Search results

Jag tror nog att jag håller med Svarte Faraonen om att den svenska designtraditionen mer handlar om att enstaka förlag eller designers har hussystem (BRP, YZE) och i övrigt är främst influerade av amerikanska spel. Argumenten i tråden känns övertygande. Förutom då ett antal enstaka undantag...

Och metropolitiska sällskapet låter som en klubb för grekiskortodoxa biskopar.

Det här känns dock mer som en feature än bug. :)

Kampanjer: Vampire 5, pågående. Spelare Kult/Illusionen rämnar. Spelare Polaris. Blade Runner. Nyss börjat. Spelare Korta grejer: Holy Mountain Shaker/The Black Hack 1st ed. Spelledare Knave, oneshot. Spelledare Coriolis The Great Dark, The Sky Machine. Spelledare DoD23, Templet...

Enklast är väl att se det som att specifikt slår generellt. Det vill säga, om en regel är ett undantag från en annan regel så är det det som gäller.

De jag väntar mest på: Coriolis Mythic Bastionland Our Golden Age (UVG-uppföljaren) De är också allt jag väntar på.

Jag tycker att jag har hyfsad bra koll på rollspelsmarknaden i allmänhet och jag har bara hört talas om kanske hälften av de där. Lite intressant. Det visar hur mycket av bubblor vi ändå är instängda i.

Ah, fint! Jag var ju dock inte så duktig att jag luskade ut hur jag kunde fixa koderna själv, vilket hade varit ännu bättre. :D

Någon skulle ju fixa QR-koder till alla länkarna till trådar i min krönika. Det har tyvärr inte gjorts.

Jag håller med dig, tror jag, men det här handlar inte om en spelkanon, det skulle vara en helt annan sak. Det här handlar om allmänna kulturuttryck i en allmän svensk kulturkanon, och då tycker jag inte det är orimligt att ha med DoD. Om nu en sådan kanon alls ska finnas.

Ja, det vet väl alla.

Jag tycker det ska vara lite motbjudande att äta en drake, men man gör det ändå med tanke på vilka magiska krafter man får av det.

För mig är det viktigt att fantasy ger en känsla av förundran, något nytt, kittlande och avvikande. En gång i tiden kunde det räcka med att lägga in krutvapen i en standardfantasyvärld, som när steampunk var något alldeles nytt. Nu krävs det något mer för mig, men det kan lösas på olika sätt...

Fin recension, och kul med rollspel i mainstreammedia! I den bästa av världar vore detta en start på något, men med tanke på att datorspelsrecensioner bara gjorde ett kort gästspel i DN, exempelvis, är det nog inte så troligt ...

Starbane som ett DoD-baserat SF-rollspel känns som något som måste ligga en bra bit in i framtiden, eftersom Ligan nu har fullt upp med nyversioner av både Alien och Coriolis. Som ett spejsat DoD-i-rymden är det väl en annan sak, men knappast något som har hög prioritet heller tänker jag mig.

Jag tror att jag har landat i att mycket av problemet är att alltför många nya termer introducerar samtidigt, och ömsesidigt bygger på varandra. Gör inte så.

Det är faktiskt bara Döda skogen som har ett snarlikt upplägg som kampanjen i grundlådan. Maktens portar är en stor dungeon eller liten megadungeon, och Mörkrets hjärta är en serie lite mer styrda äventyrsplatser och encounters.

Det tror jag inte alls. Forged in the Dark-spel är ju ytterst populära.

Absolut, jag tvivlar inte på att spelet är spelbart. Jag ville bara dela med mig av mina intryck av läsningen. Jag tror inte att reglerna egentligen är för komplicerade. Det handlar om hur och när nya termer introduceras. Normalt sett är jag helt för täthet i text, men i det här fallet hade det...

Slams är skada, så det behöver vara en term, en effekt. Det är just att sådant inte riktigt framgår som är problemet.