Search results

Jag hade redan slutat följa Äventyrsspel/Target vid det laget men den bilden framträder också mycket tydligt i intervjuklippen i Äventyrsspel: Bland mutanter, drakar och demoner.

Intressant grepp att göra något som ser ut mer som en ripoff än vad det är. Likheterna är ju ytliga saker som syns och märks direkt.

Jag uppfattade alltid MC som helt enkelt en 40K-ripoff med Kaos utbytt mot Kult-monster. Och rymdkapitalism snarare än rymdnazism men det är jag inte säker på att jag plockade upp då det begav sig. I vilket fall kan jag tänka mig att det här från-sidan-om-intrycket kan tåla att nyanseras lite. :)

En detalj jag inte gillade i Hjältarnas Tid var att rustningar skyddar så kasst - en hel plåtrustning ger i snitt 10,5 p i skydd medan ett enhandssvärd gör i snitt 21 p skada. Fixade ni det på något sätt till Kopparhavets Hjältar?

Beat me to it. :)

Detta. Långt innan jag kom ut för mig själv som socialist (och det var också rätt länge sedan) gillade jag marxistiska barn- och ungdomsbokförfattare som Sven Wernström och Nils Holmberg/"A. M. Marksman", för att de alltid var väldigt intresserade av att reda ut och beskriva hur deras settings...

Rätt bra sammanfattning av WFRP totalt sett, egentligen. :)

Förhoppningsvis inser väl också rollpersonerna att de inte har en chans mot draken och flyr eller gömmer sig när den dyker upp. Den blir ett hinder man måste ta sig runt (bildligt eller bokstavligt) snarare än någonting att slåss mot. Ja, precis. Det är ju combat as sport-tänket som lett till...

Just dödlighet som sådant känner jag inget större behov av, men för att strider ska kännas spännande tycker jag det behövs att det alltid finns en risk/möjlighet - om än kanske liten - att de plötsligt avgörs och tar slut. Strider i D&D 5E tycker jag ofta blir sega och trista inte minst för...

Om du har svårt att hitta dem så kan jag kanske hjälpa till. Pma i så fall. :)

Det stämmer väl inte in exakt, men jag skulle återigen vilja dra en lans för de gamla äventyren i Dragon Warriors-böckerna: "The King Under the Forest", "A Shadow on the Mist", "Hunter's Moon", "The One-Eyed God", "The Sins of the Fathers", "The Greatest Prize" samt minikampanjen The Elven...

OSR-spelande, och den del av gammal-D&D-spelande som stilen är intresserad av att rekonstruera, utspelas väl iofs huvudsakligen på rätt låga levels? Och på låga levels är gammal-D&D djävligt dödligt.

Den vettigaste definition av "low fantasy" jag har hittat är "fantasy för folk som inte gillar fantasy"... :P Hursomhelst håller jag med om att nutida D&D är en genre i sig och att systemet är rätt kasst på att emulera andra genrer.

I ett system där initiativet inte går fram och tillbaka automatiskt utan man måste gripa och behålla det - som i Riddle of Steel-familjen med avläggare och även Eon om jag förstått rätt, t ex - så kan ju även en träff som inte gör någon skada ha betydelse då den som får in den behåller momentum...

Det blir väl också mindre och mindre hett (så att säga) som eskapistisk fiktion i takt med att den riktiga världen blir mer och mer uppfuckad av klimatkatastrofer också...

Lät klart intressant, men ingen av länkarna till gratis nedladdningar på den sidan verkar fungera nu - får bara ett "error 404"-meddelande. :( Hoppas det är en tillfällig hicka. Edit: OK, det gick att komma åt om man gick till rätt månadsarkiv https://www.birchandbat.com/2020/07/ och klickade...

En grej jag försöker göra, särskilt när det är många SLP att hålla reda på (t ex när vi spelade Power Behind the Throne nu senast) med SLP-som-är-viktiga-men-inte-ska-framstå-som-för-viktiga-med-en-gång är att se till att spelarna får interagera lite med SLPn i något oskyldigt sammanhang på ett...

Och jag som hoppades på en intressant mashup... ;)

Spellett: Fortsatt med Fienden ibland oss, min remix av The Enemy WIthin med hemsnickrade BRP-regler. 10 spelmöten i år hittills. Spelat: D&D 5E, Curse of Strahd. Fler men kortare spelmöten. Call of Cthulhu Sverige med Kutulu-regler. Tror det blivit under 10 möten här.

Ja, den med. Och lite äldre översättningar av barn- och ungdomsfantasy öht (nästan all fantasy som översattes före 80-talet, utom Tolkien) tycker jag brukar stå sig bra i alla fall vad gäller just svensk språkdräkt. Narniaböckerna och Lloyd Alexanders Prydain-krönika t ex.