Search results

Jag vill minnas att det blev kvar någon enstaka referens till det kommande "D&D fortsättningsregler" någonstans. Men det var onekligen inte ett så klatschigt ord.

Annars kunde det ju ha passat in bra, tänker jag... :)

Hmm. Grejen att fon Rijn är odödlig, fanns det med hos Poul Anderson också eller hittade de på det till Mutant?

I kompletteringens namn kan nämnas också första delen av recensionen som postades här på forumet. https://www.rollspel.nu/threads/lukas-l%C3%A4ser-helvetesfortet.46668/

Den här dök upp i en Tintin-fangrupp:

The Enemy Within är en salig röra i både gamla och nya versionen. (En charmig röra som det är kul att fixa till, men likväl en röra.) Den nya är nog faktiskt snäppet värre än nya Masks och Curse, som båda gavs ut i varsin samlad volym och alltså inte började publiceras förrän de var färdiga, och...

Har han fortsatt skriva rollspelsgrejor senare (edit: eller ja, mellan då och nu), eller vilar hans renommé fortfarande på Den nidländska reningen och Chronopia-äventyren?

Jag röstar också för klubban.

Didi Örnstedt stavar f ö sitt förnamn med ett D i taget och inget annat. Och jag håller med om att det finns mycket få likheter. .

Stiligt! Anar jag en gnutta inspiration från Ghosts & Goblins? :)

Just det här var ju f ö en punkt där Ohlmarks och Tolkien var helt på samma våglängd - då den engelska texten i sin tur är en fiktiv översättning, ska den svenska översättningen inte låta engelsk. Man kan ha många synpunkter på hur väl det lyckades men Ohlmarks gick in med ambitionen att ge...

Jag har sagt det här många gånger förut: Ohlmarks hade ett musikaliskt gehör för ord- och ljudklanger, och i viss mån ljudassociationer, som lyser påfallande med sin frånvaro hos Andersson. (På det hela taget föredrar jag ändå Anderssons översättning om jag måste välja.)

Det är ju självfallet inte så att ett sådant här (mer eller mindre) balanserat köpa-egenskaper-system syftar till att skapa en realistiskt representativ genomskärning av personer. Att man har ett köpsystem är för att man vill se till att rollpersonerna blir ungefär lika "bra", och då...

Just senare säsongerna av Game of Thrones var det jag tänkte på först, och det var inte direkt någon uppmuntrande jämförelse. :) När det gäller linjära media som tv-serier skulle jag nog helt enkelt - surt och subjektivt - kalla det "kasst skrivet" men det kan ju för all del vara andra...

Ren okunnighet antagligen. Jag har aldrig spelat AW, visste inte att det var en term som hörde ihop specifikt med det.

Lustigt - "play to find out" skulle jag tvärtom associera med att köra (mer eller mindre sandboxigt) spel i en "hård" blorbig setting, där den hårda fiktiva "verkligheten" blir en fast punkt att studsa mot och det faktiskt finns något att "find out" - det gör det ju inte i den stil som TS...

När vi spelar Kutulu (och då är jag spelare alltså) har jag för mig att det funkar mer eller mindre så; SL kollar vad alla vill göra och bedömer sen vilken ordning allt händer i. Men då är det ju väldigt rules-light och fritt öht. Annars minns jag faktiskt inte riktigt. Vi spelade lite...

Det är klart att det är en fråga om preferenser, och jag kan ju se att det blir en annan sak när man t ex bara har ett litet fåtal alternativ att välja på. Något sådant skulle antagligen gå att göra smidigt med större grupper också om man använde kort eller markörer för olika handlingar t ex...

Jag tror iofs auktionsmodellen för initiativ bara gällde specifikt i jakter i JB007? Eller?

Jättekul. Det är ju tvärtom så att jag vill ha så lite hinder i vägen för rafflande dynamiska strider som möjligt och ett sådant här system (alltså inte JB007 specifikt utan öht alla-deklarerar-först) uppfattar jag som att det skulle bli mer hindrande, iaf om jag spelledde, för att det blir...