Search results

Ja, alltså, den s k moralpaniken mot rollspel på 90-talet har överdrivits grovt och fått mytologiska proportioner. Jag gissar att det delvis har att göra med att många rollspelare - likt andra nördar - älskar att se sig som offer. De Övergivnas Armé var alldeles för sent ute. Vid det laget hade...

Håller med. En separat deklarationsfas gör också att det blir mycket mer för SL att hålla i huvudet. Jag tror inte jag skulle klara av det utom för mycket små strider.

Andra sätt att göra sköldar bra är att t ex ge dem möjlighet att gardera ett antal träffområden beroende på storlek, så att t ex anfall mot dem automatiskt pareras eller får skydd etc (eller ens att an inte kan sikta på dem). Edit: det förutsätter förstås att man kör med träffområden. Annars...

Jag tror det var tänkt som en setting för fiktion och som kunde vara öppen för andra att skriva i också. Det finns en sektion med "Stories" på sidan med.

Det här är inte exakt vad du föreslog, men det har beröringspunkter: en Earl Wajenberg skrev ihop en nutidsfantasysetting som är en mashup på element från Tolkiens, C. S. Lewis' och Charles Williams' verk (inspirerat av hur Lewis refererade till både Tolkien och Williams i sin scifi-trilogi)...

Som jag alltid tolkat det är väl skämtet (nåja) med namnet att Asterix och hans äventyr bara är en asterisk - en fotnot - i historien? Och Obelix följer på eftersom en obelisk används för fotnötter där man redan använt en asterisk i samma text.

Samt förstås att Ceramix = Cheramics = keramik / lergods = Clay.

Dogmatix är också en rätt briljant översättning av Idéfix.

I det franska originalet är skämtet att britterna - som det påpekas är nära släkt med gallerna i nuvarande Brétagne, där Asterix' by ligger, och talar samma språk men med vissa egenheter - talar franska men med ordagrant översatta engelska idiom. Det funkade förstås inte i den engelska...

I äldre tid var det ju rätt sällan man behövde mer högupplösta tidsangivelser än, säg, "en kvarts timme". Att man började räkna minuter och sekunder verkar först ha att göra med att det behövdes för astronomiska uträkningar.

Jag tog och slog upp avsnittet om dvärgar i mitt slitna och lätt vattenskadade gamla ex av The Book of Weird av Barbara Ninde Byfield, en fascinerande liten bok som först kom ut i slutet av 60-talet under titeln The Glass Harmonica och som är lite av en doldis-influens på tidiga rollspel: den är...

En del av Selma Lagerlöfs böcker, t ex Gösta Berlings saga, har tvetydigt kanske-kanske-inte-övernaturliga element.

Det finns med en skäggig vagt skotsk-kodad dvärg i Poul Andersons Three Hearts and Three Lions (boken som också gav oss paladiner och regenerande troll). Men han känns också mer som en del av en tradition än något nydefinierat.

Själv har jag f ö mer än en gång sammanfattat serieromansviten Bone som "tre smurfer förirrar sig in i Sagan om Ringen". Allt hänger (mer eller mindre) ihop...

Jag har inga problem att förstå det heller. Jag har ragequittat (nåja) åtminstone en AP-podd jag följde av det senare skälet.

Vilken otroligt konstig liknelse. Till exempel.

Ja, de är ju obegränsade för att de spelas av människor. Om man inte vill ha en människa som spelleder ser jag inte riktigt hur en mindless chatbot (någon "intelligens" är det ju som bekant inte fråga om) är bättre än ett programmerat datorspel.

Jamen precis. Varför inte bara spela ett datorspel?

Det är ungefär så som Tests eller Tricks (beroende på utgåva) funkar i Savage Worlds. Du använder din handling till att försöka distrahera, skrämma, reta, sätta krokben för, välta en hylla över eller på annat sätt få fienden ur balans. Ni slår ett motsatt slag för vilken färdighet SL finner...

Jag tänker att det är viktigt att systemet ger incitament till annat än att bli låst i en närstrid och sen stå stilla och slå på varandra tills en går ner. I många system är det t ex väldigt bestraffande att dra sig ur en närstrid. Jag gillar både Mythras' Special Effects och Tricks/Tests i...