Search results

Min känsla är att AP - eller kanske mer specifikt Critical Role - förvärrat spelledarbristen - åtminstone när det gäller 5E - eftersom AP gjort många nyfikna på rollspel men samtidigt framställt spelledarrollen som att man måste vara både regeltolkare, författare och skådespelare av rang.

Ett långskott men jag säger Steve Rogers/Captain America.

I min lokala grupp är det två som brukar spelleda och en tredje som provat på (och antagligen kommer att spelleda mer). Övriga fyra spelar enbart. I min onlinegrupp är alla spelledare (och forumiter). På SchtaanCon är det många återkommande besökare som aldrig erbjuder sig att spelleda. Det...

Låter som något Pratchetts silverhord hade kunnat göra.

Korrekt. Så det var jättelätt. Om jag får fler chanser ska jag försöka ge er något att bita i.

Nytt citat. Eventuellt jättelätt: A: Are we awake? B: We are not sure. Are we ... black? A: Yes, we are. B: The we're awake ... but we're very puzzled.

Oj, vilken jäkla tur! Jag har nog bara lyssnat på cirka tre fjärdedelar av ett poddavsnitt.

Jag har inga starka åsikter om detta men eftersom min utgångspunkt är att spela med befintliga eller potentiellt blivande vänner känns det märkligt att ta betalt. Eventuellt kan det också vara så att förekomsten av betalning hjälper till att sprida den i mitt tycke felaktiga föreställningen om...

Då gissar jag hej vilt på Ken & Robin.

Urflippat citat så jag gissar på Bill & Ted.

Jag har jobbat på att dra ner mina äldre syskonbarn, fyra tjejer, i rollspelsträsket. Tror att de började vid ungefär sju års ålder. Inledningsvis spelade de alltid flickor eller unga kvinnor. Det var också mycket flockmentalitet så om något av barnen till exempel kom på att hennes rollperson...

Ur monsterboxen ...

Jag har faktiskt väldigt få dåliga och många bra upplevelser från konvent. Dessutom har jag lärt känna många trevliga människor genom konvent. Dock har jag bara åkt på konvent sedan 2014. Har hört ett och annat som tyder på att konventspelandet var mindre stabilt längre tillbaka i tiden.

En gång lämnade jag ett spelpass på ett konvent. Jag uppfattade det som att vi skulle spela OSR men spelledaren körde någon slags improviserad rälsning där han satte scener och sedan bestämde vad rollpersonerna gjorde. Verkligen inget som föll mig i smaken. I övrigt har det väl varit en del sura...

Mina spontana topp tre: Smidigt regelsystem. Strider går snabbt och är farliga. De officiella äventyren har en öppen struktur.

Ja och nej. Om du har tur med tärningarna kan färdigheterna slå i taket relativt snabbt. Om du istället har otur med tärningarna kan rollpersonen förbättras endast marginellt.

Jag upplever att det är precis tvärt om. Spelarna är bra på att snappa upp ledtrådar. Dessutom kan de lätt få för sig att något som alls inte är en ledtråd ändå är en sådan. 🙂

Ja, med den premissen är det klart mycket svårare att göra intressanta fällor. Vad jag brukar göra i regelsystem som har sådana färdigheter är att ge ledtrådar men inte lösningar vid lyckade slag. Då får spelarna ändå tänka själva i någon mån.

Som jag ser det är det just så man inte ska designa fällor. Mycket bättre med något som i första hand utmanar spelarna och som lämnar utrymme för flera olika lösningar.

Jag tycker att fällor är kul om de görs på rätt sätt. Rätt sätt är för mig dels när fällorna signaleras på något vis så att rollpersonerna har en chans att undvika dem, dels när fällorna är kluriga och kan kringgås eller potentiellt nyttjas på olika sätt. Sedan behöver det inte vara faktiska...