Search results

. Dina två första punkter har jag redan lagt in som möjligheter i det redigerade manuset, och resten tål att övervägas, men berör i större utsträckning senare delar. Vad gäller Praanz da Kaelve (och Arn Dunkelbrink), så har det framförts synpunkter från er spelare och spelledare att inte ge dem...

”'Tis but a flesh wound!”

Jag har väldigt stort behov av att ”vara där” när jag skriver äventyr (och romaner), annars blir det helt enkelt inte bra. Ofta använder jag musik, förebilder från inspirerande platser eller personer, levande ljus m.m. Det härliga är att inspiration egentligen finns närvarande överallt i...

Arn Dunkelbrink var en två decimeter hög plastfigur som föreställde Daniel Boone, inhandlad av min mor i Paris, kanske 1965? Mitt eget exemplar föll dessvärre i bitar och finns inte längre, men Praanz da Kaelve har jag kvar. Jag minns honom som en kompetent, men humorbefriad ledargestalt när jag...

. Detta blir närmast arkeologi, men Lennart Karlsson, den spelledare som introducerade mig till D&D, första editionen, har tidigare sagt att han tror att vi påbörjade hans kampanj i Uppsala 1976. Han hade då direktimporterat spelet från USA. Ett par år senare tog jag steget till att bli...

. Bara ett exempel på det du säger: Jag blev en gång utskälld för att jag ”snott Tiamat” från DnD. Då var det ganska kul att kunna påpeka att Tiamat är urgudinnan i det babyloniska skapelseeposet ”Enuma Elish”, och att DnD, liksom jag, hämtat henne därifrån.

Det är ju egentligen anledningen till att jag skrev! Vad väntar egentligen mekanurgen på? :-)

Som av en händelse läser jag just i boken att Burton, sedan han sparkats som konsul i Damaskus, får uppdraget av en gruvprospektör att resa till Island och undersöka svavelgruvorna där! En slump när jag som bäst redigerar Svavelvinter för DoD23? I think not! Praanz da Kaelve IRL! ”There was...

Jag läser just med stort nöje en biografi om sir Richard Francis Burton som var en äventyrare och soldat aktiv under mitten av 1800-talet. Hans liv är mycket inspirerande för en rollspelskonstruktör. Burton deltar bland annat i ”The Great Game” som spion, dvs kampen om territoriellt inflytande...

Nä förstås.

Jag ser inte klart de flesta serier. Ofta kommer jag till en punkt att jag känner att ”nu kan jag det här” och slutar titta även om det inte blivit påtagligt sämre (till exempel The Boys och Breaking Bad). Detsamma gäller för övrigt böcker. En av få serier som jag sett till slut är Futurama...

Good Omens?

Cabin in the Woods?

Röde orm? Eller kanske Fritiofs saga av Tegnér?

. Mitt eget exempel är ”Under the Dome”, som bygger på en spännande idé som jag inte tycker omsätts bra. Detta sagt har jag jag haft stor glädje av många andra av Kings böcker.

Jag tror ändå inte att med- eller mothållet är orsaken till skavet. King är ju uppenbarligen en mycket framgångsrik författare och jag har inget emot honom, hans böcker eller hans råd i sig, vilka säkert fungerar för honom (inte alltid enligt min mening). Det jag retade mig på var när han...

OT men relaterat: precis denna aspekt gjorde mig väldigt avtänd på Stephen Kings bok ”On Writing”.

Jag besökte en Cenote på Yucatánhalvön i Mexico och använde dem i templet Kintanarou* på Mereld i konfluxromanerna – se exempelvis kapitel 20 i Slaktare Små. Yucatán är till stor del en porös kalkstensslätt. Floderna skär sig ned genom stenen och har blivit underjordiska. Här och där faller...

Jag vet inte var den publicerades först, men jag fick ju alla Nisses bilder som utgångspunkt för spelets Svärdets sång, och den finns med i spelledarboken till det spelet. Någon annan kan säkert lämna besked!

Goblinerna på grisen för min del!