Search results

I ettan till trean? Då fanns inte Fokus.

Efter moget övervägande har juryn beslutat att man inte kan mäta ett äventyr mot ett rollspel, så nu gör vi såhär: @Gerkub vinner Bästa rollspel. @folketsfiende vinner Bästa äventyr. Bra jobbat! Vinnarna kan meddela sina föredragna välgörenhetsorganisationer i tråden eller via PM, så sätter jag...

Jag tror väl inte att de flesta som kritiserar DoD för att vara barnsligt exklusivt spelar Grey Ranks, Dog Eat Dog eller andra spel som genuint kan sägas utforska allvarliga ämnen som kräver en viss emotionell mognad.

Haha, ja, jag misstänkte att den frågeställningen skulle tas upp. Jag hade själv nog inte valt att använda termen om jag lyfte samma fråga i ett annat sammanhang, utan då skulle jag nog snarare använda termer som överdrivet detaljerat, överdrivet strävande mot realism eller liknande. Att jag...

Är det något negativt? Jag har mest upplevt det som en neutral term för vissa sorters spel.

När jag läser tråden om överdrivet simulationistiska rollspel kom jag att tänka på just den formuleringen – att simulationism är något som kan gå till överdrift. Jag upplever att man mindre ofta talar om "överdriven gamism" eller "överdriven narrativism", utan spel som är väldigt starkt...

Eldskada är en underkategori – Brännskada kan även åsamkas av till exempel syra, och sköts enligt samma regler, men Eldskada skrivs specifikt ut för att man ska veta när saker riskerar att antändas och så. Men de är alltså inte separata kategorier.

Vi brukar hålla koll på magistyrka eftersom det ofta ger kul scener – i vår kampanj hade vi en nekrotropiker som utförde en ritual inlåst på ett utedass, för att vara riktigt nära förruttnelsen och förmultnandet.

Det är väl också där det finns en divergens mot gamla DoD, där jag fick intrycket att grundegenskapsslagen skulle ha någon form av simulerande ambition – alver var i genomsnitt lite svagare än människor, och tärningsresultaten skulle återspegla detta. Vad ni har gjort är att i någon mån...

Ja, det är ju ofta en ålder där man snarare suktar efter det som är ”vuxet”. Ska man sälja något till en fjortonåring, säg att det från femton och uppåt.

Jag ser det som att det ”barnsliga” är långt ifrån homogent. Att fullständigt förlora sig i komplicerat uttänkta fantasivärldar och med maximal detaljnoggrannhet vilja beskriva dem är ju också något som hör barndomen till, möjligen för barn med ett något särpräglat sinnelag. Jag vet inte om det...

Haha, har du på något vis spionerat på mig i yngre tonåren? Sådan var jag, och delar av DoD Expert/Gigant var absolut vinklade åt att befrämja sådant. Så på det viset kliar inte FL:s DoD min nostalgiklåda alls. Inte för att det gör från eller till avseende spelets kvalitet.

Tyvärr känns det som om en bieffekt av min depression är att jag blir surare och gnälligare, med bristande självkontroll över min kverulans. Huruvida andra ändrats vet jag inte, jag tror inte jag kan göra en objektiv bedömning.

Ja, så tänker jag också. Om spelledaren säger till mig "det verkar svårt att..." tänker jag ju inte att det är ur mitt spelarperspektiv – jag lever mig in i rollpersonen och tänker att hen upplever situationen som svår. Vad jag som spelare gör med den informationen är upp till mig.

På engelska marknadsförs Dragonbane med sin slogan "Mirth and Mayhem", så det här med glimten i ögat finns ju där tydligt. Det som är feltänket är väl att det skulle vara barnsligt att ha ett spel med ett lättsamt anslag? Det är, tror jag, minst lika mycket något som tilltalar vuxna, särskilt...

Ja, och det är det jag besvarar? Jag tar avstamp i ditt svar för att förklara varför jag upplever rangern annorlunda. Och där kan man ju säga att det där med att skydda civilisationen men inte bo i den – kanske till och med vantrivas i den – skapar en klassisk dualitet som ger rollpersonen en...

Men klasserna i D&D är ju inte bara arketyper – de är också uppsättningar av regelmässiga förmågor. Det kan ju vara så att paladinklassen erbjuder de förmågor som bäst matchar även "rättmätige kungen"-arketypen. Om du kollar på olika diskussioner om "builds" använder dessa ofta klasserna enbart...

Jag läser dig inte bokstavligt – jag tar avstamp i ditt exempel för att skapa ett annat exempel. Min poäng var att jag ser rangern som något annorlunda, inte någon som strävar efter identifikation med det vilda, utan som rör sig i det vilda för att skydda andra från dess faror.

Ska man vara på det viset tror jag visserligen att det i D&D finns ett antal kungar beskrivna som också har klassnivåer i paladin.

Jag tänker mig alltid att de typiska fantasyvärldarna är så dominerade av monster och otyg att vildmarken inte behöver "skyddas", utan snarare att människorna behöver skyddas från den. Man behöver inte återställa några våtmarker, man behöver se till att monstren från våtmarken inte käkar upp...