Search results

Det är som sagt gjort redan. Bara att googla.

Om nån till äventyrs missat Dilandaus Sinkadusmåndag är det en bra referenspunkt. Sinkadus var ju väldigt mycket ett fenomen av sin tid: den handlade till 100% om Äventyrsspels grejor (vilket för all del var nästan liktydigt med hela den svenska rollspelsmarknaden under den tid det begav sig)...

Skönt att höra att det kanske inte bara var jag som var dum i huvet för att jag inte begrep ett skvatt av de sista volymerna i serien. :) Det var mycket jag gillade också, men som du skriver fr a i början.

Jag har inte kapitel och vers på rak arm, men jag minns t ex en passage där han är spydig om "Monty Haul"-kampanjer där rollpersoner har "astronomically high levels of experience and no real player skill". Tror det är fler också.

Gygax pratade om player skill redan i 1E DMG (och, vill jag minnas, mer mångordigt i den lite märkliga boken/långessän Role-Playing Mastery från 1987). Men jag kan absolut köpa att begreppet populariserades bredare i och med OSR. (Och huruvida Gygax menade samma sak med uttrycket som Matt Finch...

Hur definierar vi "narrativt" i den här tråden? Det är ett sånt där ord som kan betyda väldigt olika saker även i rollspelssammanhang.

Likväl är den tacksam att utgå från som en ytterlighet, om inte annat. Edit: Utan grepp om ytterligheterna är det svårare att hitta den sweetspot man vill ha mellan dem.

Utan jämförelser i övrigt har Hârnmaster som regelsystem IMO det gemensamt med GURPS att båda är crunchiga, väldigt simulationistiska och inte påfallande eleganta, men just detta gör dem till utmärkta benchmarks att jämföra regellösningar med när man bygger egna regler. Man kan titta på deras...

Hmm. Undrar om du har utgåvan av Creature of Havoc med det legendariska feltrycket (?) som om man läser bokstavligt gör den omöjlig att klara? Utan att detaljspoila: det finns just en sån där "om du kommer till ett avsnitt som börjar med frasen 'XXX' så lägg till Y till numret och gå dit", men...

Nej, hittar man bara exakt rätt väg och väljer rätt spells kan man ta sig igenom Ondskans Borg/Citadel of Chaos även med sopiga stats. Däremot måste man (vaga spoilers för en 40+ år gammal spelbok) bete sig på ett extremt ologiskt sätt för någon som försöker infiltrera en fientlig bas.

Det där tricket är ju en klassisk Steve Jackson-ism. :) Tror han först använde det i House of Hell och senare mer komplext i just t ex Appointment with F.E.A.R. och Creature of Havoc.

Jag har aldrig haft något direkt förhållande till Hârn som setting men har senaste åren plankat en del bitar ur olika böcker därifrån, fr a lokalitetsbeskrivningar och liknande. Allt tenderar att vara väldigt detaljerat och konkret beskrivet vilket är hjälpsamt för att se hur det faktiskt funkar.

Tyckte jag kände igen den. :)

Jag är inte något fan av det här med att hitta på esoterisk terminologi bara för att, men det här är en riktigt bra text. En intressant och på många sätt mer konstruktiv tagning på vad GNS/The Big Model (om jag nu fattat dem rätt, dvs troligen inte) också försöker ringa in.

Diggar särskilt det Grymkäftska från-sidan-diagrammet. :D

HT är ju definitivt snällare och mer heroiskt än gammal-DoD, men jag vet inte hur det jämför med DoD23 på den punkten. Det kanske är lite mindre swingy om inte annat.

Man borde väl rimligtvis inte kunna använda Gard mot ett anfall man inte är beredd på?

Och han lär väl också ha anmärkt - iaf enligt Tage Danielsson som citerade det i sin egen diktsamling - att poeter blir bara de som inte duger till popsångare.

Gissningsvis baserad på spöktärningen / Ghost Die i Ghostbusters (det första tärningspölssystemet WEG gjorde och en enklare version av vad som utvecklades till SW D6), som alltid var en av tärningarna man slog för saker. I stället för sexa hade den GB-loggan, och om spöket kom upp gick någonting...

Redan i Uppdrag i Mos Mosel får ju RPna varsin revolver och gruppen som helhet två gevär.