Search results

Inte riktigt samma grej (i textform till att börja med), men lite besläktat IMO, är signaturen Night10194s massivt detaljerade och ofta sjukt roligt skrivna recensioner/simulerade genomspelningar av, tror jag, nästan samtliga äventyr till WFRP 2E. Postades ursprungligen på Something...

Lovecraft är väl generellt mindre rasistisk gentemot sina monster än gentemot människor...

Ja, som sagt, kampanjen är en fixer-upper. Den behöver fixas till (och anpassas efter smak) för att bli riktigt bra. De goda nyheterna är att den är kul att fixa.

Jag vill minnas att just Gigant-läntagarreglerna stått sig förvånansvärt bra och har en IMO lagom nivå av abstraktion. Möjligen är de lite drakoniska på hur mycket yta man behöver för sina ekonomiska enheter.

Kobold är väl den närmaste analogen i D&D-näringskedjan, fast de har ju evolverat i lite andra riktningar sen...

Öht: var inte rädd för att ändra på saker. TEW är en rolig kampanj med en massa bra bitar och skön atmosfär, men den är inte en solid tight konstruktion. Om du tror du har bättre idéer än vad som står i det tryckta äventyret är alla chanser att du har rätt.

Nej. Ingenting i Mistaken Identity, alltså första akten innan de kommer till Bögenhafen, är egentligen oundgängligt - hela den biten är bara till för att få dem till Bögenhafen och introducera ett par grejor som egentligen kan introduceras när som helst. Tråden med Hergards expedition tar...

Red Moons AP är väldigt välproducerad, nästan mer som en radiopjäs än en vanlig AP. Även bortsett från det är den absolut lyssningsvärd och också intressant i och med att den strömlinjeformar och stuvar om en del (den kapar stora bitar av flera av äventyren men broderar också ut en del saker)...

Roll20 har funkat helt OK för min grupps behov, kompletterat med separat röst/videochatt (vi har kört med Teams för det på sistone, eller ibland Messenger-samtal).

Gideons guide är en helt essentiell resurs för att spelleda TEW, även om den är skriven för 1E-versionen. Förutom det jag skrev om att generellt inskärpa behovet av Tintin-anda gjorde jag själv nåt sånt här i början av kampanjen: Alla rollpersonerna kände inte varandra från början, men alla...

TEW-kampanjen är absolut skriven utifrån förutsättningen att rollpersonerna är good guys som är villiga att riskera livet för att bekämpa dåliga saker och hjälpa folk. Det blir i min erfarenhet absolut roligast så. Edit: när jag startade upp kampanjen gjorde jag klart för mina spelare att...

Särskilt den sista var det nästan lite Hans Arnold-vibbar över. :)

Av Frédéric Pillot tydligen (fick just upp bilden i flödet):

Är inte multiclassingen i AD&D mest en extrapolering av det faktum att alver i Basic D&D är både fighters och magic-users? I OD&D har jag för mig att det var lite mer mysko iofs, de kunde växla fram och tillbaka men bara vara en grej i taget...

Jag tänker inte försöka mig på nån uppskattning, men SL-knåpande - både direkt prepp för spelmöten och annat kringarbete - är nog den största enskilda delen.

I sammanhanget hade jag nog varit frestad att dra till med "rymdfarare". Men det kanske också har fel associationer, jag har väldigt svag koll på Traveller.

Justin Alexanders argument för att ge honom tre Paladin-levels (i 3E, nota bene) var att det ger honom Lay on Hands (hela) och Aura of Courage (ens kompisar får bonus på saves mot fruktan/skräck). I hans fall var det alltså fråga om en rent spelmekanisk övning för att bygga en rollperson i D&D...

Apropå Aragorn drar jag mig till minnes en gammal artikel av Justin Alexander från 3E-eran (2007) där han, IMO rätt övertygande, argumenterar för att statta Aragorn som en multiclassad Ranger (lvl 1)/Fighter (lvl 1)/Paladin (lvl 3)...

Djurkompisar har de åtminstone i 2E. Minns inte om det fanns redan i 1E.

Nu ska jag erkänna att jag har dålig koll på D&D-deriverad manga men jag har fått intrycket att det varit en viss växelverkan? D&D influerade mer eller mindre direkt olika datorspel och serier som sedan fick ett popkulturellt genomslag till den grad att de i sin tur influerade senare iterationer...