Search results

Jag har nog alltid tänkt mej Dúnedain som en liten jägar-samlarstam i Arnors och Eregions väldiga obygder, som har utbyte och visst samröre med Briland och alver, men som bör ses som ett eget samhälle snarare än någon yrkesgrupp.

Det växlar just nu mellan följande tre:

Finns inget som är så otroligt spelglädjeförintande som att stöta på ©, ® eller ™ i brödtext.

Min inre dialog för den här scenen har alltid varit: Dvärg(?): Men ska vi inte såga av benet? Jag har ju släpat på sågen hela resan. Man i förgrunden: Nä, ska vi inte se om det går att lösa på ett bättre sätt. Dvärg: Vi kan väl ändå såga litegrann? Trollis: Nej! Nu lyssnar ni på mig! Det är jag...

Det riktiga troll-draget man skulle kunna göra är att återuppliva Sinkadus, men som ett magazin helt tillägnat svenskt brädspel.

Så är det nog. Vet att jag en gång sett en WH40k-regelbok i historia-hyllan på Myrorna.

Endast hittat den ocensurerade första upplagan av Das Schwarze Auge för 25 spänn på Vikssängsloppisen i Södertälje. I övrigt inget.

Det låter intressant, vilket nummer var det?

Festliga fajter i fimbulfebruaris fjärrannord

Hur förbereder du då för att lyfta fram ett särskilt spel? Säg, SRR/MERP, vad preppar du där, och varför kräver spelet just dom förberedelserna?

Jag försöker alltid hitta nya metoder, men hittills har det viktiga varit att uppnå en sorts kritisk massa där jag inte behöver, eller ens riktigt kan, förbereda mer. Det mest oumbärliga är mekaniska saker som förmågor hos varelser i äventyret och föremål. Det har jag ingen chans till lösa under...

Det är alltid kul att läsa någons spelfilosofi. Jag tycker du manar fram en rätt stark association till färgglad 80-talsfantasy: Jag ser Ensamma vargen-böckerna och ett halvt utforskat Drakborgen-bräde framför mej, och anar ekon av Bumbibjörnarna-melodin. Även om jag själv är ute på smekmånad...

Amerika, den stora landmassan i väst, är en lögn. Lögnen uppfanns för att locka människor till det västra halvklotet. Dom som turistar i väst är antingen en del av konspirationen eller så leds dom igenom ett kulissland för att uppmuntra dom att en dag flytta dit. Dom som faktiskt flyttar till...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Meal,_Ready-to-Eat

Harry Martinson rimmar då och då.

Saken är ju att bra stil förhöjer tydligheten. Apocalypse World är hundra gånger tydligare skrivet än dom flesta spel som tyr sej till ett instruktionsboksideal. Man kan reta sej på tilltalet, men det är en annan sak. Jag köper inte att torr och koncis text är tydligare eller för den delen mer...

Där bör man ju också inskärpa vikten av klimat. I frodigare miljöer som Nordeuropa överlagras lämningar snabbt av fallna löv och annat organiskt material som bryts ner och sakta dränker tingen i jord och växter. I torrare klimat: Nordamerikas öknar, öar i västra Medelhavet och så, ligger rätt...

Nåt liknande gäller ju också eftertidens egna uppfinningar. Diverse skrotvapen ligger bra mycket närmre improviserade vapen från inbördeskrig och terrorgrupper än verktyg som faktiskt lämpar sej för överlevnad på sikt.

Glas! Återuppfinn stenåldern med gamla syltburksbottnar! Nu i regnbågens alla färger. (Funderade faktiskt över det häromdan. Lite nyktrare framställning: Glas har liknande egenskaper till flinta, hornsten, obsidian och andra bergarter med mussligt brott. Det innebär att man kan framställa...

Kort är trist. Väck med tristhet! Bygg meningar med krutord, inte dött stoft. Tydligheten bärs av stilens vingar, manualprosa trälatraskar genom lerfält. Många beundrar den senare för hens möda. Dom saknar fantasin att titta upp. Krumryggade blir vi och grymtar att det är bäst så. Den älvasköna...