myrmidon
Joined
6 Apr 2013
Messages
3,698
Location
Göteborg
Jag vet inte om det är orsaken, men det sammanfaller ganska bra med distinktionen som Robin Laws gillar att göra mellan en "iconic hero" och en "dramatic hero".

Den ikoniska hjälten har problem i form av att världen är i oordning, och ställer det till rätta genom att hålla fast vid sitt ethos och tvinga världen att förändras. Hen själv förblir densamme.

Den dramatiska hjälten har problem eftersom hens eget liv är i oordning, och löser det genom att själv förvandlas. Det är detta som kallas att ha en "dramatic arc".

Ikoniska hjältar var länge normen inom seriell fiktion, men Laws' tes är att under de senaste decennierna har författare - i synnerhet de som skriver manus till film och tv - drabbats av vanföreställningen att alla karaktärer måste vara dramatiska sådana, att alla måste göra en resa. Detta har bland annat effekten du märkt att nästa berättelse måste ta hänsyn till de föregående, eftersom varje gång en berättelse avslutas har status quo förändrats. Det leder också till trovärdighetsproblem om man vill återanvända samma hjälte många gånger - hur många dramatiska insikter kan en person få, liksom?
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
14,502
Location
Athos
Hänger ihop med TV-seriens guldålder, som vi tycks vara mitt i. Uppenbarligen gillar vi konsumenter detta upplägg. Jag vet iaf att jag gör det.
 
Top