Re: realism i rollspel....
Gott rollspelande skall belönas rollpersoner som spelar sina karaktär bra har en tendens att överleva längre i våran spelgrupp. Ett exempel, stackars Raydon och jag var tvungna att delta i ett anfall mot en bas ute i skogenpå mutant. Jag och Raydon försöker ta oss till hammnen det går lite segt då Raydon har mst 8 och inte är van vid sånt här.
Så jag får pusha han hela tiden.
Vi börjar närma oss hammnen och upptäcker att där står ett vaktorn förmodligen tung bestyckat. Samtidigt håller våran sida på att bryta ihop och ett stort antal fiende soldater är på väg mot oss.
Raydon bryter ihop och reser sig upp för att börja springa mot tornet. Efter några sekunder hör jag som fortfarande ligger i skydd hur tung eldgivning ges från tornet. Fan tänker jag och slänger mig upp för att om möjligt försöka besvara elden mot Raydon. Jag saftar på mot tornet med min mephisto och drar på mig uppmärksamheten nu dör jag tänkte jag men se då var SL snäll och lät mig ta skydd igen och både Raydon och jag överlevde
Fast vi nog egentligen borde sett ut som dissekerade kräftor från våran biologi lektion idag.
Vad vill jag med det här då..
Jo det är nämligen så att rollpersonen som alltid är feg alltid går sist in och aldrig riskerar sin egen hälsa frivilligt brukar det gå illa för. Medans dom rollpersoner som bjuder på sig själva brukar det gå betydligt bättre för inte alltid dock
"Cowards die many times before their deaths;
The valiant never taste of death but once."
