Search results

Förlåt, men nu blir jag nyfiken. Varför då? Är det något slags modernt kyskhetslöfte? Eller någon Harald Hårfager-grej, "jag svär härmed att jag inte ska klippa mig / gå in på Drivetrhu / förrän jag har erövrat Englands krona"?

Jag kom på ett fall till, nästan lika illa som det jag beskrev tidigare. Upplägget var att vi skulle spela Drakar och Demoner 84/85/87, detta måste ha varit runt 2010, så det var ett nostaligprojekt/kärleksbrev. Vi skulle spela igenom rätt många av de officeilla äventyren, och börja med Sarkath...

Fel tråd! Nåja. Jag gissar på Pol Pot!

I mitt fall var det så att jag befann mig i ett socialt och psykologiskt underläge mot förbrytaren, som var äldre och "tuffare" än mig. Men det handlade också om att jag blev helt ställd. Jag hade näsan bara spelat med klasskamrater eller skolkamrater där alla var med noterna, att någon satte...

Obama

Mörkt. Eon driver alltså spelledare till att sluta spela rollspel (och göra tveksamma livsval). Och vad gör Rollspelsverket? Ingenting! Det här vansinnet måste få ett slut! Rollspelsverket måste agera mot folk som tror att de har kul när de spelar Eon (och hjälpa dem som bränner ut sig när de...

Nästan lika bra början som Tvillingbergen!

Jag vet att det här rådet kommer lite sent, men, ändå: tio är en prefekt ålder att börja spela rollspel på. Inga hemska x- eller y-vänner.

Intressant regel! Det var bäst! Alla spel var perfekta, allting var möjligt, allting vara bara så häftigt. Jag kan fortfarande minnas Sv*nn*s ohämmade entusiasm över mumierna i Tvillingbergen eller karateskeletten på omslaget till Dimön. Världen var magisk.

När det gäller slack ger vi ingen någon slack! Kanske kan vara värt en egen tråd, detta med "auditions"? Fascinerande ämne.

"I den här fantasivärlden får din avatar gör precis vad den vill! Vad vill du göra?" "Jag vill våldta någon!" Vad är det för folk?

Nej, har aldrig gjort det. Borde ha gjort en gång i min ungdom dock. En av spelarna var enkom där för att testa gränserna på det sociala kontraktet. Det var första och sista gången han var med.

Nej, inget så skruvat i fallet med mitt barn. Första åren (fyra till nio års ålder eller så) var det någon slags älvor som gällde, alltså vingar och magi, och det var väl vanligen mer eller mindre explicit att det var ett barn hon spelade. Och då körde vi mest en slags friform, som hen kunde...

Fast … det var ganska gnälligt där inne! Kolla posterna efter Sveriges episka förlust mot Kosovo. Gnäll, gnäll, gnäll. Vidare: Utan gnällandet skulle väl fotbollen vara död. Ingen verkar någonsin vara nöjd.

Det är några av de bästa stunderna som SL.

Cool. Kanske mer ”tricks” än ”traps”, som i OSR-sloganen ”traps and trick”. Oavsett, fin interaktivitet. En sak som slog mig är att du som SL inte måste ge spelarna lösningen. Sanden kanske finns i en låda i ett intilliggande rum (vilket blir mystiskt). Istället står det en fantasypiasavakvast...

Lacrimosa?

Jag frågade min vän, Datorn:

Jag har försökt förstå vad dikten (?) handlar om, och nu har jag 1d3 SAN lägre. Får besegra det där skumma ljuset som bor på min vind och äter euklidiska vinklar så att jag kan komma tillbaks i form.

Erskine Childers, The Riddle in the Sands