Search results

Jag gillar det inte heller. Det gör att världen känns mindre verklig som spelare, och spelledaren har förhoppningsvis mer verktyg för att generera sådant utgående från världens historia, relationer, namnlistor och annat. Det är en helt annan sak när det handlar om sådant som direkt berör...

Ja, man kan förstås också säga att systemet passar bra om man slåss ofta, eftersom striderna går fort och då inte tar alltför mycket tid från annat. Och som du säger, läketiderna är ofta föredömligt korta. Jag har använt ItO-baserade system för grottkrälande, fantasyutforskande, modern skräck...

Det är kanske bäst så. Det känns som ett projekt som kanske passar bättre som litteratur. Allt med tidsresor eller tidsloopar är så mycket enklare när en författare inte behöver ta hänsyn till några spelares invändningar och krav på förståelig kausalitet. Drömsk, poetisk verklighetsupplösning...

Jag är väldigt förtjust i den här grundmekaniken. Att attacker alltid träffar är ett bra sätt att göra strider riktigt farliga. Om man vill ha mycket strid hela tiden är det kanske inte helt optimalt dock. Utmattning som bärförmåga finns inte i Into the Odd eller Electric Bastionland, men...

Det här gör världens sönderfall till något väldigt poetiskt och melankoliskt. Jag tycker mycket om det.

Det här låter förstås fantastiskt! Jag ser fram emot att få höra mer framöver. Kanske har jag inte så många konkreta lösningar men texten väcker i alla fall en massa lösa tankar: Om det är verkligheten som förgiftas så kanske inte de som utnyttjat Aramintea-teknologin bör kallas De Förgiftade...

Men jag vet: och det är en utmärkt metod. Världsbygge genom slumptabeller, rollpersonsbakgrunder och dylikt förekommer ofta i spel med minimalistiskt världsbyggande, typ Mörk Borg, men lär fungera ypperligt här också. Ja, det är tyvärr ett absolut krav. Vi vägrar att nöja oss med något annat...

Jag tycker att det är ett lysande exempel på världsbygge som tillför något till spelet.

For the record så var det här exakt min tanke när jag läste trådstarten. Det låter som dåligt skrivna linjära äventyr, som förstås har mycket gemensamt med dåligt skrivna tv-serier (jag har själv inte sett Severance, men väl – tyvärr – sista säsongerna av GoT).

Fantastiskt, man skulle varit där! 🖤 warpigs också

Bra idé att baka in det redan i Döda skogen! Dock: Jag håller inte riktigt med om det här. Det var i alla fall inte tanken. RP kan stöta på någon av gastarna som kör med orcherna, de kan höra orcherna vid elden klaga över gastarna och den gastlojale ledaren, och de döda orcherna upphängda på...

En drake, ett gäng jättar, ett tempel med frostmagiker, nekromantiker som frammanar demoner och experimenterar med odödlighet, en odöd armé. Och det är i första delen ...

Eller vänta ett par år så har nog Fria Ligan gett ut Svavelvinter till DoD23. :)

😂 ToaRR är intressant i sammanhanget. Jag hade fått intrycket att det var ett detaljerat spelvärldsbygge av typiskt svartfaraonskt snitt, så när jag faktiskt till slut läste spelet blev jag förvånad. Den viktigaste beskrivningen av världens olika riken uppträder ju bara som ytterst kortfattad...

@Professor T fick tydligen bekräftat av Egerkrans att det var Arkand, enl discord.

HoC är väl rätt uttalat 8-bitarsgrafik, även om det nu är skillnad mellan olika 8-bitarsmaskiner. Men mest vill jag uppmärksamma er på Grotten när det gäller svartvita pixlar.

Fantastiska bilder ändå. MiG under den här eran är underskattad.

Jag har haft en Skeppshult Natur i 12 år nu och gillar den mycket fortfarande.

Ärans väg till DoD23, där jag skrev en tredjedel, kom ut 2024. Även konventsäventyret Magistratens drag.

Andra trakoriska kampanjer tycker jag dock har mycket lite att göra med att plocka isär Konfluxsviten. Det har rentav eventuellt ganska lite att göra med en nyversion av Konfluxsviten också, och kanske snarare något för allmänt Ereb Altor-spelande. (Trakorien kommer att vara en del av Ereb Altor...