Search results

Du har en från 2024 på sidan 10.

Just det. Det är det där med språken. Jag räknar bara "backare i Sverige" för att inte komplicera det.

Apropå inget noterar jag att Arkand & Magiboken samlade 1326 svenska backare. Det skulle placera den som 2a i antal bakom grundspelet Drakar och Demoner av Fria Ligan (3849) och precis för Riotminds DoD Retro (1320, @luddwig har fel i sin tabell här).

Ja, jag tror inte man ska underskatta träningen i det yrkesmässiga skrivandet. I min roll skriver jag massor och förväntas formulera mig kortfattat och tydligt hela tiden. Även om det är byråkratprosa övar man hela tiden aspekter som går igen i rollspelstext.

Absolut. Eller en vilja att arbeta med sitt litterära uttryck o.s.v. Akademisk/prakrisk skolning är givetvis inte någon genväg till att bli bra på det, bara något som många passerar igenom. Sen ska sägas att jag väger in sådant som disposition, pedagogik och strigens i att bli bra på att skriva...

Nä, där är vi inte överens. Jag vidhåller att man, allt annat lika, blir en bättre stilist av att arbeta med text än att inte göra det. Men vi glider ifrån ämnet tycker jag. Min ursprungspoäng var att vårt utbildningssystem i stort och efterföljande yrkesliv genom ren volym genererar betydligt...

De är ofta otroligt trist läsning. Jag läser dem för att jag måste för att vi ska spela just det spelet. Visst kan jag köpa brädspel på rekommendation eller så men jag läser nog aldrig reglerna förrän det finns ett bokat pass. Om det var frågan. (Så där kan jag i högre grad köpa "det konstfulla"...

Min personliga ingång är att om en spelbok inte är tillräckligt rolig/spännande/suggestiv läsning kommer jag mer troligt tröttna på den och därmed aldrig spela det. (Om nu inte någon annan läst det och övertalar mig.) Hur bra det funkar vid bordet spelar i så fall ingen roll - texten kommer i...

Aha, du/ni menade akademiskt i allmänhet? Då håller jag med. Jag trodde vi bara jämförde rollspelstexter.

Jo, historiskt har det kanske varit så. Själv är jag samhällsvetare (och humanist).

Kanske det, skulle inte våga uttala mig. Däremot tycker jag många svenska rollspel drar mot ett enkelt språk. Rakt och tydligt, korta meningar, få adjektiv och adverb. Det behöver inte betyda stillöst eller torrt, men leder möjligen till lite mindre variation.

Vilka återfinns utomlands? De med eller utan stuns? Oavsett skulle jag inte dra någon linje mellan en viss stil och akademisk utbildning. Mer att man allmänt övas i mycket av det som är viktigt för rollspelstexter (till skillnad mot det som är viktigt för att illustrera rollspel). Hur som helst...

Nåja, de flesta akademiska, eller i varje fall samhällsvetenskapliga eller humanistiska högskoleutbildningar innebär ju att man övar och får återkoppling på sitt skrivande. Liksom många byråkratiska yrken. Det gör en inte till en bra stilist men är inte heller utan betydelse (i min erfarenhet).

Just stilistisk nivå är inte en helt lätt fråga för rollspelstexter. Det spelar absolut in (i likhet med tex facklitteratur) men balansgången är svårare. En träig text drar ner läsvärdet och därmed förståelsen, men tydliga stilistiska grepp kan också komma ivägen (även när de funkar språkligt).

Kan bara instämma i vad flera skriver: illustratörer är mer efterfrågade. Dessutom: Vilket nog är sant. Men förhållandet i rollspelshobbyn har fortfarande stark tonvikt mot bra skribenter kontra bra illustratörer. Lägg till hur utbildningssystemet i samhället i stort sig premierar...

För ordningens skull ska påpekas att ingångsvärdet för diskussionen, i alla för de flesta av oss som ogillar konceptet, varit att det är ett symptom på något (för mig: en reduktion i hur jediriddare och kraften framställs). Inte att introduktionen av midichloreans är ett stort problem i sig.

Lite knepigt att avgränsa introäventyr tycker jag, men Electric dreams till Blade Runner, som i alla fall är det första utgivna, är alldeles lysande. Ser man det lite friare är Hårda bud ett väldigt bra äventyr för intro till Mutant 2089.

Aldrig träffat en spelgrupp med en plan B 😄. Många inte ens plan A...

Samt att Lucas faktiskt tog in ganska välrenomerade "bruksregissörer" till ep V och VI (Kershner och Marquand) som fick styra upp allt sådant.

Nej, där argumenterar jag inte emot. Det var mer frågan om de "delade fansskaran" som jag berörde.