Search results

Jo, det har du en bra poäng i. Jag ska jobba på att bli lite mindre dömande på den fronten. Jag tror att mycket av min uppfattning grundar sig i att jag själv många gånger har kokat ihop skit och inte lyckats få stopp på kräk. Och ofta när jag tittar på andras komplexa spel känner jag igen...

Tyckte att det här var rimliga tankar: Man kan kanske argumentera för att flera av dem egentligen handlar om att forma spelupplevelsen. Men jag tänker att incitamentet att designa ett komplext system inte alls nödvändigtvis behöver komma från en oro att folk ska spela som de brukar göra om...

Det ligger nog något i det! Jag associerar inte komplexa spel med att vilja erbjuda en särpräglad spelupplevelse, men det finns säkert exempel på det.

Sjukt bra poäng.

Jag kom på en annan designgrej som frustrerar mig, som överlappar med trådstarten: När spelet inte premierar tillämpningen och upplevelsen vid spelbordet. Jag tror att det tydligaste exemplet här är DnD5E. Varför är spelet tusen sidor wall-of-text? Troligtvis för att det går att ta mer betalt...

@Tant Ragnar påminde mig precis om det här.

Vill helst undvika meta i tradd och vill helst inte spela med fummel. Men jag hade nog kört med att sidopersonen blir sur: ”Varför blänger du på mig så där misstänksamt och otrevligt?” eller något.

Mina personliga främsta designfrustrationer brukar nog främst vara tre grejer som många spel gör: Spelet har en massa mekaniskt fippel för att få hyfsat ointressanta svar. Behöver man bläddra i regelboken och räkna matte för att bara få fram ”Ja” eller ”Nej”, eller på sin höjd ”X av Y HP”, då...

Jo, FLs grejer är ju i regel riktigt smidiga i jämförelse. Men merparten av svenska rollspelare spelar väl amerikanska spel, tänker jag.

Jag upplever 5E som ohemult komplext, inte minst eftersom man hela tiden introducerar nya undantagsregler till själva regelkärnan.

– Verkar hon tala sanning? – Slå ett slag. – Lyckat. – Du får en stark känsla av att hon ljuger / talar sanning. – Verkar hon tala sanning? – Slå ett slag. – Misslyckat. – Du vet inte riktigt, kanske finns det någon antydan till oärlighet, men det kan också vara något du bara inbillar dig...

Jo, verkar inte som att vi kommer någonstans i samtalet och nu verkar det rentav ha glidit ifrån trådens ämne.

Komplexa system utgör väl fortfarande den absolut överväldigande majoriteten av det som spelas. Men det kanske inte kommer så mycket nytt där, så det kanske känns stagnerande.

Rimligt! Kul att ni är överens. Personligen skulle jag tycka att det tog bort hela spänningsmomentet för mig, så det är ju bra att vi spelar i olika grupper. Och anledningen att jag trycker på det är inte för att jag tycker att det ena är bättre än det andra – tvärtom vill jag bara understryka...

Förstår att det kan vara ditt perspektiv. Mitt är tvärtom: om man lyckas med allt bara för att spelaren kan argumentera, då känner jag att det är menlöst att rollspela.

Min stora sorg i livet är att jag klipper mig själv och därför aldrig kan få dra den där vitsen...

Min grabb kommer ofta och ska berätta någon udda iakttagelse han gjort eller något intressant han hört på YouTube, och då inleder han alltid med "En konstig grej, ..." och då pekar jag alltid på honom.

Det som är så intressant med det här är ju att ett komplext system på många sätt antyder att skaparen inte har förtroende för att användarna ska kunna lösa saker själva under spel.

Det var fint sagt! Både jag och @krank gör ju dock det lite lättare för oss genom att inte ha särskilt komplexa system, så det blir mindre risk att något går fel.