Search results

Bästa språket skrivs kort.

Fota egna halvnakna författarporträtt 🤔🙋‍♂️

Definitivt. Kan tänka mig att en del tycker att ”skriva kan alla göra, men teckna kräver talang…”

Är nog inne på att värdera folks insats istället för utbildning. Kan förstå synsättet, men vill inte skriva under på det.

På ett plan kan man nog resonera som att skribentinsatsen borde betalas högre, eftersom den skrivs exklusivt för produkten (och sällan går att återanvända). //…ja, om nu inte även bilderna är exklusiva, då kan de få samma behandling. // Hur ser ni på inlämnade texter, får de redigeras...

Ja, tid för tjänst kan få vara per timme. Skriver man en text åt ett rollspel borde det ses som när man gör en bild exklusivt (som inte får säljas vidare i andra sammanhang), bara det borde ge texten högre ersättning. Gissar att det är få som får betalt igen för att samma text används på...

Fördelen med fast pris (baserad på användning och avtal/rättighet) är att man själv kan avsätta tid utifrån hur mycket man tycker det behövs (inkomst bla bla). Men pratar man tid för att sätta ihop en bild och tänker att det ska räcka, glömmer man bort att titta på användningen (spridning...

Nja, det är just sådan diskussion som gör allt helt fel. Baserar man det på tid, så ignorerar man allt som är viktigt. Kvalitet, erfarenhet, sammanhang för bilden, syfte och så vidare. Det diskussionen om bilden (och texter) bör handla om.

Ja. Pratar om känslan. Av texter i allmänhet. Själv skulle jag utifrån egen uppfattning säga att det mesta rollspelsmaterial är 75% instruktionstext. Edit. Alltså, att det antagligen är viktigare att vara saklig än stilistisk.

Tänker mer på diskussionen om ”vad är ett rimligt pris för bilder” och alltid är det någon som säger ”om du jobbar x timmar så …” och tror att det är relevant. Lite som med text.

Hur stor del av rollspelstext (regeltext, äventyrstext) är inte instruktionsmaterial? /10/30/50 …

Samma problem ser man när det resoneras om bildarvoden. Timpris är inte rimligt.

Det jag tänkte mer på är att det upphör efter det skett och bara finns hos dem som var där. Så inte nödvändigtvis skådespelet i sig utan mer att det spelast in och studeras.

Tänker själv att det som talar för, är att det är ett format som påminner om annat man konsumerar. Likt det sätt många lär sig. Emot. Att rollspel främst är en subjektiv, introvert upplevelse i grupp, inte ett framträdande. Mono no aware, att rollspelsupplevelsen är bara för den som upplever...

Är actual-play bra för nya spelare? Varför?

I Belgrad (St. Petkas kapell uppe vid fästningen) finns en källa som har ”magiskt vatten”, så de torde väl då vara moderna ”magic water clerks” de som jobbar där.

Skulle vara kul om folk berättade något de minns från sina egna första speltillfällen. Vad som inte var självklart.

Försöker minnas mitt första spel, när jag i sjuan eller åttan blev medbjuden att spela. Regler var som inget problem, men nog ”när är det min tur”.

Detta är intressant. Nåt som spelare med erfarenhet också kan fråga sig och ha olika åsikter om. ”Spelar vi nu, eller sitter vi bara och pratar inför spel?!”