Search results

Som vän av Eon – konstigt vore det väl annars, då jag är en av författarna till den nuvarande utgåvan – kan jag ändå tänka mig att Eon är väldigt lore-tungt på ett sätt som kan göra det lite svårtillgängligt för poddande. Om alla spelare är hyggligt inlästa på spelvärlden kan det funka, men det...

Egentligen hade jag nu tänkt göra en rollperson i de gamla reglerna till Terone, men nu när det kommit nya alternativregler behöver jag ju testa dem. Jag börjar med att välja ett ursprung. Jag tänker mig att jag är en domorid, en artificiell varelse. Jag föreställer mig en person odlad i någon...

Jag är inte en vidare bra äventyrsmakare. Spelledarpersoner, miljöer och kulturer är mycket enklare för mig.

I Mutant: År Noll spelar man en av Folket, en folkspillra av mutanter som bebor Arken, en isolerad tillflyktsort i den förödda zonen. Det första man ska göra är att välja en av åtta sysslor: krossare, skrotskalle, zonstrykare, fixare, mutant med hund, krönikör, boss eller slav. Jag väljer...

Ja, har många av dem!

Låter som en utmärkt kultur för rollpersoner att härstamma från!

Jag tror jag är en rätt bra improvisatör och duktig på att gestalta karaktärer och miljöer.

Jag tycker ofta det är mer intressant att se hur byar funkar i väldigt andra kulturer än just nordisk och västeuropeisk medeltid. Hurdan ter sig en bondby i Egypten, Vietnam eller förkoloniala Mexiko?

"Play to lose". Jag känner mig så ofta misslyckad i mitt vardagsliv att jag har fått svårt att känna någon entusiasm för att gestalta mer misslyckande i rollspel.

Ja, om jag till exempel skulle läsa ett rollspel om Ottomanska riket med enbart turkiska, eller enbart grekiska författare skulle jag nog känna mig nödgad att ha en viss kritisk vaksamhet.

Jodå, det vet jag. Lakatos är också en av mina favoritfilosofer.

Det jag ifrågasätt är väl huruvida en svensk egentligen har en ”relation” till vikingatiden, annat än genom att hen läst lite mer om den i skolan. Mycket av det hen kommer tro sig veta kommer nog ändå vara mer baserat på populärkultur, nationalistisk mytbildning och liknande källor, inte någon...

I det här fallet tänkte jag faktiskt på den romska släkten Lakatos, vilken är rätt stor i Malmö.

Jag tänker att det finns en avvägning att göra där. Å ena sidan är det en normalisering, å andra sidan kan det också upplevas som en utradering om man helt ignorerar, låt säga, att man blir annorlunda bemött om man heter Lakatos snarare än Larsson, eller att sedvänjor och värdesystem faktiskt...

Jag tänker att det blir lättare om man också har intresse för såväl historia/antropologi som teoretiska diskussioner kring representativitet i media, kombinerat med självkritik och, faktiskt, ett stort mått av tvivel. Är man för stursk och övertygad om sin egen duglighet bådar det illa.

Ericsson var väl visserligen någon som hade mycket kritik mot sig redan från start, så det är ju inte som om han gjorde ett snedsteg och sedan åkte ut som en blixt från klar himmel?

Det kunskap inifrån kulturen framför allt skulle bidra med är, antar jag, att man undviker sådant som känns förolämpande nu. En samisk författare har inte nödvändigtvis någon djup och vederhäftig kunskap om samisk historia, men kommer åtminstone att undvika grejer som hen idag skulle uppleva som...

Har du några konkreta exempel på när det här har hänt?

Det jag tycker är problemet här är att lågaffektivt bemötande är en metod som är avpassad för en specifik situation – en där det inte råder ett jämlikt förhållande mellan parterna. I fallet lärare är det läraren som är auktoriteten, och därmed är den som har ansvaret för att hantera situationen...

Jag tycker också exemplet han väljer – samurajer – är bland det minst problematiska. Japan är, i fråga om kulturellt inflytande och ekonomisk standard, i allt väsentligt på samma nivå som de flesta västländer. För den som vill uppleva japansk kultur förmedlad av japanska skapare finns det...