Search results

Det var väl också så att vid det laget det begav sig var Mentzers (BECMI) den version som var den aktuella och i tryck?

Bokstavligen, om du spelar druid eller munk i AD&D 1E...

Ett enkelt sätt att komma förbi det är ju att låta det finnas sätt för vissa träffar att förbipassera "uthållighet" och gå direkt på att göra riktig skada - inte så ofta, men att risken alltid finns. T ex som i Järn/Hjältarnas tid, där kritiska träffar går direkt in på Hälsa.

Eller ja, jag vet inte mer än vad som står i Äventyrsspel-boken. Undhagen tog för lång tid på sig att leverera manuskript så han blev kickad från sin egen trilogi och Michael Petersen fick skriva klart Ärans Väg i stället. Såsom de berörda pratar om det i intervjuklippen lät det som det var rätt...

Det kan kanske också ha spelat in att Undhagen och Äventyrsspel tydligen inte skildes som vänner.

Apropå Ärans Väg... Tidiga EA verkar ju ha byggts upp av att man inkorporerade div tidigare fristående platser och länder från publicerade äventyr och artiklar (Caddo från Sinkadus, Kardien från Rösten från forntiden, även Kandra för den delen, etc etc), men jag undrar lite hur det kom sig att...

Var det explicit då det begav sig att Granströms metafysik-artikel i Sinkadus 17 beskrev Altors metafysik? Jag vill minnas att jag tolkade den som en mer generisk så-här-kan-du-bygga-fiktiv-kosmologi-artikel.

Det coola med Kandra är ju egentligen bara att den faktiskt beskriver en liten stad i skaplig detalj inklusive hur den fungerar och därmed skapar både en stabil liten grund till spelmiljö och en mall för spelledare att bygga egna städer på. Det var inte så bara när man var 13. Själva innehållet...

Missförstår du med avsikt? Jag tycker det är väldigt tydligt att det Don Kennetho skriver är att för många spelare var EA den första klassiska fantasyvärld de spelade i.

Men hur gäller det inte för vilken kampanjsetting som helst? (Och vad är det som är avantgardistiskt med EA?)

Kandra är ju också uppenbart skriven för en annan setting med sina egna religioner osv som inte inkorporerades i EA.

Jag skulle nog också säga att OSR som spelstil och mycket av den estetik som förknippas med den ("the pathetic aesthetic" t ex) för de allra flesta är en acquired taste.

Fin intervju! Men jag kunde ju inte undgå att direkt bli distraherad av det här... Vad är det för ett AD&D-äventyr som 'Uppdrag i Mos Mosel' är en ripoff av? Inquiring minds want to know!

Plus att även om man oftast börjar som relativt blygsamma riddare är man fortfarande en del av den härskande klassen och förväntas vara feodalsamhällets stöttepelare. Som 4E-boken säger någonstans (parafraserat ur minnet): I Pendragon är det du som är den rika släktingen.

Sant på sätt och vis, men "med tiden" var i praktiken väldigt tidigt - i det närmaste från första början. Som t ex Jon Petersons Playing at the World visar var det redan från början många som gick i gång på D&Ds möjligheter för att simulera och uppleva fantasyäventyr även utanför den ganska...

Inte bara det - du spelar ju egentligen inte bara en enskild rollperson utan snarare en släkt. Enskilda rollpersoner kan och kommer att dö in action.

Sant, men å andra sidan blir perfekta och fummelslag relativt vanliga så de kan täcka in både criticals och specials IMO. Jag ser inte riktigt behovet av en högre upplösning än perfekt/vanligt lyckat/misslyckat/fummel, i synnerhet om man kör med pendragonslag så högre utfall på samma resultat...

Är inte det här lite som författare som hävdar att de absolut inte skriver fantasy / sf? ;)

Ja, precis. Så som det också fungerar i t ex WFRP och Järn/Hjältarnas tid.

Pendragonslag med T100 funkar finfint. Då kan man köra med crits på dubbletter också. Skillnaden på gott och ont är att det blir betydligt mer ovanligt med exakt oavgjort mellan två slag (det är ju oftare man slår exakt samma värde på två T20 än på två T100).