Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Så var det dags för del 15 av äventyret ärans väg vilket är del III av Ärans Väg
Spelarna är
Alva, som är bäst på att smyga kollar fram genom buskaget (grön pil) och ser att det finns en kulle att smyga upp på. Hon observerar att skelettpatruller om 3 individer vandrar enligt en utstakad väg ungefär var 5 minut. Spelarna bestämmer sig för att åla sig upp på kullen och ligga gömda för att observera vad som sker. Sedan tänker de ta sig mot templet i mitten. Onekligen börjar det hela bra och alla ligger och trycker uppe på kullen. Men vad hjälper det att vara gömd om SL slår drakslag på finna dolda ting. Skeletten ser spelarna som ligger och trycker i buskarna och strid utbryter. Det går minst sagt bra för spelarna. De märker att skelettens svärd, sköldar, bågar och rustning är av dålig kvalité och går sönder. Efter striden kollar de igenom skelettens utrustning och finner stämplar som säger "Carl F. Äkta dvärgkvalité". Spelarna suckar över Utkantes gamla borgmästare, köpmansdvärgen Carl F. som försöker tjäna pengar på kriget genom att sälja vapen till bägge sidor. För den trogna läsaren så minns ni kanske i äventyr 2 hur den fete dvärgen först snöt sig i kartan över döda skogen och använde resten till toalettpapper. Vilket öppnade för Örjan Början att bli vägvisare genom döda skogen.
Emedan spelarna funderar över Carl F. och hans vapenaffärer och huruvida dessa ska tvättas offentligt och ordentligt, vilket för övrigt Halvlängdsmannen Sten A. uttryckte under sitt årliga vårtal, så kommer ännu en skelettpatrull vandrande och SL rullar en 4:a och så var spelarna upptäckta igen. Spelarna gör processen kort med skeletten och skyndar sig att ta sig fram till templet. Detta är låst och dvärgen Orik, mer känd som Mr Fingerfärdighet lyckas tydligen så knut på sina fingrar och knäcker dyrken i låset. Obdurian fiskar fram en kofot men tappar humöret och blir arg när dörren inte vill öppna sig. Under stort vredesmod och mycket oväsen så lyckas dörren bändas upp. De tittar in och ser ett altare och två stora skelett som står orörliga vid altaren. Spelarna vandrar in och funderar på ifall skeletten är statyer. Obdurian bestämmer sig för att gå upp och titta till dem men blir då anfallen. Alva tycker allt är tråkigt och lägger sig på en bänk och vila och äta äpplen. Övriga spelare anfaller och det blir en del hugg och slag åt alla håll och kanter. Tyra märker att hon har nog hällt lampolja över handtaget på stridshammaren och den glider henne ur händerna. Det blir Orik så ser till att nedgöra skeletten allt emedan Alva äter äpple och lägger sig för att sova.
Knappt har dammet lagt sig förrän spelarna märker att den sista skelettpatrullen med långspjut klivit in genom den vidöppna dörren (alla blir upprörda på varandra om vem som lämnade dörren öppen). Det vill sig dock inte bättre än att spelarna gör ned dessa skelett med lätthet.
Dammet virvlar upp och översteprästens spöke framträder och tackar spelarna för att de rensat ut byn. Han visar dem hur de kan flytta på altaret och gå ned i kryptan men varnar dem.... STÖR EJ DE DÖDA.
Spelarna vandrar ned i mörkret och famlar omkring tills någon kommer på att det går bättre om vi tänder en fackla. De rör sig österut (6) och går ned till rum 7. De tittar runt och kommer fram till att det måste vara någon form av balsameringsaltare och gravarna måste vara döda överstepräster. De vill öppna rum 8 och Orik försöker med lite fingerfärdighet men slår knut på fingrarna igen och blir arg. Det vill sig inte bättre än att han snubblar och slår i stortån. Facklan slocknar. Orik och Obdurian (som redan har tillståndet arg) skäller på varandra och det är ett FÖRFÄRLIGT OVÄSEN....SL nämner något om stör ej de döda..... emedan det är ordväxlingar om vems fel det är att facklan slocknade. Orik lyckas tända en ny och när de står där och tittar på varandra så märker de att det är en person till....
En mumie har uppenbarat sig och den tar tag i Orik och Obdurian och slänger iväg dem med ett brak. Den tar tag i Bianca och kramar henne hårt. Trots hon försöker slita sig loss går det inte. Alva funderar på ifall hon ska äta ett äpple till och Tyra drar sitt svärd och hugger stora hål i luften. Mumien fortsätter att hålla sina stela och TORRA händer runt Bianca som kämpar för livet. Orik och Obdurian ställer sig upp och Tyra tappar vapnet. Alva äter äpple och mumien öppnar munnen och släpper ut en massa insekter som gör livet surt för alla. Bianca går ned och mumien tar tag i Alva. Orik och Obdurian och Tyra för allt de kan för att banka livet ur mumien men ingen nappar på SL's ord om TORRA händer osv.... Sedan följer 3-4 runder med hugg och slag där mumien till slut går ned och enbart Obdurian är någorlunda i form. Resten är ungefär ett slag ifrån dödsslag. Tyvärr börjar de skälla på varandra igenom och de hör hur det börjar röra på sig i gravarna..... Obdurian säger något i still med "this is the most powerful sword in the whole world and it will cut you head straight off....go ahead punk make my day" emedan de andra flyr upp och drar mig sig Obdurian. Snabbt stänger de till kryptan och konstaterar att de inte kan klara av ett anfall till. Obdurian däremot sitter och filosoferar a'la dirty harry "did I cut down 5 or 6 mumier...I kind of lost count in all the excitement...but this sword is the most powerful...bla bla bla". Slagsvärd 44 Magnum
Efter lite taktiska samtal blir 4 av 5 spelare eniga om att de utfört sitt uppdrag och lämnar kryptan åt sitt öde. De styr nu kosan mot Otag.
Spelarna är
- Vargkrigaren Obdurian
- Dvärghantverkaren Orik (snickare)
- Smeden Tyra (människa)
- Bianca magiker och människa
- Alven Alva (jägare)
Alva, som är bäst på att smyga kollar fram genom buskaget (grön pil) och ser att det finns en kulle att smyga upp på. Hon observerar att skelettpatruller om 3 individer vandrar enligt en utstakad väg ungefär var 5 minut. Spelarna bestämmer sig för att åla sig upp på kullen och ligga gömda för att observera vad som sker. Sedan tänker de ta sig mot templet i mitten. Onekligen börjar det hela bra och alla ligger och trycker uppe på kullen. Men vad hjälper det att vara gömd om SL slår drakslag på finna dolda ting. Skeletten ser spelarna som ligger och trycker i buskarna och strid utbryter. Det går minst sagt bra för spelarna. De märker att skelettens svärd, sköldar, bågar och rustning är av dålig kvalité och går sönder. Efter striden kollar de igenom skelettens utrustning och finner stämplar som säger "Carl F. Äkta dvärgkvalité". Spelarna suckar över Utkantes gamla borgmästare, köpmansdvärgen Carl F. som försöker tjäna pengar på kriget genom att sälja vapen till bägge sidor. För den trogna läsaren så minns ni kanske i äventyr 2 hur den fete dvärgen först snöt sig i kartan över döda skogen och använde resten till toalettpapper. Vilket öppnade för Örjan Början att bli vägvisare genom döda skogen.
Emedan spelarna funderar över Carl F. och hans vapenaffärer och huruvida dessa ska tvättas offentligt och ordentligt, vilket för övrigt Halvlängdsmannen Sten A. uttryckte under sitt årliga vårtal, så kommer ännu en skelettpatrull vandrande och SL rullar en 4:a och så var spelarna upptäckta igen. Spelarna gör processen kort med skeletten och skyndar sig att ta sig fram till templet. Detta är låst och dvärgen Orik, mer känd som Mr Fingerfärdighet lyckas tydligen så knut på sina fingrar och knäcker dyrken i låset. Obdurian fiskar fram en kofot men tappar humöret och blir arg när dörren inte vill öppna sig. Under stort vredesmod och mycket oväsen så lyckas dörren bändas upp. De tittar in och ser ett altare och två stora skelett som står orörliga vid altaren. Spelarna vandrar in och funderar på ifall skeletten är statyer. Obdurian bestämmer sig för att gå upp och titta till dem men blir då anfallen. Alva tycker allt är tråkigt och lägger sig på en bänk och vila och äta äpplen. Övriga spelare anfaller och det blir en del hugg och slag åt alla håll och kanter. Tyra märker att hon har nog hällt lampolja över handtaget på stridshammaren och den glider henne ur händerna. Det blir Orik så ser till att nedgöra skeletten allt emedan Alva äter äpple och lägger sig för att sova.
Knappt har dammet lagt sig förrän spelarna märker att den sista skelettpatrullen med långspjut klivit in genom den vidöppna dörren (alla blir upprörda på varandra om vem som lämnade dörren öppen). Det vill sig dock inte bättre än att spelarna gör ned dessa skelett med lätthet.
Dammet virvlar upp och översteprästens spöke framträder och tackar spelarna för att de rensat ut byn. Han visar dem hur de kan flytta på altaret och gå ned i kryptan men varnar dem.... STÖR EJ DE DÖDA.
Spelarna vandrar ned i mörkret och famlar omkring tills någon kommer på att det går bättre om vi tänder en fackla. De rör sig österut (6) och går ned till rum 7. De tittar runt och kommer fram till att det måste vara någon form av balsameringsaltare och gravarna måste vara döda överstepräster. De vill öppna rum 8 och Orik försöker med lite fingerfärdighet men slår knut på fingrarna igen och blir arg. Det vill sig inte bättre än att han snubblar och slår i stortån. Facklan slocknar. Orik och Obdurian (som redan har tillståndet arg) skäller på varandra och det är ett FÖRFÄRLIGT OVÄSEN....SL nämner något om stör ej de döda..... emedan det är ordväxlingar om vems fel det är att facklan slocknade. Orik lyckas tända en ny och när de står där och tittar på varandra så märker de att det är en person till....
En mumie har uppenbarat sig och den tar tag i Orik och Obdurian och slänger iväg dem med ett brak. Den tar tag i Bianca och kramar henne hårt. Trots hon försöker slita sig loss går det inte. Alva funderar på ifall hon ska äta ett äpple till och Tyra drar sitt svärd och hugger stora hål i luften. Mumien fortsätter att hålla sina stela och TORRA händer runt Bianca som kämpar för livet. Orik och Obdurian ställer sig upp och Tyra tappar vapnet. Alva äter äpple och mumien öppnar munnen och släpper ut en massa insekter som gör livet surt för alla. Bianca går ned och mumien tar tag i Alva. Orik och Obdurian och Tyra för allt de kan för att banka livet ur mumien men ingen nappar på SL's ord om TORRA händer osv.... Sedan följer 3-4 runder med hugg och slag där mumien till slut går ned och enbart Obdurian är någorlunda i form. Resten är ungefär ett slag ifrån dödsslag. Tyvärr börjar de skälla på varandra igenom och de hör hur det börjar röra på sig i gravarna..... Obdurian säger något i still med "this is the most powerful sword in the whole world and it will cut you head straight off....go ahead punk make my day" emedan de andra flyr upp och drar mig sig Obdurian. Snabbt stänger de till kryptan och konstaterar att de inte kan klara av ett anfall till. Obdurian däremot sitter och filosoferar a'la dirty harry "did I cut down 5 or 6 mumier...I kind of lost count in all the excitement...but this sword is the most powerful...bla bla bla". Slagsvärd 44 Magnum
Efter lite taktiska samtal blir 4 av 5 spelare eniga om att de utfört sitt uppdrag och lämnar kryptan åt sitt öde. De styr nu kosan mot Otag.