Search results

Alla begrepp behöver ju inte märkas ut, men nu kanske vi lämnar ämnet igen. Jag skulle ju här, vilket redan har påpekats i tråden, utmärka "färdighet" en gång när begreppet först förekommer, och sedan låta det vara outmärkt. "Fördela femton poäng över din rollpersons färdigheter" bör nästan...

För att återgå till ämnet då: en risk jag kan se med för många kategorier är att det blir lite som en text med punktlistor med för många nivåer, dvs bara otydligt. Skräckexemplet är Silent Titans. Vilket, ser jag nu, även visar hur man inte bör märka ut termer:

Här har vi layouten till nästa ToaRR!

Hundra procent medhåll på detta. En sådan modell tillämpas alldeles för sällan, tycker jag.

Den här tabellen tycker jag är oerhört svårläst dock. Inga tydliga kolumner, indragen med korporationsnamnen ger inte alls känslan av rubrikindelning, och rubriktypsnittet skulle passa bättre för någon logga.

Jag tycker att det är kontextberoende. Om man märker ut samma termer likadant överallt springer man förr eller senare in i situationer där läsbarheten blir lidande. Ett exempel: även om man märker ut besvärjelsenamn i löptexten med versaler blir det oläsligt om det tillämpas på en lista över de...

Det är mycket enkelt: det handlar om stil. Även som litteraturvetare är det inte lätt att sätta finget exakt på vad stil innebär, men vissa har en egen stil som fungerar, så är det bara. En kombination av rytm, ordval, informationstäthet, författarröst och överraskningar, bland annat.

Mycket bra poäng. Det är något jag själv inte tänker tillräckligt på när jag jobbar med fantasy, och ska lägga in en påminnelse om till nyversionen av Terone. :)

Jag skulle i och för sig inte ha något emot att en alv ser ett ruinslott som nytt och kommer ihåg den orörda skogen innan slottet ens uppfördes.

Nej, det är ett skämt. Jag tror inga regler bör vara aktivt obegripliga, späckade av neologismer och oläsliga som texter av Heidegger eller Derrida.

För att ta några exempel ur skogen intill där jag sitter: Grunden efter en ladugård som revs eller brann ner på 60-talet är bara lite stenar övervuxna av mossa här intill. En gammal smedja, där skorstensstocken fortfarande står men resten är några knappt urskiljbara väggrester bland uppvuxna...

Vi behöver kanske fler regelsystem stilistiskt influerade av kontinentalfilosofi/"french theory".

Så man söker alltid reda på monster, det är det man gör? Finns det något socialt spel, några problem mellan människor? Gör man något med den information man får från monstren? Om nu RP förändras på en massa olika sätt, finns det något slags endgame där det man sysslar med också har förändrats?

Man gör utrustning roligt genom att spela en dungeon där man dör om man inte har rep med sig. (Eller, bättre, att man måste ta en svinfarlig tillbakaväg för att man girig som man är slängde ifrån sig rep och förpackningen med järnspikar för att orka bära på den tunga jadestatyn i form av en...

Ikonernas nåd är bitvis alltför rälsad för mig, men den är välskriven och full av goda idéer, och böckerna är ytterst snygga. 88 kr per bok som de kostar på rean är ett kap. Köp!

Dune är inte så svenskt dock (inte för att märka ord, men för att tråden inte ska spåra ur). ;) Ett grymt introäventyr i sf-miljö är dock Welcome to the Ring till Death in Space.

Det är känt för att vara lite för dödligt och lite för enkelspårigt. Det skrevs också som det allra första, till speltestreglerna, och lider lite av det. Men det är förstås toppen att du gillade det!

Svart sörja till Mörk Borg. Ett antal av äventyren som ingår i DoD23, men kanske inte just Ridders Rös. :)

Levererat. Tror det var drygt 400 inkl frakt.

Min gissning är att den faktiska utformningen av loggorna (inte titeln "Expert" resp. "Gigant", vilket tagen ur sitt sammanhang är för generisk för att skyddas) hängde med DoD-licensen hela vägen och nu ligger hos Fria Ligan