Nekromanti Ämneslös skräck bäst?

[Rising]

Man vill ju som SL att ens spelare ska sitta som på nålar under ett skräckäventyr, right? Och man vill att de skall sväva i osäkerhet inför vad de kan tänkas möta och vad som väntar dem i alla tänkbara lägen, ok?

Mitt problem är att när jag sagt "nu ska vi spela kult!" eller "vad sägs om lite gammaldags chock, va?" så har jag på många sätt redan förstört stämningen. Spelar vi ett spel med klassiska monster som varulvar så hajjar spelarna till varje gång de ser en SLP med silversmycke (henne ska vi hålla oss på god fot med, för den där kan man smälta ner och gjuta en kula av att ha emot alla lykantroper vi kommer råka ut för) osv. -Innan man sover över hos greven så äter man två extra portioner med aioli och ber om extra vitlök i en tredje osv.

Okej, det här låter ju som ett problem med dåliga spelare, men grejen är ju att det inte är rollpersonerna jag vill skrämma, utan spelarna. Rollpersonerna blir ju förstås rädda så fort något övernaturligt inträffar eller de blir övveraskade av något onämnbart, och spelarna kan leva ut den rädslan om de är duktiga skådespelare. -Men jag vill skrämma spelarna direkt! När de vet att de spelar kult så förväntar sig ju de att personer kommer försvinna, verkligheten rämna och så vidare... Det är ju bara läskigt för deras rollpersoner.

Är man tvungen att spela friform + dolt format om man VERKLIGEN ska kunna skrämma vettet ur dem? (för jag antar att de börjar stöna om jag låter mitt kultgäng råka ut för klassiska banshees och zombies, jag vill ju bara att de inte skall ha den blekaste aning om vad jag har planerat för dem)

 

[Stormavdelning]

En av dom gånger jag som spelare har blivit lite skraj var när vi spelade "vanliga" rps i Kult. Man fick inte ha mer än typ 12 i någon vapenfärdighet. Vi var ett gäng bönder i norrland. Problemet vi åkte på var bara en rabiessmittad hund, kanske var det så att vi väntade oss något värre. Men iaf... Tänk dig att sitta i en polisbil med en polis... Och plötsligt kommer någon läskig morrande varelse och tuggar sönder polisens huvud. Jag kunde inte göra annat än att sitta kvar i bilen och skaka av rädsla.
Det var natt. Det fanns ingen levande polis på flera mils håll. Jag kunde inte köra bil och hade inget vapen...

Det är roligast när man är hjälplös....

 

[LeJonklev]

Man kan skrämma spelarna ganska väl även om de vet vad som väntar. Vi spelade en friformshistoria i ALIEN-universumet. RPna skulle in och hämta ut facehuggers från den krachade farkosten på LV-426. De visste precis vad som väntade dem då de hade tillgång till all info och videoinspelningar om aliensarna(dvs film ett, två och tre). De var ganska hispiga hela tiden och det är rätt kul att se en spelare flyga upp ur soffan han sitter i när man medelar honom om att hans rörelsedetektor låter ping.

LL

I found it hard, it was hard to find, oh well, whatever, nevermind.

 

[Hybris]

En sak som är väldigt trevlig men lite svårare att genomföra är att skriva ett skräck äventyr till ett rollspel där det inte förväntas på samma sätt. Både fantasy och mörka framtidsvisioner passar bra till detta. I fantasy tror spelarna att de ska kunna hugga ihjäl monstret och i framtidsspel tror de att det är något genetiskt expriment som har gått fel eller liknande. Att introducera det övernaturliga i t.ex Neo-tech kan dock vara svårt men om man lyckas väldigt effektfullt. Ett riktigt skräck äventyr till något fantasy rollspel som inte handlar om att döda monstret ut lite mer CoC över mysteriet där rp:na måste driva bort varelsen med hjälp av magi vore kanske något att sattsa på.
Förresten en grymt bra film som skulle kunna göras om till fantasy är Ravenous, det är bara att flytta miljön till ett gränsfort eller gammal borg kanske?

"Om du beger dig ut på tigerjakt, förvänta dig en tiger"

 

[Johansson]

Är man tvungen att spela friform + dolt format om man VERKLIGEN ska kunna skrämma vettet ur dem?

Jag tror faktiskt att är det enklaste sättet att göra det. Om man inte har turen att ingen av spelarna har prövat Kult t.ex. så finns ju alltid risken att de förväntar sig vissa saker som att verkligheten rämnar. Det gäller ju de flesta spel. Dock måste jag faktiskt påpeka att spelgruppen jag spelar med brukar inte "powergamea" med att "veta för mycket". Jag är nog ganska lyckligt lottad i det avseendet och ibland är det faktiskt kul att se ansiktsuttrycken på en del spelare när de tvingar sina karaktärer göra saker trots att spelaren vet att någonting är helt åt helvete...

Men, det var inte därför jag skrev nu, utan jag tänkte faktiskt ge ett tips:

När jag känner för att verkligen försöka skrämma upp mina spelare så sätter jag ihop ett helt systemlöst äventyr. Det enda jag ber dem göra är att skriva ner en kort bakgrundshistoria till sina karaktärer, lite personlighet etc. Därefter får de läsa upp så mycket de vill av det för alla andra spelare, som i sin tur skriver ner vad de tycker om den personen efter att ha hört hans/hennes personlighet.

Detta gör att alla rollpersoner får lite mer liv, samt att det ger lite krydda till eventuella interna bråk etc. Om t.ex. Sture inte alls gillar Nisse så kommer Sture definitivt börja skylla på Nisse om någonting går snett, osv. osv.

Nåväl, hela grejen med det här är att alla spelar karaktärer utan någon som helst kännedom om eventuella ockulta och övernaturliga saker. Oftast så brukar jag faktiskt göra så här att jag skickar ett gäng studenter eller gamla vänner på en semesterresa (!) just det, några av de mest skrämmande prylar jag som spelledare har åstadkommit har varit när grabbarna åkte på nyårssemester i Spanien under millenieskiftet. Jo, minsann. Det hela urartade sig i en otroligt skön och mörk stämning, där ingen av spelarna hade den minsta koll på vad som kunde hända därnäst. En av spelarna sa efteråt att han hade suttit och tittat på mina rollspelsböcker i hyllan och försökt klura ut vartifrån jag fått min inspiration och på så sätt försökt komma på vad som skulle hända sen. Utan framgång dock.

Så, mitt tips borde således vara någonting i stil med detta:

Gör ett avbrott ifrån andra krönikor och släng in gruppen i någonting systemlöst, kanske med den där personlighets grejen jag brukar göra. Skicka sedan iväg dem på någonting: semester, kryssning, EU toppmöte i Bryssel, vad som helst. Gör sedan någonting helt oväntat. Kanske är det själva resan som är den skrämmande biten. Tänk er själva, ett flygplan med topppolitiker på väg till Bryssel försvinner spårlöst. En hel krönika i sig själv, om ni frågar mig. Vad hände? Vart hamnade spelarna någonstans?

Jaja... nog svamlat, nu ska jag röka och käka smärtstillande... jävla tand...

 

[Allanon]

ofta brukar ju problemet vara steriotypiska RP, här är nog problemet steriotypiska äventyr =)

men var inte rädd för att prova annorlunda. låta det oväntade hända.

SPOILER VARNING OM NI ÄR I MIN SPELGRUPP


I pågående DoD6 (!) kampanj låter jag t.ex. RP möta en fiende som jag vet att de inte kan döda. så de måste hämta hjälp eller fly o.s.v. inte det vanöiga hacka vidare precis.

och i kult när vi lirar det kan man låta ingenting hända, nått fyllo ringer mitt i natten och är konstig, han ringde fel. problemet med skräck tror jag är att så fort man går in på detaljer blir spelarna helt säkra på att nu kommer nått. beskriv lite vardagliga händelser eller missöden, men noggrant, långsamt och ödestigert. spelarna kommer sitta skitskraja och undra när "monstret" kommer.
det är hela poängen, utnyttja det oväntade. eller spela ett helt vanligt neotech äventyr i kult med lite ockulta uppslag (då menar jag INTE demoner och razider utan kanske att en nerknarkad brottsling är med i en sekt). fast inget ockult inträffar. RP kommer inte förstå varför inget händer och när de har slappnat av, då...

We are the children of the KoRn