Search results

Kanske det. Men å andra sidan är ju Alien också en licens.

Sant. Så här ser det ut. Produkt Backare/Antal SEK/Summa SEK/Backare The One Ring 16 596 17 070 658 1 029 Blade Runner 15 323 16 514 348 1 078 Moria – Through the Doors of Durin 13 009 13 398 937 1 030 Drakar och Demoner/Dragonbane 11 648 7 820 052 671 Twillight 2000 8 073 5 424 755...

Det har i alla fall jag inte påstått. Och jag säger inte att det inte kan ge ett mervärde i lite vilket spel som helst. Men @Beastslayer skrev att det spelas som ett skirmish-spel. Vet inte om det stämmer men det är något helt annat, för mig. Spelar jag tex Warhammer 2nd ed ger miniatyrer ett...

För övrigt inte helt olikt The One Ring. Jag gillar att plocka fram mina ganla Mithril minis till det, men de har ju inget större värde som underlättar spelandet.

Absolut. Men det är inte samma grej som att spela det som ett skirmish (vilket för mig betyder mycket att fokusera på aspekter som hur långt man kan flytta, vilken vinkel man har, och om man råkar komma in i närstrid med andra figurer). Utan mer det jag menar med visualisera. Det är kul att...

Hm. Underligt. Jag kan förstå det lite utifrån systemet, men rent tematiskt är det ju mycket som drar åt helt andra håll. (Jag gillar ju att använda figurer men i just Alien är det mest för att visualisera, det finns inget större figurspeligt värde så att säga.)

Vilket även visar sig i att summan per backare är anmärkningsvärt hög, över 2000 kr i snitt, vilket är långt över det normala.

Ja. Vilket jag ändå tycker vore förvånande eftersom det inte är ett nytt spel. Men sen, ska man vara rättvis så är det ju inte jämförbara upplägg. BL och TOR var starter set + grundbok båda två. Moria bara en modul. Här är det grundbok + starter set + äventyr + miniatyrer + uppdaterade versioner...

Årets andra köp nu då, Rapture protocol till nya versionen av Alien. Faktiskt det enda jag förutsett som köp i år.

Hur många enskilda ex av alltihop är det?

Ja, det var värst vad det går.

Jaha. Rapture protocol är given för mig. Men sen vet jag inte om jag ska bry mig om miniatyrer eller ej. Har ändå ok med passande figurer.... Och egentligen känner jag inget behov av de nya reglerna men den lya layouten är ju lockande. Får fundera.

Ingen koll jag heller men biblioteken i Stockholm har haft ett brett rollspelsbestånd länge, säkert 20 år. Kanske inte på varenda filial men totalt i samlingarna. Hur det var i Malmö innan jag flyttade minns jag inte men tror det var rätt svagt.

Medhåll. Möjligen att många av dem - inte minst IKB - gör sig bäst som en del av ett större narrativ.

Ah, det var anspelningen. Glömde 2an.

För min egen del lutar jag nog åt lite poetiska namn som anspelar på innehållet men som ganska sällan säger något. "I nålens öga" och "Dö vid denna källa" är ganska bra exempel på saker namngivna av mig. Men är det bra? Vet inte. Men när jag tittar på titlar jag gillar i bokhyllan är det sådana...

Hm. Det var väl först tufoldstjejerna, sen Eleyne, sen flera av havsfolket, sen aiel, sen de som Tornet tyckte var för gamla som de samlar ihop på landsbygden någonstans och så Tuon på toppen av allt + då alla som faktiskt är Aes Sedai (som Cadsuane).

Jag kanske drar föremål och personer för mycket över en kam här. När det gäller det senare minns jag det väldigt tydligt, det var återkommande att nya kraftanvändare från udda håll beskrevs som ovanligt starka. Det var väl ett slags poäng för att inskärpa att Aes Sedai blivit stelbent etc. men...

Ja helt klart. För övrigt är en av Jordans berättelsemässiga svagheter en slags power creep i nästan all gestaltning. Var och varannan föremål, liksom kraftanvändare, är "ett av de mäktigaste" eller "den starkaste sedan". Det är ett stilgrepp man inte behöver vara trogen.

Medhåll för övrigt, även om jag inte vågar uttala mig om enskilda böcker och kapitel. Men de kring Rhuidean är helt klart toppen i Jordans världsbygge. (Sen tar han det, av massa olika skäl inte i mål, men dessa avsnitt är väldigt bra och suggestiva.)