TSR UK gav ut åtminstone en sådan 1-to-1-modul till D&D B/X tidigare, Blade of Vengeance som kom ut 1984. Det verkar ha varit mer av en engångsgrej dock.
Man kan absolut spela en ovillig äventyrare, men då måste man som spelare vara beredd att själv se till att den ovillige soffpotatisen ändå finner sig tvungen att släpa sig ut på äventyr. Det är varken rimligt eller juste (mot medspelare eller sig själv) att spela en roll vars deltagande är...
Jag är rätt säker på att det inte fanns några regelmekaniska grejor i Boken om Magnamund, förutom förstås det helt självständiga brädspelet som ingick.
Jag har bara orkat/hunnit göra det här en gång, men nästan i början av The Enemy Within-kampanjen jag började spelleda 2018 gjorde jag en liten trailer till Shadows Over Bögenhafen där jag helt enkelt dramatiserade en stämningstext till skuggteater.
Jag hade gärna gjort sådant här fler...
Land of Giants är sparsmakad men ändå grymt stämningsfull. Särskilt de två äventyren, inspirerade av varsin bit av Beowulfkvädet, lyckas ge en genuin mytisk känsla.
IIRC så är just de muterade gruvarbetarna (om det ens är f d gruvarbetare, jag minns att man slåss mot 'mutanter' och att en har en hacka så det är en kvalificerad gissning) en rätt liten del av det hela. Men ja, gruvan är ju central.
Enligt Gamebooks.org är det Terry Oakes som gjort omslaget...
Bilden är ju som sagt originalomslaget, så här kan man nog inte lasta Äventyrsspel. Däremot bytte de intressant nog ut illustrationerna i inlagan - de svenska utgåvorna är illustrerade av Stefan Kayat, vars speciella stil också bidrog starkt till att ge det svenska Chock sin särprägel. De...
1991-starterreglerna minns jag hade mycket reklam i The Dragon vid den tiden. Deciphers LotR:RPG skrevs det mycket om på RPG.Nets forum på första halvan av 00-talet och det fanns ett onlinefanzin (hette det Hall of Fire?) som såg rätt imponerande ut, men jag spelade det aldrig själv.
Det är lite knepigt. Andersson har ju ett mer naturligt och enkelt språk och är strikt sett en mycket trognare och bättre översättning, men Ohlmarks är nog mer högläsningsvänlig. Han hade som sagt ett musikaliskt gehör för ord- och ljudklanger som påfallande lyser med sin frånvaro hos Andersson.
Fast utanför Arthurs Britannien är väl saker och ting mer eller mindre på historisk nivå? Skandinavien är ju t ex fortfarande inte ens vikingar utan folkvandringstid á la Beowulf (i alla fall i 4:e utgåvan) etc.
Edit: den här spänningen är nog mer framträdande i just 4:e utgåvan, som täckte in...
Ja, jo, jag vet. Men det är ju fortfarande i grunden en anakronisk setting konstruerad för att emulera medeltida riddarsagor samtidigt som den också blandar in saker från den faktiska nominella tidsperioden.
Eller för den delen Pendragon, som - gissningsvis inspirerat av T. H. Whites 'The Once and Future King' som kör lite samma grepp - nominellt utspelas på 500-talet men egentligen i den värld som de medeltida krönikörerna och romanförfattarna om Arthur föreställde sig, dvs något som mycket mer...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.