Search results

Både och. Jag har ofta lagt ned kanske en timme av berättelsen på den här rollpersonen, och spelet kommer att vara i tre timmar till. Att avsluta den här rollpersonen och börja spela en annan kan såklart göras och vara intressant, men det är sällan det känns som att rollpersonens berättelse...

Det där tycker jag som sagt ofta är att missa en spännande utmaning. Bättre är att fundera ”Vad skulle krävas för att min rollperson skulle göra det jag vill att hen ska göra utan att det skulle kännas ihåligt och krystat?". Det kan innebära att något måste hända som man kan hitta på (eller be...

Och underförstått ett traditionellt upplägg med spelare som enbart styr sina rollpersoner, som i sin tur är någon sorts äventyrare som tillsammans ska klara av olika utmaningar, där spelaren gör sitt bästa för att rollpersonen ska lyckas. Och även i sådana situationer kommer man ju ruskigt långt...

Absolut, och jag håller helt med dig om alternativ 1 kontra 2. Men jag tror inte att det är den enda risken. Det handlar inte om att spelare ska spela rollpersonen på ett sätt som gör att hen inte hänger med på ventyr. Det handlar om att ett spel som förlitar sig mer på extern motivation (som i...

Det här är på riktigt precis sådant jag tänkte på när jag startade tråden. Det är inget jag spontant hade lagt med i ett spel som utspelar sig på 80-talet.

Det här är sant, men också lite farligt i spelledarledda rollspel. Det finns en massa jättebra berättelser där huvudpersonen i princip inte tar ett aktivt beslut under hela resan, utan bara råkar ut för en massa saker. I linjärmedia är det inte ett problem att rälsa; det funkar hur bra som...

Jag också; det var ett av de ballaste ögonblicken jag varit med om och det förändrade helt min syn på rollspel. Det var också väldigt relaterat till motivation, så jag tycker att det platsar här. Jag har berättat om detta tidigare, och skrev om det i min bok, så jag citerar mig själv här: I...

Udo Proksch är en av de ballaste människor jag efterforskat på sistone. Han var prokurist på Wiens berömda konditori Demel på 60-70-talet, och den österrikiska societetens enfant terrible. Han gick igenom äktenskap med en skådespelerska, en adelskvinna och Richard Wagners barnbarnsbarn. Till...

Jag tyckte förr att rollpersonernas motivation var jätteviktigt, men idag har jag en betydligt lösare hållning, och tänker sällan så mycket på det när jag skapar rollpersoner. Det har såklart att göra med spelstil, då jag liksom @Quadrante spelar så att det som händer i spel är ”äventyret”. Det...

Jag kommer att vara där från fredag lunch-eftermiddag antagligen. Beror lite på hur mycket jobb jag har att göra. Tar med mig ett nytt litet spel jag har skrivit.

I min spestil gäller generellt att inga hemligheter ska hållas mellan spelare, och detsamma gäller spelledaren, om en sådan finns. Hen ska inte hålla på hemlig information som spelarna inte vet. Det är också allas ansvar att använda metainformationen till sin egen och spelets fördel. Om du som...

Hantverksgruppen #76: Tempo i berättelsen, tempo i fiktionen Igår var det dags att klubba igen, men det såg ett tag ut som att det inte skulle bli av, då endast jag och Anne var tillgängliga. Men så dök @nano upp som en räddare i nöden och det blev spel ändå. Återigen var temat mitt, för tredje...

För ett par veckor sedan spelade jag en kort session med Jenny och Skuggi. Jag var trött efter en helgs konventande och ville ha ett kort spel, så vi spelade Perdus sous la pluie av Vivien Féasson. Det är ett kort spel som handlar om barn som går vilse i regnet och träffar på diverse läskiga...

Det var ett tag sedan det var FalCon, och även om jag inte har varit så mycket i rollspelsläge på sistone vill jag ändå försöka hålla min dokumentationsvana när det gäller konventsrapporter. Jag orkar inte skriva några långa utläggningar, men jag vill i alla fall notera vad som spelades. Första...

EGENTLIGEN Hantverksklubben #75: Fysiskt och mentalt jobbigt och smärtsamt I förrgår var det dags för Hantverksklubben igen, och jag har insett att numreringen i den här tråden har blivit åt helskotta fel, då jag inte hållit ordning. Detta ska vara nummer 75 och inget annat. Sedan är det också...

Hoppsan. Som @nano säger: Felskrivning. För sent att redigera nu. Det är dock, som vi märkte, en stor skillnad mellan att hela berättelsen är förutbestämd eller har ett förutbestämt slut, och att varje scen ska ha ett förutbestämt slut, som ska hittas på när det händer. Det förstnämnda funkar...

I måndags spelade jag Des Espoirs (Ordlekstitel: Des Espoirs = Hopp (plural), Désespoir = Misströstan. Uttalas likadant) med Skuggi och Lysma. Det är ett postapokalyptiskt spel om personer som försöker att hitta tillbaka till varandra i en trasig värld. Rollpersonerna är människor som tidigare...

Hantverksklubben #76: Scener med förutbestämd utgång Igår samlades jag, Anne, @Joel och @nano för den första hantverksomgången på länge. Temat kommer från en tråd på Story Games där en tjej berättar om hur hennes grupp spelar, där de planerar berättelsen långt i förväg och även övar på scener...

Sektionen Research i engelskspråkiga Wikipedia-artikeln har en sammanfattning av olika studier. Det verkar onekligen som att det korrekerar med en hel del saker, en del av vilket jag känner igen, såsom svagare autobiografiskt minne. Intressant nog verkar det korrelera med autistiska drag, vilka...

Jag vill nog utmana det där ”innebär”. Jag har diskuterat detta med många och hört följande fyra påståenden: Eftersom jag visualiserar starkt behöver jag inga målande beskrivningar. Eftersom jag visualiserar starkt vill jag ha målande beskrivningar. Eftersom jag inte visualiserar har jag ingen...