Search results

Det coola med Kandra är ju egentligen bara att den faktiskt beskriver en liten stad i skaplig detalj inklusive hur den fungerar och därmed skapar både en stabil liten grund till spelmiljö och en mall för spelledare att bygga egna städer på. Det var inte så bara när man var 13. Själva innehållet...

Missförstår du med avsikt? Jag tycker det är väldigt tydligt att det Don Kennetho skriver är att för många spelare var EA den första klassiska fantasyvärld de spelade i.

Men hur gäller det inte för vilken kampanjsetting som helst? (Och vad är det som är avantgardistiskt med EA?)

Kandra är ju också uppenbart skriven för en annan setting med sina egna religioner osv som inte inkorporerades i EA.

Jag skulle nog också säga att OSR som spelstil och mycket av den estetik som förknippas med den ("the pathetic aesthetic" t ex) för de allra flesta är en acquired taste.

Fin intervju! Men jag kunde ju inte undgå att direkt bli distraherad av det här... Vad är det för ett AD&D-äventyr som 'Uppdrag i Mos Mosel' är en ripoff av? Inquiring minds want to know!

Plus att även om man oftast börjar som relativt blygsamma riddare är man fortfarande en del av den härskande klassen och förväntas vara feodalsamhällets stöttepelare. Som 4E-boken säger någonstans (parafraserat ur minnet): I Pendragon är det du som är den rika släktingen.

Sant på sätt och vis, men "med tiden" var i praktiken väldigt tidigt - i det närmaste från första början. Som t ex Jon Petersons Playing at the World visar var det redan från början många som gick i gång på D&Ds möjligheter för att simulera och uppleva fantasyäventyr även utanför den ganska...

Inte bara det - du spelar ju egentligen inte bara en enskild rollperson utan snarare en släkt. Enskilda rollpersoner kan och kommer att dö in action.

Sant, men å andra sidan blir perfekta och fummelslag relativt vanliga så de kan täcka in både criticals och specials IMO. Jag ser inte riktigt behovet av en högre upplösning än perfekt/vanligt lyckat/misslyckat/fummel, i synnerhet om man kör med pendragonslag så högre utfall på samma resultat...

Är inte det här lite som författare som hävdar att de absolut inte skriver fantasy / sf? ;)

Ja, precis. Så som det också fungerar i t ex WFRP och Järn/Hjältarnas tid.

Pendragonslag med T100 funkar finfint. Då kan man köra med crits på dubbletter också. Skillnaden på gott och ont är att det blir betydligt mer ovanligt med exakt oavgjort mellan två slag (det är ju oftare man slår exakt samma värde på två T20 än på två T100).

WFRP 1E var en - ganska hafsigt och klantigt konstruerad - hybrid mellan BRP och Warhammer Fantasy Battle 2E: s, mycket riktigt helt orelaterade, system. Varken 2E eller 4E har riktigt frigjort sig från det arvet och dras fortfarande med buggar, fr a att man har alldeles för dåliga värden.

Typ så. Min under-ständig-konstruktion-heartbreaker är också (förstås) BRP. BRP är mekaniskt transparent och därmed både skapligt intuitivt och hackvänligt. Med tärningspölar t ex har jag inte en aning om hur sannolikheter utvecklar sig.

Get used to it. ;) Det är en klassisk kampanj men de flesta äventyren börjar med skrattretande svaga hooks (och i den nya versionen av DotR är den viktigaste t o m borttagen!).

Däremot kan jag nog tänka mig att det elementet i den svenska utgåvan gick lite över huvudet på den unga publiken (iaf så jag som tillhörde den minns det själv - den råa humorn märkte man ju, men det parodiska anslaget blev tydligt för mig först vid lite mognare ålder). Det var ju också så att...

Är inte Grimtooth's Traps / Grymkäfts fällor dessutom lite av en satir över just den spelstilen?

Håller med. Känns det som det gick lite väl lätt kan man ju alltid göra nästa utmaning tuffare, dessutom.

Brutalt långsamt, om man inte har tillång till magisk läkning. Se tidigare svar för detaljer. :)