Search results

Fruktansvärt gott!

Låter farligt nära mandelkubb :)

Jag har hört folk säga att Dungeons of Drakkenheim är en slags megadungeon i form av en ruinstad. Vet inte om jag håller med, men det är ett väldigt bra äventyr och helt klart värt att dekonstruera.

Jag hade en diskussion med någon (minns inte alls vem det var faktiskt) om hur vi föreställer oss lembas-bröd. Vi kom överens om det det måste vara som hönökaka. Vilket bröd tror ni är verkligens lembas?

Mitt citat är taget ur sin kontext. Det var @EvilSpook som skrev saker om att "lura in" och jag svarade på det. Jag håller med dig om att man kan välja det system som faller en i smaken och jag har aldrig, vad jag vet, påstått något annat. Vad jag menar är att man ska försöka spela som det är...

Alla spel som har regler försöker väl "lura in" sina användare i en särskild spelstil? PbtA exempelvis handlar ju 100% om att få folk att spela på ett väldigt specifikt sätt. Men jag håller absolut med dig. Att förklara varför man spelar som man gör är helt klart bäst.

Jo jag vet, det är en fälla. Man vill låta dem slå sina tärningar och använda sina färdigheter för att de tycker det är roligt att rulla sina tärningar. Man får lägga band på sig. Jag har upplevt att de nöjer sig med att jag säger att "eftersom du är en så skicklig tjuv så är det inga problem...

Det tror jag nog att de har läst. Även om inte handlingen helt undermineras så är det ändå en konstig känsla att klara slaget och ändå få smold i sin bägare. Jag tycker till och med att exemplet de ger i själva Daggerheart-regelboken är ett bra exempel. En person ska springa över en smal bro och...

Exakt detta. En person som har en låsdyrk och oändligt med tid på sig kommer att få upp dörren. Ett slag blir bara intressant om vakterna är på väg eller om man måste göra helt rätt på första försöket för att inte larmet ska gå. Då är redan konsekvenserna inbakade i historien och att behöva...

Mina barn dras till episka vapen och rustningar. De verkar inte vilja spela barn utan pekar på bilden av en barbar-orc med skägg, pumpade muskler och en stor yxa och vill spela som den, exakt som på bilden.

Jag tycker oftast att de är kassa och tråkiga, men att de nog kan bli kul om de liksom skapar en spännande situation. Jag tänker på när Indiana Jones och hans gäng är i det där rummet vars tak sakta sänks och de måste komma på hur man får stopp på fällan innan de blir krossade. Något sådant...

Jag körde första sessionen av ett litet eget äventyr med Tales of the Valiant som regler för några kollegor i måndags. De har kört en hel del Baldurs Gate 3 så de tyckte att det var svinballt att testa det "på riktigt". De hade väldigt skoj med att göra karaktärer och det blev en munk...

När vi spelade Gloomhaven i min grupp tyckte jag att det var som ett rollspel där man tagit bort allt som är kul. Andra tyckte precis tvärtom, att det var rollspel minus allt tråkigt tjöt.

Olikfärgade tärningar? De har ju redan helt olika former!

Så enastående njutigt att läsa texterna från "sophögen i Oxyrhynchos". Denna DN-artikeln verkar inte vara bakom paywall: https://www.dn.se/kultur/gor-mig-en-tjanst-lana-mig-din-asna-roster-fran-sophogen-i-oxyrhynchos/

Igår kom Nimble-böckerna och idag kom Dolmenwood. Jag fullkomligen badar i nya rollspelsböcker just nu! Blir jag sugen på att spela OSR kommer jag att ångra om jag inte backar, tänkte jag. En riktig fomo-backning med andra ord. Men det är väldigt fina böcker!

Verkar ha blivit uppgraderat ja för det är fina hårda pärmar, samt fina band. Mycket nöjd är jag.

Idag trillade de in från Kickstartern. Man fick alla tre böckerna plus PDF:er för 39 dollars så det kan banne mig vara det mest prisvärda som jag någonsin backat. Återkommer med en kort recension inom kort, men jag kan redan säga att det verkar mycket lovande.

Det är väl upp till spelgruppen hur de vill spela? När Mike Shea pratar om sin lazy-encounter-benchmark är han alltid jättetydlig med att det ska vara en "loose gauge" och att inget benchmark kan veta huruvida trollkarlen just använt alla sina bra besvärjelser, eller vad det nu kan vara. Det är...

I slutändan är ju allt VJR, det är ju sedan gammalt. Men Apocalypse World är varken heroiskt, taktiskt eller ens fantasy. Jag citerar mig själv från ett tidigare inlägg i denna tråden. Samma sak gäller Blades in the Dark. Det är spel som eftersträvar en helt annan slags upplevelse och som till...